En av de roligaste sakerna jag sysslade med i somras var att tillsammans med Kia Svaetichin och Anne Hietanen diskutera litteratur i radioprogrammet "Böcker i bersån" (för övrigt ett genialiskt namn på ett radioprogram). Unni Drougge, Sofi Oksanen, Marian Keyes, Carl-Johan Wallgren, Martina Haag, Katarina Wennstam och Denise Rudberg. Här skriver Kia om programmet. Upptäckte just att programmet inte går att lyssna på utomlands, men grattis ni som bor i Finland! Och när jag ändå skriver om böcker vill jag rekommendera "Anna mennä" av Rosa Meriläinen och Sara Särmä. Tyvärr finns den bara på finska (Magnus var direkt chockad när jag drog fram den på flyget eftersom jag nästan bara läser svenska och engelska böcker"). En bok som på ett avslappnat och roligt sätt lotsar folk genom feministiska frågor som "Får kvinnor vara fulla?", "Vad ska man göra om man gjort bort sig ordentligt?", "Vilken sorts människor ska man omge sig med?", "Hur viktigt är utseendet" och så vidare.

Det här hade jag inte tänkt blogga om för det är ett ganska känsligt ämne, men here goes ändå: Jag avskyr verkligen att vara gravid. Jag vet att det nu gör ont i alla som kämpat/kämpar med att bli just det jag nonchalant slänger ut att jag inte vill vara, men jag föreställer mig att måste få ha rätt till mina egna känslor. Jag fattar att det är livets mirakel att göra nytt liv och kvinnor praktiskt taget är gud som fixar detta, men otacksam och bortskämd som jag är går jag omkring och avskyr det. Korta stunder kan jag tycka att det är mysigt när ungen pysslar omkring inne i min mage, men 99 procent av tiden längtar jag efter att få vara ensam i min kropp. När babyn är ute är vi också två personer som kan ta hand om henne precis lika mycket, nu är det bara jag. Ironiskt nog verkar min kropp ändå fixa graviditet ganska bra. Har ej ont nånstans, kan promenera och röra på mig så mycket jag vill, magens magnitud är visserligen svårt att uppskatta ibland och stöter hela tiden in i saker, men på det stora hela går det ganska bra med tanke på att det är så pass lite tid kvar (trots att de sista veckorna brukar vara de längsta). Jag vill springa, rida, sova på mage, ha tillbaka min vanliga helkroppsprofil, dricka champagne och inte konfronteras med folk som håller mer ögonkontakt med min mage än med mina ögon. Signatur. EGOISTEN

Oj oj oj vilken resa. Det visade sig att jag skulle tillbringa hela min födelsedag på resande fot mellan Stockholm och Los Angeles. Norwegian uppgraderade oss visserligen till premiumklass (nu kan jag inte resa på nåt annat sätt längre), men tappade givetvis bort mitt bagage. Orkade inte ens bli överraskad eller arg. Bara uppgiven. Magnus passade också på att glömma sin dator på flyget och tulltjänstemannen som tog emot oss var en bestämd Trump-anhängare. Man ba: Welcome to America. Men men. Nu tänker jag övertyga possen om att fira min födelsedag idag istället. Kanske ta ut mig på en mysig brunch och en promenad på stranden. Livet är inte dåligt.

Jag säger inte att det är synd om mig, men jag har världens sämsta flygkarma. Mitt bagage är alltid det som försvinner och det känns som om vartannat flyg jag sätter mig på är försenat. Så också i dag. Efter fem timmar av väntande på Arlanda meddelade Norwegian att det inte blir nåt ARN-LAX den här torsdagen. Vi blev således inkvarterade på Clarion Arlanda och tillbringade resten av dagen på en slags konstig minisemester i poolen, på studsmattan och på en av Sky Citys flottiga restauranger (där vi betalade med vouchers) tillsammans med familjen Blankens. I morgon blir det avfärd klockan sju, via Köpenhamn och min födelsedagsmiddag i Los Angeles firas istället nånstans ovanför Atlanten. Så kan det gå. För uppdateringar i videoformat rekommenderar jag Maggans (MaggieSohman), Cissans (Cecilia Blankens) och mina (PeppePeppePeppe) Instasnaps. Kolla förresten in Cissans svinsnygga Hugh Hefner-skor.

Vår sista dag i Stockholm tillbringade vi på Södermalm. Hängde lite i lekparken vid Nytorget och träffade två oberoende av varandra kompisar från L.A. Sedan frossade vi i våfflor på "Älskade traditioner". Det otacksamma lilla barnet tjatade givetvis om att han hellre gick på McDonalds. Maggan och jag suckade och himlade med ögonen. Eftersom vår uppfostringsmetod tydligen går ut på att göra exakt som vårt barn vill gick vi först till De Gyllene Bågarna och sen vidare till våffelstället där vi beställde in varsin våffla med hallonsylt och vispgrädde. Vansinnigt gott och väldigt mysigt ställe. Ja, ja tur att han är söt i alla fall. Sen promenerade vi till Slussen, tog tunnelbanan hem via Ica där jag köpte rågbröd och nu är det bara att packa ihop skiten och åka till L.A. Barnet klagar ändå på att det är svinkallt i Stockholm.

Egon ska åka till Helsingfors och funderar på hotell. Jag rekommenderar F6, Lilla Roberts och det lite förmånligare (och mycket fräscha och nybyggda) Indig0. alla ligger centralt och alla har god frukost och sköna sängar. Ni som har bra hotellerfarenheter av Finlands huvudstad får gärna chippa in och tipsa. Annat då, vad ska man göra i den här huvudstaden? Bland museer gillar jag Designmuseet, Kiasma och Ateneum. Restauranger The Cock och Holiday är de enda jag åt på i sommar. Men förutom dem finns en uppsjö av riktigt bra matställen. Min kompis Minna har en blogg (tyvärr på finska) där hon recenserar brunchställen i stan. Har i motsats till hela mitt Facebook-flöde ännu inte testat Helsingfors nyaste och trendigaste bastu. Men folk verkar gilla att dricka drinkar på Löyly. Och utsikten är inte precis fy skam. Hela Ärtholmen, som på min tid ännu bara var en plats man joggade runt och kollade när stora kryssningsskepp spydde ut amerikanska turister, verkar krylla av aktivitet och god stämning. I augusti öppnades också poolen Allas mellan Skatudden och Salutorget. Rekommenderar ett besök.

Häromdagen gjorde Anu Koivunen en dubbelrecension av "Livet & Patriarkatet" och Eveliina Talvities Miten helvetissä minusta tuli feministi? (”Hur i helvete blev jag en feminist?”). Det är ju vidrigt att bli recenserar så jag ögnade bara panikslaget igenom texten, men det visade sig att Koivunen fattat precis vad jag var ute efter i boken. Lättnaden alltså! Mitt sköra författarego darrade till, men kunde sedan stabilisera sig. För övrigt är det så jäkla skönt att augusti rullat igång igen och att jag börjar få jobbuppdrag. Som frilansare är det ju alltid lite extra spännande om man ska ha ha råd att betala hyra och köpa mat åt familjen i slutet av månaden.  

I fredags fyllde jag inte år, men jag befann mig i Helsingfors och det gjorde även Magnus som ordnat en överraskningsfest på The Cock åt mig. Intet ont anande promenerade Maggan och jag ut från hotellet och möttes ett halvt kvarter senare av några av mina allra bästa vänner på en uteservering med champagneglas och ostron framför mig (en av vännerna råkar chefa över restaurangen). Jag älskar ju innerligt födelsedagar och att få fira den BÅDE i Helsingfors och vad jag hoppas på under den riktiga dagen i Los Angeles är DRÖMMEN. De snygga bilderna nedan har Karin tagit. Gänget!

Efter två dagar av fest inne i Helsingfors åkte vi ut till landet där min syster och hennes familj bor i ett snart tvåhundra år gammalt hus. Jag började med en tupplur och när jag vaknat började det hända saker. Som hemlagad pizza på en filt ute på gräsmattan. Potatispizza med rosmarin, vem hade kunnat tro att det är så magiskt gott? Jo, den som fattar hur goda kolhydrater är. Min syster har en massa barn varav jag är gudmor till den minsta. Gillar alla och imponeras av alla som klarar av att ha två eller fler barn (OCH en man med skägg som om han var med i den senaste säsongen av Vikings), men ändå verka som en helt vanlig lugn människa.

Under sommaren har jag läst Dagens Nyheter fredag till söndag, i pappersformat. Svärmor prenumererar nämligen. Jag ÄLSKAR det. Delvis för att jag verkligen, verkligen älskar att äta frukost och dra ut på hela processen genom att bläddra i en dagstidning och på så sätt sitta i minst en timme vid köksbordet eller på balkongen. Jag läser gärna tidningen från pärm till pärm (förutom sporten). Kan inte fatta hur Maggan kan trycka i sig en smörgås stående vid diskbänken och sen gå vidare i livet, som om mat bara var energi och det inte fanns oväntade reportage om Erdogans Turkiet eller svinskötsel i Skåne. Jag fattar ju att jag är extremt gammaldags som gillar papperstidningen, men har ännu inte hittat en e-tidning som är smidig och praktisk nog att få mig på kroken. Jag läser såklart nyheter som dyker upp i mitt flöde på Twitter, Facebook och Flipboard och prenumererar på en massa nyhetsbrev, men det är inte samma sak. En dagstidning innehåller nämligen nyheter som jag inte visste att jag var intresserad av medan mina social medier är kurerade efter algoritmer som bibehåller min bubbla och världsbild. Ber om ursäkt för min präktighet, men jag tror faktiskt att det är otroligt viktigt att utsättas för ett paket nyheter och reportage som en professionell journalist paketerat ihop än att bara matas med det man redan är intresserad av. Journalistisk och pålästa människor är en demokratifråga. Föreslår att höstens utmaning är att minst en gång i veckan läsa en dagstidning i fysisk form. Antingen så den dimper ner genom postluckan eller på ett café eller bibliotek. Ähum, och här är länken till intervjun med mig i Helsingin Sanomat.  På finska, men den som inte kan språket kan roa sig med att hitta tigern som kikar fram i djungeln bakom mig i Heidi Piiroinens fina bild. ELLER roa sig med något helt annat.