Här kommer en lista på några regelbunda irritationsmoment som Maggan och jag utsätter varandra för. Vill mycket gärna höra om någon av dessa ni känner igen er i OCH andra saker som orsakar friktion hemma hos er.

1. Tvätten. Han tycker jag slarvar och tvättar utan respekt för färg och material.
2. Hur han bara värmer upp tomatsåsen när den ska puttra i minst en timme.
3. När jag anklagar honom för att mansplaina.
4. Att jag fyller diskmaskinen på fel sätt.
5. Hur han uppmanar familjen att göra sig klar och när alla andra står och trampar vid dörren kommer han på att han måste borsta tänderna/raka sig/byta kläder eller motsvarande.
6. Bonus: När han lämnat smutsiga kärl på soffbordet/använda strumpor på golvet och jag sarkastiskt frågar om han tänker använda dem eller om det är okej att jag sätter dem i diskmaskinen/tvättkorgen.

Efter en paus på tvår veckor är vi tillbaka! Vi talar om troll och om det överhuvudtaget finns någon poäng med att mediahus har kommentarsfält, om skönhetsoperationer och skamma kvinnor som gjort det och så pratar vi om separata tågkupéer, bassänger och nu taxiservice för kvinnor. Bra energi! Bra podd!  

Igår var det en riktigt varm dag här i Santa Monica. Jag passade på att ta årets premiärdopp i den iskalla poolen och satt sedan ute på balkongen och läste Filter och Icon. På kvällen dök Tommy upp, han är här med några låtskrivare och de liksom nuddar vid att få en riktigt stor hit. Magnus och Tommy gick ut på ett glas vin medan Vidde, som är inne i en matlagningsfas, slängde ihop en pasta. Precis när vi satt oss ner för att äta ringde Magnus och sa att han och Tommy fått ett perfekt bord på en av kvarterskrogarna uppe på gatan. Han övertalade oss att komma dit. Vidar åt upp maten och så promenerade vi upp längs med Montana genom den varma vårkvällen. Klockan var nästan halv åtta, men solen hade ännu inte gått ner och man kunde lugnt ha t-shirt utan att frysa. På restaurangen hade Jamie Lee Curtis (ja, ni nittiotalister vet antagligen inte vem det är. Googla "A fish called Wanda") precis satt sig ner i ett grannbord och Tommy och Magnus hade bara ätit förrätt. Jag beställde en Penne a la Siciliana, Magnus åt nåt slags skaldjurspasta, Vidde fick glass och Tommy måste åka in till Hollywood på en annan middag. Sen promenerade vi hem i den fortfarande ljumma kvällen. Avskyr inte att bo här.

HAR DU? Folköl i kylen: Lite osäker på vad folköl är, men har vanlig öl. Något husdjur: Nej, bara ett barn, någon enstaka silverfisk och kackerlacka. Någon favoriträtt: Just nu vegetariska tacos med svart bönröra och massa guacamole och tabasco. Puder på dig: Flow, ett finländskt ekologiskt puder. Har också rouge. Några framtidsplaner: Gå på på Vidars little league baseball senare i dag, hänga med min kompis Karine som kommer till LA imorgon, avsluta Livet & patriarkatet och äta upp chokladen Tommy hämtade från Stockholm igår. Ja och längre fram ska jag vara i Stockholm och Helsingfors hela sommaren. Någon sjukdom: Är frisk för det mesta. Senast jag var riktigt sjuk var för exakt ett år sedan då jag hade bihåleinflammation. USCH. Gymkort: Aldrig haft. Några MVG:n: Inte bedömts på den skalan. Något beroende:  Ingenting man behöver oroa sig för (typiskt missbrukarkommentar). Nagellack: Vitt på samtliga naglar. Någon vän som bor i ett annat land: De flesta. Avskyr du: Avskyr att tvinga upp mitt extremt morgontrötta barn ur sängen på vardagsmorgnar. Längtar du mest efter: Efter tropiskt klimat med turkost vatten och semester. Stör du dig på: Gubbar skriver "identitetspolitik!" så fort deras egna privilegier ifrågasätts. Gosar du med: Viddie och Maggie. Lagar mat: På sista tiden är det jag som lagar middag eftersom jag tycker att Maggan inte låter tomatsåsen puttra tillräckligt länge. ALLA vet att den ska puttra superlänge. Alltså alla utom Magnus. Diskar: Har diskmaskin. Tidning läser du: Tommy hämtade Icon och Filter från Arlanda så de sitter jag och läser på vår nyfixade balkong. Väldigt mysigt där. Buss åker du oftast: Norwegian Airbus. Dag fyller du år: 12 augusti. Årstid föredrar du: Försommaren. Fast i L.A. är alla årstider ganska softa. Gör du nu: Ligger i soffan med ett barn på mig. Gör dig till en bra människa: Att jag försöker vara snäll och generös och hjälpa andra människor så gott jag kan. Gör dig till en dålig människa: Jag kan säga onödigt elaka saker när jag grälar med Magnus. Jag kan vara egoistisk och lat och envis. Vill du arbeta med: Precis det jag gör nu. Skriva, göra konsultuppdrag och föreläsa. Är roligast just nu: Att Karine kommer imorgon! Har på dig just nu: Leggins från Mainio Clothing, t-shirt från & other Stories och kofta från Filippa K (sov i leggins och t-shirt och drog på mig koftan när jag steg upp). Äger du för skor: Mest av allt äger jag nog skor att springa i. Har du för storlek i skor: 40-41. Läser du för bok: The Blazing World av Siri Hustved. Ska du göra nu: Ska slänga ihop frukost åt Vidar. Listan stal jag av Nio till fem-bloggen.

Tuuusen tack för era svar i inlägget under, uppskattar mycket när ni berättar hur ni har det. Från barn till hundar. Igår åkte vi ut till gränsen mellan Silver Lake, Koreatown och Downtown för att göra ett reportage om ett nyöppnat hundcafé. Jag har haft en lite skeptisk inställning till hund-, katt-, kanin och andra sorters djurcaféer. Vet inte hur stressade djuren blir av en massa människor som vill klappa dem. Men det här cafét samlar ihop hundar som ingen vill ha och försöker adoptera bort dem. För att det inte ska komma en massa omotiverat folk in finns det en entréavgift på fem dollar och bara ett visst antal människor får gosa med hundarna samtidigt. Folk både älskar och använder hundar som slit och slängprodukter här i LA. Finns så otroligt många adoptionscenter för djur. Det var ett mirakel att vi inte kom hem med en hund, men ibland måste man faktiskt vara lite professionell.

Okej, här kommer ett inlägg som kommer att få er barnlösa att falla i koma av ren tristess. Jag rekommenderar er att se ett avsnitt av Girls, Broad City eller Transparent istället för att läsa vidare. Ni som fortfarande är kvar, jag har några frågor. Sexåringen har alltid sovit otroligt bra. Både som baby och som eh ja, sexåring. Problemet är bara att han vanligtvis dyker upp i vår säng där han sprattlar, stjäl kuddar samt gnisslar tänder i en decibelnivå som får glasrutor att spricka. Detta gör att jag inte sover så gott. Jag fattar ju att det bara är att bära honom tillbaka till egen säng, men orka stiga upp och lyfta tunga saker mitt i natten. Jag inser också såklart att få barn vill sova med sina föräldrar när de närmar sig tonåren (barnen alltså, ursäkta otydlig syftning), men det tröstar mig inte alls nu. Detta är kanske ingen direkt charmig sida av mig, men jag är väldigt ointresserad av hur andra gör med sina barn, så länge de inte slår eller på annat sätt misshandlar ungarna kunde jag verkligen inte bry mig mindre. Jag tycker också det är tröttsamt med föräldrar som lägger ut grejer på Facebook för att liksom insinuera att just deras barn är väldigt tidiga/solklara genier. ALLA tycker att deras egna ungar är lite bättre/roligare/smartare/sötare än alla andra, de hör liksom föräldraskapet till. Men tydligen gäller denna inställning inte på bloggen för nu frågar jag er ändå:

1. När började era barn sova hela nätter i egen säng?
2. När gick hen själv hem från skolan?
3. Torkade sig själv på toaletten?
4. Lärde sig läsa och skriva?
5. Sov över hos kompisar?
6. Lärde sig cykla?
7. Började med hobbyn efter förskolan/skolan?

 

 

Detta är ett samarbete mellan Livet & LA, Prego och Suomen Blogimedia

En längtar ju alltid efter det en inte har och i mitt fall har denna längtan tagit sig i uttryck av lockigt hår. Jag har ju spikrakt hår till vardags, men känner ofta att det vore fint med lite vågor på huvudet. Jag fick en locktång av märket Prego Beauty att testa och efter några försök blev det faktiskt ganska bra. Hemligheten är att hålla locktången lodrät, att placera den nära huvudet (men inte för nära så du bränner dig), trycka på knappen och låta locktången göra sitt. Var så goda för video. Maggan gästspelar som besserwisser.

Locktången Prego from peppe öhman on Vimeo.   Locktången kostar bara 39, 95 € och finns att köpa bland annat här.

Vi spelade in en podd imorse, men den hade så dålig energi att vi får spela in en ny imorgon. Alltså stämning var det inget fel på, men vi kom liksom aldrig igång. Det tråkigaste som finns att lyssna på i poddar är när folk talar om a) hur trötta de är b) hur lite de har att tala om c) inbördes fniss. Vi syndade kanske inte på alla punkter, men Maggie var jäkligt trött. Just saying (att ingenting var mitt fel). Istället samlade vi oss och åkte vi in till West Hollywood för att spela in ett klipp till Vad är det som händer för Hufvudstadsbladet. Tycker för övrigt att ni ska gå in och lajka facebooksidan. Min kollega Janne är Finlands svar på John Oliver. Jäkligt rolig och allmänbildande. Ja, och så är jag ju med varje vecka straight outta L.A. Jag glömmer ofta bort hur mycket jag gillar WeHo, det känns som det riktiga Los Angeles med gigantiska billboards och alla klassiska barer. Varje gång vi åker förbi The Viper Room tänker jag på hur River Phoenix od:ade där när jag var tonåring och Johnny Depp på den tiden var delägare i baren. Om vi säger så här: The Viper Room kändes jäkligt långt från min vardag på den tiden. Kan inte påstå att jag skulle hänga där nu heller, men det är i alla fall en bar i min stad som jag passerade då och då. Jag promenerade av och an på strippen och försökte få folk att svara på frågor. Vanligtvis är Los Angeles-borna vänliga och pratar gärna med en finländsk journalist, men i dag var det svårt att få nån att stanna. Det kan i och för sig bero på mängden turister på Sunset. Men skam den som ger sig och en stund senare hade jag haffat en sju-åtta personer. Min kameraman blev vrålhungrig och slank in på ett snabbmatshak och köpte en ostmacka. Vitt bröd och brännhet ost. Sen var det dags att susa västerut igen eftersom Vidar skulle hämtas upp från skolan och Maggan skulle jobba (avancera från kameraman till producent). Vi passerade bland annat en stor skylt som visade att det snart är dags för en ny säsong av Inside Amy Schumer. Ser mycket fram emot den. Maggan fattar inte alls humorn. Det är lite konstigt eftersom vi vanligtvis skrattar åt liknande saker, men att han inte fattar Schumer handlar väl om att hennes skämt är för avancerade för honom.

Innan man får barn känns det som om tusentals olika människor berättar exakt hur det kommer att bli. Om vad man inte längre kan göra, hurdana barn är, vad som kommer att vara svårt och lätt, ångestfyllt, fantastiskt och omöjligt. Eftersom man inte har barnerfarenheten och dessutom är sårbar och nyfiken kan man bara nicka och humma och se vad som händer. Efteråt när man blivit förälder och kanske har några år på nacken inser man att alla dessa människor bara berättade hur det var för just dem. De kanske inte insåg det själva och trodde att råden och förmaningarna var universella, men oftast baserade sig allt bara på anekdotisk bevisföring. En av grejerna man inte kunde göra med barn var att äta på restaurang. Det var oartigt mot personalen och de andra gästerna och tråkigt för barnet. Skaffa barnvakt eller var helst av allt hemma med barnet. FÖR VARFÖR SKAFFAR MAN BARN OM MAN INTE VILL UMGÅS MED DEM? På sin höjd kunde man äta på MacDonalds, fast det kunde man ändå inte för bara dåliga föräldrar ger sina barn snabbmat. Pilutta er säger jag nu med sex år av föräldraskap i bagaget. Det går alldeles utmärkt att släpa med sin ettåring, tvååring, treåring, fyraåring och så vidare på restaurang. Eller för att jag inte ska falla i samma mästrande anekdotfälla: I alla fall just det här lilla barnet. Och ja, jag inser att vi inte är bättre föräldrar än någon annan, säkert sämre på många sätt, att vi bara fått ett extremt easy going barn. Men tji alla ni som upprepade gånger sa att Maggan och jag inte kunde ta med barnet på restaurang.

Podcasten Mellan raderna är som den nordiska våren, man vet att den är på väg, men aldrig riktigt exakt när den ska landa i en podcast-app nära en själv. Nu är avsnitt 26 i alla fall här. Jag har läst The Wife som utspelar sig i ett stillsamt och vackert Novemberhelsingfors (ruska och solsken), Jihde womensplainar Sapiens på ett så förträffligt sätt att ni inte behöver läsa den själva och så pratar vi om olika noir-genrer. Vassegoda! Om ni gillar oss på riktigt, inte bara nåt ni säger, får ni så hjärtans gärna gå in på iTunes och skriva en liten recension. Till exempel: Jihde och Öhman, vi gillar er podcast!