Gårdagens temperatur på drygt 20 grader ansågs egentligen vara för sval för poolpartyt vi planerat, men vi körde ändå. Marie hade bakat semlor/fastlagsbullar enligt allas specifika önskemål, Mikko fyllde år, hunden Cokis hade flyttat till USA från Karibien och ja, det var en ledig lördag. Senare på kvällen åkte vi upp till Pacific Palisades för att äta middag med några gamla och nya vänner och i kväll ska Didem (vars bild jag stal) gå på Antti Asplunds visning på Style Fashion Week LA.
Eftersom den här bloggen tydligen handlar lika mycket om Maggies arbete som mitt liv kan jag väl lika bra slänga en påminnelse om att Hjärtevänners andra säsong börjar på söndagen 22.3, klockan 18.30. Jag grät lite i bara trailern.
Första gången jag träffade en av mina allra bästa vänner Karin trodde jag att hon avskydde mig eftersom hon såg så sur ut (senare visade det sig att hon bara var magsjuk). Senare har vi pratat om hur ens neutrala min ofta uppfattas som sur. Det är vanligare att kvinnor uppfattas som sura om det inte anstränger sig för att se glada ut. På bilder ler kvinnor mycket oftare än män, utan att snubbarna får frågan om de är på dåligt humör. De bara är. Folk blir däremot lite osäkra i sällskap av kvinnor som inte följer de sociala reglerna och ler. Män kan ha en neutral min, medan kvinnor förväntas vara glada och inbjudande. Det är givetvis inget fel på att vara glad, men det är irriterande hur vi har olika förväntningar på kvinnor och män. I dag tog jag drygt hundra bilder på de här damerna och kommer att använda en där de har allvarliga miner, men jag gillar ändå denna som bara den.
På tal om normer så skriver Nina Åkestam om patriarkatet i Metro. "Att män och kvinnor är olika, och att det är just de som ska leva tillsammans, är nämligen väldigt viktigt i ett patriarkat, för annars vet man ju inte vem som ska bestämma över vem. I dag visar sig patriarkatet i våra lagar genom att vi inte har samtyckeslagstiftning eller individualiserad föräldraförsäkring. Men det märks framför allt i alla våra vardagliga idéer om vad som är normalt: vem som ska tjäna mest pengar, vem som tar vems efternamn och vem som borde bli kär i vem."
På den nionde dagen utan Maggan åkte vi till Venice Boardwalk där Larisza köpte en selfiestick och Vidar var jättesur för han hade somnat i bilen och brutalt väckts upp av oss. Själv hade jag bara på mig min vanliga Urban Mood-uniform. Har knappt några andra kläder.
I går satt Sara och jag och skrev hemma hos Malin. Malin bjöd på svensk knäckebröd, kaffe och kreativ stämning.
Malin har förresten gett ut en kokbok för några år sedan. Kokbok för hästfolk heter den. Supersnygg och bra! Den finns bland annat på Adlibris och Designtorget.
Och häromdan intervjuade jag Elin om amerikansk arbetskultur. Elin har jobbat på bland annat MTV, B-reel, Fremantle och BBC här i USA. Hon är inte galen i just arbetskulturen här, men säger att det är magiskt att jobba mitt i nöjesindustrins centrum.
Och givetvis Larisza och Vidar, medan det ännu var värmebölja här chillaxade vi på stranden. Nu har temperaturen sjunkit till drygt 20 och vi går i låmgbyxor.
Och så åt jag middag med Softy i Venice i kväll med det var för mörkt för att fota så ni får föreställa er henne.
Halva dagen har jag funderat på den här DN-intervjun med Michaela Forni som flera olika människor i mina sociala media-flöden delat. Forni pratar om att inte vara perfekt och ändå, eller just därför, må bra. Hon säger bland annat att den alltid vältränade, kolhydratbortlämnande, undersköna och belästa människan inte existerar på riktigt. Och hon hon har såklart rätt, alla är mycket mer än det man ser på bloggar, Instagram och Facebook. Jag föreställer mig att känslan av otillräcklighet hos många grundar sig i att man efter att ha surfat runt på internet en stund slarvigt klumpar ihop alla lyckade personer man följer och i sitt huvud gör dem till nåt slags övernaturlig varelse som är bra på allt. Men också på könsroller. Kvinnor ska vara på en visst sätt för att vara lyckade, män på ett annat.
Det som jag irriterar mig är inte Forni själv, men att du duger som du är alltid kommer från någon som, enligt alla våra kulturella överenskommelser, redan är lyckad: alltså snygg, smal, yrkesmässigt framgångsrik och ung. Var är alla andra som också duger? Folk som inte faller inom normen för lyckad, men som kunde visa att de har lika mycket människovärde. Nu ser vi nästan bara en viss malls människor. I intervjun säger Forni att hon önskar att folk bara skulle slappna av och njuta lite och såklart är det välmenat, men det blir en form av dubbelbestraffning. Som om det inte räcker med att alla dessa unga kvinnor (och andra, men Forni talar väl mest om unga kvinnor) ska sträva efter att vara så hälsosamma, snygga, smarta, smala och framgångsrika. Det gör fel om de inte också chillaxar. Chilla bruden! Kvinnors strävan efter att vara vältränade, välklädda, välsminkade, vältaliga och det mesta annat som börjar på väl kommer från kulturella förväntningar, inte bara från dem själva. Här kommer feminismen lämpligt in, utan könsroller och stereotyper blir alla lite friare och folk frigörs från orimliga förväntningar.
Äter ofta, lagar aldrig. Ro hit med er bästa recept på quinoa. Fallgropar i tillagningen? Hemliga trick? Tack på förhand! Här ligger quinoan och latar sig, helt omedveten om att jag snart kommer att sprätta upp den.
Jag gjorde en liten vardagsfilm den här helt vanliga tisdagen. Var så goda.
Ungefär detta hände: Steg upp medan alla andra sov, skrev på en novell hemma hos Malin, gjorde lunchomelett när jag kom hem, tvättade kläder, hängde med Vidar och Larisza och sprang en liten tur. Nu dricker jag en öl, men det finns inte med på filmen.