Igår var vi på Soho House och åt lunch med några vänner. Det är fotoförbjud där inne, så jag vågade bara ta de här kärleks-selfiesarna, kändes väldigt pirrigt och rebelliskt. Liza och Fabian Ikväll ska vi alltså på MTV Awards och jag har INGET att ha på mig. Fattar inte varför jag gör så gör mot mig själv. Först kände jag att jag ville vara top smashing good looking och letade outfits på nätet och planerade. Sen blev jag helt nonchalant och obrydd och ba; jag bryyyr mig inte, jag tar bara nått som hänger här hemma. Vilket så här 2 timmar innan vi ska gå var en dålig inställning, eftersom jag nu vill vara så het som möjligt och inget passar. Jag ska försöka ta massor av bilder! instagram e.renck

Något jag har längtat efter i NY är min mans och mina torsdags dejt-najts. 9 av 10 gånger går vi till Nobu. Det är liksom vårt ställe, det ligger precis runt hörnan från oss, vi är tjena tjena med personalen och vi sitter alltid på samma ställe i baren. Plus att vi beställer samma rätter varje gång, för vi vet vad vi gillar bäst. If it ain´t broken, why fix it? Varning! Matbilder ahead: Yellowtail Tartar Kumamoto Oysters, dom hoppar jag dock. Tuna Sashimi with Jalapeno. Och den där jäkla Sapporo ölen som står och läckrar sig. (41 dagar kvar... ) Nobu Sashimi Tacos Jag går faktiskt mest loss på det som är friterat, typ som detta; Rock Shrimp Tempura with Ponzu or Creamy Spicy Sauce. Budskap på gatan på vägen hem. Bam! instagram e.renck

Igår kom en liten förtidig födelsedagspresent och knackade på dörren. Välkommen in! Nä men hallå där lilla vän... Så ja, det är ingen fara... Komsi komsi, hopp upp Så där ja, my precious. Jag ska ta så bra hand om er... Världens bästa gravidskor. Ska inviga dem på söndag då vi ska på MTV Video Music Awards där Johans två videos med David Bowie är nominerade för bland annat bästa regi. Stolt fru! Se här: https://youtu.be/kszLwBaC4Sw https://youtu.be/y-JqH1M4Ya8?list=RDy-JqH1M4Ya8 instagram e.renck

Skolorna börjar inte förrän i mitten av september här, så vi har några dagar att döda. Jag orkar inte ta mig för långt så vi hänger mest bara här i Tribeca. Igår körde vi en lunch på Bubby´s, ett högljutt ställe som man kan tycka passar bra med barn för att det redan är så kaosigt där, med det är nästan för skrälligt så vi fick stresspanik där inne. Så en snabbis där, sen hängde vi i parken igen. Där jag satt parkerad så här: Svettig och svankandes, inte på det där sexiga sättet utan mer att det finns inget annat sätt att sitta på. (Vilken jäkla mage det ser ut som jag har nu när jag kollar i efterhand, visst att den är stor men det är klänningen och sittställningen som gör den enorm.) instagram e.renck

Jag behöver minst 11-12 timmar sömn per dygn om jag ska fungera nu känner jag. Så de senaste dagarna har jag gått och lagt mig samtidigt som barnen när Johan har varit borta, alltså sova kl 19-06. Men ikväll hade jag tänkt vänta in honom som är på väg hem från LA, men så är hans jäkla plan försenat så här ligger jag och har någon trött Kardashian-säsong på i bakgrunden (love it), beställt hämtmat och tröstshoppar ett par skor. Även fast det inte är ett dugg synd om mig just nu. Om jag någonsin klagade på att det inte var tillräckligt varmt i Torekov i somras så får jag käka upp det nu. Tryckande stadsvärme, typ 32 grader och jag känner hur jag svullnar upp över allt. Men det är okej, barnen har the best time ever och det är underbart, de springer lös här i en vattenpark nära oss i Tribeca.

Så var det bara sex veckor kvar. Så skönt att det är sista spurten nu, men ändå så ledsamt att det faktiskt är sista spurten nu. Min man har lite skämtsamt lovat mig att jag får så många barn jag vill tills att han fyller 50, vilket är i december, så det här kanske är sista graviditeten. Jag har i för sig alltid velat ha fyra barn och jag vet att han aldrig någonsin skulle neka mig det, men efter den här sommaren vete fan. Det har varit en prövning. Dagen efter att vi landade hemma i NYC så sprang jag till min läkare på kontroll. Så trött, varm och öm så när hon artigt frågade hur jag mådde brast det och jag började böla. På typ 13 minuter hann hon trösta lite stelt, svara på några frågor, ge mig en spruta och sen kolla min livmodertapp. Tack och hej nästa tjej, tror jag att hon mumlade. Jag hade inte öppnat mig något som jag var så rädd för. Har trott att bebisen är på väg ut när som helst eftersom jag har haft sådana sammandragningar och förvärkar. Men vatten och vila är det som gäller nu. Och så lite depp då. instagram e.renck

Looks like we made it! Det har varit ett par svettiga dygn här innan vi åkte i onsdags. Fy fan måste jag få säga. Vi har ju inte varit här i New York sen i april, så det var en del att packa ihop, 10 väskor, dubbelvagnar och så mycket handbagage för att kunna överleva en flygning med barn. Vi var som en cirkus. Men det gick bra, förutom att Johan såg ut som om han skulle få ett aneurysm då och då, och att jag är så öm i kroppen att det känns som jag ska klyvas på mitten. Vi började jetlags-vänja barnen några dagar innan vi åkte, så de fick vara vakna längre på kvällarna och sova längre på morgonen, och det har varit jäkligt smidigt faktiskt. Idag sov de till sex på morgonen. Ganska mysigt att vara ute på morgonen när hela staden fortfarande sover. Johan stack till LA dagen efter vi kom hit, (något som gjorde att jag typ satt med skilsmässoansökan redo) men nu är ju faktiskt semestern över och han måste ju jobba. Men när han kommer hem på söndag igen så blir det ordning på torpet här igen, med massa spännande saker som kommer hända! instagram e.renck

Igår började jag plocka fram alla bebiskläder jag sparat och som vi ska ta med till New York. Och det var ett fint ögonblick, lite heligt nästan. Det slog mig att shit, det kommer en bebis snart. Det är ju klart att jag förstått det och varit superglad, samtidigt har det varit mycket ursäktande leenden från mitt håll med blicken ner på magen, när de andra två barnen ligger på marken och grinar av olika anledningar, och det känns som alla stirrar. Och det har varit en sån pragmatisk graviditet. Alltså med så mycket fix och rodd och problem som ska lösas för att vi inte har vetat var i världen vi kommer att vara, och när. Det började med jag fick reda på att jag var gravid när jag var i Stockholm i vintras. Sen flög jag tillbaka till New York och nästan direkt därifrån åkte vi till Vancouver, där jag gjorde alla tidiga tester och första ultraljud. Sen tillbaka till NY och hann med ett läkarbesök där innan vi åkte till Stockholm igen. Och här i Stockholm träffade jag min barnmorska som jag haft alla mina tre graviditeter. Sedan åkte vi ju till Torekov över sommaren och under hela vistelsen där så träffade jag tre olika barnmorskor. Sen tillbaka till Stockholm och träffade ordinarie barnmorska igen som säger att bebis ligger vänd och väääldigt långt ner, vad det nu innebär. Samtidigt håller jag på att boka tid hos läkaren i NY men vårt avresedatum har ändrats hela tiden, så det har varit lite svårt. Så det känns hela tiden som jag tänker på nästa steg. MEN i alla fall, bebiskläder. Så det var därför det var så fint att få känna in ögonblicket och att få längta efter min lilla bebisklump, och allt vad det innebär med att få snusa på fontanellen och känna doften av kräk. Längta och få känna i hjärtat och inte bara hjärnan. Skrynkliga, vindsdoftande kläder i nyfödd storlek. Ett nedkissat babynest som min mamma sytt. instagram e.renck