Facebook + livet & la

12 years ago

Sa jag att jag öppnade en Facebook-sida för bloggen? Folk glider ju in på bekanta och kära sidor genom RSS-flöden, men hittar nya genom Facebook, Twitter, Pinterest och resten av gänget. Tänkte att i fall nån av er gillar eller till och med delar ett inlägg kanske en av era Facebook-vänner upptäcker min blogg och blir kär i den. Eller åtminstone finner den lätt intressant. The more the merrier!

Boken jag gråter till

12 years ago

Som den uppmärksamma läsaren kanske noterat har Maggan varit frånvarande också den här veckan. Han spelar in säsong 2 av Hjärtevänner i Österbotten och jag är singelmamma. Därför har podden uteblivit (vi spelar in den i morgon) och därför har jag varit exceptionellt trött. (och ja, jag fattar att det finns folk som ständigt har det så här och att jag borde skämmas för att jag är en sån mes).

I går kväll lade jag Vidde och mig själv runt halv nio. Innan vi somnade läste jag ett stort antal böcker för barnet, däribland Ulf Starks och Linda Bondestams Min egen lilla liten som jag köpt samma dag. En mycket fin bok. Jag vet inte om det var tröttheten eller om mitt hjärta av sten mjuknat upp med åren, men halvvägs började jag gråta och snyftade mig igenom resten av boken.

Sen sa Vidar fundersamt: "Vet du Peppe, jag drömde att Magnus var en frukt. Och att jag åt upp honom."

Våren 2015 i husgeråd

12 years ago

I morse, innan alla Svenska dagen-festligheter drog igång, träffades Karin och jag på Korjaamo för att äta frukost (min tredje för dagen: ettan hemma och tvåan spontan hos Sonja) kolla in Iittalas, Arabias, Hackmans och Fiskars vårkollektioner. Det var på alla sätt trevligt och fint. 

Det som varken var trevligt och fint var vädret som envisades med att kasta snöblandat regn på oss från alla håll samtidigt. Kan inte påstå att jag inte tänker på klimatet i södra Kalifornien.
.





Språk, känslor och politik

12 years ago

Det här är Svenska dagen då Folktinget gav Karin en medalj för hennes jobb för svenskan i Finland i och med bland annat Ratata. Jag är så stolt och glad. Mest för att Folktinget fattat vilket otroligt jobb Karkki gjort med Ratata, samlat finlandssvenskar från hela landet och skapat en god stämning kring bloggmediet i allmänhet. 

När vi kom tillbaka från L.A. kände jag ett lätt oro över att bo i Finland just för att den finlandssvenska världen verkar krympa så påtagligt. Finlandssvenska institutioner som KSF Media samarbetsförhandlar, Svenska Yle säger upp och Schildts & Söderströms gör samma sak sak. Sannfinländare härjar om enspråkighet och skolsvenskan är ett ständigt återkommande debattämne. Till min förvåning finns det samtidigt (eller kanske just därför, vad vet jag) en groende inställning till att språk enbart är kommunikation. Krista Siegfrids pratar svenska med ungarna i The Voice Kids. När jag gästade Radio Helsinki tidigare höst pratade programledaren Emma Kemppainen svenska med mig och till min förvåning fick vi bara positiv feedback i shoutboxen (är medveten om att det på en annan kanal kanske skulle ha väckt mer aggressioner). 

I Studio HBL i dag pratade Janne om svenska i finskspråkiga medier och där sa Radio Helsinkis ägare Paula Salovaara att de planerar ett svenskspråkigt samhällsprogram i vår. Hemligheten, om det finns nån, är kanske att på nåt sätt få folk att förstå att språk att kommunikation, inte bara känslor och politik.


Tack Helena för bilden!





Hållbart mode och mansbilden

12 years ago

På lördagen ordnas Feministiskt Forum på Arbis i Helsingfors och med det i åtanke bjöd vi in Åke Finne och Harry Lunabba till Studio HBL för att prata om mansbilden och feminism. Det handlade om generationsskillnader, att kallas sig feminist och om pojkarna verkligen mår så illa. Jag slängde också in ett: NOT ALL MEN. Här är diskussionen. 

Och i går gästade ingen mindre än Karin studion för att sprida sin lärdom om slow fashion, hur man hittar sin stil och varför hon brukar inleda sina föreläsningar med att fråga om plaggen publiken har på sig har en historia. Här är det klippet.

Och så här såg jag ut förra veckan när Karkki och jag sprang omkring på olika showroom. Jag brukar för övrigt skoja om att jag är en sån slacker, men tror att jag måste sluta med det innan det blir en sanning. Det är bara ibland jag glider runt på stan med ett champagneglas i handen. Ni vet det där om att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger förvandlas det till en sanning?

Barn och teknik

12 years ago

Det finns ingenting vetenskapligt att betrakta sin närmaste omgivning eller, ännu värre, sitt eget beteende och dra allmängiltiga slutsatser av det. Jag delar ändå gärna med mig av en betraktelse:

I morse satt Vidar och ritade monster på ett papper medan han åt frukost. Bredvid honom på bordet låg en gammal ipad som han får leka med så mycket han vill. Han rörde ändå inte plattan. Jag har under korta stunder känt ett dåligt samvete för att vi aldrig infört nåt slags skärmregler i stil med skärmtid högst en halvtimme om dagen, men nu insåg jag att vår slapphänta strategi fungerat för just det här barnet. Att spela på ipad:en eller kolla på Netflix är ingen belöning eller nåt man gör vid speciella tillfällen, utan snarare en av många lekmöjligheter. Detta har lett till att Vidar gör det ibland, men mycket oftare leker han med dinosaurier, Lego, Briotåget eller typ kottar och tändstickor. Slutsats: hos oss funkar det uppenbarligen med att avdramatisera skärmen.

Menshösten 2014

12 years ago

Allt började väl med Liv Strömquists sommarprat 2013 (eller egentligen började det väl i puberteten), fortsatte med ett seriealbumet Kvinnor ritar bara serier om mens, sen förklarade Liv Strömquist bland annat skillnaden mellan vagina och vulva i sitt utmärkta seriealbum Kunskapens frukt, efter det hände antagligen en massa annat, men i höst gjorde kulturmagasinet Kobra ett helt avsnitt åt mens, min kollega Andrea skrev en kolumn om mens i fredagens Hbl, Sydsvenskan skriver "den svenska feminismen upplever just nu en höst av mensaktivism, med antologier, konstutställningar och dokumentärer" och i morse bråkade jag med en annan kollega om vikten av att tala om just menstruation.

Det verkar vara någonting stort på gång. Tänk om det blå mensblodet i reklamerna försvinner, eller det gör det ju redan på vissa håll:

Tänk om vi den här hösten är på väg in i en tid när ingen längre känner att hon behöver smussla med tamponger och att alla fattar att man kan ha så ont i magen när man har mens att man måste stanna hemma. Att ingen gör sexistiska vitsar om PMS och mens. Att alla inser att det inte är äckligt med mens. Fatta hur stort det här är!

Men är mens verkligen så viktigt? I Kobra säger den amerikanska konstnären Judy Chicago: 

"Frågan är inte hur vi kan vara mer öppna kring mens, frågan är hur vi kan förändra världen så att kvinnors erfarenheter inte är något underligt. Något att uppröras och skämmas över, generation efter generation”.

En massa information

12 years ago

Som ni vet befann sig Hietanen och jag inte i Stockholm bara för att äta gott (det gjorde vi visserligen både på Urban Deli och Lilla Ego. Kudos till Swanberg som tipsade om Egot), men främst för att skriva på ett projekt som kommer att utspela sig i just Stockholm. 

Tack Scandic Grand Central för utmärkta rum och trevlig lobby att hänga i. 

Anne var en maskin. Skrev så fingertopparna blödde. DESSUTOM finns hon nu för tiden på Instagram (som ni märker har tanterna satsat på sociala medier i helgen). Följ henne! Obs, vi finns givetvis också på Ello. Precis som alla andra supercoola hipsterkids.


Vi checkade ut och medan Hietanen fortsatte att jobba (i halvergonomisk ställning) promenerade jag till Östermalm för att träffa det här gänget.


Vi har naturligtvis på väg till Elverket för att äta brunch och hälsa på en av Maggans bästa vänner, Frankan. Elverket har ändrat brunchen från buffé till portion, mycket bra. Och innan ni slås av panik: Ja, våfflorna finns kvar. 


Efteråt promenerade vi långsamt genom stan, plockade upp Anne och tog tåget till Arlanda.


Vidde fick godis av Kalle som är delägare i Elverket. Förresten, jag skapade äntligen en Facebooksida för den här bloggen. Blir mycket glad om ni likear den.
I morgon drar Magnus norrut för att spela in fler avsnitt av Hjärtevänners andra säsong. Den första börjar sändas på SVT1 på tisdagen. Visserligen klockan 16.30, men det finns ju SVT Play. Looova att ni tittar!

Cirkus och konsert

12 years ago

Detta inlägg är ett samarbete mellan Exaudio och Livet & LA

Här i Stockholm talar Hietanen och jag mycket om driftiga kvinnor. Därför passar detta evenemangstips in här: Nästa lördag, den 8 november, gör kören Exaudio ett samarbete med Cirkus Helsinki. Konserten heter Moving still, Still moving och kombinerar musik med cirkusartisternas rörelser.


Exaudio är en finlandssvensk projektkör för kvinnoröster som grundades hösten 2007. Kören består av ca 20 kvinnor från hela Svenskfinland och målsättningen är att genomföra minst ett projekt i året. 


Det handlar alltså om en mycket professionell kör. Exaudio har under tidigare år samarbetat med bland annat skådespelare Alma Pöysti och haft dräkter designade av Maria Rosenqvist. Inom ramarna för det senaste projektet, Jul med Exaudio gav kören två välbesökta julkonserter i Ekenäs och Åbo. Konserterna sändes av Radio Vega. Skivan Jul med Exaudio kom för övrigt ut i december 2013.


Exaudios säger själva att de strävar efter kontinuerlig förnyelse och att testa nya sätt att göra musik, uppträda och fundera kring sättet de förhåller sig till musik.

Men tillbaka till konserten. Nästa lördag gör Exaudio show tillsammans med Cirkus Helsinki. Temat är rörelse beskriven i musik och text, människans rörelse i nuet och genom tiden. Enligt Exaudio finns det både i musik och i motion en må bra-aspekt: musik får motionären att orka bättre samtidigt som god kondition är en förutsättning för en sångare. 

Moving still, still moving.

Konserten infaller lördagen den 8 november kl. 21.
Plats: Cirkus Helsinki: Sörnäs strandväg 22
Biljetterna kostar 15 euro 

(Boka biljetter på förhand genom att mejla bokaexaudio at gmail.com. Uppge ditt namn och antal biljetter. Biljetterna löses ut före konserten börjar. Platserna är onumrerade.)



Hej från hotellobbyn

12 years ago

Det regnar utanför så Hietanen och jag beslöt oss för att sätta oss i en av sofforna på Scandic Grand Central och skriva här. Vi leker NaNoWriMo och jag funderar på en text till en antologi. 

Vi pratar också om hur fint det är att samtiden tillåter 25-åringar att leva sina liv som de vore 40 och 35-åringar spelar 15-åringar. Eller kanske folk alltid gjort det, det är bara social media som gör det möjligt för oss att kika in i andra människors vardagsliv.








Helt annan grej. Basse firade ju sitt boksläpp i torsdags (bra fest! Jag drack fyra öl och kom hem EFTER midnatt). Här är en intervju med honom, där han bland annat förklarar varför jag är blond i hans serier. Det slog mig att det inte finns en enda arg kommentar under just den här texten på Yle. Har ni teorier om varför (förutom att alla älskar Basse)?

Och här är Studio HBL:s Halloweenspecial där Janne skrämmer livet ur Andréa och en pumpa medverkar som programledare. Jag förklarar också min avsky för skräckisar.
Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.