Extroverta, finns ni?

Kugge · 12 years ago
Jag skulle nog säga att jag mer extrovert än introvert, men kanske jag blir mer introvert med åldern. I grund och botten är jag ändå den som babblar på och ibland kanske stjäl lite för mycket utrymme av andra, samtidigt släpper jag ofta ur mig nåt knäppt när alla andra petar i marken med foten och inte vet vad de ska säga. Nu känns det ju nästan skämmigt att vara extrovert, eh! H: babblarn

Rockorkarinteenskrivahelasitthandle · 12 years ago
Jag retar mig lite på att det alltid läggs fram som att man är antingen eller, oberoende av social kontext eller humör. Jag uppfattas ofta som extrovert och det är jag om vi med extrovert menar en tendens att söka och uppskatta social kontakt och ett behov av att formulera tankar utanför mitt with the added bonus att de ofta utvecklas vidare, (till väggar, folk, eller i kommentarsfält på bloggar). Men jag är också introvert och få uppfattar hur lite av det jag tänker som faktiskt kommer ut ur munnen eller hur arbetssamt jag kan tycka att det är att ha folk omkring mig och inte få tänka ifred. Jag möts helt enkelt lite för ofta av meningar som "jamen du som är så öppen/extrovert/social du kan ju inte vara introvert" för att det skall kännas som att det acceteras att man faktiskt kan vara både och.Småkul exempel, Meyer-Briggs säljer ett personlighetstest som ofta används i rekrytering och i utläsningen av mitt test så satt rekryteraren i princip bara och gapade, han kunde helt enkelt inte få ihop att man kan scora högt på båda extremerna av vad som anses vara motsatta drag.

Rockorkarinteenskrivahelasitthandle · 12 years ago
I övrigt - Magnus! Varför har du bara facebook kommentarer enablade på din blogg? Då måste man ju bli helt ohemlig. Jag föreslår helt bryst en av två taktiker - a) sluta genast att skriva roliga saker så att man får lust att kommentera b) öppna upp kommentarsfältet även för oss som har kollegor på facebook och vill välja vad vi visar :)

cruella · 12 years ago
Läs "Quiet" av Susan Cain om ni inte redan gjort det. Amerikanskt perspektiv, men desto mer intressant för att förstå mycket av USA och vad som premieras i samhället.

Nina · 12 years ago
Här! Jag är extrovert till pinsamhetsgränsen - hon där som pratar förr mycket, förr högt, tar över och glömmer att andra också finns och tycker nånting. Har dock blivit bättre till at ge plats. Fördelen är ju absolut att jag kann prata på med alla, och oftast uppfattas som trevlig och väldigt festlig. Nackdel att jag är mycket bättre på bekanta änn vänner och råkar verka ganska superficial och egocentrerad även. Och så har jag sjukt tråkigt nu under föräldraledighet.

Koko · 12 years ago
Jag är absolut extrovert. Pratar högt, tar plats, älskar sällskap. Vilket - som Rock skriver - inte betyder att jag inte emellanåt har ett starkt behov att vara ifred, det har jag. Men i princip laddar jag mina batterier med att gå ut och träffa folk och göra saker. Jag blir ledsen och samtidigt rastlös och trög av att sitta för mycket hemma. Jag sympatiserar med Nina, när jag var tjänstledig några månader för att skriva gradu så klättrade jag på väggarna till slut för att jag fick för lite yttre stimuli. Bara jag och min hjärna räcker liksom inte till och jag har svårt att koncentrera mig. Jag tar alla gånger hellre den akuta stressen med lång kö och knepiga frågor i infodisken än sitter ensam med uppgifter som kräver intensiv koncentration. Därför kommer jag aldrig att doktorera heller, för ensamt. Jag är inte dum, det är bara inte min grej.

4everfine · 12 years ago
Textbook-extrovert här! Känner dock också mycket igen mig i det Rockorkarinteenskrivahelasitthandle skriver.

Peppe · 12 years ago
Tack så mycket för detta! Ni finns alltså på riktigt.

Peppe · 12 years ago
Maggan hälsar och tackar för att du överhuvudtaget läser hans blogg!

Nina · 12 years ago
Tack! Har lite svårt för att det ska vara sååå mysigt att vara hemma ensam med barn, och då springer jag redan på alla bebisarrangement som finns i stan. Men til våren när det blir värmare och barnet är lite större, då ska vi ut och träffa folk och göra grejer och hålla på. Jag kommer alldeles säkert heller aldrig att doktorera :-)

Hanna · 12 years ago
Det senaste är väl att kokettera med att vara pessimistisk. Det känns som om en introvert pessimist är det smartaste man kan vara, bara sitta ensam på kammarn och tänka smarta och negativa tankar och se livet som det är i all sin jävlighet. (Jag är nog ganska extrovert men behöver också ganska mycket tid för mig själv.)

Peppe · 12 years ago
lite lite så tänker jag också, men vågar inte säga det högt.

Rockorkarinteenskrivahelasitthandle · 12 years ago
Hehe och här i korridorerna känns det som att det aldrig blir tid att tänka ifred för det är så himla mycket socialt hela tiden. Undervisning, institutionsmöten, projektmöten, handledning, workshops, fester, fältarbete, fikor, babbel med kollegorna, folk som bara kommer och knackar på you name it. Myten om akademikern som sitter på sin kammare och tänker stora tankar i sin ensamhet är mer sann när man är student än när man faktiskt är anställd och omges av folk eftersom institutionen blir den dagliga arbetsmiljön. Däremot måste man tycka att det är roligt att skriva. Så nog kan du doktorera utan att dö ensamhetsdöden :)