Kollar på Instagram att det snöat både i Stockholm och Helsingfors. Magnus skickar bilder på vårt hem som han juldekorerat från topp till tå. Jag har landat i Dubai hos min vän Karine och försöker smälta alla upplevelser. Kontrasten är enorm. Jag tänker så här: Många av oss kan göra en väldigt stor skillnad i ett barns liv med ganska lite pengar. I julklappstider, varför inte ge ett litet barn möjlighet att få gå i skola, två mål mat, hälsovård och framför allt en framtid med tak över huvudet? Så här skrev Hanna.   Du är en flicka som växer upp i en fattig familj på landsbygden. Kanske är du bara 11 år, kanske har du hunnit fylla 13. En dag kommer en bekant till familjen och berättar för dina föräldrar att han har ett jobb till dig. Att du ska få följa med honom till storstaden och arbeta som hjälpreda i en familj. Dina föräldrar kan varken läsa eller skriva och inser att det är din chans att få ett bättre liv än de kan ge dig. Du får lämna din familj och allt du känner till och resa med familjens bekant. När du kommer till staden blir du behandlad som en slav. Du får slita hårt från tidig morgon till sen kväll. Efter ungefär ett år tar familjens bekant med dig till en slags privat bar och säger att du ska jobba där nu. Men du ska inte servera öl. Du kommer istället att vara underhållning för så mycket som tio män åt gången. Alla med fri tillgång till din kropp. Varje natt, nya män. Och du kan inte ta dig därifrån. Igår träffade vi flickor som fått hjälp att komma bort från trafficking och höra deras berättelser. Men framför allt har vi fått se hur vår partner i Addis Abeba arbetar förebyggande, för att barn till fattiga familjer ska få gå i skolan, och hur familjerna ska få stöd så att barnen aldrig hamnar på gatan. Om du blir månadsgivare hos Läkarmissionen och bidrar med 100 kronor i månaden motsvarar det ett års skolgång för ett fattigt barn. I skolan får de två mål mat om dagen, kläder, skolmaterial och sjukvård när det behövs. En del av barnen lever med HIV så det är en viktig del. Har du råd att göra skillnad?  Här finns själva produkten i gåvoshopen, man kan skriva ut ett gåvobevis eller få ett hemskickat. Det går också att swisha en slant till nummer 90 00 217 och skriva Etiopien som meddelande. Det allra bästa är att bli skyddsängel och alltså månadsgivare. Alla summor är välkomna, men för 100 kronor för ett barn som sagt hela paketet. Bli skyddsängel. Hanna sa också att det är så oerhört värdefullt med månadsgivare att när någon lyckats samla ihop så få som fem under en föreläsning eller kampanj blir det fika och fest på kontoret.

Jag ska precis ta mig ut i Addis för en sista dag i den här omvälvande staden. Det finns så mycket jag vill berätta, om hur tonåringar luras in i prostitution, om barn som måste jobba, och om hur elva personer sover på sex kvadrat, men främst om hur mycket hopp det finns. En av kvinnorna på Dorota-hemmet, för kvinnor som tagit sig ur trafficking, sa att hon kommer att jobba upp sig och öppna en egen frisörsalong där hon kommer att anställa andra kvinnor som tvingats till prostitution. Så kanske det måste funka, att vi fortsätter att hjälpa varandra när vi själva fått hjälp. För att ni inte ska tröttna på all jag har att skriva om kommer här lite utmärkt pausmusik i form av Mellan raderna. Vi pratar om kvinnlig vänskap, sms-böcker, om varför Babblarna är så bra och såklart #metoo.

Imorse vaknade vi kvart över fem och drog sedan iväg för att följa med fyra tioåriga flickor som en gång i veckan vandrar upp i bergen, 3000 meter över havet, för att samla ihop kvistar som deras arbetsgivare kan sälja i staden. Flickorna fick skjuts upp med oss och för en del var det första gången de satt i en bil. De berättade att de måste gå tillsammans på grund av att det innan solen gått upp ännu kan finnas livsfarliga hyenor i skogen. De här tjejerna får tack vare Läkarmissionen nuförtiden gå i skola och drömmer om att bli lärare och soldater. Vi hjälpte dem såklart så mycket vi kunde med jobbet och lovade att skicka ett tack till alla ni som stöder Läkarmissionen. Är man månadsgivare och betalar 100 kronor varje månad får ett barn i Addis gå i skola, skoluniform, frukost och lunch, skolmaterial och hälsovård. Någonting helt avgörande för barnens framtid. Nästa steg är att helt eliminera barnarbetet. Efter lunch åkte vi till ett hem för före detta sexarbetare och traffickingoffer. Här får de en trygg bostad och hjälp att plugga antingen till ett yrke eller på universitetet. En del kommer direkt från red light district, medan andra rymt från att praktiskt taget varit sexslavar. Vi fick höra Lilja 4-ever historier och samtliga grät en skvätt. Samtidigt var det upplyftande att se så mycket framtid och jävlar anamma i kvinnorna. Ja, förutom en av kvinnorna som verkade helt nedbruten. Under de senaste dagarna har jag funderat mycket på vad som får män att göra så vidriga saker mot kvinnor. Eftersom detta inte är en semester åkte vi vidare till en fattig by och fick höra hur Gezachew (i mitten på bilden med barnen), som leder Läkarmissionens partner i Addis, pratade feminism med byborna. Gezachew själv växte upp under liknande förhållanden och fick sina första skor när han var sju år gammal. Nu leder han en organisation som jobbar för att barn ska få gå i skola och kvinnor hälsovård. Alla vi mött har varit så varma och välkomnande och så många har gått rakt in i hjärtat på mig. Jag har varit för trött, jetlaggad och förkyld för att ha energi över att vid sidan om alla människor vi träffat också sakna hem, men när jag i byn fick leka lite med småbarn kände jag ett litet hack i hjärtat av längtan efter Majlis.

Jag ska såklart skriva om #Dammenbrister och att #metoo nått Svenskfinland. Längtar efter att finska Finland ska följa efter och att män ska ha förstånd att ta till sig vad sexuella trakasserier och övergrepp gjort och hur de påverkat kvinnors liv. Är som ni vet i Addis Adeba och hinner inte skriva mer nu, men författade några snabba rader på Hbl-bloggen igår. Jag kommer givetvis att skriva mer så fort jag har lite mer tif och wifi. Blir glad om ni kommenterar och berättar hur uppropet tagits emot i Finland.

Om gårdagen var tung med alla gatubarn, sexarbetare och kyla var den här dagen full av hopp och glädje. Vi fick besöka två skolor som inte bara undervisar de fattigaste barnen, utan också ger dem frukost, lunch och hälsovård. Så oerhört viktigt. Tack vare eldsjälar och bland annat Läkarmissionens donatorer får de här barnen gå i skola och äta sig mätta. Och de får en möjlighet att utbilda sig vidare och till och med gå på universitetet. På en affisch i ett av klassrummen hade barnen skrivit om vad de drömde om att bli när de blev stora, där stod bland annat pilot, läkare, motorcykelchaufför, lärare och soldat. Chefen för skolan Afework Solbe tog oss på en rundtur och berättade om undervisningen, målsättningarna, finansieringen och om hur svårt det är att välja ut de barn som ska få gå i skolan. Just nu finns det bara plats för 116 stycken, medan efterfrågan är det femdubbla. I en annan skola går barn som halkat efter i undervisningen eftersom de jobbar med att bära ved. Läkarmissionen försöker ordna så de kan gå i skola åtminstone halvdag och på så sätt en dag vidareutbilda sig och få ett annat yrke. Etiopien satsar på att alla barn ska få gå i skola 2020. Med på redan är underbara och roliga Louise Hej Hej Vardag Winblad. Hon bloggar såklart också och så skriver såklart ju min gamla vän Hanna (som organiserat resan) om det vi sysslar med här. Jag har själv funderat en del på varför jag är här och kommit fram till att jag är det för att skriva om projekten och på så sätt få folk med mer pengar än barnen, de ensamma mödrarna och sexarbetarna i Addis Adeba att donera en slant. Någonting som kanske inte gör ett hål i plånboken hemma i Norden, men som kan ha en enorm betydelse i Etiopien. Imorgon är det väckning 5.30 och min kropp fattar inte alls vilken tidszon den befinner sig i. Igår i minibussen höll den på att släcka ner hela systemet då Hanna lutade sig mot mig och viskade med vänlig röst: "Jag fattar att du är galet trött, sov en stund så väcker jag dig när vi är framme vid hotellet". Det är riktig vänskap. Jag fick förresten tag på en laddare till min dator, men den verkar inte fungera och nu känner jag starkt att jag ändå borde ha krävt ett kvitto. Ja, ja får reda ut detta imorgon. Är ganska trött på mig själv som glömde laddaren hemma. På bilden:  Louise, Elshaday, Beiminet, Rahimet och jag.

 

Det här är ett kommersiellt samarbete mellan Livet & LA och F-Secure

Här kommer ett riktigt, riktigt bra samarbete som jag tidsinställde förra veckan för att ploppa upp nu. Var osäker på hur mycket jag kunde blogga från Addis. Jag utgår att ni precis som jag älskar internet och kanske är, precis som jag, lite slarviga med säkerheten. Det är obekvämt att tänka på identitetsstöld, men ännu obehagligare när det verkligen händer. Ett superenkelt skydd är F-Secure Total. Så här är det tyvärr, ingenting (förutom kärlek) är gratis här i världen. Om du inte vill öppna plånboken betalar du med information om dig själv. Det här har vi talat tusen gånger om i podden: Vem du är, hur gammal du är, var du bor, vad du gillar, letar efter och klickar på är otroligt värdefull information för företag som vill pricka in precis rätt annonser för dig. Många företag skräddarsyr till exempel priset på en vara på basen av hur intresserad du är. Är du inne och kollar flygbiljetter på samma sajt flera gånger har priset inte sällan stigit lite under processen. Testa då att tömma cache-minnet på datorn. Ännu värre är att få sitt kreditkort kapat. Det kan kännas överväldigande att ta tag i datasäkerheten, men ett första steg är att vara medveten om risker och vad man kan göra. De goda nyheterna är att det inte krävs en speciellt stor ansträngning. Du ska till exempel aldrig lämna ut personuppgifter och fullständigt adress om du inte är säker på mottagarens trovärdighet. En väninna fick ett meddelande från en bank hon inte använde att hennes låneansökan fått avslag. Hon har ingen aning om vem som ansökt om lån i hennes namn, hur hen fått tag på uppgifterna och hur många andra lån ligger och väntar på avslag eller godkännande. Här kommer en lista på tio enkla säkerhetstips. Tio Tips för Säkrare Surf

1. Logga ut från mail och sociala medier när du inte använder dem. På så vis är det mycket svårare för dem att ha koll på dig.
2. Kolla igenom dina säkerhetsinställningar på Facebook, vem får se vad om dig.
3. Det finns alternativ till Google, till exempel DuckDuckGo. Googlar du ändå, kolla att du inte är inloggad.
4. Dölj din ip-adress genom en VPN
5. Uppdatera alltid programmen. Uppdateringar har vanligtvis fixat säkerhetsbuggar.
6. Stäng av cookies. De säger att de vill göra din internetupplevelse bättre, men i själva vackert samlar de bara in information om dig.
7. Byt lösenord ofta. Så tråkigt och jobbigt, men gör det ändå. Använd en mening istället för ett ord.
8. Var försiktig med gratis wifi. Loggar du in kan du samtidigt släppa in folk som kan få resa på dina lösenord, kreditkortsnummer och annat viktigt. F-Secure Total har en service som skyddar dig mot dessa genom kryptering.
9. När du laddar ner en ny app, kolla hur mycket av din information den har rätt till. Är det till exempel viktigt att den hela tiden vet var du befinner dig?
10. Klicka inte på skumma länkar. Men det vet du ju redan.

Jag VET att jag är oförsiktig, ändå är jag det. Jag är till exempel den där personen som det första jag gör på en flygplats är försöker logga in på gratis wifi. Min desperation vinner alltid över mitt säkerhetstänk. Nu har jag installerat F-Secure Total som ger mig wifi-säkerhet (krypterar det), VPN-skydd, hemlighåller min ip-adress, stoppar oönskad spårning och har dessutom ett virusskydd. Total kan man testa gratis i 30 dagar.     Bilderna är ej arrangerade. Så här jobbar jag nuförtiden.

Har glömt min laddsladd i L.A. så måste använda min begränsade datortid (och knackiga wifi-uppkoppling) sparsamt. Läser såklart alla kommentarer, men svarar kanske lite dåligt den här veckan. Landade i Addis Adeba i eftermiddag och mötte upp med Hanna och gänget på kontoret för organisationen som Läkarmissionen stöder. De berättade om sitt arbete med gatubarn (det finns över 60 000 i Addis) och sexarbetare. Senare på kvällen åkte vi runt i staden och fick se hur arbetet i praktiken går till. Barn som sniffar lim, folk som sover ute i kylan (Addis ligger högt uppe och det blir riktigt kallt på natten), hemlösa hundar och flickor i alldeles för lite kläder. En massa män överallt. Jag antar att det inte skiljer sig från många andra storstäder och fattar såklart att staden är mycket, mycket mer än detta. Jag är lite hudlös just nu, jetlaggad och förkyld, måste samla mig innan jag kan beskriva allt på ett rättvist sätt, men jag insåg hur otroligt viktigt arbete välgörenhetsorganisationerna gör här.

En timme innan jag skulle dra till LAX spelade vi också in ett avsnitt av Magnus och Peppes podcast. Magnus avslöjade att han blockat sin första person på Instagram, jag tycker att det är helt omotiverat. Vi diskuterar #metoo, tystnaden på mansdagen, kostymerna i Wonderwoman och hur rasistiskt Thanksgiving egentligen är. Tack för att ni lyssnar och prenumererar!

Hej från ett hotellrum i Dubai! Mellanlandar här och flyger imorgon vidare till Addis Adeba. Räknar iskallt med att min resväska som åker raka vägen till Etiopien aldrig kommer fram. Det är synd för jag har bara ett par rena trosor i mitt handbagage. Igår snubblade jag över den här artikeln på NPR om white savior-complex som i korthet handlar om vita människor som åker till Afrika för att rädda barnen och cementerar att det är tack vare vitas generositet och välgörenhet som de stackars offren i olika afrikanska länder överhuvudtaget lever. Det känns väldigt amerikanskt att åka iväg för att vara god i några veckor och samtidigt passa på att ta några värdefulla selfies, men antar att andra också sysslar med sånt. Att man åker ner till Thailand och jobbar på barnhem, tar instagrambilder som befäster stereotypier kring människor från andra kulturer. #povertyporn Läs själva texten och kolla in Barbiesavior på Instagram. Det Läkarmissionen sysslar med är att ekonomiskt hjälpa lokala organisationer att bland annat låta kvinnor föda tryggt på sjukhus, få barn att gå i skola och uppmuntra föräldrar att inte könsstympa sina döttrar. Jag skriver mer när jag är framme i Addis. På vägen hem igen ska jag hälsa på min goda vän och mina barns gudmor Karine och min guddotter Victoria. 

Maggan klipper ju en massa olika poddar varav en av de nyaste är Cilla Holm och Annika Leones "Jag vill ha barn". Både Holm och Leone vill ha barn utanför den traditionella kärnfamiljsnormen. Sedan han började har han pratat mycket om inseminering och ägg. Tänker ofta på vilket bra jobb han har som ger honom inblickar i ämnen han annars aldrig skulle söka upp information om. När jag bad honom pitcha podden sa han: "Det är väldigt mycket snack om spermier, man lär sig mycket om hur barn blir till och så är de väldigt öppna och roliga!".