Tittar ut från den så kallade bebisbubblan och säger hej. Vi mår alla bra men det är ingen ”gå-promenader-dricka-latte-sov-när-bebis-sover”-ledighet så här med tredje barnet. It´s a hard fakkin job. Tre personer som kräver sin beskärda del av uppmärksamhet. Men jag älskar det. Även fast jag har en trötthet i kroppen som jag inte riktigt är van med. Påminner lite om ni vet när man har varit så bakis men ändå måste gå upp på morgonen och jobba, och man drar en Coca-cola och en stor ostbaguette på ljust bröd kl 8.30. Sen längtar man hela dagen efter att få gå hem och lägga sig, och när man väl kryper ner i sängen så liksom pirrar det i kroppen av trötthet och man riktigt göttar ner sig för man vet att man ska få sova länge och ostört. DET pirret känner jag hela tiden, men får inte göttet med att sova. Känner ni igen? Inte..? Ingen? Ok, any who. Blir ett splittrat inlägg med några halvdana mobilbilder som får sammanfatta vad som hänt. Vi går omkring och lär känna nya området. Hänger i parken och slutade en dag på Prospect Park Zoo Går på målarkurser där 2-åringar äter lim och glitter som man skulle kunna tro vara gjort av rysk kaviar sett till terminsavgiften. Men that's New York, baby. Blir tyvärr inte jättemånga bebis-på-magen stunder, men här lyckades vi få till en. Plus hade fått tvätta håret, yes. Nu ska jag äta ananas och kolla på när min man packar upp några flyttkartonger. För just nu har jag faktiskt en groda på magen som sover! instagram e.renck

Vi har ju Prospect Park 3 minuter ifrån oss, och det är där jag rastar djuren, eller jag menar barnen. Skiljer sig kanske inte så mycket förresten? De krafsar i någon lövhög, springer och hämtar en pinne som de ska släpa med, och lyckas alltid gå framför fötterna på en. Ska bli så kul att se hur galet Halloween-kittat det kommer bli här i det kanske mest barnvänligaste området i New York Men usch vad jag känner mig landad och lycklig nu, går bara omkring och myser (och väntar på katastrofer, i för sig) men den största lyckan är att se hur Jack och Harriet har reagerat på flytten och bebis. Det var verkligen kaosigt för dem när vi flyttade från lägenheten till det tillfälliga boendet och jag trodde verkligen att de skulle freaka out när Max kom och vi flyttade än en gång. Men de känns så lyckliga och lugna nu och är, peppar peppar ta i trä, lite snällare mot varandra. instagram e.renck

Så, vi fick flytta in i huset i lördags. Dock utan fungerande kök, men vi ville bara in så snabbt så möjligt så vi orkade inte vänta. Tänkte väl att det kunde bli romantiskt att kanske sitta på golvet och äta hämtmat och dricka rödvin ur plastmuggar. Det var det absolut inte, bara jäkligt kladdigt och störigt. Alla fall, nu är vi här och jag stormtrivs. Vi har sex stycken öppna spisar i huset och jag planerar att det alltid ska står färska blommor på dem. Tror inte att det kommer hålla så länge bara, eftersom jag är ganska så lat när det kommer till vattning och underhåll. Jag håller förresten på att skriva ihop en förlossningsberättelse. Kommer snart!

Här sitter jag och ammar i vårt nya hus.

Igår åkte Maxi och jag till Park Slope för att träffa hennes barnläkare för ett första besök. Vilket otroligt vackert och intelligent underbarn! skrek de inte, vilket jag tycker var konstigt. Men allt såg så bra ut, och det är ju superskönt. Mottagningen låg bara någon minut från vårt hus så jag passade på att gå dit och titta hur det gick för dem. Inflyttning på söndag är det sagt. Men det ser toppen ut. Allt är målat, och snart är tapeterna uppe överallt de ska. I köket målas det luckor och kaklas, men ljuset i tunneln lyser starkt. Sneak peak Sen åkte vi hem till Chelsea och ner i vår fängelsehåla till hyreslägenhet. Känns lite hemskt att känna så, eftersom det faktiskt är folk som bor här, men det har verkligen varit en prövning att bo i detta hem. Men söndag, på söndag… instagram e.renck

Jag är så kär. Max föddes i fredags och vi fick åka hem i lördags. Allt gick bra och lagom snabbt. Nu är kör vi maraton-amning, ser till att Jack och Harpan inte petar så mycket på fontanellen, och drömmer om att få flytta in i nya huset. Snart så. instagram e.renck

Nu har hon kommit, lilla Max! [caption id="attachment_37679" align="alignnone" width="2604"] Processed with Snapseed.[/caption]

Jag måste väl köra ett obligatoriskt packa bb-väskan inlägg? Kul att det har tagit till vecka 39 att palla få ihop en väska. Men är det något jag vill ha med i väskan så är det något nytt och fint att sätta på sig efter den första duschen. Min första bb-väska när Jack skulle födas packades i god tid. Alltså typ medan gravtestet torkade. Den blev alldeles för tung, med doftljus och hartassar (inte riktigt, men nästan) så jag fick släpa den efter mig upp till förlossningen. Jag åkte ju in själv till BB, livrädd och öppen 7 cm, men jag tänkte skriva ett eget inlägg om de andra två förlossningarna senare om det kan vara intressant. Köpte i alla fall den här sidenpyjamasen från Equpiment. Sen måste jag få garva lite åt min man. Jag bad honom kolla om han kunde hitta ett par enkla vanliga bruks-tofflor att ha på sjukhuset. Vad som helst liksom, typ några som man skulle kunna glömma kvar där utan att sörja. Hem kom han med de här: Vi har lite olika syn på vad ett par vanliga enkla tofflor är. Så med pyjamasen plus tofflorna så är det alltså Hugh Hefner som kommer glida omkring i sjukhuskorridorerna med värkande underliv. Och såklart lite kläder till bebis också. Behövs väl inte så mycket egentligen, de är ju små nakenfisar som man kör hud mot hud med. Annars är det väl det vanliga som man packar med sig, parfymfria duschgrejer (vill att bebisen ska känna min doft) laddare, kamera och sånt. Funderar om vi ska ha med oss en flarra champagne? Det har jag aldrig haft, just nu när det varit en sån stressig period, och barnafödandet har varit största orsaken till det, så är det väl värt att få köra en liten skål. instagram e.renck

I lördags körde vi vår dagsdejt på Le Coucou på Lafayette. Kanske vår sista dagsdejt på ett tag, för nu börjar bebisen trycka på lite. Stället var najs men hade inte världens roligaste brunchmeny. Vi dubbeldejtade med New Yorks coolaste mamma Elin Kling och hennes man Karl. De driver ju Totême tillsammans och jag älskar Elins byxor som hon hade på sig. Så snygga. Förutom det så har de även den sötaste dottern ever, Liv, (och då har jag ändå egna barn). Coola moms? I alla fall en av oss. instagram e.renck

Det är lite roligt när man säljer en lägenhet i New York, vet inte om folk beter sig likadant i Sverige, men de som kom och tittade på vår lägenhet var helt oblyga med att peka ut vilka möbler som de ville skulle ingå i köpet. I mina ögon är det jätteknäppt?! Vår mäklare kunde exempelvis säga, ja vi har ett bud men de vill ha stolen och golvlamporna i vardagsrummet, köksstolarna och sängen. Ehhh… okej. Så för några veckor sedan så var vi tvungna att hitta en ny säng. Inte mig emot alls egentligen. Johan hade den sängen innan vi träffades så allt jag säger är; ut med gammalt pök och in med nytt… stök? Vi var och tittade på ABC här i New York, och vi letar även efter en soffa att ha i det som ska bli något slags tv- rum. Josef Frank-soffan som vi har i all ära, är inte den perfekta ”kolla film- soffan”. Så den kommer hamna i vardagsrummet, där barnen kanske inte behöver hänga så mycket och torka sina snoriga näsor i den, eller skona den från Harpans potträning. Hehe, den här soffan slukade mig som en varm och mysig livmoder. Jag ville aldrig resa mig upp, kunde typ inte heller för den var så sjukt djup. Får inte plats hos oss alla fall. Ja, jag lever i mina Rodebjer-klänningar. Det har varit 35 grader och jag vill inte sätta på mig något annat. Känner mig lite som en bohemisk urmoder i dem. TROR DU MAN FÅR TA?!? Skrek jag här. Var tvungen att fråga jättemånga gånger för Johan verkade inte höra mig. Hmm….. Vi var även på RH, och hittade faktiskt en säng och ett nytt matsalsbord.