Bebiskläder

10 years ago

Igår började jag plocka fram alla bebiskläder jag sparat och som vi ska ta med till New York. Och det var ett fint ögonblick, lite heligt nästan. Det slog mig att shit, det kommer en bebis snart. Det är ju klart att jag förstått det och varit superglad, samtidigt har det varit mycket ursäktande leenden från mitt håll med blicken ner på magen, när de andra två barnen ligger på marken och grinar av olika anledningar, och det känns som alla stirrar. Och det har varit en sån pragmatisk graviditet. Alltså med så mycket fix och rodd och problem som ska lösas för att vi inte har vetat var i världen vi kommer att vara, och när. Det började med jag fick reda på att jag var gravid när jag var i Stockholm i vintras. Sen flög jag tillbaka till New York och nästan direkt därifrån åkte vi till Vancouver, där jag gjorde alla tidiga tester och första ultraljud. Sen tillbaka till NY och hann med ett läkarbesök där innan vi åkte till Stockholm igen. Och här i Stockholm träffade jag min barnmorska som jag haft alla mina tre graviditeter. Sedan åkte vi ju till Torekov över sommaren och under hela vistelsen där så träffade jag tre olika barnmorskor. Sen tillbaka till Stockholm och träffade ordinarie barnmorska igen som säger att bebis ligger vänd och väääldigt långt ner, vad det nu innebär. Samtidigt håller jag på att boka tid hos läkaren i NY men vårt avresedatum har ändrats hela tiden, så det har varit lite svårt. Så det känns hela tiden som jag tänker på nästa steg. MEN i alla fall, bebiskläder. Så det var därför det var så fint att få känna in ögonblicket och att få längta efter min lilla bebisklump, och allt vad det innebär med att få snusa på fontanellen och känna doften av kräk. Längta och få känna i hjärtat och inte bara hjärnan.