I nästa avsnitt av Mellan raderna ska vi tala om Jessica Crispins bok "Därför är jag inte feminist" som inte handlar om att män och kvinnor FAKTISKT redan är jämställda eftersom "kvinnorna har makten i hemmet" och den där "löneskillnaden är hittepå", utan om hur feminismen blivit utvattnat genom att allt en kvinna gör kan i en efterhandskonstruktion göras om till feminism och all kritik hon får kan kallas osysterlig. En varg söker sin pod talar mycket bra om det i det här avsnittet. Crispin skriver om hur feminismen inte kommer att göra någon nytta om den bara handlar om att behaga och aldrig provocera. Aldrig bryta gränser eller ställa sig utanför normen. Allt en kvinna gör måste inte vara en feministisk handling, men då ligger det i allas intresse att inte heller kalla det feminism. Jag kan förstå att hudvård liksom matlagning och varför inte ridning kan vara oerhört mysiga och direkt terapeutiska sysselsättningar, men feminism är det inte. Valerie Kyeyune Backström skriver mycket bra om det på Expressen: Reklam för fillers är inte feminism. "Det finns så klart en poäng med att kritisera 90- och 00-talets silikonhat, stringdebatter och besatthet av att dela upp kvinnor i dåliga och bra. Men det finns absolut ingen poäng med att gå med på förtingligandet av oss själva.  Så här: vi är människor, inga varor. Jag skriver det som en påminnelse, eftersom så många är så sugna på att kränga sig själva. Att företag är snabba på att kapitalisera på en politisk rörelse är en sak, det är så kapitalism fungerar, men måste kunna kräva mer av feminister."  Mathilda Gustavsson på DN fortsätter där Backström slutar: "... paradoxalt nog har skönhetsfeminismen hela tiden varit en klassfråga. För att den kostar mycket pengar, och för att det är skillnad på att vid sidan av en självförverkligande karriär ha ytan som ett härligt intresse. Och, vilket är mycket vanligare, ha utseendet som sitt enda kreativa utlopp." Och här tar Lady Dahmer vid: "Jag är svältfödd nämligen. Svältfödd på sur nittiotalsfeminism a la Linda Skugge. Svältfödd på en feminism som ifrågasätter istället för typ inkluderar ALLT och ALLA. Som om feminismen är en gullig liten tjejklubb där anything goes och ingen nånsin behöver fundera på varför vi tycker som vi gör eller gör som vi gör. Var fan är revolutionen?" Att H&M och Acne Studios säljer t-shirts med feministiska budskap och det knappt finns någon som inte kallar sig feminism är ett tecken på att det inte finns något utmanande med feminismen längre. Inget som sträcker sig över (den patriarkala) normen. Vi är överens om att alla borde få samma lön för samma jobb och det vore bra om föräldrarna delade någorlunda lika på föräldraledigheten (såvida inte mannens jobb är JÄTTEviktigt och han faktiskt inte kan stanna hemma), men få är redo att göra oss obekväma eller till och med ta en konflikt för att faktiskt nå det. Crispin skriver mycket om kollektivet versus individen. Om hur vi kan bli chefer, sminka oss, tjäna en massa pengar och sätta in fillers och säga att det är feminism eftersom vi själva väljer det. Men ifall inte kollektivet kvinnor gynnas, ifall din feminism bara är ett individuellt framgångsprojekt, är det verkligen feminism då? Säger inte att jag inte är skyldig till detta själv och ska därför ta och rannsaka mig själv. Bli lite mer obekväm.

Mina 3 bästa mackor:

1. Avokado och pocherat ägg.
2. Rostat rågbröd med ost och syrligt äpple.
3. Knäckebröd med peanutbutter.

Mina 3 bästa serier just nu:

1. The Good Place.
2. Better Things.
3. Crazy Ex Girlfriend.

[caption id="attachment_16723" align="alignnone" width="1000"] THE GOOD PLACE -- "Everything Is Fine" Episode 101-- Pictured: Kristen Bell as Eleanor -- (Photo by: Justin Lubin/NBC)[/caption] Mina 3 bästa lifehacks:

1. Lägga sig tidigt och tänka på alla bra saker i livet precis innan sömnen tar en.
2. Orka yoga eller springa.
3. Vara generös.
4. Bubblare: Omge sig med hästar.

Mina 3 bästa poddar:

1. Trumpcast.
2. 1A.
3. Double X Gabfest
4. Bubblare: En varg söker sin pod, som jag egentligen övergett, hade ett fruktansvärt bra senaste avsnitt.

Mina 3 bästa senast lästa böcker:

1. Jag har inte råd av Marcus Stenberg.
2. Den svavelgula himlen av Kjell Westö
3. The Hate U Give av Angie Thomas
4. Bubblare: Johanna Holmströms senare lär vara sjukt bra.

Mina 3 bästa förhållandetips:

1. Unna varandra.
2. Gör saker tillsammans.
3. Var kortsint.

Mina 3 bästa restauranger:

1. Gracias Madre (L.A.)
2. Nybrogatan 38 (Stockholm)
3. The Cock (Helsingfors)

Mina 3 bästa livsråd:

1. You're not too old and it's not too late.
2. Fråga kostar ingenting.
3. Kom ihåg att ha roligt! (Det säger alltid Maggan åt mig innan jag ska uppträda)

Mina 3 bästa bär:

1. Hallon.
2. Blåbär.
3. Körsbär.

Mina 3 bästa svar/frågor på Facebook:

1. Hur menar du då?
2. Tack!
3. Nu får du verkligen hänvisa till en trovärdig källa.
4. Bubblare: I all vänlighet: Om du fortsätter skriva så där kan folk tro att du är rasist och det vill du väl ändå inte.

Ellen skrev ner 13 ganska bra skrivtips så nu får ni surfa in till henne, själv ska jag äta en stor portion pasta.

Käraste, käraste bloggläsare. Jag har ju skrivit en ocensurerad guide med mina älsklingsställen i Los Angeles.  Här finns den bästa veganrestaurangen, tips på hur man kan se Hollywoodskylten uppfrån, var man ska ta surflektioner, de bästa lobsterrollsen och MYCKET mer. Och eftersom ni är så bra ska ni såklart ha rabatt om ni vill köpa guiden. Med den hemliga rabattkoden PEPPE får ni 25% på "Mitt Los Angeles". Klicka här för ett litet smakprov.

Är ni beredda? Här kommer några av de bästa texterna jag läst på sistone. Allt detta och mycket mer finns på Magnus och Peppes podcasts Flipboard-sida, men för er som inte orkar klicka in er dit kommer här en kurerad version av det redan noggrant utvalda innehållet. Dove är ute på hal is igen med en väldigt rasistisk reklam. En riktigt lång, men oerhört läsvärd text om våldet i studentorganisationerna i USA. Jag skrev mitt slutarbete vid USC om detta och tycker det är så vidrigt. En intervju med Jocke från Jocke och Jonna. Bra för oss som är liiite för gamla för att följa dem på Youtube. Att smyga sig in på en rasistkonvention. Det här talade vi redan om i podden, men när vita män mördar en massa människor kallas de lone wolves. Om hur otroligt svårt och dyrt det kan vara att skaffa sig en högre utbildning i USA. What to do during a mass shooting. Alla vill att Amazon ska bygga ett kontor i just deras stad. Och såklart den här videon av Jason Aldean, som uppträdde i Las Vegas under masskjutningen och i lördags spelade Tom Petty på SNL.

Vi brukar skämta om att Vidar under sin livstid sannolikt sovit på minst hundra olika restauranger. När vi fick barn hade vi någon fix idé om att livet skulle fortgå som förut trots att vi hade barn. Jaja, det gick ibland, men alltid är det ej ett nöje att ha en ettåring med sig när man ska beställa in mat, föra en trevlig konversation och sedan sitta och njuta en stund (alltid = aldrig). I dag kom jag på den, om jag får säga det själv, genialiska idén att gå ner ett kvarter, köpa thaimat från foodtrucken som brukar stå där och sedan picknicka i parken.   Jag tycker ju att barnen ska hänga med i vårt liv, snarare än tvärtom. Samtidigt inser jag ju att Vidar varit ett extremt lätt barn att släpa med sig, får se hur Majlis blir. Det har ju hänt förut att jag fått äta upp mina ord. Men såhär: Det SKADAR inte att visa barn hur det går till på en restaurang och andra platser ute i livet. Jaja, Maggans bästis och barnens gudfar Tommy befann sig i L.A. för lite business och passade på att joina oss för lite parkpicknick. Majlis fokuserade på att lära sig att gå och slussades tillbaka till en tid när Vidar befann sig i samma fas. De som livet är så frustrerade över att det inte riktigt funkar ännu och de stora liven (Magnus och jag) tycker efter två timmar av spatserande med baby att det är lite långtråkigt. Jag åt en pad thai med tofu och extra chili. De andra år väl åt i samma stil. Vi hade klätt ut Majlis till USA dagen till ära. Sen kastade vi boll och tog det allmänt launa. Så launa man nu kan ta det med en nästan ettåring. Inte så jag skrev den stora romanen precis medan de andra roade sig. Nu väntar jag på att det ska bli lite svalare så jag kan dra ut och springa lite.

Jag är egentligen bara intresserad av kaffe på morgonen och dricker då tre-fyra koppar. Sen får det vara. Slutade blanda i mjölk för mer än femton år sedan. Tänkte att det var lika bra vänja mig vid att svart så behöver jag inte tacka nej ifall mjölken är slut och jag ändå vill ha kaffe (en av de första sakerna en f.d. pojkvän sade åt min när vi sov över på hans urgulliga föräldrars sommarstuga var att man får göra vad som helst förutom dricka upp mammans kaffemjölk). Nuförtiden tycker jag att kaffe med mjölk smakar mer som en dessert än just kaffe. Speciellt om det har skummad mjölk. Vilket kaffe är du? Jag är såklart det längst nere till vänster.   Bild Pinterest

Vad gör man en lördag då alla är ganska trött och slitna? Jo, man traskar upp till en av restaurangerna på gatan och äter avokadomackor. Jag vet inte hur det är med er, men perioder av extremt trötthet, baby och jetlag, är jag ständig hungrig. Det är som om min kropp fyller på sömnluckorna med mat. Är så trött och hungrig att jag är suddig.   Sen gick vi ut och det var över trettio grader varmt och jag kom på mig själv med att längta efter en fräsch höstdag då temperaturen ligger kring tjugo och en kan ha långbyxor utan att svettas. Måste vara första gången här jag längtar bort värmen. Tvingade i alla fall Magnus ta några bilder på mig. Varje gång jag gör det skickar jag en tanke till Maria Svelands "Bitterfittan" där huvudpersonen är besviken på att hennes mamma var frånvarande på alla bilderna från barndomen tills hon insåg att det var mamman som tog alla bilder, ville dokumentera familjen.   Befinner mig för övrigt i den fasen av livet då mina armmuskler är ständigt deffade på grund av kånkande på baby.

I torsdags åt jag middag på Chateau Marmont med några vänner. Ärligt talat är (middags)maten ganska dyr och inte stans godaste, men stämningen är magisk och vinerna goda. Plus att kändisspottingen är top notch. Om man inte råkar vara jag förstås eftersom jag aldrig känner igen någon. Knappt mina egna vänner. När vi satte oss ner sa faktiskt Frida (med kärlek): "Vilket slöseri att Peppe får sitta med ansiktet mot resten av restaurangen, hon kommer ändå inte att känna igen nån". Hon fick rätt, såg inte en enda känd person. (The Chateau är alltså det vita slottshuset uppe på krönet).   Följande dag var det fredag och alla vet ju att fredag betyder ridlektion. Mycket hade inte ändrats sedan Peppe sju år höll tummarna för att få rida Hopla på åttiotalet. Nu höll jag tummarna för att få rida Gunner och FICK DET! Fick också höra att min gamla favorit Tony mår mycket bättre. Svängde förbi hans box (som de kallar shark cage) och gav honom en morot. Gläds också mycket åt att Frida och jag håller på att bygga upp en liten ridsekt. Nu hänger Cissan också i stallet och både Cirpa och Sandra har lovat att hänga på. via GIPHY Vår ridinstruktör har inlett något som hon kallar "stigbygelfri" november och vi värmde upp inför det genom att galoppera utan stigbyglar och försöka sitta upp i lätt galopp. Utmanande med en häst som tror att allt kring planen finns där för att äta upp oss. Men också VÄLDIGT kul och bra för sitsen. Hästar alltså, ligger på placeringen top tre känslor i livet.

Jag ser praktiskt taget aldrig på film nu för tiden. Det blir i 95 procent av fallen tv-serier. På flyget till Los Angeles tog jag itu med den där resterade 5 procenten och såg The Big Sick. Osäker på om jag alls skulle ha sett den om det inte varit en Judd Apatow-film och började titta med halvljumma förväntningar. Döm om min egen förvåning när jag frustskrattade till flera gånger. Känslan av att överraskas av sitt eget skratt är så otroligt skön. Nu har jag fått mersmak och tigger om er hjälp. Vad ska jag kolla på som får mig att skratta? Tipsa om film, stand up och tv-serier (exempel på tv-serier som fått mig att skratta:  Inside Amy Schumer, tidiga avsnitt av Modern Family, Parks and Rec, 30 Rock, Community etc ni fattar).

Finlands mest kända författare, komiker, skribent och radioprofil – Kaj Korkea-aho – berättar om sina hemliga drömmar rörande Sigge Eklund och det platta fallet då de sågs på Bokmässan. Samtidigt ryktas det om att USAs svar på Sigge – Ryan Gosling – dumpat sin stora kärlek Eva Mendez för hennes svartsjukas skull. Vi kan vittna om att det inte är lätt att vara ihop med snygga människor. Och så kan vi inte låta bli att spy ut allt vi inte tål i era statusuppdateringar på Insta och på FB.