Så gick en onsdag kväll
11 years ago
Träffade Softy som ville testa ett fantastiskt tacoställe på Santa Monica Boulevard. Vi satte oss utomhus och pratade om att skriva.
Lånade ut "Man måste älska männen mycket" eftersom jag tyckte om den och den dessutom delvis utspelar sig i Los Angeles.
Vi beställde in tre tacos med extra stark sås. Man är aldrig så förväntansfull som precis innan en taco.
Jag smällde på med en massa sås och tänkte på hur mycket det skulle brinna i Maggans mun. Tur att han inte var med. Magnus hämtade i själva verket upp Tommy på LAX. Tänk att vi träffas mycket oftare nu än när Tommy bodde i Stockholm och vi i Helsingfors.
Sedan gick vi vidare. Drack en öl på en pizzarestaurang. Pratade om hur ofeministiskt många delar av Finland är (har ingen hållbar förklaring på varför vi inte talade om hur ojämställt USA är).
Plötsligt spanade jag in El Cholo på andra sidan gatan! Har länge varit sugen på att testa just den här mexikanska restaurangen så vi gick in. En gammal man som väntad epå sin bil utanför sa att vi gjorde ett gott beslut. Delade en huvudrätt och tog varsin öl. Pratade om att flytta tillbaka till Finland eller inte. Inte.
Kvällen avslutades tidigt. Tog en Uber hem. Killen som körde hade också pluggat på USC och skrev nu tv-manus vid sidan om Uber. Sa att det var mitt dröm jobb (tv-manus, ej Uber).
De priviligerade har svårt att se diskriminering
11 years ago
Min kompis Emma som har bandet LCMDF skrev häromdagen på Facebook att det är under all kritik att så få kvinnor spelar på finländska festivaler i sommar. Helsingin Sanomat följde upp detta och det visade sig att det på Blockfest uppträder en kvinna, på Provinssi är 19% kvinnor, Ruisrock 20%, av Flows 86 artister är 22 kvinnor och på Pori Jazz (som går ut som vinnare i den här sorgliga tävlingen) är 26% kvinnor.
I Sverige finns organisationen Jämställd Festival som räknar kvinnor och män på scenen. Jämställd Festival har också föreslagit kvotering inför festivaler.
Nu kommer någon att vifta med fingret och säga att det handlar om musik och kompetens och att de bästa ska få spela. Säger man "Vi är så jämställda att vi inte ens ser kön" säger man samtidigt att män är bättre musiker än kvinnor (och bättre på att sitta i bolagsstyrelser, och bättre på att laga finmat på restauranger, och bättre på att vara ministrar, bättre på att vara expertkommentatorer i nyhetsmedia. Listan kan göras hur lång som helst). Det är lite naivt. Ingen människa flyter omkring som en ensam objektiv utan påverkan utifrån. Vi är vana vid att se vita, män, heterosexuella i vissa roller och därför är det också enklast att välja en ny sådan. Det handlar inte on ondska, bara lite lättja och normtänk. Det är vanligt att de som är priviligerade har svårt att se diskriminering. Motsätter man sig kvotering ska man kanske börja med att fundera på var man själv befinner sig.
Män (och kvinnor) kvoterar in män på löpande band. Vi är så vana att se mansdominerade festivaler att vi automatiskt diskriminerar kvinnor (på samma sätt som vi bedömer folk olika på basen av utseende, namn och funktionsnedsättning).
I Sverige finns organisationen Jämställd Festival som räknar kvinnor och män på scenen. Jämställd Festival har också föreslagit kvotering inför festivaler.
Nu kommer någon att vifta med fingret och säga att det handlar om musik och kompetens och att de bästa ska få spela. Säger man "Vi är så jämställda att vi inte ens ser kön" säger man samtidigt att män är bättre musiker än kvinnor (och bättre på att sitta i bolagsstyrelser, och bättre på att laga finmat på restauranger, och bättre på att vara ministrar, bättre på att vara expertkommentatorer i nyhetsmedia. Listan kan göras hur lång som helst). Det är lite naivt. Ingen människa flyter omkring som en ensam objektiv utan påverkan utifrån. Vi är vana vid att se vita, män, heterosexuella i vissa roller och därför är det också enklast att välja en ny sådan. Det handlar inte on ondska, bara lite lättja och normtänk. Det är vanligt att de som är priviligerade har svårt att se diskriminering. Motsätter man sig kvotering ska man kanske börja med att fundera på var man själv befinner sig.
Män (och kvinnor) kvoterar in män på löpande band. Vi är så vana att se mansdominerade festivaler att vi automatiskt diskriminerar kvinnor (på samma sätt som vi bedömer folk olika på basen av utseende, namn och funktionsnedsättning).
Håriga armålor
11 years ago
I New York Times läser jag om en kvinna i Kina som samlar och lägger upp bilder på håriga armhålor för att visa ändra uppfattningen om att det skulle vara oattraktivt med håriga armhålor på kvinnor. Det var först på 1990-talet som rakade armhålor blev populärt i Kina.
I Norden började folk raka sig lite tidigare, men sen gick det fort. Plötsligt fanns inga andra alternativ. Minns ni Melodifestivalen 2012? Loreen vinner och en lycklig kvinna i publiken sträcker upp sina armar av glädje. Men vänta, kvinnan har hår under armarna! Någon tog en skärmbild av armhålan och bara några timmar senare hade tusentals människor uttryckt sitt äckel och sin avsky mot kvinnan.
Hår under armarna är ett superbra exempel på hur något helt vanligt kan bli mainstream otänkbart på en ganska kort tid. Att tycka att hår under armarna är äckligt är något vi lärt oss. Ingenting som objektivt är motbjudande. På det stora hela är det lite skumt att det finns ett allmänt skönhetsideal där kvinnor ska vara renrakade från halsen nedåt.
Feminism handlar inte om att uppmana alla världens kvinnor att låta håret växa under sina armar, men öppnar upp för att det ska vara lika okej att vara hårig som skallig. Ju fler olika sorters skönhet vi ser desto friare är vi.
Armhåret är för övrigt också ett utmärkt exempel på hur snäva skönhetsidealen är för kvinnor. Det blir sällan hatstorm på grund av hur en man ser ut (förutom om han klär sig i kvinnliga attribut, men också då är det mest män som blir förbannade).
EDIT: och på tal om håriga kvinnor, läste ni den här om snubben som försökte shamea en sikh-kvinna? Den börjar vidrigt, men slutar i solsken.
I Norden började folk raka sig lite tidigare, men sen gick det fort. Plötsligt fanns inga andra alternativ. Minns ni Melodifestivalen 2012? Loreen vinner och en lycklig kvinna i publiken sträcker upp sina armar av glädje. Men vänta, kvinnan har hår under armarna! Någon tog en skärmbild av armhålan och bara några timmar senare hade tusentals människor uttryckt sitt äckel och sin avsky mot kvinnan.
Hår under armarna är ett superbra exempel på hur något helt vanligt kan bli mainstream otänkbart på en ganska kort tid. Att tycka att hår under armarna är äckligt är något vi lärt oss. Ingenting som objektivt är motbjudande. På det stora hela är det lite skumt att det finns ett allmänt skönhetsideal där kvinnor ska vara renrakade från halsen nedåt.
Feminism handlar inte om att uppmana alla världens kvinnor att låta håret växa under sina armar, men öppnar upp för att det ska vara lika okej att vara hårig som skallig. Ju fler olika sorters skönhet vi ser desto friare är vi.
Armhåret är för övrigt också ett utmärkt exempel på hur snäva skönhetsidealen är för kvinnor. Det blir sällan hatstorm på grund av hur en man ser ut (förutom om han klär sig i kvinnliga attribut, men också då är det mest män som blir förbannade).
EDIT: och på tal om håriga kvinnor, läste ni den här om snubben som försökte shamea en sikh-kvinna? Den börjar vidrigt, men slutar i solsken.
Den finska kulturen är inte min kultur
11 years ago
Häromdan sa min svenska kompis Sara (som kanske själv hade lite hemlängtan) att hon tror att jag trivs så bra här i LA för att jag som finlandssvensk är så van att vara i minoritet att jag inte ens funderar på det här. Folk som själva är vana vid att leva som en del av en majoritetskultur kanske tycker att det är jobbigare att flytta utomlands.
Det stämmer, hemma i Finland är jag undantaget eftersom den finska kulturen är inte min kultur. Här i LA är jag en minoritet bland tusen andra minoriteter. Minoriteterna bildar tillsammans majoriteten. Det är lättare att komma från en helt annan plats än att leva i ett land vars majoritetskultur är nästan min, men inte tillräckligt för att den ska kännas hemtam.
Det stämmer, hemma i Finland är jag undantaget eftersom den finska kulturen är inte min kultur. Här i LA är jag en minoritet bland tusen andra minoriteter. Minoriteterna bildar tillsammans majoriteten. Det är lättare att komma från en helt annan plats än att leva i ett land vars majoritetskultur är nästan min, men inte tillräckligt för att den ska kännas hemtam.
Våldtäktsmannen är sällan främligen i parken
11 years ago
Maggan och jag spelade in en ny podd redan i morse medan barnet ännu sov. Vi kom överens om att vi måste ha nåt slags kontinuitet och därmed spela in en ny podd varje måndag morgon.
I dag pratade vi bland annat om Yle Nyheters reportage om sexuella trakasserier på studentkårer. Yle hade endast intervjuat en (manlig) person som sa att han aldrig känt sig otrygg på studentfester. Alltså, hittar man bara en kille, som dessutom vill vara anonym, att kommentera sexuella trakasserier måste man antingen kämpa lite mer för att få tag på också andra röster eller helt strunta i reportaget. Vi pratar mer om detta i podden, men jag känner mig lite illa till mods för journalisten som skrev textens skull. Producenten eller någon annan chef borde ha stoppat texten innan den publicerades.
"Själv har Markus aldrig sett droger eller sexuellt ofredande på de finlandssvenska festerna."
"Alla känner alla på festerna, eftersom besökarna måste vara skrivna på gästlistan för att komma in på festen."
De allra flesta våldtäkter sker av folk man känner. Här är i alla fall podden. Vi pratar också om ifall kristna blir mobbade, om att få betalt på bloggen och varför vissa jobb är skitjobb.
I dag pratade vi bland annat om Yle Nyheters reportage om sexuella trakasserier på studentkårer. Yle hade endast intervjuat en (manlig) person som sa att han aldrig känt sig otrygg på studentfester. Alltså, hittar man bara en kille, som dessutom vill vara anonym, att kommentera sexuella trakasserier måste man antingen kämpa lite mer för att få tag på också andra röster eller helt strunta i reportaget. Vi pratar mer om detta i podden, men jag känner mig lite illa till mods för journalisten som skrev textens skull. Producenten eller någon annan chef borde ha stoppat texten innan den publicerades.
"Själv har Markus aldrig sett droger eller sexuellt ofredande på de finlandssvenska festerna."
"Alla känner alla på festerna, eftersom besökarna måste vara skrivna på gästlistan för att komma in på festen."
De allra flesta våldtäkter sker av folk man känner. Här är i alla fall podden. Vi pratar också om ifall kristna blir mobbade, om att få betalt på bloggen och varför vissa jobb är skitjobb.
Lässöndag
11 years ago
Tack för kommentarer på senaste inlägget! Mycket intressant. Som journalist blir jag själaglad av att så många av er säger att ni gärna betalar för journalistik.
Jag kommer att fortsätta att ha annonser och ibland göra samarbeten på bloggen. Väljer sådana som jag föreställer mig att ni kan ha något nytta/intresse av. Här kommer aldrig att finnas smygreklam. Och hörni, ni som ser bloggare som en kompis, jag tar det som en otroligt fin komplimang. Ni ÄR mina kompisar och ni får hemskt gärna kommentera oftare så att det blir mer av tvåvägskommunikation än monolog.
Nu till tips på läsvärda texter jag snubblat över under veckan som gått:
Facebooks problem med de flesta bröst.
Amy Schumer om att väga 72 kg och ändå catch a dick whenever she wants.
Det finns ingen åsiktskorridor.
En jäkligt rolig text om Manspreading.
"I sympathize with the idea that balls are essentially to two sweaty hard-boiled eggs swinging around in a foot-sock from the floor of a DSW, but I have avagina and though it would be great to air it out on a crowded train, I don’t. Why? Because I understand basic concepts of courtesy."
Statistik är kvinnans bästa vän i Arbetet.
Mothers of invention.
Den här är på finska och handlar om hur otroligt få kvinnor som syns på festivalscener i sommar i Finland.
Och avslutningsvis ett litet klipp om reklam i media.
Jag kommer att fortsätta att ha annonser och ibland göra samarbeten på bloggen. Väljer sådana som jag föreställer mig att ni kan ha något nytta/intresse av. Här kommer aldrig att finnas smygreklam. Och hörni, ni som ser bloggare som en kompis, jag tar det som en otroligt fin komplimang. Ni ÄR mina kompisar och ni får hemskt gärna kommentera oftare så att det blir mer av tvåvägskommunikation än monolog.
Nu till tips på läsvärda texter jag snubblat över under veckan som gått:
Facebooks problem med de flesta bröst.
Amy Schumer om att väga 72 kg och ändå catch a dick whenever she wants.
Det finns ingen åsiktskorridor.
En jäkligt rolig text om Manspreading.
"I sympathize with the idea that balls are essentially to two sweaty hard-boiled eggs swinging around in a foot-sock from the floor of a DSW, but I have avagina and though it would be great to air it out on a crowded train, I don’t. Why? Because I understand basic concepts of courtesy."
Statistik är kvinnans bästa vän i Arbetet.
Mothers of invention.
Den här är på finska och handlar om hur otroligt få kvinnor som syns på festivalscener i sommar i Finland.
Och avslutningsvis ett litet klipp om reklam i media.
Betala för bloggar
11 years ago
Gällande det här inlägget om annonser och samarbeten på bloggen. Hypotetisk fråga som ni gärna får svara brutalt ärligt på. Vem av er skulle vara redo att betala, säg fem euro i månaden, för att läsa en blogg ni verkligen gillar?
Internet har lärt upp oss att allting är gratis (eller snarare att man betalar med annat än pengar). Jag föreställer mig att även om man verkligen gillar en blogg så finns det alltid en annan, nästan likadan, som man kan glida över till ifall det plötsligt börjar kosta pengar att läsa den första. Men ingen blir gladare än jag om jag har fel.
Internet har lärt upp oss att allting är gratis (eller snarare att man betalar med annat än pengar). Jag föreställer mig att även om man verkligen gillar en blogg så finns det alltid en annan, nästan likadan, som man kan glida över till ifall det plötsligt börjar kosta pengar att läsa den första. Men ingen blir gladare än jag om jag har fel.
Feministmän och ett jämställt finland
11 years ago
Har ni råkat ut för fenomenet män som kallar sig feminister, men som egentligen bara använder det som en accessoar/sköld för att fortsätta leva som helt vanliga priviligierade män? Man vill call their bluff, men gör aldrig det (man = jag)?
En kompis tipsade mig om en bild av en fruktansvärt sexistisk och objektifierande bild på Helsingfors/Vanda flygplats. Det fick mig att tänka på att det står i regeringsprogrammet att "Finland är jämställt". Det gör mig stridslysten. Finland är vidrigt långt för att vara jämställt och att skriva det i regeringsprogrammet är samma sak som att kalla sig feminist utan att vara det i praktiken. En hög med bajs är en hög med bajs också om man tapetserar den i trevligt mönster.
Lugnade ner mig och åt lunch med Mike som jag lärde känna medan vi båda pluggade i Holland. Nu för tiden bor han i Brooklyn och har ett riktigt jobb som patentjurist. Mike brukar skoja om att Maggan och jag inte har riktiga jobb. Vi tycker alltid att det är genuint roligt.
Vidar hängde också på. Han brukar kalla Mike för Uncle Mike. Mycket gulligt.
Hemma igen jobbade vi (=jag) en stund, sedan beställde vi thaimat och när klockan närmade sig åtta gick vi ut för att Vidar skulle få cykla lite och vi andra betrakta solnedgången.
En kompis tipsade mig om en bild av en fruktansvärt sexistisk och objektifierande bild på Helsingfors/Vanda flygplats. Det fick mig att tänka på att det står i regeringsprogrammet att "Finland är jämställt". Det gör mig stridslysten. Finland är vidrigt långt för att vara jämställt och att skriva det i regeringsprogrammet är samma sak som att kalla sig feminist utan att vara det i praktiken. En hög med bajs är en hög med bajs också om man tapetserar den i trevligt mönster.
Lugnade ner mig och åt lunch med Mike som jag lärde känna medan vi båda pluggade i Holland. Nu för tiden bor han i Brooklyn och har ett riktigt jobb som patentjurist. Mike brukar skoja om att Maggan och jag inte har riktiga jobb. Vi tycker alltid att det är genuint roligt.
Vidar hängde också på. Han brukar kalla Mike för Uncle Mike. Mycket gulligt.
Hemma igen jobbade vi (=jag) en stund, sedan beställde vi thaimat och när klockan närmade sig åtta gick vi ut för att Vidar skulle få cykla lite och vi andra betrakta solnedgången.
Instagram, amy schumer och kläder
11 years ago
Vi pratar om varför ingen gillar dig på Insta, om Amy Schumers storhet och om att alla dina kläder produceras av slavar. Så himla bra avsnitt, om jag får säga det själv. Men det får man väl inte längre i det här landet.
Kritiken mot annonser på bloggen
11 years ago
Lotta på den utmärkta och intressanta bloggen Nässlorna skrev en lätt kritisk text om att göra reklam på bloggen.
"Jag blir så sur och besviken på bloggare som jag ser att går med på att göra reklam för produkter på sin blogg. Jag tappar direkt respekten för dom, direkt! Dit for den."
Jag stör mig också enormt mycket på smygreklam i bloggar. Jag hatar att inte veta om en åsikt är genuin eller köpt.
Det här är inget försvarstal, men nog en förklaring: Det är en helt annan sak att göra smygreklam än att ha annonser och vara tydlig med innehållssamarbeten. Jag älskar verkligen bloggen och att blogga, men bloggen är också ett sätt att betala hyran på. Jag väljer noggrant vilken sorts annonser och samarbetspartners jag tar in här. Jag har bloggat i tio år i höst och lagt ner tusentals timmar på att skriva helt gratis. Genom att tjäna pengar på bloggen har jag också möjlighet att lägga ner lite mer tid på den. Tid som annars skulle gå till att jobba med något annat/för någon annan. Jag betalar såklart också skatt på allt jag får betalt för.
Jag tycker också att det finns en viss feministisk aspekt bloggande. Traditionellt har det varit förunnat män att grunda företag och tjäna pengar på dem. Låga löner i stereotypa kvinnoyrken som de inom vård, barnskötsel och grundskolelärare har motiverats med att det är yrken där folk känner ett "kall". Kall = inte så hög lön. Att kvinnor nu också hittat ett sätt att vara företagsamma på och tjänar pengar tycker jag är en bra sak. Att inte vara ekonomiskt beroende av till exempel en man ger nya former av självständighet och valfrihet. Kanske det är just för att den stereotypa företagaren är en man som folk irriterar sig på kvinnliga bloggare som tjänar pengar på sina texter och bilder. Vi är inte vana vid sånt. Bara 5 % av Forbes 500 största företag har en kvinnlig VD.
Jag håller med om att vårt extremt kapitalistiska kultur är tröttsam, men det finns större bovar än bloggare att peka finger åt.
PS När jag ändå har er på tråden vill jag passa på att tipsa om dokumentären Hot Girls Wanted på Netflix. Den är hemsk, men just därför sevärd. Rashida Jones från bland annat Parks & Rec har producerat den,
"Jag blir så sur och besviken på bloggare som jag ser att går med på att göra reklam för produkter på sin blogg. Jag tappar direkt respekten för dom, direkt! Dit for den."
Jag stör mig också enormt mycket på smygreklam i bloggar. Jag hatar att inte veta om en åsikt är genuin eller köpt.
Det här är inget försvarstal, men nog en förklaring: Det är en helt annan sak att göra smygreklam än att ha annonser och vara tydlig med innehållssamarbeten. Jag älskar verkligen bloggen och att blogga, men bloggen är också ett sätt att betala hyran på. Jag väljer noggrant vilken sorts annonser och samarbetspartners jag tar in här. Jag har bloggat i tio år i höst och lagt ner tusentals timmar på att skriva helt gratis. Genom att tjäna pengar på bloggen har jag också möjlighet att lägga ner lite mer tid på den. Tid som annars skulle gå till att jobba med något annat/för någon annan. Jag betalar såklart också skatt på allt jag får betalt för.
Jag tycker också att det finns en viss feministisk aspekt bloggande. Traditionellt har det varit förunnat män att grunda företag och tjäna pengar på dem. Låga löner i stereotypa kvinnoyrken som de inom vård, barnskötsel och grundskolelärare har motiverats med att det är yrken där folk känner ett "kall". Kall = inte så hög lön. Att kvinnor nu också hittat ett sätt att vara företagsamma på och tjänar pengar tycker jag är en bra sak. Att inte vara ekonomiskt beroende av till exempel en man ger nya former av självständighet och valfrihet. Kanske det är just för att den stereotypa företagaren är en man som folk irriterar sig på kvinnliga bloggare som tjänar pengar på sina texter och bilder. Vi är inte vana vid sånt. Bara 5 % av Forbes 500 största företag har en kvinnlig VD.
Jag håller med om att vårt extremt kapitalistiska kultur är tröttsam, men det finns större bovar än bloggare att peka finger åt.
PS När jag ändå har er på tråden vill jag passa på att tipsa om dokumentären Hot Girls Wanted på Netflix. Den är hemsk, men just därför sevärd. Rashida Jones från bland annat Parks & Rec har producerat den,
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.