Ja så här har det sett ut under det senaste dygnet. Kan inte påstå att jag har avskytt varje sekund.
På sommaren är det så jäkla varmt i Palm Springs att hotellen räknar det som lågsäsong och sänker sina priser. Vi fick ett rum med egen innergård att sitta och lyssna på musik och dricka en öl på.
Men mest var ju ju där för att bada, äta, dricka drinkar och läsa tidningar.
Ace Hotel är så hipster att Brooklyn och Södermalm bleknar i jämförelse. Det är som om man koncentrerat allt hipster i världen på ett jättelitet område med extremt hög densitet.
Vanligtvis brukar det flyta omkring en jättestor uppblåsbar svan i poolen på Ace Hotel, men till vår besvikelse fanns det enbart mer anonyma vattenleksaker att instagramma den här gången.
Sen blev det eftermiddag, vi checkade ut och åkte hem till Los Angeles. Och det är ju det bästa med LA, att när man måste åka hem från sin semester får man åka hem till LA.
Gällande förra inlägget om vad jag sysslar med på dagarna ser jag nu att det mest av allt är en skrytig lista på hur himla duktig och produktiv jag är. Sanningen är att jag är duktig och produktiv, men att det ibland är skitjobbigt. Det händer att jag känner mig alldeles dränerad på tankar och kreativitet när dagen är över och i dag grät jag till och med en skvätt på Primo Passo för att jag tycker att en del av mina uppdragsgivare är så snåla med arvode i relation till hur mycket jag jobbar.
När ens jobb är att skriva är man sällan bättre än sina senaste alster. Det går med andra ord inte att slarva eller vara dålig om man vill fortsätta jobba. Lösningen är väl att försöka vara så bra att ens lägstanivå är acceptabel. Var nu den sen ligger.
Jag saknar inte det minsta att jobba på en redaktion eller nåt slags sammanhang. Tycker att det är skönt att slippa chefer och arbetstider. Dessutom är nio av tio chefer ändå så dåliga på att ge feedback att det inte finns något att sakna (se det som ett tips ni som är chefer. Feedback är en bra sak och inte samma sak som att enbart peka på alla fel). Däremot kan jag sakna kolleger som Janne på Hufvudstadsbladet eller Karin från tiden på Papper, men det är bara för att de är mina vänner och det var kul att hänga med sina kompisar varje dag. Här i LA har jag ju Maggan att hänga med. Och den här veckan KARIN!
Inspiration och idéer föds av att läsa mycket, lyssna på podcaster, prata med folk och springa. Det här blogginlägget föddes under kvällens springtur.
Här kommer veckans avsnitt. Lyssna gärna och säg också gärna vad ni tycker.
Stora turistveckan inleddes med att Maggan och jag spelade in podd. Vi lägger upp den så fort Magnus avslutat att klippa en podd han får betalt för (i motsats till vår. Eller vi får väl betalt i kärlek och beundran). Teaser: Vi pratade om Bernie Sanders (någon av er frågade om honom för någon månad sedan och nu kommer äntligen svaret), om blackface och om hur otroligt trött jag är på "humor" där män klär ut sig till kvinnor.
Sedan åkte vi till Hollywood.
Spejade ut över downtown och svettades i den intensiva inlandshettan.
Men fint var det. Har svårt att se mig mätt på staden. Magdalena och Karin sa att de inte väntat sig att den skulle vara så stor. Fasiken så sjukt stor den verkligen är.
Sedan följde en annan klassiker, nämligen Guisados på Sunset i Echo Park. Inte nog med att deras tacon är magiskt goda (och billiga) dessutom får man världens godaste limonad där.
På vägen hem svängde vi via Hollywood Blvd, men eftersom det är så turistiskt och sunkigt där stannade vi inte bilen, utan betraktade bara stjärnorna från bilen. Följande anhalt var Venice Beach.
Vi hängde en stund vid skejtarna och drömde oss bort till Lords of Dogtown.
Sedan beställde vi en Uber och åkte hem för att äta middag.
Förresten, jag ÄLSKADE era svar på inlägget på grejer ni irriterar er på i era partners. TACK!