The Way We Play

Summer of 19

4 weeks ago
Summer of 19
Summer of 19

Hallå! (hallå, allå, lå, lååå.. ekar det ute i cyberrymden).

Finns det någon kvar där ute på andra sidan skärmen?

Jag skrev ett inlägg i början av sommaren men det försvann när jag var nästan klar, och som en stingslig tonåring så smällde jag igen datorn som om det vore dörren till mitt flickrum, och tjurade. I veckor. Och lagom tills nu när det luktar rönnbär i luften och hösten är här, så gläntar jag på dörren försiktigt och lite skamset, och sticker ut min flottiga pubertala näsa för att se om vi är vänner igen. Och det tror jag väl att vi är, datorn och jag. Och ni och jag också hoppas jag.

Jaha, så whats up? Som man säger här om man är lite cool. Och jag vet fortfarande efter snart sju år i New York inte riktigt hur man svara på det. Nothing is up? Its good? Eller om man bara ska svarar tillbaka whats up, för ingen vill ju egentligen veta vad som är upp, eller ner för den delen heller.

Nu är vi tillbaka hemma i New York och jag tänkte skriva en liten sammanfattning av vad som hänt sen sist vi hördes, men sen kom jag på att det är väl otroligt ointressant att läsa om nu så här långt efter. Så slänger ut lite bilder, så kör vi en mjukstart efter den här bloggtystnaden. Som när man inte tränat på länge, och det bara räcker med att sätta på sig träningskläder och fylla en vattenflaska första dagen.

Eller vet ni vad jag gjorde istället för att skriva en sommarresumé? Jag gjorde en liten film. Det blev ju inga fler avsnitt med New York New York som jag och Malin gjorde i våras. Hon har ju tyvärr flyttat till LA nu, och vi pratade om ifall vi skulle försöka göra något via Skype eller nått, men bestämde klokt nog sen att det skulle bli för krångligt. Vi fick knappt ihop det när vi bodde i samma stad med sju barn emellan oss, så med tidsskillnader och garanterat teknikstrul så bestämde vi att inte köra längre. Men jag älskade att göra filmerna, så here we are now. Varning för mycket barntjat. Men det är ju liksom där jag står just nu. Mitt bland potträning, simskola och nattskräck, typ.

 

 

Summer of 19

Vi körde Grönan på midsommarafton. Dagens höjdpunkt förutom att höra barnens skrikande skratt och se Maxs fladdrande tunna lockar i vinden efter 35 minuters kö till Nyckelpigan, var när en läsare kom fram till mig på toaletten precis när jag stressat försöker muta barnen att de i allafall ska prova att kissa. Hon säger att hon älskar min blogg. Och det är första gången det händer och jag och jag rör mig stelt och generat därifrån likt Mårran i Mumintrollen, för att sen sätta mig på den urindoftande toaletten och gråta en tår för det var så fint sagt. Tack till dig ❤️

Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19

Bruno motorboatar Malin.

Summer of 19

Sommarens höjdpunk för barnen bar när vi gick till en bondgård och fick hålla kattungar. Och jag korsade mitt hjärta och svor inför Johan att om vi skaffade en katt i hemma i New York, så kommer jag aldrig mer hinta om barn nummer fem igen. Han köpte det inte, och det var väl smart av honom eftersom han vet att jag faktiskt är klar med barn nu. 

Summer of 19

Gräv en grop så får de gränserna gratis.

Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19

I slutet av sommaren… Alla var nog lite trötta på… allting tror jag.

Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19

Ja det var sommaren 2019. Och kanske regnade det mesta bort, så var den absolut inte för kort. Och även om jag så här i efterhand svär över varför jag inte betalade 1 krona för att kunna läsa den där låsta artikeln i Aftonbladets om Hur man håller liv i äktenskapet på semestern, så är vi fortfarande gifta och kära.

Detta helt utan att gått promenader hand i hand och tittat på solnedgången, utan snarare har det varit kärlek i små gester.

Som när jag sätter mig på sängkanten efter att jag har duschat och försöker dra på mig mina urtvättade trosor fast jag fortfarande är alldeles för blöt om benen, och sen falla bakåt och lägga mig raklång bara för att få blunda i två minuter, medan jag hör hur frukostkaoset pågår ute i köket. Och när det har gått betydligt mer än två minuter så hör jag hur Johans släpande torra mansfötter hasar sig närmre den öppna dörren, och han tittar tyst in för att se om jag lever. Och utan att säga något, så stänger han försiktigt dörren och låter mig sova en stund. Det är kärlek.

Och som sagt, nu är vi hemma igen! Superglada att vara tillbaka och superglada över att inte ha glömt någon banan i någon av barnens ryggsäckar över sommaren. Men rätt trötta på att köket som det svors om, likt det gällde en kattunge, att det skulle vara klart innan vi kom hem, inte ens var i närheten av färdigt. Men men.. det hade man nästan kunnat gissa.

 

 

Summer of 19

Nu ska jag packa för att åka till LA och få hänga med på Emmys! Chernobyl fick 19 Emmy nomineringar.  Åh herregud vad nervös jag är…

 

e.renck

76 Replies to “Summer of 19”

  1. Johanna says:

    Grät när jag såg din film. Du sätter ord på allt. Tack

  2. Karin says:

    Å så fint! Fler videos röstar jag för

    1. Elin Renck says:

      Vad kul att du gillar den… Jag vill göra fler videos, så roligt!

  3. Linda says:

    Du satte ord på där jag befinner mig nu med ett av mina barn. Saknar hans knubbiga lilla hand i min och hans varma barnkropp tätt bredvid mig om nätterna. Och ja, det gör ont ända in i hjärteroten när man inser att han är 16 år nu och han drar vidare in i sitt egna liv. Det är en sorg att man inte är behövs längre för krångliga galonisar och fingervantar som ska krånglas på små knubbiga fingrar. Men när man nu istället får en kram av en krallig kille så blir man så innerligt glad för då vet man att man behövs och det är väl det fina i det. Dom kommer tillbaka men i en annan form och kärlek.

    1. Fia says:

      Åh du e tillbaka!❤❤❤ Som vi har längtat!
      Fick också en tår i ögat av filmen…
      Kram

      1. Fia says:

        Oj den kommentaren hamnade fel…

    2. Elin Renck says:

      Vad fint.. “Dom kommer tillbaka men i en annan form och kärlek” ❤️

  4. Ann-Sofie says:

    Så fint och sorgligt. Känner igen mig, som tur är vill min 6- åring fortfarande pussa mig hej då i skolan, men man undrar hur länge?
    kram till dig

    1. Elin Renck says:

      Exakt! Vi måste ta till vara på varje liten puss…

  5. Linda says:

    Så nice att du är tillbaka !!

  6. Neta says:

    Så vackert och ärligt, både text och film

  7. C says:

    FAN, vad jag har saknat dig!

    Jag har många sådana där stunder nu – sådana som du pratar om i vloggen. Jag insåg när du sade det där med att tvätta håret, att jag inte har hjälpt honom att tvätta håret på länge och att jag aldrig mer får pussa honom utanför skolan. Tänk om jag, när det var sista gången, hade vetat det. Herregud, vad det svindlar…

    1. Elin Renck says:

      Ja jäklar vad det svindlar när man tänker på det.. Tack för att du läser. Kram

  8. Sofia kaller says:

    Vad fint!! Vill också bo i new York!!

  9. Julia says:

    Jag skulle nog inte våga gå fram till dig irl, men jag älskar också din blogg! Och videon, så på pricken och jag gråter av finheten och igenkänningen. Stor kram till dig!

    1. Elin Renck says:

      Och stor kram till dig!!!

  10. Jenny says:

    Jaaa! Du är tebax!!! Så härligt, din blogg är ju suuperbra och jag har saknat dig här. Heja, hoppas det kommer mer framöver, jag och fler med mig väntar ihärdigt

    1. Elin Renck says:

      Vad kul att du tycker det! Härligt att vara tillbaka, ska göra mitt bästa att uppdatera lite oftare ❤️

  11. Malin says:

    Tack Tack Tack Elin för pâminnelsen att leva i nuets kaos som det vore det sista. Jag kommer âterkomma till din video och pâminna mig själv igen och igen. Vägra leva och önska framtiden snabbare. Den kommer snabbare än man tror. Jätte fin video stund. Tack för den!

    1. Elin Renck says:

      Och tack för din fina kommentar ❤️

  12. Lollo says:

    TACK för perspektiv❤️ jag kommer vara en så härlig mamma ikväll;)
    Love the blog!

    1. Elin Renck says:

      ❤️ så tänker jag med, varje kväll. Ibland går det och ibland brister det lite. Men vi är bra ändå!

  13. Mia says:

    Sjukt fin film! Du är så bra på att bygga ett narrativ och peka på skitiga detaljer. Underbart!

  14. Lotta says:

    Så himla fin och bra film och kul att du är tillbaka.

    1. Elin Renck says:

      Tack, vad fint av dig! =)

  15. Martina says:

    Tillbaka ❤️ Du är bäst

  16. Jenny says:

    Bästa och finaste bloggen någonsin!
    (grät en skvätt till filmen med som mamma till en nu 16 årig flicka).
    Tack & kram

    1. Elin Renck says:

      Vad glad jag blir, tack ❤️ Kram

  17. Elina M says:

    Men ååååh! Rörligt är ju verkligen din grej – så jävla bra! Blev glad, berörd och glad. Man vill ju bara ha mer!

    1. Elin Renck says:

      Vad kul att du tycker det, vill göra mer. Så roligt…❤️

  18. jessica says:

    Första gången jag läste texten The last time grät jag floder. Alltså riktigt fulgrät. Trodde jag var immun nu. Att jag liksom gråtit ur allt. Tji fick jag Så fina texter och jättefin video. Kul att du är tillbaka!

    1. Elin Renck says:

      Tror det är bra att fulgråta ibland..❤️ Tack, det känns kul att vara tillbaka! Peppad!

  19. Jessica says:

    Du sätter ord på precis vad småbarnsåren handlar om. Den där kampen mellan att ta sig igenom alla dessa dagar samtidigt som man är så smärtsamt medveten om att det en dag tar slut och ingen längre ropar efter en. Men innan det tar slut så hinner det ljusna för helt plötsligt är dom lite större och går själv till en kompis en stund, hänger med sina syskon utan bråk och är bara ljuvliga för det mesta.
    Och du kanske känner dig trött, men när jag såg dig på pizzerian i sommar var du bara casually ON FIRE i ursnygg randig klänning. Och jag för feg för att säga hej. Tack för att du är tillbaka.

    1. Elin Renck says:

      Vad härligt att höra att det ljusnar..❤️
      Hahah, jasså? Vad kul! Och kul att höra att jag inte uppfattades som ett åkerspöke även om jag kände mig som ett. Åh nu längtar jag efter kebab-pizza också!

  20. Anna says:

    Så underbart att du är tillbaka! Jag älskar din blogg // Anna

    1. Elin Renck says:

      Tack snälla vad glad jag blir… ska försöka uppdatera mer ❤️

  21. Jonna says:

    Jag fulgrät halva klippet. Som att trycka på en knapp. Fy fan. Det gjorde ont att växa upp för att jag var så hudlös men att se sina barn göra det är en så fantastiskt och fruktansvärt mer hisnande upplevelse.

    När vårt första barn lärde sig cykla var det som att all min föräldraångest kondenserades i det där ögonblicket då jag släpper sadeln och hon susar iväg själv och jag blir asförbannad för att hon inte stannar och för att hon ännu inte kan alla regler. Och kanske också lite.. för att jag inser, att hon inte kommer behöva att jag håller i längre.

    Som tur var cyklade hon ifrån mig. Långt. Så långt att jag hann få ur mig ilskan och hitta tilliten istället. När jag kom ifatt där hon stannat hade jag sans nog att säga: ”vad duktig du är och vad bra att du stannade”.

    Tack för en underbar blogg!

    1. Elin Renck says:

      Nu fick jag tårar i ögonen av din kommentar.. Älskade små pluttungar..

  22. Kakan says:

    Helt underbar liten film!

    1. Elin Renck says:

      Tack, var nervös när jag la upp den. Kände mig lite löjlig.. ❤️

  23. Mia says:

    Kan bara hålla med övriga kommentarer – äntligen är du tillbaka! Och ja, filmen innebar tårar till mitt morgonkaffe här… ser fram emot nästa uppdatering ❤️

    1. Elin Renck says:

      ❤️ Tack. kul att vara tillbaka.

  24. Mikaela says:

    Så roligt att du är tillbaka och jag älskar formatet med film, du är bäst

    1. Elin Renck says:

      Vad kul att du gillar filmen., tycker att det är så kul att göra dom. Dyker nog upp fler =)

  25. Malin Rudén says:

    ❤️❤️❤️

  26. Mary says:

    Tack för en fin resume av er sommar <3 Jag har kikat in här var och varannan dag under sommaren, så jag är kvar 🙂 Älskar att få läsa din blogg och har längtat efter nästa inlägg 🙂 Ser fram emot att få hänga med under hösten om lusten finns att skriva till oss. Vi ses 😀

    1. Elin Renck says:

      Tack för att du är kvar… ❤️

  27. Karin says:

    Äntligen

  28. Grönantjejen says:

    Åh vad kul att läsa det där!! Dels flr att du är tillbaka men också för att Det var jag som kom fram på grönan och jag har aldrig gjort så innan men tänkte vad fan (mellan exakt samma mutningar till mitt barn + glass ifall han tvättar händerna) U DESERVE TO HEAR IT!!!

    1. Grönan says:

      Ps: du var inte alls stel! ❤️

      1. Elin Renck says:

        ❤️Det betydde jättemycket…

  29. Anna says:

    Äntligen! Har också kollat in här många gånger i sommar, och väntat

    1. Elin Renck says:

      Det gick knappt att öppna datorn på hela sommaren, men nu ska jag försöka bli bättre…=)

  30. Anna says:

    Du sköna böna, blev liksom överraskande glad över att höra din röst igen!

  31. Ellen says:

    Visst kan man vänta flera månader på detta! Du har en verbal begåvning, humorn och hjärtat på rätt ställe och en rytm och tajming som är sällsynt i bloggvärlden. Får sådan igenkänning… som jag längtat framåt i tiden när döttrarna var riktigt små och det mesta var en logistisk, fysisk och mental utmaning. Fast-forward till idag och jag åt brunch med min 6-åring och 9-åring som ett högst civiliserat sällskap – njöt av god mat och av att umgås. Inte ett psykbryt! Den tiden kommer! Själv vill jag trycka på pausknappen nu. Heja dig och skriv mer!

    1. Elin Renck says:

      Tack!
      Hehe, härligt att höra att det blir bättre. Vi tror alltid att vi ska klara typ en brunch med barnen, men varje gång frågar vi oss själva varför vi utsätter oss (och andra) för det.. psykbryt…

  32. Hanna says:

    Hög igenkänning!!!!!!

  33. Maria Nordø Jørstad says:

    Så utrolig fin film! Hadde tårer i øynene hele tiden, og kjenner meg veldig igjen. Det er så viktig å prøve og leve litt mer i nået, ikke lengte fremover hele tiden. Takk for påminnelsen! <3
    Hilsen en trofast bloggleser (med 4 barn mellom 3 og 1 år)

    1. Elin Renck says:

      oj jäklar, mellan 3 och 1 år?! Vad grym du är ❤️

  34. Monica i Rom says:

    Äntligen är du tillbaka!!
    Fantastiskt inlägg med en så himla fin film.
    Värt att vänta på.
    Älskar den här bloggen <3

    1. Elin Renck says:

      Tack snälla!! ❤️

  35. Marie says:

    Började kolla Chernobyl igår! Den är ju as-bra så tack för att du tog en för konsten och klämde ut en unge i Estland (Lettland?).

    1. Elin Renck says:

      Vad kul att du gillar den. Och det var i Litauen, nära ändå =)

      1. Marie says:

        Ha ha – inte ett rätt (skyller på 3 barn och heltidsstudier). Nu har jag även sett din film (kunde inte när jag läste sist pga nattade barn).
        LIKA bra som Chenobyl ju. Jag tänker att när de där barnen inte behöver dig lika mycket längre kan du börja skriva manus till Johan. Det hade jag velat se!

  36. Rebecca says:

    Vilken härlig film! Lite av allt ju! Det där med solkrämen gick rakt in i hjärtat och då har jag ändå bara två! Heja dig Elin!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Elin Renck

Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 5, Harriet 4, Max 2, och nyfödda Bruno.