Tågmorgon

1 year ago

Imorgon fyller min syster 30 år men hon firas idag med brunch. Knyxet är att hon bor i Linköping så jag fick gå upp tidigt, tidigare än en jobbdag och sitter nu på tåget.

Mysigt med liten getaway ändå, jag åker själv eftersom det var så tidigt och bara över dagen.

Gunnel sov hela natten i natt för första gången. Kändes lite sad att smita innan hon vaknade när det är lite av en efterlängtad milstolpe. Men livet.

Iallafall tåget!

Jag har ju två vägar på on the go, Vetekattens leverpastejsmacka på deras russinbröd med te eller starbucks. Idag blev det Vetekatten. Och lyxen med centralens stora pressbyrå där det finns så många bra tidningar. Köpte Eurowoman och har även laddat ner lite Netflix.

Vädret är äntligen ljuvligt så jag hoppas på en fin dag. Hoppas ni också får!

Tågmorgon
Tågmorgon

<3

Nu

1 year ago

Jag vet inte om det är skiftet med amningen men något har hänt med Gunnel. Hon har växt så. Gått från bebis till barn på något sätt och hon är så otroligt rolig nu.

Det är inte gråt när hon vaknar och man är i ett annat rum, hon sätter sig upp och pratar. Allt känns inte längre lika skört.

Igår morse stod jag och sminkade mig och hörde hur sovrumsdörren smällde igen inifrån. När jag gick och öppnade den står hon på andra sidan som ett litet penntroll helt nyvaken och utbrister ”TJENAMORS”. Ja hej på dig hahaha. Typ mitt första sådär jag fattar nu vad alla säger om att barn kan säga så roliga underfundiga saker.

Hon har inte vaknat och gråtit utan kan vakna och säga att hon vill ha mjölk. Från flaska då. Och så har hon somnat medan jag hämtar. Det känns verkligen som ett skifte och en utveckling. Och fortfarande så har amningen bara flutit ut i sanden. Hon klappar och vill titta på tuttarna men är helt fine med det. Så min ro i det finns fortfarande. Lättnaden och en väldigt rotad glädje sådär längst in i magen.

Hon är viljestark som ingen jag nånsin mött. Både Eric och jag är otroligt bångstyriga och det är som att hon fått en fusion av oss båda. Minst men starkast.

Kärleken växer på andra sätt. När det blir det där mötet mellan två varelser bortom blickar och minspel. Där det blir ett samtal.

Jag har reagerat på mig själv att jag inte varit så blödig som jag trodde. Att jag inte grät när Gunnel kom. Att jag inte gråtit som jag ser att många gör. Mitt uttryck har tagit annan form. Jag är samlad. Rotad, grundad och liksom lugn i min botten. Som att allt bara är som det ska äntligen.

Men så för nån kväll sen när jag nu kan natta med bok och lite humlan djojj ljudbok och musik så tog hon mitt ansikte i sina två små händer, kollade mig i ögonen och sa med sin lilla chipmunkröst ”världens finaste mamma Jeanette”. Och i den bekräftelsen, i de orden blev jag blödig. Som att all nerlagd tid och kärlek fick sig en bekräftelse som ingen jag nånsin fått innan.

Hon är värd allt alldeles oavsett men det var ett verkligt ögonblick för mig som gjorde mig just blödig. Att få bli sedd så tillbaka. Och att hon kan säga ”mamma älskar Gunnel”. Att hon går runt och vet om det. Bär det i sig.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Men just barnen är det finaste vi har och dem vi ska vara mest rädd om av allt. Och jag är så tacksam att få uppleva kärleken till henne. Och att jag gett mig själv möjligheten att kunna ge den till henne.

<3

Mallorca

1 year ago

Vi bokade en resa i förra veckan. Efter lite funderingar om vad vi vill göra på sommaren och vad som blir härligast för Gunnel så kom vi fram till att värme och enkelhet, närhet till strand och bad, skulle ge mest för alla.

Vi kollade Grekland och Mallorca. Som liten var jag tre år i rad på Mallorca. Två år bodde vi på samma hotell, med ett annat år i mitten på annat hotell. Vi återvände till samma. Och nu gör vi det igen, men 25 sådär år senare.

Samma hotell kom upp och jag blev väldigt nostalgisk. Nästan rörd. Minns hur pappa sprungit med mig och min syster med en stor uppblåsbar krokodil i vågorna där. Jag har bilder på mig vid poolen och på den långa bryggan. Några av mina finaste starkaste minnen är från där.

Och nu ska vi dit med Gunnel. Det känns så fint.

Jag blev lite galning med att köpa gullig resväska till Gunnel. Och kom på att hon har ett Mallorca set från Mini Rodini som blir gulligast ever att resa i.

Känner mig rörd och lycklig. Peppad.

Innan Madrid var det så länge sen jag reste och jag har alltid varit mer materiell i mina investeringar längst åren. Men så vackert att få ge Gunnel en resa och såna minnen.

Det går att få fina minnen från överallt men just fint att åka på en resa ihop. I början av juli bär det av.

Mallorca
Mallorca

När jag bad pappa hitta en viss bild därifrån för att visa Eric så skrev pappa tillbaka ”jag vet vilken bild du menar” och ja haha den känns som en bild som en har svårt att göra osedd. Men jag älskar lyckan i den. Tydligen dök jag efter nån sak de slängde ner på botten av poolen. Därav imman haha.

Mallorca

Jag läste att även unga barn kan minnas just resor. Att resor sticker ut från vardagen. Att det blir något annat. Och att barn även om de inte skulle minnas får med sig känslan av att ha upptäckt och sett nytt.

Väldigt fint att få se själv och minnas de finaste stunderna.

Mallorca

Ni är såna livsproffs! Hoppas det går att zooma för att se.

Tillsammans grejar vi allt känslan!

Lollo Bernie here we come.

<3

Sparade looks

1 year ago

Sparade looks

@stinza har ju blivit ett färganalysgeni och släpper snart bok!

Älskade den här looken

Sparade looks

Återkommer alltid till Linn. Behöver en transparent kjol inser jag.

Sparade looks

Så fint med casual. Jag brukar ibland vid osäkerhet alltid klä ner. Oavsett outfit så är bekvämlighet och trygghetskänsla ledord.

Sparade looks

Såg den här bilden och vill nu också ha en sån fleece/jacka som @lisalovisa har. Hon är alltid så fin.

Sparade looks

Linn så fin som preggo och även om magen gör looken det där extra så var det väldigt fint.

Sparade looks

Rosa och puffiga 90s trackpants feel känns väldigt härligt just nu.

Stine Goya har ju på temat precis släppt collab med Umbro.

Sparade looks

Också lite roligt och rätt i att vara lite fel.

Sparade looks

Hade jag haft möjlighet hade de här skorna varit ett roligt inslag i garderoben men de är både slut överallt och väldigt dyra. Provade som slip ins i Madrid men det var inte samma användningsområde.

MEN! ändå inspo att vara lite kreativ med skosnören och att det går att skapa rolig känsla med dubbla, kanske ett par i siden osv. Såg att Axel arigato tagit efter lite samma vibb.

Sitter annars hemma då jag vaknade med Gunnels ögoninflammation och nu typ bara ser med ett öga. Ser så svullen ut att Eric började skratta när han såg mig.

Typ 10 ronder med Mike Tyson look. Så roligare med annat fint for now.

<3

Lifemoment

1 year ago

De senaste dagarna så har jag haft superont i brösten, av att amma nästan hela tiden så fort vi varit nära. I samma rum.

Som när en precis börjat amma och det är sårskorpor och känns som att någon typ skär av en bröstvårtan när bebisen latchar tag.

Jag förstod inte innan jag fick barn hur jag skulle greja amningen. Att ha någon på brösten så på det sättet. Att det ju kittlar och känns olustigt liksom. Men det blev vår grej. Och har varit vår grej.

Vår stund, närheten. Tryggheten. Det att alltid kunna ge när hon är sjuk, vaknar ledsen. Det har varit det finaste någonsin.

Men nu när det började göra verkligt ont kändes det som att kroppen sa ifrån innan sinnet. Sådär på riktigt. Och jag kämpade några dagar till för hur skulle det annars gå. Hon är ju som en drogaddict med boobsen.

Men så igår natt på soffan så sa jag att mamma har jätteont i tuttarna kan vi bara ligga nära. Och hon la sig på tutten och somnade om. Utan att amma. Och hela dagen igår, utan drama, när hon ville mysa så sa jag att hon inte kan snutta för att mamma har ont. Inga tårar. Vi satte oss i soffan och hon fick ligga på bröstet som en kudde. Det var som att hon tankade lika mycket där. Och en sån lättnad för mig. Jag tänkte att snart kommer det, men nej. Inga protester. Ett lugn låg över huset. Och det kändes ju nervigt att blotta brösten men att samtidigt säga nej. Men det gick. Och det kändes otroligt.

Drömtung inatt försökte hon två gånger att ta tag men jag sa nej det gör ont vi kramas och ligger nära. Och det gick. Det var liksom inte mer ledset än när vi tar på en tröja när hon inte vill eller motsvarande.

Inte alls det där hjärtskärande som jag bävat för. Och i lugnet kändes det inte som att jag heller berövade henne något. Att vi hade kvar stunden men på ett sätt som funkar för båda. Som var fantastiskt mysigt för mig. Att få vara i det utan att behöva ge av mig på samma sätt.

Jag känner mig så oerhört stolt över henne. Jag har lärt henne att vi ska samarbeta när vi går ut vid gatan, hålla handen osv. Och hon upprepar samarbeta, eller inte samarbeta när hon inte vill. Men just i det här avbrottet eller avslutet eller vad det blir så känns det verkligen som ett samarbete. Och när det faktiskt gick att säga nej utan att bli helt dränerad. När allt bara blev.

Och kroppen. Det är som att den hämtar andan. I Madrid skiftade brösten från tomma påsar till silikonbröst. Stenhårda. Men nu. Ja tunga men ingen stenkänsla. Mjölkfyllda men som att de inte vill göra ont eller be om att få någon assistans. De bara reträtterar i tystnad. Också där ett lugn. Som att kroppen går in i vila.

Och igen, känslan efter Madrid var inte att ett avslut var rätt i magen, eller någon annanstans. Men så fick lite tid gå. Och en tid för båda att få acceptera. Realisera. Och så, att hon ändå vill sitta så nära. Exakt samma men ändå så annorlunda. Det har hon aldrig velat innan.

Och jag som verkligen slagits med mig själv inombords om att inte beröva henne något som hon älskar. Nu känns det inte så. Nu fick det bli i egen takt och inte längre än vad som ändå kändes bra.

Och precis nu när jag skriver här och ska avsluta kommer Lenny Kravitz låt It aint over til its over på.

Och ja, jag tar den signalen på att this is it. Magisk är kroppen som kan ge så länge till sitt barn. Och att alla får göra precis vad som passar dem.

Jag kan nästan inte läsa nu och kolla om jag stavat fel för det känns nästan för intimt ens för mig. Att jag kommer bli rörd. Att jag inte helt kan ta in. För det blev inte kampen som många pratar om. En långsam kamp och vånda om avslutet. Men så fick det bli lugnt och på ett sätt jag kan minnas hela livet och känna mig tillfreds med. Att min själ får ro i att jag gav allt jag hade och att jag också tillslut inte kunde mer, och att Gunnel ändå är okej.

Lifemoment

Den enda bilden som kom upp när jag tänkte om jag skulle lägga till en bild.

Fotad av Ina Nederdal för lite mer än ett år sen. Men den där lilla handen och närheten bortom den där väldiga. Älskar den. Och ja, det här känns så stort. Kan inte helt ta in än.

<3

Maratonlördag

1 year ago

Igår mötte jag upp Lovisa, som jag träffade under mitt pandemiår i Falun. Hon som dansade bakom mig på ett zumbapass och gick därifrån i en dansk leopardkappa. Jag kände direkt för henne. Ett av mina bästa val att säga hej. Hon är den finaste ljuvligaste själen. Så tacksam för henne.

Hon bodde en stund i Stockholm men har nu flyttat hem igen. Så jag är så glad att vi fick till en träff. Också vi som var i Venedig ihop innan jag blev gravid.

Stockholm strålade iallafall och äntligen och det var också Stockholm maraton.

Maratonlördag

Jag gick ner mot city från bussen och rhododendronbuskarna i Humlegården var det första som caught my eye.

Maratonlördag

Jag lyssnar ju alltid på musik eller pod på stan men det är så fint att plocka ur en hörlur och höra alla hejarop och människor som peppar och är fina mot varandra.

Jag tänker alltid på det just vid maraton, hur positiv energi ger positiva resultat. Om vi alltid skulle vara mot varandra som på dessa tillställningar så hade världen varit en finare plats.

Maratonlördag
Maratonlördag

Jag gick in en snabbis på Louis Vuitton och såg en denimväska med handbroderade körsbär. Killen i butiken sa att varje körsbär hade ungefär 7000 stygn. Otrolig var den.

Maratonlördag
Maratonlördag
Maratonlördag

Svenskt tenn är alltid vackrast. Några av mina kuddar hemma har nötts ner så jag var och tittade på nya, men köpte ingen.

Maratonlördag

Blev också sugen på en Brazillampa. Hello. Den och Gunnel känns dock inte som en helt safe kombo just nu. Drömmer vidare.

Maratonlördag

Det är så fint att svenskt tenn också har glasblåsta snäckor vid sidan av allt annat ljuvligt. Jag älskar både uttrycket och färgkombinationerna.

Maratonlördag
Maratonlördag
Maratonlördag

Tog mod till mig att bara ha kavaj och T-shirt även fast jag visste att vi skulle äta middag och bli sena. Men det var så ljuvligt skönt ute igår. Äntligen en liten glimt av hur härligt det kan vara.

Och Loewe shortsen fick premiära sig hemma.

Maratonlördag

Att lära känna någon lite är kanske att äta eller dricka saker den tycker om.

Min kaffe på jorden är en caramel macchiato med grädde från starbucks. Helst den på Hamngatan. Om nån provar får ni skvallra.

Maratonlördag

Lovisa och jag strosade över mot Gamla stan.

Maratonlördag

En är ju nästan aldrig där, inte jag iallafall. Och vissa delar är ju så vackra. Just här lite vid sidan av slottet fick jag Romkänslor. Min bästa.

Maratonlördag
Maratonlördag

Vi var lite tidiga så vi stannade på Pastis för lite vin och oliver.

Maratonlördag

Typ min första uteserveringsstund i år. Och gullig hund intill. Även en mamma som satt och åt musslor med sin typ 10 årings dotter. Det såg så sanslöst fint ut att jag typ blev rörd.

Maratonlördag

Jag kollade bord på Daphnes men Daphnes har ju tydligen stängt, för ett tag sen (men jag har inte varit ute på länge så hade missat.)

Bistro Marie är lite under ny ledning av Daphnes och lika gott som där. Och väldigt bra drinkar.

Vi åt god köttbit och jag drack pornstar martinis. Och hot shots.

Maratonlördag

Det blev en sådär fyratimmarsmiddag där vi typ kom först och gick sist.

Så fina samtal med en vän som alltid vill väl och som är så spännande och fylld av tankar.

Maratonlördag

Vi tog varandra i armkrok och gick lite runda under fötterna tillbaka till city.

Maratonlördag

Vi skulle nästan hela vägen åt samma håll och det blev en fantastiskt fin kväll.

Min första middag på stan sen Gunnel. Och att lite på samma sätt som i Madrid kunna försvinna några timmar i det egna. Prata utan avbrott och bara få vara vuxen. En så otroligt fin lördag.

Maratonlördag

Vaknade till ännu en solig dag och öppnade paket från Ellos med nya dynor till vår utemöbelsgrupp som blivit lite ledsen efter en vinter ute. Men med dynor och duk syntes det knappt. Dynorna var så fina med senapsgula ränder och rosa kant.

Och som alltid nu i toddler eran blev det lite mer ett försök till drömmig frukost ute än en faktisk sådan. Men väldigt mysigt ändå. Att kunna öppna upp dörrarna och göra huset större.

Gunnel fick roa sig lite med att vattna gräsmattan så jag hann äta klart min macka. Men hon är snabb att springa och helst mot allt farligt.

Livets olika delar och stunder verkligen. Fint med kontrasterna och att nu kunna få mer av det egna också, för att mer kunna njuta och vara i de båda olika.

<3

Made by hand

1 year ago

Made by hand

Allt @sarahespeute tar i blir fullständigt magiskt. Hade gärna haft en sån här duk eller flera.

Made by hand

Så vackra koppar och kanna. Älskade att de liksom inte var perfekta utan med väldig handmade touch.

@jadepatonceramics

<3

Mix

1 year ago

Det var en liten stund där efter Madrid där vi fick till ett så bra flow hemma. Där jag hann fixa och snygga till, Eric nattade och det bara funkade. När det kändes som att allas behov tillgodosågs utan att vara på bekostnad av någon annan.

Nu kämpar Gunnel med en ögoninflammation och allt uppövat är out the window. Hon ammar massor och är ledsen. Vill inte somna. Ropar och kämpar.

Så kämpigt för henne. Och jag känner mig som en dålig mamma som känner att det är jobbigt även själv. Den lilla frihetsgraden jag fick genom att ha kvällarna lite solo igen blev en så uppskattad paus och reboot stund. Nu är det sova på soffan, sova lite i sängen, ner på soffan. Stök. Irriterade toner på nätterna och bara kämpigt. Att något så grundläggande som sömn kan vara en grej.

Och jag kanske är boven i allt som inte säger nej tydligt med amningen när jag verkligen inte vill men det går liksom inte. Lite uppgiven nu i stunden. Och självblameande.

Hur en kanske ibland genom att vilja väl inte ändå lyckas. I det stora hela är jag stolt och nöjd som jag skrev förut men just nu känns det jobbigt och svårt.

En ska ju inte jämföra men det är svårt ibland att låta bli. Allt känns skört, delikat. Och jag blir igen velig mellan att vilja göra någon sommarresa men att också känna pust va övermäktigt med all planering och fix.

När det inte går fram att vi ibland måste stanna vid gatan om det kommer en bil, måste gå åt ett visst håll. Även om vi tar hennes tid och gör. Toddlertantrumen skär i själen och även om alla genomlever dem så känns det mentalt och inombords som misslyckanden. Att jag sviker. Men det är ju en berömt svår tid. Och jag känner det nu. Hur jag inte bemästrar. Hanterar eller är on top of this. Hur jag längtar efter pauser och liksom känner mig utbränd fast jag får pauser. Att behovet av andrum liksom växer trots att det tillgodoses.

Tröstar lite nu med att glo på vackra ting.

Mix

Och ja, såg det här. Amen. Det känns som att jag skulle behöva 4 Jeanette minst för att hinna allt som känns som basic needs.

Mix

Glaskonst at its best. Vilken otroligt vacker snäcka av Åsa Jungnelius för Kosta Boda.

Som magiska musslan Gunnel jag och Eric gjorde ihop ute i keramikstudion.

Mix

Så vackert med danskt hem och rosa bord.

Via @katbinne.

När allt är kämpigt flyr jag till ett nytt mentalt hem och att börja om från början.

Mix

Petras solskydd som hon tipsat mig om kom också upp hos Leyglow.

Lätt och inte klibbigt var ledorden. Jag får lätt flottig och irriterad hy av solskydd så hoppas nu på korean skincare.

Mix

Pretty much sammanfattningen av mode.

Mix

Säg ett mer ombonat mysigt hem än Hannes Mauritzsons. Skulle vilja sätta mig där i soffan med en margarita framför en bra film och typ aldrig flytta på mig. Haha

Mix

Mobilen är en sån grej som jag velat ha i år men inte vet var jag skulle hänga. I det där mentala hemmet finns den.

Mix

Och det känns som att jag i de negativa tankarna måste förtydliga hur mycket jag älskar Gunnel. Men det är inte det. Allt ryms. Men det är så ofantligt kämpigt ibland att inte helt kunna styra sin tid, fixa och rodda och ta hand om. Hon kanske inte känner att hon behöver det jag ger. Försöker tillgodose henne hela tiden men ibland blir det ändå inte bra. Och barnen ska få en att sakta ner, skala av. Men det är inte det att vi inte saktar ner. Mycket parallellt just nu bara. Och kanske att jag är dålig i min stresstålighet av skrik och gråt samtidigt som en ska försöka laga mat. Hur det inte går ihop just nu.

Och jag älskar att Gunnel är en sån runner och explorer. Att hon lever så maxat. Men det är ibland uttröttande för en själv. Det nya tempot.

En kan inte göra mer än sitt bästa. Och ibland kanske det inte räcker ändå.

Jag har svårt att ens ta in att flera tider ska ta vid. När en minns sin egen barndom så är det ju inte att man alltid satt ihop. Att alla kunde vistas i hemmet ibland isär men också tillsammans. I sällskap samtidigt som det egna ryms.

Minns mycket att jag satt och läste, kollade tv. Och att någon stökade i köket eller var. Fint när den tiden ska komma också. Hoppas jag.

Gunnel lekte så gulligt med en treåring i Ulriksdalsparken och det händer så mycket. Hur den flickan typ kändes så stor. Hur hon sprang själv och föräldrarna stod och väntade. Hur sekundpassningen avstannar och annat i det börjar rymmas.

Men i nuet är det svårt att veta. Och att förhålla sig till, passa påandet för att sen kommer kompisdejter och fotbollsträningar eller dans eller vem vet.

Men jag kan längta efter det. Kanske är det en del i att jag börjar känna frustrationen att ge rent kroppsligt med amningen mer och mer. Att energin i den brunnen börjar sina. Och att det också medför en sorg.

Det blir nog bra med lite ledigt nu. Och förhoppningsvis lite varmare väder.

Jag ska försöka vara modigare och mer loose på semestern. Släppa på krav och våga visa vägen genom att vara tydlig med när jag säger nej. För allt som oftast säger vi ja.

<3

Coffeetable dreams

1 year ago

Coffeetable dreams

Såg den här bilden på @alinabranes instagram. Ett coffeetable bord från Galerie Storm. Jag älskar coffetableböcker och vackra ting, särskilt i kombo.

Nu är vårt soffbord tomt pga små snabba händer men jag dekorerar desto mer på högre hyllplan.

Den här bilden fick mig att längta till att dekorera ett soffbord till perfektion. Och att hitta en sån där perfekt snäcka.

Har ni något sånt dekorelement som ni älskar sådär lite extra?

<3

Lately

1 year ago

Lately

Det var en duva i Madrid som så vackert landade vid sköldpaddorna i en park med vingarna utfällda precis när jag tog bild. Jag såg den inte ens. Och så hände det igen i förra veckan. Duvorna är med mig.

Annars har jag jobbat mycket hemifrån och därför inte haft så mycket life bortom hemmet att skriva om.

Lately

En vacker solnedgång i detta annars så oktobriga maj.

Lately

@linneasalmen inspirerar mig alltid med sina bilder. Så vackert draperi, på tal om duvor också.

Lately

@susannaserenban i en 10/10 outfit.

Lately

Jag tycker det är så vackert när ljus speglar in på väggarna hemma.

Eric fick den här Lennart Jirlow tavlan i 40 års present. Lite lifehack att köpa presenter en själv kan njuta av också.

Lately

Såg den här bilden. Tips att kolla detta som klipp på YouTube. Från när Marina Abramovic möter sin lifelove Ulay under en performance på Moma utan att vara förberedd.

När kärleken mellan två människor lever länge oavsett skilda vägar. Så drabbande och vackert.

För att förstärka upplevelsen tipsar jag om att lyssna på p3ID om henne. Jag och min kompis Alina lyssnade på den i bilen påväg från Hoby Kulle herrgård för något år sen och den är otrolig.

Lately

Vi gjorde en liten utflykt till Ulriksdals trädgård igår för att göra något lite symboliskt av mors dag. Vi var där sist när Gunnel bara var en månad gammal. Typ vår första utflykt som familj.

Oerhört vacker plats.

Lately

Och att den bara finns i Stockholm sådär. Med vackra skulpturer och byggnader. Väldigt fin miljö.

Lately

Någon som tog väskan med de nya bagcharmsen och drog.

En liten insyn i framtiden kanske. Hoppas.

Lately
Lately

Det här huset får mig direkt att tänka på Call me by your name.

Lately

Och i morse när jag klev upp ur tunnelbanan möttes jag av det här citatet och kände bara ja, precis så.

<3

Jeanette Åkerberg

Jeanette Åkerberg

Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.

Instagram: @jeanetteakerbergceramics