Något lånat, något blått..

Oftast hör man meningen i samband med bröllop,
dock funkar den även fint på ett provisoriskt hörn i barnrum & renoveringskaos som är fridfullt för ögat.

Gammalt – Tavla målad av min Gammelfarfar, lampa från Vint:ish & skor från en god vän

Nytt – Vas från svärmor, doftljus från Diptyque & TWWP Magazin no7

Lånat – Linneskåp från Mormor får agera garderob till kommande bebis

Blått – En riktig klassiker från IKEA, införskaffad på Harriets Lada

“..Bords- och väggklockan IKEA PS finns idag representerad i Nationalmuseums permanenta samlingar som exempel på tongivande svensk design.

Så ikonisk har den blivit, den lite knubbiga nyckelhålsformade klockan, designad av arkitekten och formgivaren Thomas Eriksson.

Klockan ingick i ett designprojekt som initierats av IKEA under första halvan av 1990-talet. IKEA hade anlitat tre starka formgivarprofiler som alla stod för ett modernt och minimalistiskt uttryck: Stefan Ytterborn, Thomas Sandell och Thomas Eriksson.

PS-kollektionen skulle vara en hyllning till det traditionella skandinaviska formspråket som stod i stark kontrast till 1980-talets mer extravaganta och kitschiga design.

Klockan, som fanns i flera färger och kunde användas för mindre förvaring, blev en av kollektionens stjärnor.

Thomas Eriksson hade inspirerats av överdelen på gamla tiders golvklockor, men klockans uttryck var helt igenom modernt. Den såldes på IKEA fram till 2005 och finns numera att köpa i butiken på IKEA Museum.”

Källa: Ikeamuseum.com

Jag följer 995 konton av varierande karaktär på Instagram och det blir mycket same same,
det blir det.

Men det finns lite annat också:
6 stycken av dessa konton finns redo att utforska nedan.

Happy hunting!

“..We´re a creative advertising and digital experience company that moves fluidly between brand & digital customer experience..”

Kanske ingenting som inte någon annan kreativ byrå gör men jag tycker att det ofta finns inspirerande vinklar på det dom skapar.

Här är deras “The Not-so Frequently Asked Questions campaign” för dejtingappen Hinge.

@Stinkstudios

Ska jag vara ärlig så har jag inte stenkoll på vad Amanda egentligen gör.

Det verkar ingå en hel del olika områden i hennes repertoar och det är allt från retreats och mentorskap
till musik och poesi.

Hur som haver så tycker jag mycket om hennes bilder och det finns en filmisk känsla av 90-tal
över hennes flöde.

@amandanorgaard

“..Affairs is an independent brand and design agency founded in 2016 by Antonia von Euler and Patrik Beskow. Today we’re a team of strategists, designers, project managers and producers working with ambitious brands worldwide..”

Jag samlar alltid på mig den här typen av konton för man vet aldrig när man behöver dem för en kunds räkning eller bara som inspiration.

Här ovan ett ser ni ett exempel på en grafisk identitet Affairs gjorde för restaurang Brus på Gotland (även det är ett hett följ-tips) där logo, personalkläder, mönster på textilier m.m ingick.

@weareaffairs

Sara Jeminen är stylist och creative åt bland annat ELLE och Vouge Scandinavia. I senaste numret av Vouge har ni med all säkerhet lagt märke till hennes styling av Matilda Djerf. Det var just dessa bilder som fick mig att få upp ögonen för Sara och jag tycker även själva stylingen av Fares Fares och Clara Hallencreutz i samma magasin kändes mer inspirerande än det jag sett tidigare!

@sarajeminen

Vem av alla grymma personer som ska starta Bar Europa har jag inte exakt koll på. Men det jag vet är att Lina Thomsgårds kille Alex Dominici är en av dem och det ska bli väldigt spännande att se hur de förvandlar Jappis gamla lokaler till en bar i vad jag tror, kommer bli exakt min smak!

@bareuropa

Något annat som verkligen faller mig i smaken är
Cēna Ateliers – “Måltider att minnas”.

Måltider att minnas är en återkommande receptsamling som rör sig i världen mellan kokbok och matmagasin.

Recepten, som är indelade i de fyra kapitlen frukost, aperitivo, middag och dessert, är noga utvalda, säsongsbetonade och enkla att tillaga.

Bilderna är otroligt tilltalande och det är fotograf Lennart Weibull som med stylist Linda Berlin och övriga i team Cēna Atelier, skapat detta vackra.

Cēna Atelier är en kreativ studio grundad i Stockholm 2021 av Sofia Nilsson (matkreatör), Josephine Johansson (art director), Liv Bossuyt (redaktör) och Agnes Regell (skribent).

Återförsäljare i Stockholm är bl.a.
Papercut, Tambur & Konst-ig.

@cena.atelier

♓︎

Många var vi som under förra hösten sparade ner denna bild till våra inspirationsmappar!

Sidsel Alling köpte en sherlingjacka i butiken @rosyvintage_cph, klippte av halva, vände den ut och in och skapade ett totalt ha-begär, om inte hos alla, så i alla fall hos mig.

Men nu mina vänner, nu behöver vi inte vända oss till den danska sidan för att hitta något liknande,
du behöver inte heller leta dig fördärvad bland svarta skinnrockar och jeansjackor för nu finns
“Oui Oui Studio“

Sanna Borg Scheller och Sara Lerge kommer båda ifrån en lång bakgrund inom modebranschen och har nu som jag förstår det, tillsammans startat
“Oui Oui Studio“

Nu under hösten släpper dom sitt första drop,
som är inget mindre än re-designade,
vintage-shearlingjackor!

Här en kappa som får nya fickor av material som blivit över i processen!

Tjejerna är baserade i Borås men för att ni inte ska missa något, gå in och följ på dem Instagram där jackorna kommer att gå ut till försäljning.

Detta är ett sådant tips man knappt vill dela med sig av men här inne delar vi väl systerligt på allt?

Varsågoda,
Fredagsinspirationen är serverad!

★

Vicky och jag har länge försökt få till en dag för majsplockning men p g a livet hann säsongen gå över från majs till pumpor.

För att hinna med just denna övergång innan vintern, så körde vi en snabbis på två timmar som innehöll både inhandling av pumpor och en fika, där livet avhandlades i en rasande tak.

Perfekt lördagsunderhållning och trädgården pryds nu av vackra pumpor i grönt & vitt!

Tips för er Skånebor om ni också vill köra på samma upplägg:

Besök Slättviksgård

Öppet lör till sön 10-16

☆

Jag är nu gravid i vecka 34 och det har inte varit många inlägg som handlat om IVF, graviditet, barn eller förlossning här inne. Det är faktiskt helt i samråd med vad min magkänsla har sagt åt mig och jag är själv något förvånad?

Jag som annars är otroligt öppen med allt som rör döden och livet, har känt mig märkligt privat kring just detta men med det sagt är jag helnöjd med mitt beslut!

Dock skulle jag gärna vilja tipsa om en sak som rör “Babyshowers”.

De flesta vet med all säkerhet hur det kan se ut i SoMe när detta går av stapeln. Därför har vi i vårt gäng valt att köra på ett lite mer diskret koncept som i mitt tycke är helt perfekt, mycket med tanke på var vi befinner oss gällande världsekonomin men självklart även pga miljön & klimatet.

Så här går det till: 

1.Någon av våra bästa vänner ska få ett barn

2.Vi kontaktar gulliga Sofia Thelfer som driver Vint:ish och förklarar läget

3. En summa bestäms och utifrån denna tar Sofia fram olika förslag från sitt kurerade utbud av vintageprylar

4.Vi väljer det alternativ som vi tror passar huvudpersonen bäst

5.Sofia sätter ihop det finaste kitet & man hämtar upp det i hennes butik som hon delar med Bell Bonn.
Bara det är väl värt ett besök!

6. Något annat roligt eller gott läggs ner i korgen som är opassande för barn men mycket passande
för den blivande modern.

7. Det bokas en restaurang utan att huvudpersonen vet om det och korgen räcks över.

Klart!

Det behöver inte vara nyproducerat och det kan framför allt få vara väldigt vanligt med fokus på vänskap istället för föräldraskap, något som passade mig och min personlighet otroligt bra!

Jag hoppas att någon av er tar vidare traditionen till ert gäng, det är faktiskt mer uppskattat än vad man tror..

Trevlig helg!

✾

Det är många gånger som tanken har slagit mig,
hur fullkomligt idiotiskt och galet det var att lämna ett bra jobb, mina bästa vänner och en fantastisk lägenhet i en stad jag fullkomligt älskar.

Men så såg jag Jordelivet – Ett år med Amanda Bergman och hennes ord nedan gick rakt in i mig.

För det är ju faktiskt så,
att galenskapen för en framåt och utan den,
då händer absolut ingenting..

Tack Amanda för insikten.

☆

Om allt går som det ska, då blir jag mamma till en dotter om lite mer än en månad.

Under storstädningen igår hittade jag min mammas dagbok, där har hon skrivit om tiden som gravid och första året med mig.

Jag var beräknad till den 9 april men kom den 15 februari, vägde 1.8kg, hade gulsot och skulle hetat Sebastian om jag blev en pojke.

Det är märkligt att läsa hennes ord om mig som nyfödd.

Med tårar i ögonen blinkar jag frenetiskt för att kunna läsa den sirliga handstilen.

Sida upp och sida ner beskriver hon sitt och pappas förhållande och alla deras känslor.

Orden bildar minnen av ett liv jag inte vetat något om och jag blir alldeles varm inombords.

Dom var lyckliga, väldigt lyckliga.

Min mamma och min pappa går på teater, ser La Cage aux Folles & äter på restaurang med farmor och farfar,
biff stroganoff.

Dom beställer en grå soffa i mocka från IKEA och placerar pastellfärgade kuddar i hörnen. Kräftor äter dem tre dagar i rad, bara för att det är så gott och mamma plockar eterneller i Arild, som hon hänger upp och ned i köket på Fersensväg.

Min mamma och pappa går på stan och letar kavajer, Olle fyller 25 och det vankas stor fest på lokal.

På symaskinen som nyligen varit på service syr mamma turkosa byxor i “Nalle Puh-modell” för att få plats med magen. Hon håller tjejmiddag för 10 personer men tycker inte att dom har så mycket att prata om.

När jag bläddrar fram till november så äter dom Italienskt på Casa Mia och Kinesiskt på King Long. Pappa träffar Göran och Mamma kokar kronärtskockor med Pia, Lotta och Eva-Karin.

Tasha, vår katt med grafitgrå päls ligger tätt intill i soffan med den mjuka hakan mot min mammas mage.

Dom har det så bra.

Pappa skriver långa brev när mamma är i Alperna, säger att han saknar henne. Att han verkligen inser hur mycket han uppskattar deras samtal, att mamma är så intelligent, förstående och verbal, något han inte får utlopp för hos andra. Han går på Privé men kan bara tänka på henne, tycker att hans vänner är barnsliga och att han får berätta mer sedan.

Hon nämner återkommande hans omtänksamhet,
att han ibland går in i sig själv men kommer ut på andra sidan om hon bara orkar lyssna.

4 krystvärkar senare kom jag två månader för tidigt till världen och blev en vattuman istället för en vädur.

När jag är 1 år gammal tycker jag mycket om Ramlösa, smaken av öl och röda danska korvar.

Tack mamma för att du fyller i mina frågor,
tack för att du tog dig tid att skriva om din förlossning på en engångs-tallrik från BB.

Tack för att ni fanns så att jag idag får finnas.

Jag saknar er så.

♡

Ibland kommer känslan över mig att jag vill skriva något här inne men så räcker inte orden till.

Kanske funkar det då finfint med kategorin
“Ett ögonblick”?

En bild + kort textrad.

Klart!

*

Österlen är aldrig så vackert som i september.
Folktomt, 21 grader, strålande blå himmel och skördefest.

En fantastisk lördag på den skånska landsbygden resulterar självklart i några tips till er, håll tillgodo!

Tack livet för att du bjöd på denna dag!

★

Jag älskar musik.

Frågar man min bror och hans flickvän skulle dom höja på ögonbrynen då ett stående skämt hemma eller när vi åker bil, är att jag alltid, alltid vill sänka eller byta låt.

Det spelar ingen roll vad dom väljer – jag vill alltid byta.

Dock handlar det enbart om att vi har totalt olika musiksmak. Jag och min kille däremot och faktiskt många av de jag dejtat genom åren, har i princip exakt samma smak och tycke när det kommer till musik.
Min vän Victor håller jag kontakten med genom att skicka låtar till varandra och samma sak gäller när det kommer till en annan vän som heter David.

Det är en mysig påminnelse om att man finns i varandras liv och den finaste kommentar jag fått är:

“Africa med Toto kom precis på och
jag kände direkt att jag behövde ringa dig”.

Det går inte många sekunder när jag är själv hemma utan musik, men det finns en rad låtar som suger till ordentligt i min magrop. Låtar som jag snabbt spolar förbi då de påminner mig om alldeles för sorgliga stunder men också fantastiska sådana. Tillfällen som jag vet aldrig någonsin kommer tillbaka i den form som jag hade velat.

Dock försöker jag nu erövra den här musiken igen så följ med på en trip done memorylane
med låtar som mitt hjärta inte orkar lyssna på!

Vi har knappt känt varandra i två år men vet redan att vi alltid kommer finnas i varandras liv.

Två av mina bästa vänner ska gifta sig och vi är nio personer som har hyrt ett hus i Frankrike.

Jag befinner mig bland myggmedel och ljummet rödvin i den Franska natten och doften av tall, olivträd och rosa Bougainvillea fyller mina sinnen.

I denna konstellation känner jag mig fullkomligt trygg.
Med tryggheten kommer en ljuvlig trötthet och kroppen slappnar av.

Under morgondagen vet jag ännu inte att jag kommer stå i ett rosa badrum på ovanvåningen och känna hopp om livet igen.

Jag vet inte att fönsterna kommer att stå öppna och att solen strömmar in från den blekna landsbygden.

De samtal som avhandlas i badrum med nära vänner är bland det vackraste vi har.

Plattänger, brun utan sol och ögonfransböjare.
Spanx, torrschampo och tamponger.

Nerifrån innergården hör vi cavaflaskor som öppnas till tonerna av “Kiss you all over” och genom ett moln av
Batiste ser jag ett levande bevis på hur sann vänskap är i verkligheten.

Vi är två trasiga själar som sitter i andrahands-tvåan hon hyr i centrala Stockholm.

I vardagsrummets burspråk står en stor säng med vita lakan, där kommer jag att sova med hjärtat i halsgropen och en borttappad mobil.

I köket kokar en blek kopia av Madi Banjas “Domoda” och framför oss på bordet ligger boken om horoskop och astrologi. En bok vi skickar runt bland vännerna i hopp om att förstå.

På insidan av pärmen ska man skriva sitt namn och jag använder en blå kulspetspenna utan bläck som nästan har torkat.

Telefonerna brinner av trånande killar som vi av olika anledningar håller på halster.

Vi behöver ingen men samtidigt alla.

Vår vänskap består av djupa samtal och höga skratt.
Det är skratten jag saknar när jag tänker på henne idag. Humorn som är så smart, så snabb, så klockren.

Över hela stan har vi legat bakfulla i olika soffor och skrattat tills vi inte kan andas.

Jag har henne så nära men samtidigt så långt borta, inom mig känns vår stund så kort.

Jag tittar på henne över bordet, på hennes vinröda tighta polotröja och bruna, lockiga hår.

Hon är mig bara till låns, inom henne finns en flykt och en vilja av frihet jag aldrig kommer kunna ersätta.

Jag blundar och tar in stunden,
hon är mig bara till låns.

I ett tält av plast med randigt tak känns värmen nästan olidlig. Temperaturen är bedövande och jag står mitt ett folkhav med dina armar runt mig.

Jag vet att min mamma är sjuk, jag vet att min mamma är jättesjuk men jag känner en sådan enorm känsla av eufori och lycka inombords.

Friheten, den som jag kämpat mig till, är långt borta från cellgifter, trombocyter och näringsdrycker.
Den är så stark, så påtaglig. Jag vill aldrig åka hem.

Känslan av skam sveper över mig.
Dåligt omdöme, dåligt samvete, för frisläppt, för ung, för dum men jag vill aldrig åka hem.

Ett starkt rosa ljus lyser upp hela lokalen och basen vibrerar i våra kroppar.

Introt till “Där dit vinden kommer” slår mot våra ansikten och jag vill aldrig åka hem.

Året är runt 2010 och jag ligger på rygg i en fuktig yogasal. Utanför tjuter nordanvinden och det är i mitten av november eller december.

Min pappa har under många år haft ett återkommande alkoholberoende och jag känner mig hudlös.

Tårarna bränner bakom ögonlocken.

-Slappna av och låt inte tanken fastna.

Det enda jag tänker på är att han inte får dö.

Ur högtalarna strömmar
“For the windows in Paradise, for the Fatherless in Ypsilanti” och två år senare dör min pappa.

Hon har flyttat hem från LA och varje söndag äter vi middag hemma hos dem som hennes pojkvän har lagat.

Han gör små Toast Skagen man kan svälja i en tugga och vi beställer hem heta soppor från Sibirens Soppkök.

Allt i kroppen gör ont.

Jag har valt att lämna Malmö och den jag älskade högt bakom mig.

Det fanns inga alternativ men allt gör ont.

Hjärtat, magen, huden.

Jag dricker mycket, kastar mig in i situationer som kan vara farliga, är farliga, skapade av mig själv med hjälp av andra.

Vi bär stuprörsjeans och höga, smala klackar.
T-shirts med Guns n Roses tryck och stora hår.

På uteserveringen mitt emot Brezelii Park sitter jag med glansiga ögon och ångest inombords.

En kall hand under min tröja möter den varma ryggen.
Vem ger dig frihet tänker jag men säger inget.

Ciggaretter tänds och jag drar djupa andetag med blicken upp mot den stjärnklara himlen.

Kön ringlar sig lång men vi är redan inne, godkända i den värld jag så länge flydde till.

Musiken dånar plötsligt högt bakom de immiga fönsterrutorna och jag möter hennes blick, hon tar mig i handen, in till mitten av det rökfyllda dansgolvet och för en sekund med hjälp av dansen och de stora rörelserna, så släpper ångesten.

Jag älskar henne.

I en tid när allt snurrar fort så fort så räddar hon mig.

Vi står i köket med vidöppna fönster ut mot gatan, doften av nyutslagna syrener, rosmarin och honungsros är starkt påtaglig.

Vi fyller zinkbaljor med mängder av is och placerar försiktigt flaskor av ljusaste rosé ner i det kalla vattnet.

Du har paisleymönstrade sidenbyxor och ditt hår är axellång och mörkt.

Skorna har du lämnat in hos en skomakare för att korta ned klacken, det är lättare att dansa då.

Du är lite stressad, som alltid innan cancern tog dig.
Stressad för att gästerna snart kommer, för att det inte ska finnas tillräckligt, vara tillräckligt,
ett personlighetsdrag jag ärvt i rakt nedstigande led.

Det ringer i telefonen och bilen som min lillebror ska åka i är här. Vi klär in den i en stor svensk flagga och jag letar fram min studentmössa från forna tider. Den är rödfläckig av vin och gamla vänners signaturer.

Spotifys spellista spelar Norah Jones eller Carla Bruni.
Lågmälda toner och en smäktande längtan av vad jag tror är kärlek.

Plötsligt bryts den dova stämningen
och Daft Punk tar över.

Du går med snabba steg över golvet, bort till den vita spelaren och höjer volymen ordentligt.

För en sekund tror jag att du glömmer att du är sjuk, vi höjer musiken lite till och tar varandra i händerna.

Fötterna glider över det slitna parkettgolvet och du håller mig i ett hårt grepp som du alltid gör när vi dansar.

Du är kortare än mig och dina gröna ögon lyser när du i snabb fart för mig genom kök, vardagsrum, ut i trädgården och in igen.

Ditt höga skratt studsar mot väggarna och jag vet att detta är en stund att spara.

♥