Hej från sängen! Barnet lät mig sova till klockan nio och med tanke på att jag ramlade in genom ytterdörren ungefär sju timmar tidigare mår jag faktiskt helt okej. Vi firade Studio HBL:s julfest och att jag lämnar huset. Jag kommer ju att fortsätta jobba för tidningen, men från Los Angeles istället för från Mannerheimvägen 18.
Här har jag precis hällt upp ett glas bubbel och väntar på att gästerna ska ramla in.
Och här är ett ihopklipp av höstens bloopers. Mark Levengood som kritiserar vår studio, jag som inte kan sluta skratta. Janne som säger fel och Andrea som kämpar med ett intro.
Så var en era avslutad. Livet verkar vara fullt av såna.
På Yle, alltså public service-bolaget i Finland, skriver kulturjournalisten Jussi Mankkinen om hur västerländska feminister fokuserar på fel saker. Mankkinen tar Feimistiskt Initiativ i Sverige som exempel och räknar upp olika situationer med anknytning till invandrarkvinnor där FI inte, enligt honom, varit tillräckligt aktivt. Sedan flyttar han fokus till Finland och menar att samma sorts osolidariska feminism lever och mår bra här. Västerländska feminister är bara intresserade av att göra sina redan jämställda liv ännu bättre. (Bortskämda subbor).
Mankkinen gör några klara sakfel. Feminsimen är solidarisk. Redan i FI:s partiprogram står det om hur partiet jobbar för att utmana etniskt baserade privilegier om sambandet mellan rasism och könsstrukturer. I Finland jobbar Kvinnoförbundet Unionen mot både rasism och antifeminism. Gemensamt för de flesta feministiska grupperingar är att vara inkluderande. Jag blir så trött att jag vill hoppa ut genom fönstret, diskussionen om jämställdhet kan inte enbart handla om vad kvinnor måste bli bättre på och förändra, medan alla andra sitter och pekar "riktiga problem".
Men det grundläggande problemet är att Mankkinen gör det som många andra riktigt sköna snubbar gjort före honom, nämligen glider in, utan minsta självdistans, för att informera kvinnor om vad de egentligen borde fokusera på. Klassisk manspianing-manöver och dessutom i public service. Snubbe som försöker verka smart genom att kritisera en rörelse som kanske skrämmer honom. Nu är jag sjukt nyfiken på hur Mankkinen och hans solidariska polare hjälper alla dessa kvinnor som västerländska feminister tydligen ignorerar.
Enligt vissa av mina kolleger är det inte kulturmässigt koscher att se a cappella-gruppen FORK (högkvalitativt non-sense), men jag tog ändå min mamma på en konsert. Och gillade det (men jag är ju en lågkulturell person som också kollar på Paradise Hotel). Satt på rad nummer åtta med gåshud, applåderade och fnissade. Gillade faktiskt så mycket att tycker att ni ska se två biljetter till Forks vårturné som ett realistiskt julklappsalternativ till till exempel svärföräldrarna. Och allvarligt talat så tycker jag att man kan blanda högt och lågt, seriöst och roligt så mycket man vill. Det är bara ängsliga människor som måste påpeka att de endast konsumerar hög- och finkultur. Eller att de föraktar allt som inte är lättuggat och folkligt.
Våra hyresgäster på Styrmansgatan flyttar ut i slutet av januari och en alldeles perfekt tvåa (63 kvadrat) med badkar, disk- och tvättmaskin, god stämning och noll väggrannar på en av stans bästa adresser blir ledig.
Hittar bara bilder på den mysiga innergården. På somrarna brukar vi bära ut ett bord och äta middag utomhus.
Och kvarteren är alldeles magiska. Bra människor, lyftkranar, affärer, parker, barer och kaféer. Ni skulle älska att bo här.
Ska leta upp bilder från själva lägenheten också lägger upp dem i morgon. Maila eller kommentera om ni är intresserade.
I dag har jag verkligen jobbat som ett djur för Studio HBL. Först en intervju med Per Cromwell som tidigare var med i Studio Total (kommunikationsbyrån som fick Gudrun Schyman att bränna upp 100 000 kronor på Almedagsveckan 2010, släppte ner 500 teddybjörnar över Vitryssland, skapade en ishockeypuck i formen av en Aaltovas och så vidare). Vi pratade om hur viktigt det är att berätta historier och om hur man inte ska vara konflikträdd. Så himla trevlig person. Klippet sänds på fredagen.
Lunchade med Friman och pysslade sedan ihop lite julgranspynt efter hemliga instruktioner (på Whatsapp) av Karin. Kallar pysslet: Kontorsråttans julpyssel.
Kan inte ni berätta om vad som får tummen upp på den här bloggen. Peppe, jag gillar när du skriver om: a. Feminism b. Journalistisk c. Ditt vardagsliv d. Tankar kring barn e. Bilder f. Tips på bra texter g. Tips på restauranger etc h. Önskar att du bloggade mer om... Och ett ödmjukt julklappstips är givetvis Vackra människor. Finns ni i Helsingfors signerar jag den mer än gärna.
Tiden swischar verkligen förbi i en absurd fart (henskojare, har ni tänkt på att fart betyder prutt på engelska?). Det känns som om det alldeles nyss var augusti och jag stammade fram nåt nervöst i Studio HBL och nu har det gått en hel säsong av diskussioner och tips&trick.; Den allra sista Måndagsexemplarsändningen gästades av Niklas Talling och Tinka Ullbro. Så jäkla bra typer. Och smarta! Vi pratade om hen-gator, om att Vatikanen inte vill ha husdjur i himmelen, om fartdårar i Jakobstad och så drog jag en massa åsnebryggor och en sjukt dålig vits på slutet. Var så goda.
Nu när ni lyssnat på podden och är redo för lite annan underhållning tänkte jag referera Stockholm. Vi hann inte med så mycket annat än lugnt julfirande med släkten, men det var desto finare.
Lunchade en toast skagen med vittvin och Maggie på Urban Deli. Mag hade för övrigt en fruktansvärt skön kashmirhalsduk från Gauhar Shop. Om ni ska köpa julklappar tänker jag mig att det bästa är att göra det lokalt, småskaligt och gärna i kompisars butiker som just shoppar som denna.
Jag hade till en början svårt att bestämma mig för vad jag skulle äta, men sen föll allt på plats. Mådde så otroligt bra vid just den här tidpunkten. En hel lördag i Stockholm framför mig. Vad kan en människa önska sig mer? INGENTING!
Urban Deli slängde dessutom fram Marimekkomuggar som avslutning på lunchen. Magnus relation till kaffe är ungefär samma som en treårings. Han dricker det enbart om kaffet består av 70% mjölk och 20% socker.
Sedan promenerade vi genom en kall, men ganska ljus stad och det slog mig att Maggan blir mer av sig själv när han är i Stockholm. Han blir ännu gladare och pratsammare och skojfriskare. Det är som om Helsingfors dämpar honom.
Själv är jag ju precis alltid nöjd och glad (lögn). Här stod jag till exempel och tänkte på att det ska bli roligt att bo i Stockholm när vi är färdiga med LA.
På kvällen hann vi med julmiddag och ett glas eller kanske två på Riche och sen speedades tiden upp och plötsligt var det söndag och träff med två bästisar i Hornstull och flyget till Helsingfors.
Noterade för övrigt att taxin från Helsingfors-Vanda till Rödbergen var dyrare än flyget till Stockholm. Tyckte det var lite onödigt.
I veckans podd pratar vi om hur rasister inte bara är män i vita huvor och våltäktsmän inte endast är folk i trenchcoats som smyger i buskar. Jag försöker också göra Studio HBL till en Youtube-kanal för tolvåringar och tipsar om det hetaste just ny: NYHETSBREV! Lundia är företaget som bjuder på podcasten och varför inte ta tillfälle i akt att shoppa julklappar från just dem. Inhemskt och hållbart. Med koden "podcast" får ni rabatt på Systemlådorna.