"du duger som du är"
12 years ago
Halva dagen har jag funderat på den här DN-intervjun med Michaela Forni som flera olika människor i mina sociala media-flöden delat. Forni pratar om att inte vara perfekt och ändå, eller just därför, må bra. Hon säger bland annat att den alltid vältränade, kolhydratbortlämnande, undersköna och belästa människan inte existerar på riktigt. Och hon hon har såklart rätt, alla är mycket mer än det man ser på bloggar, Instagram och Facebook.
Jag föreställer mig att känslan av otillräcklighet hos många grundar sig i att man efter att ha surfat runt på internet en stund slarvigt klumpar ihop alla lyckade personer man följer och i sitt huvud gör dem till nåt slags övernaturlig varelse som är bra på allt. Men också på könsroller. Kvinnor ska vara på en visst sätt för att vara lyckade, män på ett annat.
Det som jag irriterar mig är inte Forni själv, men att du duger som du är alltid kommer från någon som, enligt alla våra kulturella överenskommelser, redan är lyckad: alltså snygg, smal, yrkesmässigt framgångsrik och ung. Var är alla andra som också duger? Folk som inte faller inom normen för lyckad, men som kunde visa att de har lika mycket människovärde. Nu ser vi nästan bara en viss malls människor.
I intervjun säger Forni att hon önskar att folk bara skulle slappna av och njuta lite och såklart är det välmenat, men det blir en form av dubbelbestraffning. Som om det inte räcker med att alla dessa unga kvinnor (och andra, men Forni talar väl mest om unga kvinnor) ska sträva efter att vara så hälsosamma, snygga, smarta, smala och framgångsrika. Det gör fel om de inte också chillaxar. Chilla bruden!
Kvinnors strävan efter att vara vältränade, välklädda, välsminkade, vältaliga och det mesta annat som börjar på väl kommer från kulturella förväntningar, inte bara från dem själva. Här kommer feminismen lämpligt in, utan könsroller och stereotyper blir alla lite friare och folk frigörs från orimliga förväntningar.
Skrev lite om detta på Bokhora också.
Jag föreställer mig att känslan av otillräcklighet hos många grundar sig i att man efter att ha surfat runt på internet en stund slarvigt klumpar ihop alla lyckade personer man följer och i sitt huvud gör dem till nåt slags övernaturlig varelse som är bra på allt. Men också på könsroller. Kvinnor ska vara på en visst sätt för att vara lyckade, män på ett annat.
Det som jag irriterar mig är inte Forni själv, men att du duger som du är alltid kommer från någon som, enligt alla våra kulturella överenskommelser, redan är lyckad: alltså snygg, smal, yrkesmässigt framgångsrik och ung. Var är alla andra som också duger? Folk som inte faller inom normen för lyckad, men som kunde visa att de har lika mycket människovärde. Nu ser vi nästan bara en viss malls människor.
I intervjun säger Forni att hon önskar att folk bara skulle slappna av och njuta lite och såklart är det välmenat, men det blir en form av dubbelbestraffning. Som om det inte räcker med att alla dessa unga kvinnor (och andra, men Forni talar väl mest om unga kvinnor) ska sträva efter att vara så hälsosamma, snygga, smarta, smala och framgångsrika. Det gör fel om de inte också chillaxar. Chilla bruden!
Kvinnors strävan efter att vara vältränade, välklädda, välsminkade, vältaliga och det mesta annat som börjar på väl kommer från kulturella förväntningar, inte bara från dem själva. Här kommer feminismen lämpligt in, utan könsroller och stereotyper blir alla lite friare och folk frigörs från orimliga förväntningar.
Skrev lite om detta på Bokhora också.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Bella · 12 years ago
Tack för länk och dina ord - jag har skrivit om detta temat många gånger på min blogg. Alla dessa krav, stress och press från samhället på den lyckade duktiga flickan. PUH! För nån vecka läste jag ett inlägg där de skrevs att de som klagade hade själva problem, att man tar åt sig för mycket liksom och de där orden fastnade och gjorde lite ont. Som om det var mig det är fel på som klumpar ihop allt jag läser, ser och hör - att jag liksom inte måste läsa bloggar, följa vänner på FB etc - att jag kan välja att titta bort. Att ingen vill ta ansvar, speciellt alla dessa unga männsikor som bara visar upp en sida av sina liv och absolut aldrig kan tänka sig visa eller skriva om några andra sidor än ytan. Livet är en enda lång semester med restaurangbesök, glada barn och roliga jobb... allt annat ska smygas undan. Jag får aldrig några like eller kommentarer på någonting som inte är glatt, roligt eller snyggt typ. Man får liksom inte gnälla, klaga lite... ja, det känns så i alla fall.../Hälsar hon som varit ensam i 4 veckor och behöver ösa ur sig lite för att orka sista 10 dagarna...
Lina · 12 years ago
Jag håller med Bella. "Att ingen vill ta ansvar, speciellt alla dessa unga människor som bara visar upp en sida av sina liv och absolut aldrig kan tänka sig visa eller skriva om några andra sidor än ytan." Jag efterlyser att vi mera delar med oss av vår smärta, våra rädslor, vår känsla av otillräcklighet. Annars bidrar vi alla till att upprätthålla bilden av hur vi borde vara istället för att påminna varandra om att vi bara är människor. Men när jag tagit upp det har det ofta bemötts med taggarna ut av t.ex. bloggare. Det känns just så där som att det är mitt eget fel att jag inte kan läsa mellan raderna allt det där som ingen nånsin skriver. Så därför har jag medvetet trappat ner mitt bloggläsande för min egen skull. När jag pratar med människor IRL istället får jag hela bilden, vilket gör att jag också kan hantera min egen smärta, min skam och min rädsla för otillräcklighet bättre. Mycket mycket bättre.
felicia · 12 years ago
skulle gärna läst samma slags intervju med karins konstgrepp. bästa förebilden!
Hannah · 12 years ago
Haha, Forni är den som så många avundas just därför att hon är ALL THAT. Undrar hur det skulle se ut om någon som var 50kg tyngre och jobbade på städfirma sa samma sak? Då skulle det antagligen bli ramaskri och personen i fråga skulle uppmanas att ta sig i kragen.
Peppe · 12 years ago
Inlägget som du skriver om är precis vad jag stör mig på. Att folk som redan inte mår så bra ska känna skuld över att de inte är gladare eller bara chillar lite. Livet är så himla mycket och även om man inte måste redovisa hela sitt liv på sociala medier så är människor med lite mörket vanligtvis mycket intressantare än de som bara är yta och lycka hela tiden. Kram!
Peppe · 12 years ago
Det mest privata är ofta väldigt allmängiltigt. Alla är bräckliga inombords ibland. Skrev på bokhora om hur litteraturen ofta är bättre på att prata om känslor.
Peppe · 12 years ago
vilken fantastiskt idé! Karin är så jäkla bra.
Peppe · 12 years ago
EXAKT! Och good for her, men att hon är "lite mjuk på magen" är inte så himla imponerande, liksom.
när det börjar · 12 years ago
Skriv ett sånt reportage!
Emilie · 12 years ago
Instämmer helt och hållet med dig!