Här kommer ett tips som revolutionerat Magnus liv. Det kommer ursprungligen från en coachingsession Maggan hade med Marianne. Magnus har testat appar, fysiska kalendrar, datorns kalender, enbart sitt eget minne men inget har riktigt funkat perfekt i att strukturera upp hans jobb när han ska klippa, lägga upp, fakturera etc olika poddar.

Så kom då dagen då Maggie köpte en massa post it-lappar, lade upp dem enligt vilken podd som ska upp vilken dag, vilka han skickat ut fakturor till, vilka projekt han har på gång och så vidare. Tadaa! Det här har inte bara gjort att Magnus gör allt i tid, men också att han inte går omkring och oroar sig för att ha glömt bort något.

Just det där med gå omkring och fundera på saker man borde göra eller ha lätt ångest över att man glömt bort något slukar enormt mycket energi. Så fort det finns en tydlig struktur kan man frigöra den här energi och rikta den mot kreativitet och andra mer stimulerande grejer

Tror att det var samma Marianne som sa att ett trick är att avsätta en timme om dagen/i veckan då man gör allt tråkigt som är så smått att man lätt skjuter upp det och så skvalpar det ändå omkring i ens medvetande och tar upp plats. Alltså ringa tandläkaren, betala räkningen, fakturera kunden och tacka ja till middagen. När allt är fixat känner man sig både ren och lätt. Otroligt befriande.

Ett bra tecken på en bra helg måste väl ändå vara bristen på bilder? För mycket liv för att bry sig om att bevisa att det verkligen hände. Jag har visserligen några korniga mobilbilder från fredagens middag hos Blankens, men ingenting alls från lördagens middag hos Joel och Frida. Vi körde med andra ord ut till the Valley både fredag eftermiddag och lördag eftermiddag. På fredagen tog det en dryg timme att köra österut och på lördag kväll nitton minuter att komma hem. Typisk Los Angeles-trafik.

Annars har vi inte pysslat med så mycket. Katterna mår bra och är de tålmodigaste varelserna i universum. Majlis går omkring och bär på Katniss som snällt spelar med. I går satt jag och skrev en stund vid matbordet och då lade sig båda katterna i mitt knä. Otroligt mysigt,

Ja och så börjar det bli varmt igen i LA. Hittade två stolar i gränden bakom huset. Kunde knappt fatta att någon slängt bort två så snygga tingestar. Nu bor de på vår stora balkong/lilla terrass och här ser ni mig ta en lördagsdrink i en av dem.

Det var det. Nu ska jag spela in Mellan raderna. Återkommer senare idag med ett mer strukturerat inlägg.

Här kommer veckans läsning och lyssning. Som vanligt blir det en blandning av politik, populärkultur, livet och annat som jag finner intressant. Hoppas att ni hittar nåt ni gillar!

Tycker att Filip Saxén skriver väldigt bra om att det knappast är bra publicitet för Finland att göra en person som Teemu Selänne, som kommit med minst sagt tveksamma utlåtanden gällande kvinnor och invandrare, till ambassadör för finländsk idrott.

Vi letar ständigt efter det allra bästa, men tänk om det inte existerar något sånt eller om vi inte ser det bästa eftersom vi tror att vi kan hitta någonting ÄNNU bättre bakom nästa hörn (svajp). Den här talade vi om i senaste Magnus och Peppes podcast.

Gravid och vältränad. Fenomenet att kvinnor ska se vältränade ut också när de väntar barn är inte bara sociala mediers fel. Redan 2004 hade New York Magazine ett reportage om det här fenomenet. Att kvinnors utseende alltid är viktigast grundar sig enbart i kvinnohat. Och på tal om att vara gravid/nyförlöst i verkligheten versus Instagram tycker jag att den här texten på Wired var bra och underhållande. Instagram är mer aspiration än sanning.

För att ha tid att bli bra på något måste du kanske eliminera något annat ur ditt liv. Det är till exempel omöjligt att vara kreativ om du aldrig tar dig tid att låta hjärnan löpa fritt.

En text om hur vi ofta tillbringar minst tid med att fatta de stora, avgörande besluten i livet. Det beror oftast på att omständigheterna inte är perfekta, att vi bara glider in i någonting nytt eller att det vi tror är ett icke-beslut egentligen är ett beslut (att inte välja är också att välja).

Om hur försäljningen av weed fungerar i Kalifornien sedan det blev lagligt att röka på (äta på). (spoiler: alla som säljer gräs gör inte det lagligt).

Och så gillade jag väldigt mycket det här avsnittet av Still processing som handlar om kvinnor och sex och män i populärkulturen. Bra analys av Fatal Attraction, Basic Instinct, Sex & the City, American Pie och dagens Sex Education. Om #metoo och ja hur allt hänger ihop.

Ja, det var allt. Hoppas att ni har en fin helg! Jag ska bland annat hänga med dessa.

v

Jag minns inte var eller vem det var som delade en seriestrip om skillnaden mellan att vara snäll (kind) och att vara trevlig (nice), men jag fick en sån aha-upplevelse av den. Som kvinna blir man uppfostrad att vara trevlig, tillmötesgående och behagfull hela tiden. Helst både fysiskt och psykiskt. Kvinnor som säger emot, blir arga eller bara säger nej upplevs som hysteriska, rabiata eller bara känslosamma varelser så det är inte konstigt att vi formar oss efter normen och ler artigt när vi egentligen menar fuck you. (Det gör vi såklart också för att inte bli mördade). Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på att redan småflickor uppfostras till att vara så jävla trevliga i alla situationer. Att vi ännu i vuxen ålder tror att det viktigaste är att alla tycker om oss. Att det är viktigare än vår egen integritet.

För mig var det en sån insikt när jag fattade att det är viktigt att vara snäll, men att jag kan befria mig själv från att vara så otroligt trevlig hela tiden. Speciellt då mot personer som inte förtjänar det. När kollegan säger något rasistisk, damen tränger sig före i kön eller en man gnuggar sig mot en på tunnelbanan måste man faktiskt inte vara trevlig i första hand.

Att vara snäll uppfattar jag som att genuint bry sig om sina medmänniskor och närstående. Att vara generös och öppen. Snäll handlar inte om att bli omtyckt eller behaga, det handlar om att strunta i folks åsikter, men välja att göra något bra. Snäll kommer med självförtroende. En snäll person vet sitt eget värde och kan sätt gränser. Sån vill jag vara.

I går satt Magnus och jag och jobbade på älsklingscaféet Primo Passo uppe på vår gata. Maggan klippte podd och jag satt och skissade på en historia/läste en annan historia. Majsan sov i vagnen bredvid. När jag såg upp mot Magnus fick jag för ett kort ögonblick ett distansperspektiv på honom. Här sitter jag med den här mannen som flyttat med mig till Kalifornien och skapat sig en helt ny karriär.

När vi kom hit för snart sex år sedan var Magnus jobb att först vara radiopratare och sen programledare på tv. I början sålde han in lite grejer till Yle och Sveriges radio, men det var helt enkelt inte tillräckligt för att försörja sig på. Lyckligtvis frågade vår kompis Cecilia om Maggan hade lust att klippa hennes och Johanna Swanbergs podd. Maggan tackade halvhjärtat ja och på den vägen är det. Det halvhjärtade blev helhjärtat och nu har han byggt upp en helt ny karriär som poddproducent/redaktör.

Just nu gör Magnus några av Sveriges största poddar. De senaste är Kenza och Dani -När livet händer. Här är en lista på alla han klippt eller klipper (och alla är inte ens där ser jag nu. I skrivandet stund fixar han på Mia Parneviks podd och sen blir det Denise Rudberg och Anders Lamottes). Jag tycker att det är grymt att kunna återuppfinna sig själv och skapa en helt ny karriär.

Känner mig för övrigt så oerhört inspirerad av vårens första Friday lab-grupper där folk vågar stanna upp och fundera hur de vill leva och jobba och ha det. Tänker It's not too late and you're not too old och att det mesta man jobbat med och läst in sig på kommer till nytta förr heller senare trots att man kanske inte ser hur precis nu. Erfarenheter är bra och vad är det värsta som kan hända?

Fråga: Har ni jobbat med samma sak hela era vuxna liv?

För länge sen hade jag en frågelåda och då föreslog någon att jag skulle skriva om de små kulturella skillnaderna mellan Finland, Sverige och USA. Nu är det svårt att göra det utan att ta till generaliseringar (#inteallafinlänadare), men om ur mitt perspektiv gäller följande.

Mina bröder och systrar i Finland är väl de blygaste, men samtidigt också de bestämdaste. Det är som finsk design är, få krusiduller och rena raka linjer. De är oerhört stolta över sitt hemland, men skryter bara om det subtilt. Det är fult att skryta. Finländarna är duktiga i smyg. De tränar och kämpar och svettas och sen när de vinner priser höjer de bara på axlarna och säger äsch. Finländarna struntar antingen helt i hur de ser ut, eller väljer att experimentera och ta ut modesvängarna. De är otroligt oängsliga i modesammanhang. De äldre generationerna dricker tyvärr för mycket och har svårt att tala om/hantera sina känslor. Osäkerhet och rädsla kan i sällsynta fall (?) ta sig formen av aggressivitet och rasism. Att inte hälsa på grannen tyder dock inte på aggression, det finns kanske bara inget att säga just då. Bastun, naturen och den naturliga tystnaden är något av det bästa med Finland. Här finns också sammanlagt flest personer jag tycker om i världen.

I Sverige är man lättsinnigare. Här är det mer polerat och det svenska självförtroendet är större än det finska. Under ytan bubblar ändå en ängslighet. Visst, Sverige är störst, kändast och bäst på musikproduktion i världen, men i jämförelse med andra länder är det ändå bara en liten fjutt i norra Europa. Det vet svensken innerst inne. Istället för att hålla svenskarna på mattan har denna insikt fått dem att ta sig ut i världen och kämpa för synlighet och kärlek. Stockholmarna är oerhört bra på att klä sig, men inte sällan blir ängsligheten för stor och klädseln blir mer uniform än smak. Svensken kan sina känslor. Älskar att svensken småpratar i kassan och att alla är vackra både inombords och utanpå.

Amerikanen är för dum eller för smart för att ha dålig självkänsla. Hen vandrar genom livet med huvudet högt och vetskapen om att hen är fri och rik och om det inte stämmer exakt nu så kommer den dagen att komma. Den grundmurade självkänslan ger amerikanen en bra skjuts ut i livet (speciellt om hen är vit, utbildad och storstadsbo), men kan vara en bromskloss i personlig utveckling och flexibilitet. Det är svårt för den som redan är perfekt att lära sig nya saker. I motsats till vad många tror är amerikanens vänlighet ändå inte spelad, hen ÄR positivt inställd till andra. En komplimang är kanske inte en inbjudan till evig vänskap, men ändå helt genuin.

På tal om samarbeten skulle HBO vara en perfekt sådan, men tyvärr har deras marknadsföringsteam ännu inte hört av sig till mig. ÄNNU. Jag vill ändå passa på att tipsa om 3 + 1 otroligt bra serier. Eller serier HELT i min smak.

High Maintenance vill jag alltid påpeka att jag upptäckte medan den ännu var en liten okänd 15-minutersserie på Vimeo. Sedan plockade HBO upp den och gjorde den stor (jag vet, jag är pinsamma personen som är tvungen att poängtera att hen gillade bandet innan de blev stora). Den handlar i alla fall om en kille som på cykel i New York kör ut weed. Varje avsnitt är en egen liten historia.

Crashing handlar om komikern Pete (som spelas komikern Pete Holmes), en kristen, naiv kille från småstaden för att göra karriär som ståuppkomiker. Han är inte speciellt bra, men en mer erfaren komiker tar honom under sina vingar. Bonus för att verkliga komiker som Artie Lang, Hannibal Bures och Sarah Silverman dyker upp som sig själva.

Veep är en gamma älskling som nu gör sin sista säsong. Den är så OTROLIGT välskriven. Varje ord, blick och referens är genial i sig. Den osympatiska och egocentriska senatorn Selina Meyers blir först vicepresident, sedan president och sedan vice igen. Vi får se hur hon och hennes crew tampas med det politiska spelet i Washington DC. Julia Louis-Dreyfus som spelar Selina sade att det var svårt att skriva den här säsongen eftersom verkligheten överträffade all fiktion med Trump som president.

Magnus och jag började också kolla på Sporanos från början. Den är fortfarande väldigt bra. Tänker mycket på pitchen: Maffiachef har problem med ångestattacker och uppsöker en psykolog. Geni!

Jag vill tipsa om en blogg/ett inlägg jag tänker mycket på nämligen Annahitas Whinar- Smink som killar hatar. Annahita har länge bloggat om smink, men på sistone har hon ifrågasatt sin roll som bloggare och testar 2019 på ett köpstopp. Jag tycker att det är så oerhört inspirerande och kul att få följa med hennes alltid välskrivna resonemang om konsumtionskultur och ja hudvårdsprodukter. Idag länkar hon dessutom till en annan favorit, Caorline Hainer (som jag full disclosure känner) som också skriver om hudvård. Och till en kommentar en före detta läsare lämnat på Carolines blogg gällande Annahitas tidigare inlägg. Så mycket transparens här. Så META. ÄLSKAR det!

Jag har ju själv brottats med tanken kring att använda adlinks och till och med signat upp mig på en sajt som förmedlar såna. Jag kommer ändå aldrig riktigt igång eftersom jag är så ambivalent inställd till konsumtion. Jag vill ju inte vara en delorsak att vi shoppar ihjäl jorden. Men jag vill mycket gärna tjäna pengar på bloggen. Sen läste jag Louise på Hej Hej Vardag som skriver ett jättebra och långt inlägg om att just samarbeten gör att hon som kulturarbetare har råd att bland annat illustrera böcker (till exempel min Ett himla tjat om hästar) som inte är speciellt lukrativt. Jag skrattade lite ledset åt att flera i kommentarsfältet trodde att hon glömt bort en nolla när hon skrev hur mycket/lite hon tjänade på en bok. Det hade hon alltså inte.

Jag kan tycka att det är lite ledsamt att det mest verkar vara kvinnor som engagerar sig i miljökampen. Har köpstopp, funderar över sina resor, beslutar sig för att äta mindre kött etc. Men jag antar att någon måste visa vägen.

Just nu är det så här: De samarbeten jag gör gör jag för att jag verkligen vill göra dem. Det kan vara en tjänst eller produkt jag själv använder. Något värt att tipsas om. Det gör att jag kan lägga ner tid på denna älskade blogg (tycker så MYCKET om att skriva här). Vid sidan om det tipsar jag om sånt jag använder och gillar (utan att det är ett samarbete). Om någon vill swisha en slant till den här bloggen går det bra att göra det i högerbalken, men det är såklart frivilligt (tack alla ni som gjort det <3).

När jag började skriva det här inlägget var det för att tipsa om hudvårdsprodukter min kompis Eva tillsammans med sin syster gör. Företaget heter Laponie och är "no nonsense hudvård". De började med en allround-kräm och en olja och har nu utökat sortimentet med rengöringar, toner och ansiktskräm. Jag har fått testa produkterna (gillar dem mycket och gillar att Eva förklarat hela produktionsprocessen för mig) och fick en sån aha-upplevelse för en hudnovis som jag när Eva sa att olja är det som håller fukten inne i hyn. Att man ska smörja in sig med hudkräm och sen sista av allt dutta på oljan med fingerspetsarna så att den skapar ett sorts skydd som håller kvar fukten. Jag visste EJ detta och ville dela med min av denna information om hur hudvårdsprodukter fungerar. Jaja, det här skulle inägget egentligen handla om, men sen läste jag Annahitas blogg och ja så blev det såhär. Hoppas att ni hängde med.

Eftersom det var Martin Luther King Day och skolorna stängda (annat än på grund av strejk, vilket en stor del av LA-skolorna varit) åkte vi till Universal Studios. En av mina allra närmaste vänner och mina barns gudmor Karine hade köpt biljetter åt oss i julklapp. Så otroligt generös! Den här lilla videon är en hyllning till henne. Det är faktiskt Karine som tagit mig till flest nöjesfält sedan jag blev vuxen. Disneyland Paris medan hon ännu bodde i Frankrike, Universal Studios här i LA när vi precis flyttat hit, Six Flags också i LA och ett antal olika i Dubai där hon bor. Jag ville göra en video som en hälsning och hyllning till Karine. Saknar henne hela tiden <3 Så otroligt dumt att vi bor så långt ifrån varandra.

Universal Studios 2019 from peppe öhman on Vimeo.

Universal Studios i LA är inte speciellt stort, men allt är en upplevelse. Här finns Hogwarts och världen omkring, The Simpsons med Moe's Bar, Qucik E Mart och alla karaktärer. Har man dåligt med tålamod, men gott om pengar rekommenderar jag expresskort som tar en förbi köerna, för oss med lite mindre pengar går det bra att köa in till de olika attraktionerna eftersom historien börjar redan där. Man stiger liksom in i Transformers, Jurassic Park eller Hogwarts i väntan på att få åka. Tiden går överraskande fort och sen är ju åken helt fantastiska. Mina favoriter var absolut Transformers och Harry Potter, dock är studioturen obligatorisk och väldigt bra den också.

Maten är såklart dyr och inte speciellt god, men det hör väl till nöjesparker. Däremot går det lätt att få tag på både vegetariskt och veganmat. Och öl. Det lönar sig att undvika helger och sommaren. Lyckligtvis infaller Martin Luther King Day mitt i vintern så det var inte fullt så fullsmockat jag hade väntat mig. En extra tröja hade inte precis skadat idag, men VÄLDIGT kul var det!

Hoppas att ni tycker detta är en underhållande del av bloggen: Helgen i ord och bild. Tänker att det är kul med lite vardag bland allt mästrande om samhälle, kultur, politik och alkohol.

På fredagen tog Magnus och jag en lånpromenad som avslutades i en avokadotoast med pocherat ägg. En mer tidsenlig och god lunch går nog inte att finna. Dränkte den i tabasco. Tror jag använder för mycket hot sauce (köper en ny flaska hem varannan månad), men tycker att det är så gott.

Resten av dagen försökte vi vänja oss vid livet som djurägare. Det känns så STORT att plötsligt vara ansvarig för två nya levande varelser. Får en lätt panik när jag tänker på det. Lycka blandad med panik. Dessutom hade vi för länge sedan lovat att vara hundvakter åt Goldie Blankens så hushållet hade inte bara två katter utan också en hund. Bara sovarrangemangen var väldigt komplicerade.

Vidde är helt tagen av den mindre katten. Katniss, heter hon just nu. Han sover med henne och vill helst av allt bära omkring och gulla med henne. Han kom också olycklig fram till mig och frågade om det är okej att han älskar henne mer än den lite större katten Simon. Jag sa ja, jag älskar ju också Majlis lite mer än honom. (Vidde i fall du är stor nog att läsa detta: JAG SKOJADE! Älskar er precis lika mycket).

I lördags promenerade vi hela vägen förbi Santa Monica Pier för att äta happy hour-ostron för en dollar styck på Herringbone. Eftersom vi är frilansare insåg vi inte att det var lördag för vanliga människor och lördag betyder "bli lite full på ostron och happy hour". Vi fick med andra ord inte bord och promenerade tillbaka till vår kvarterskrog där vi alltid får plats. Pasta var också gott. (I hemlighet tyckte jag att det var lite skönt att inte äta ostron eftersom de trots allt är djur).

När vi vandrade hemåt gick solen ner och det var så fint att folk samlades för att ta en bild av spektaklet. Jag tog en bild av dem.

Sen blev det söndag. Det första jag gjorde när jag steg upp var att ta Goldie på en promenad. Känner gentemot henne det jag känner när jag rider andra människors hästar. Vill att de ska få en deluxe-behandling. Att ha en annan människas barn/djur på sitt ansvar är lite läskigt. Sen gräddade jag våfflor (ger tydligen också mina barn en deluxeupplevelse på helgmorgnar) -.och resten av förmiddagen ägnade vi åt att a) identifiera olika varelsers kiss i vår säng b) tvätta. Lyckligtvis fanns det också roligare saker på agendan. Vi åkte nämligen till stallet. Har inte varit där på en vecka på grund av regnet och kände ett lugn i kroppen när jag fick pyssla med hästarna. Har också märkt att jag sover så mycket bättre efter att att ha ridit, yogat eller sprungit.

Hästarna hade stått stilla i en vecka på grund av det dåliga vädret och var helt hysteriska när vi tog ut dem. jag kunde inte ens ta en bild från Sequoias rygg på grund av risken att trilla av. hade dessutom fått för mig att rida utan bett vilket inte gjorde att jag kände MER kontroll precis. Saken blev heller inte bättre av att halva Topanga var stängt på grund av översvämningar och alla bilar verkade ta vägen förbi vår ridstig. Min ridkumpan var så stressad att hon hoppade av hästen och ledde honom när vi kommit halvvägs. Sen åkte vi hem och tog en omväg för att den vanliga vägen var stängt och utsikten var så fin.

Ni kommer inte att tro mig när jag säger att bilden ovan är utan filter, men det ÄR den. Solnedgångarna den här tiden på året är helt magiska. Magnus svängde ett extra varv runt kvarteret på väg hem från stallet för att jag skulle få se den. Tycker att det är ett tecken på kärlek. Nu ska vi äta tacos och sen se vidare på Sopranos. Imorgon är det Martin Luther King Day och ledigt.