Peppe Öhman

Tiden på året då alla mina svenska vänner åker till Sverige på semester närmar sig. I dag åt ja avskedsmiddag med Cirpa, Pernilla och Cissan på Malibu Pier Café. Vi kommer ju att hänga i Stockholm också, men det kändes ändå som ett slags miniavsked. Jag får alltid lätt panik av att lämna Los Angeles, men ska ta det som en kvinna den här gången.

Cissan är så jäkla snygg i turban. Jag är, förutom hudcancern, nojig över att solen bleker mitt hår och överväger allvarligt hatt eller turban. Turban använder jag redan i Palm Springs vid olika pooler. Försöker göra poolturbanen till en inkörsport till vardagsturbanen.

Jag åt en burratasallad med frukt och en del minipannkakor. Det var varmt, surfarna tränade i bakgrunden och pelikaner flög lågt.

Sen fick Cirpa visa hur hon jobbat som fot- och skomodell för Cissans skor. Alla var djupt imponerade.

Senare på kvällen åkte Frida och jag till stallet. Jag red Tony en sista gång och när jag kom hem stod det pasta på bordet som Kiri och Ekim slängt ihop. Nu ska jag packa, spela in Mellan raderna och sova. Sen blir det ett av säsongens första och sista dopp i poolen och LAX. Herregud, imorgon flyger vi till Stockholm. Fatta det.

I dag har jag varit en sån maskin. Gjort två intervjuer, klipp två filmsnuttar, skrivit ut den ena intervjun och dessutom varit ute och sprungit upp och ner för trappor. Ibland är man en riktig A-människa, medan andra dagar mest går till att äta chips, kolla på Netflix och överleva.

Här passade jag på att glida in i bilden med Softy medan Maggan ställe in kameran och funderade på bra kompositioner. Kiri, en av Vidars äldsta vänner, är förresten här och hälsar på med sin kille Ekim. Se bild.

Sedan drog vi vidare till Vidars skola där Kindergardenklassen ordnade knytkalas och avskedsfest. I Vidars skola byter man klasskamrater för varje år man flyttas upp en klass. Först tyckte jag att det lät som en usel idé (mest med motiveringen att man inte gör så i Finland), men nu tänker jag att det kanske är bra att barnen lär sig knyta nya sociala kontakter. Och alltid finns det ju några gamla klasskamrater i samma klass.

Efter att alla hade jobbat, motionerat och spelat Minecraft hade vi samling i foajén och gick i samlad trupp upp till tionde gatan för att äta middag.

Åt aubergine med olika ostar och annat gott. Maggan valde en lobstermacka och de andra tog hamburgare.

De här bilderna förtjänar ett bättre öde än att bara försvinna i massan på min telefon. Magnus som blickar ut över poolen på Parker Palm Springs. Han är iklädd endast mjukiskläder från lyxmärket James Perse som hade utförsäljning för några veckor sedan.

Mer från Parker Palm Springs. En skylt som jag antagligen fotat varje gång vi besökt hotellet.

Solnedgången igår. Som sagt ligger June Gloom tät över Santa Monica, men på eftermiddagen spricker molntäcket vanligtvis upp och visar det riktiga Kalifornien.

Och här sprang jag upp och ner för några dagar sedan. Svettigt som bara den och mind you, detta är bara halva trappan, lika mycket ligger bakom mig.

Tidigare i dag var Maggan och jag i Echo Park för att prata med folk om hur lång semester de har i år. Jag förslog på skoj att vi skulle hyra en trampbåt och trampa ikapp folk ute i dammen för att intervjua dem där. Maggie tog mitt förslag på allvar så vi gjorde det. Minen på mannen bredvid mig behöver knappast nån förklaring. Bakom oss kan man förresten skymta Downtown.

Okej, här kommer två skillnader mellan att vara gravid i Finland och i USA. I USA är det första folk frågar här är: Vet ni om det är en flicka eller en pojke. Ingen från Norden, varken här på bloggen eller i andra forum, har frågat efter barnets kön. En annan aspekt som jag värderar oerhört högt är att alla barnmorskor och läkare jag träffat (okej, sammanlagt tre) har behandlat mig respektfullt, som en tänkande människa och individ. De ser på mig och mina förutsättningar och utgår inte från nåt slags minsta gemensamma nämnare bland alla som är med barn i landet. När jag var gravid med Vidar kände jag mig ofta som en mindrevetande anonym siffra i systemet. Jag fick sällan eller aldrig svar på mina frågor och kände ofta att jag själv var bättre påläst än personen jag pratade med. Nu är det mycket möjligt att jag bara hade otur när jag väntade Vidde, det finns såklart en massa proffsiga människor inom vården. Men den enorma lättnad och trygghet jag känner inför vårdpersonalen här går nästan inte att beskrivas i ord.

Podden är tillbaka efter en paus på två veckor. Vi pratar om mina känslor kring graviditeten, om kommersialiseringen av feminism, veganmat på dagis, om Johnny Depp och Amber Heard och om Miss Finland som fick sparken från sin titel efter att hennes snubbe misshandlat henne.

Nästa vecka åker vi mot Stockholm och stannar i Norden i hela två månader. Varje gång vi ska lämna Los Angeles känner jag ett enormt motstånd. Livet pågår ju här! Vill inte missa en dag. Men så fort jag kommer till Helsingfors eller Stockholm upptäcker jag att det pågår ett annat parallelliv där. Som är minst lika bra. Den här gången hinner jag bara tillbringa en helg i Stockholm innan det är dags att åka till Helsingfors för att spela in ett frågesportprogram för Yle (ångesten inför min offentliga dumhet), hålla en workshop, delta i ett radioprogram om böcker, gå på några möten, träffa folk ordna en massa praktiskt som att fixa ett Visakort, Aktia har nämligen skickat mig två kreditkort och stängt av båda så nästa gång jag har tillgång till mina pengar är den 13 juni. Så jävla sur på den banken. Sedan återvänder jag efter en vecka eller två till Stockholm, har ännu inga planer för midsommar, återvänder till Finland nånstans i juli för att marknadsföra min bok och hänga med vänner, tillbaka till Stockholm och den 11 augusti återvänder vi till L.A. Den här listan lånade jag av Den där om Jenny. Resten av sommaren kommer jag att tillbringa Mest i Stockholm, men också i Helsingfors och den finländska skärgården. Vet bara inte hur och när.

Bästa sommarstället: Skärgården. Här badar jag helst: Naken i Östersjön. Hur länge ska du vara ledig? Jag är väl alltid och aldrig helt ledig. Jobbar lite hela sommaren. Vad ser du mest fram emot? Att strosa fram längs med gatorna i Helsingfors och träffa vänner, ordna boksläppsfest, att äta middag på balkongen i Stockholm och att äta ute i Stockholm, rågbrödet, bada bastu, skagenröra, Pyret med familj, att läsa massor av svenska pocketböcker och sen att återvända till Los Angeles efter att inte haft ett eget hem på två månader.

Vad kommer du köpa inför semestern? Borde köpa presenter till gudbarn, men på grund av Aktia vet jag inte riktigt hur jag ska lösa det. Det här lyssnar jag på i sommar: Podcasts. Jag har skrivit om det här förut, men Slatse Double X Gabfest som handlar om populärkultur ur ett feministiskt perspektiv är en riktig pärla. Favoritsommardoft: Nyklippt gräs, den svaga doften av nypotatis och smör, havet. Hur kommer du att göra dig illa? Nej. Vad oroar du dig för? Eftersom det alltid är soligt här gör det faktiskt ingenting om det blir en regnig sommar. Ser till och med fram emot ett ordentligt åskväder. Så vädret oroar jag mig inte för. Det jag kanske oroar mig för är att min mamma ska bli besviken för att hon inte får umgås tillräckligt mycket med Vidar trots att jag anstränger mig för att detta ska ske. Vad vill du verkligen hinna med? Långa frukostar med papperstidning.

Vad tror du egentligen att du kommer göra? Stressa från ett ställe till ett annat och ha dåligt samvete för att jag befinner mig på fel plats. Vem kommer du vara mest med? Magnus. Vad kommer du lägga mest pengar på? Resor mellan Finland och Sverige. Mat.

Vad kommer du äta? Rågbröd, nypotatis, melon och jordgubbar. Vad kommer göra den här sommaren extra bra? Att vi ändå tillbringar så lång tid i Norden. Hur kommer du minnas din semester sen i september? Som skön, hoppas jag. THE SUMMER OF 2016, som Bryan Adams skulle säga om han skrev en låt om den. Ni då, vad ska ni pyssla med i sommar?

Nu tror ni kanske att det enda jag håller på med är går omkring och är gravid, men det är inte hela sanningen. Jag gör också Mellan raderna med Jihde. I det senaste avsnittet tipsar Karin om de bästa och sämsta situationerna att lyssna på ljudböcker i och avslöjar sina bästa uppläsare. Jag har oavsiktligt läst en postapokalyptisk zombiethriller, The Girl With All the Gifts, och är nöjd med allt annat än slutet. Är det förresten en killbok? Finns den ens såna? Karin kommer med kritik mot Doktor Glas och har läst om en norsk snygg bonde i Simma med de drunknade. Hon har också fått en insikt i hur det är att vara man. Slutligen diskuterar vi om möjligheten i att Ulf Lundells Jack är århundradets mest överskattade verk (minns ni tampongscenen?). Och så hyllar vi våra förlagsredaktörer. Podden görs i samarbete med Schildts & Söderströms förlag.

Först nu inser jag hur nervös jag var inför att berätta för er att vi ska ha ett till barn. Tack så hemskt mycket för de finfina kommentarerna! De gjorde mig så himla glad. Det här med graviditet och baby är ett äventyr jag inte riktigt hade förväntat mig, men med era hejarop känns det faktiskt lite tryggare. I dag hade jag min nästsista ridlektion. Inte nästsista på grund av graviditet, men för att vi nästa vecka flyger till Stockholm. Kommer att sakna hästarna (och att åka till stallet med Frida) som bara den, men litar på att göra comeback sent i höst. Det var för övrigt så varmt i Topanga i dag att jag var tvungen att ge Tony en dusch efter lektionen. Älskade Tony. Och så lämnade jag en flaska bubbel åt min ridlärare som tack för att hon korrigerat min sist i snart ett år nu och för att jag har en annan ridlärare nästa onsdag då den allra sista lektionen rids. Hon ska också få en flaska.

Här kommer ett ganska känsligt inlägg, ibland kommer livet nämligen med överraskningar. Tidigare i år visade det sig att det bor en liten människa i mig. Eftersom Maggan och jag alltid tänkt oss att ett barn är perfekt för vår lilla familjeenhet tog det en tid att vänja sig vid tanken på att vi kanske skulle bli fyra. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte stundvis kände panik och ångest. Sömnlösa nätter och funderingar kring vad detta innebär. Men tiden gick och nu känns det väldigt bra. Åtminstone nästan hela tiden. Jag är sannerligen inget stort fan av att vara gravid eller intresserad av att diskutera graviditet, min kropp eller småbarn med alla som har erfarenhet av att ha eller själva varit barn. Däremot är jag ett fan av barn gjorda av Maggan och mig. Svårt att frånse att det är ett litet mirakel. Så här är jag nu för nån vecka sen: straight outta vecka halvvägs till beräknat datum.

Livet här i Sydkalifornien är precis så underbart som man kanske kan tyda på de bilder jag lägger upp. Jag räknar aldrig dagar till helgen, semestern eller sommaren eftersom varje dag är en fin dag. Det mörka moln som seglar omkring på min annars så dumlyckliga himmel är hudcancermolnet. Att leva på en plats där solen gassar varje dag kan inte vara bra för ens hud. Det är många år sedan jag lade mig ner för att sola, stranden ligger bara ett kvarter från oss och vi går bara dit när vi har gäster, men trots att jag inte aktivt lapar sol märker jag hur mitt hår bleks och shortsränderna på mina ben blir allt tydligare efter att jag varit ute och sprungit. En promenad till och från Vidars skola på tidig eftermiddag eller bara en brunch med vänner utomhus utsätter oss vår solen. I Palm Springs glider jag visserligen upp och ner i poolen, men skulle aldrig lägga mig i solen utan parasoll och massor av solkräm. Är faktiskt ganska noijig över hudcancerfaktorn. Cissan tipsade om Laroche-Possays ABCDE-check för födelsemärken som förändras: Assymetry, Borders, Color, Diameter och Evolution. Solar ni? Och hur gör ni för att skydda er?

10 years ago

Nästsista dagen inför norden

10 years ago

Bilder ur min telefon

10 years ago

Två skillnader mellan att vara gravid i finland och usa

10 years ago

I andras ögon

10 years ago

Sommarplaner 2016

10 years ago

Den lilla kvinnovarelsen

10 years ago

Hur nervös jag var

10 years ago

En ganska stor överraskning

10 years ago

Hudcancerångesten

10 years ago