Som många vet är håret efter en graviditet oftast en sorglig historia. I min vänkrets är de flesta drabbade av håravfall, lite högre vikar, amningslugg osv.

För mig var det som att det ändrades över en natt men så är självklart inte fallet. Jag fick tjockt, friskt hår under nio månader med Nike i magen och nu kom bakslaget!

Ett parti i luggen har börjat gråna och här kommer vi till dagens ytliga fundering:

Jag har alltid sagt och trott att när mitt hår börjar få gråa partier, då kommer jag sluta slinga och låta det vara. Min mamma och mormor var så mycket vackrare när dom slutade färga håret mörkt, det var något med färgerna i ansiktet som blev mjukare och varmare med deras naturliga hårfärg.

Jag är 38 år och många i min närhet har börjat bli gråhåriga. Några mer, andra mindre och nu när jag själv har hamnat där, då blir jag plötsligt osäker i min kaxighet och frågan jag ställer till mig själv är varför jag blir det?

Huden är som huden är, men det grå symboliserar så mycket och jag undrar varför det ens påverkar mig det minsta..

Hur tänker ni i denna icke-fråga?

✷

Påsken är över för denna gång men jag tycker verkligen att Rebeccas gå-bort-present är ett så fint alternativ, då det fortfarande finns mängder med outslagna påskliljor i rabatterna!

★

Just nu hyr vi ett boende i andra hand. Vi somnar med blicken mot någon annans tapeter och äter frukost på okänt porslin. Jag känner mig rätt färdig med denna (privilegierade) mellanperiod och drömmer om den middag jag ska ha när vi flyttar hem igen..

Vill ni följa med in på en förtur?

♠

♡

Stort tack för ikväll och välkomna tillbaka!

(Alla bildkällor är länkade i texten)

Här är vi nu!

Golvet är gjutet och “polerat” eller vad man säger, polerat är nog inte den term man använder på fackspråk..

Självklart blev det lite av ett golvhaveri dagen efter men då vi renoverat en hel del, så jag vet att alla projekt kräver sina motgångar och nu stötte vi på den första!

Håller dock tummarna för att det går att ordna eller rättare sagt, det finns inget annat val för mitt psyke än att det ska ordna sig haha..

Vi har även tagit ett beslut gällande våra köksluckor!

En klassisk “Mackan-special” som den kallas av killarna på Eriks jobb. Den heliga graalen när det kommer till arkitekters favoritbehandling – naturlig ek.

Några delar lack & några delar vitt gör den skyddad mot sportstuge-gult över tid.

Håller tummarna att det blir bra..

★

Yes, då har det hänt igen – jag har köpt kokböcker som jag inte hinner laga något ur men blir glad av att läsa!

Denna gång var det Jesper från Amiralsgatans Speceributik som sålde ut sin samling, då dom tyvärr lägger ner i dagarna..

Fyra av böckerna ovan blev mina för en billig peng och de två jag ser mest fram emot att bläddra i är:

“..Forget the restaurant guides compiled by a panel of mysterious experts, this guide is by the real insiders: more than 400 of the world’s leading chefs. Listing their favourite places to eat from neighbourhood eateries to high-end restaurants, Where Chefs Eat, is the ultimate guide to the world’s best food..”

“..Today’s Special is packed with more than 300 recipes and 500 images celebrating finished dishes, chef portraits, restaurant interiors, and more. The broad geographical reach of chefs and cuisines includes: Jeremy Chan Toyomitsu Nakayama, Dieuviel Malonga, Clare de Boer, Jess Shadbolt and Luka Koir..”

En annan titel som jag gärna vill ha i hyllan är
Ellie Bouhadanas senaste bok Ellie’s Table!

♥

“..In the kitchen, she’s usually wearing an oversized white shirt from E Nolan and crisp cotton shorts from Tekla. White shirts while cooking? “I keep them clean!” she declares, proudly. This is Bouhadana’s take on chef’s whites, the French tradition whereby a chef’s pristine uniform serves as a reflection of their skills..”

För dig som vill veta mer om Ellie kan du läsa en mysig intervju med henne här. 

*

Sakta, sakta smyger den sig på utan att vi egentligen märker det – Våren.

Här kommer några väl utvalda bilder som flörtar med den stundande årstiden!

✶

Denna soliga söndag spenderades med långpromenad och husinspiration i Falsterbo.

Här bor vi i två månader under vår renovering & lika folktomt som det är nu på vårvintern, lika bedövande vackert är det runt varje hörn..

Tack till min svägerska som tagit alla fina bilder!

ꕥ

Imorse letade jag runt på nätet efter några roliga auktioner att följa och hittade då denna ljuvliga.

Tyvärr har vi inte plats i Nikes rum,
så min förhoppning är därför att den får leva vidare hemma hos någon av er istället!

Tyget är ‘Lotus‘ från Svenskt Tenn,
en klassiker och klar favorit hos mig.

Inte samma storlek men exakt samma känsla som hemma hos Bea Fagerholt.

Otroligt avundsjuk på den som får förvalta denna pjäs!

Soffan finns här. 

♡

Can I have your jacket, please?

★

Om jag är tacksam att vi inte bor hemma
under denna process?

Svar: Ja

Det konstiga är att hur påfrestande det än är med renovering, så tycker jag nog att Erik och jag är som bäst i dessa situationer. Detta är tredje gången som vi renoverar något tillsammans, dock har vi bara gjort lägenheter innan och hus är en helt annan femma,
i alla fall enligt mig!

Första gången som vi renoverade knakade det rejält i fogarna och vår kommunikation mellan varandra kunde inte varit sämre. Det ena ledde till det andra och svek avlöste varandra, vi gjorde slut och tog några månader isär..

När saker och ting kom till sin spets så insåg vi, kanske mest jag, att vi skulle försöka igen.

Om vägen var spikrak tillbaka?

Svar: Nej

På de få månader vi var ifrån varandra hade mycket hänt och jag tror att vi växte på varsitt håll, även om det inte gick så lång tid från A till B.

Det blev många, långa promenader runt Brunnsviken när vi skulle lära känna varandra igen.

Vi bestämde oss för att gå i terapi och där fick vi små,
enkla nycklar som låste upp våra kommunikationsproblem, något vi har användning för än idag..

Nästan alla man möter kör med en extrem besserwisserattityd och skrämselteknik när det kommer till att renovera med hund och barn. Det är inte många positiva tillrop och jag kan känna att det är lite samma snack som precis innan man får barn?

Det ska alltid pratas om vad som komma skall och när man är där då ska det förklaras hur illa det blir sedan..

“-Vänta bara tills hon är tre månader,
då händer det här!”

“-Akta sen när hon blir fem, då gör hon så där”

Men om inget av det inträffar, om man stöter på andra utmaningar men ändå är tillräckligt rustad för att klara av det, då blir det hela mer ett äventyr än en utmaning!

Så mitt råd till er som går i renoveringstankar med småbarn, hund och tuffa tider i bagaget. Gör det bara men använd era knep för att lösa de motgångar som kommer. Kommunikation och tydlighet har varit lösningen i vår relation.

Måla inte upp förväntningar som inte infrias, varken när det kommer till tidsplan för bygget, att komma hem till middagen eller lova bort en ledig helg tillsammans.

Säg inte saker som ni inte kommer att hålla i vardagspusslet för att göra den andra nöjd, besvikelse är det sista man behöver när stressen triggar igång alla möjliga känslor.

“Du sa” och “Du lovade” är inga konversationsstartare som behövs i en redan pressad situation..

Gör allt på en rimlig nivå, ta pauser, laga riktiga middagar i den mån ni orkar, även om de inte äts tillsammans.

✹