Allt började väl med Liv Strömquists sommarprat 2013 (eller egentligen började det väl i puberteten), fortsatte med ett seriealbumet Kvinnor ritar bara serier om mens, sen förklarade Liv Strömquist bland annat skillnaden mellan vagina och vulva i sitt utmärkta seriealbum Kunskapens frukt, efter det hände antagligen en massa annat, men i höst gjorde kulturmagasinet Kobra ett helt avsnitt åt mens, min kollega Andrea skrev en kolumn om mens i fredagens Hbl, Sydsvenskan skriver "den svenska feminismen upplever just nu en höst av mensaktivism, med antologier, konstutställningar och dokumentärer" och i morse bråkade jag med en annan kollega om vikten av att tala om just menstruation. Det verkar vara någonting stort på gång. Tänk om det blå mensblodet i reklamerna försvinner, eller det gör det ju redan på vissa håll: Tänk om vi den här hösten är på väg in i en tid när ingen längre känner att hon behöver smussla med tamponger och att alla fattar att man kan ha så ont i magen när man har mens att man måste stanna hemma. Att ingen gör sexistiska vitsar om PMS och mens. Att alla inser att det inte är äckligt med mens. Fatta hur stort det här är! Men är mens verkligen så viktigt? I Kobra säger den amerikanska konstnären Judy Chicago: "Frågan är inte hur vi kan vara mer öppna kring mens, frågan är hur vi kan förändra världen så att kvinnors erfarenheter inte är något underligt. Något att uppröras och skämmas över, generation efter generation”.
Linda ·
12 years ago
Jag varken skäms eller blir upprörd över min eller andras mens, men det betyder nog inte heller att jag tycker den måste vara mera framme, eller diskuteras eller funderas eller vridas och vändas på. Det är ju liksom inget konstigt med mens, men däremot är det ju privat. Jag hör till dem som inte heller gillar att diskutera sex särskilt mycket, inte åtminstone i fysiska detaljer utan mer isf på en känslomässig eller psykologisk nivå. Och nej, mens är inte direkt äckligt, men det är ju blod, och en kroppsvätska, så sådär superfräscht känns det inte, på samma sätt som inte nån annan kroppssubstans heller är.
liteskrik ·
12 years ago
Jee, ett litet steg men jag tror på riktigt att det kan leda till något stort. Som att vi om 50 år (gärna 5, men försöker vara realistisk) kanske får kanske lika hög prioritering av kvinnosjukdomar som av manssjukdomar i forskningsanslagen.
Johanna ·
12 years ago
Yess!! Och så vill jag helt ödmjukt flika in att jag och min kollega var ganska tidiga på detta med det här reportaget redan i våras! :) http://tidningenrepublic.se/mensmakt
Anna ·
12 years ago
Förlåt att jag är negativ nu men patriarkatet är så fruktansvärt envist och inrotat. Vi får verkligen vara beredda på backlash. IGEN! Den har kommit alla gånger förut som feminismen blivit lite mer vardag och framsteg gjorts.
Jenny H. ·
12 years ago
Å men älskar den där videon! :) Hur cool är inte morsan? :)
Charlotte ·
12 years ago
HAHAHAHAHA!! Fan vilken bra morsa!
Peppe ·
12 years ago
Alla är vi olika. Och jag fattar vad du menar med att alla inte är bekväma med att prata om allting.
Peppe ·
12 years ago
Man kan bara drömma om att uppnå hennes coolhet.
Anna ·
12 years ago
Ja faktiskt. Det är framgångar och bakslag om vartannat. Behövs så ofantligt lite för att gubbarna ska retas upp. Gubbsen på Finlandssvenska journalister på fb är ju t.ex lysande exempel.
Linda · 12 years ago
Jag varken skäms eller blir upprörd över min eller andras mens, men det betyder nog inte heller att jag tycker den måste vara mera framme, eller diskuteras eller funderas eller vridas och vändas på. Det är ju liksom inget konstigt med mens, men däremot är det ju privat. Jag hör till dem som inte heller gillar att diskutera sex särskilt mycket, inte åtminstone i fysiska detaljer utan mer isf på en känslomässig eller psykologisk nivå. Och nej, mens är inte direkt äckligt, men det är ju blod, och en kroppsvätska, så sådär superfräscht känns det inte, på samma sätt som inte nån annan kroppssubstans heller är.
Fridas Djurblogg · 12 years ago
Älskar videon!
liteskrik · 12 years ago
Jee, ett litet steg men jag tror på riktigt att det kan leda till något stort. Som att vi om 50 år (gärna 5, men försöker vara realistisk) kanske får kanske lika hög prioritering av kvinnosjukdomar som av manssjukdomar i forskningsanslagen.
Johanna · 12 years ago
Yess!! Och så vill jag helt ödmjukt flika in att jag och min kollega var ganska tidiga på detta med det här reportaget redan i våras! :) http://tidningenrepublic.se/mensmakt
Anna · 12 years ago
Förlåt att jag är negativ nu men patriarkatet är så fruktansvärt envist och inrotat. Vi får verkligen vara beredda på backlash. IGEN! Den har kommit alla gånger förut som feminismen blivit lite mer vardag och framsteg gjorts.
Jenny H. · 12 years ago
Å men älskar den där videon! :) Hur cool är inte morsan? :)
Charlotte · 12 years ago
HAHAHAHAHA!! Fan vilken bra morsa!
Peppe · 12 years ago
Alla är vi olika. Och jag fattar vad du menar med att alla inte är bekväma med att prata om allting.
Peppe · 12 years ago
Samma här!
Peppe · 12 years ago
Precis. Önskar också att det skulle gå lite fortare...
Peppe · 12 years ago
Vilken svinbra text! Tack för länken och skäms för att jag missade den.
Peppe · 12 years ago
Samtidigt med mensrevolutionen känns det också som om vi skulle leva i en backlash.
Peppe · 12 years ago
JAG VET!
Peppe · 12 years ago
Man kan bara drömma om att uppnå hennes coolhet.
Anna · 12 years ago
Ja faktiskt. Det är framgångar och bakslag om vartannat. Behövs så ofantligt lite för att gubbarna ska retas upp. Gubbsen på Finlandssvenska journalister på fb är ju t.ex lysande exempel.