Kök i trä. Det bankar mitt hjärta för nu. Vi håller på med ett projekt där vi ritat in ett kök i valnöt från Birch & Wood. Kan nog hända det får bli ett sånt i vårt nästa hem också. Känns varmt, mjukt och inbjudande.  Attribut som gjorda för dom där långa, bullriga middagarna man gärna skryter om att man ääälskar, men som i ärlighetens namn tyvärr blir av alltför sällan? Ska bli bättre på att bjuda hem folk. Inga ursäkter, nu är det vår! Stäng av Netflix Lina!  Våga kika ut ur idet, ta av dig pyjamasen och sätt på dig läppstift och en blus. Fram med chark och vin och voilá; Gästerna kan komma. Bilder från Pinterest och den sista är köksexempel från Birch & Wood.  

Det fick vi se häromdagen på Kolmården. Lola var mest intresserad av björnarna, (läs Bamse), men jag är barnsligt förtjust i zoo och att se exotiska djur live (såklart där dom har det bra), så jag hade träningsverk i smilgroparna efter heldagen bland killingar som skuttade och sa mähä jättefånigt, lejon som solade, konstiga mini grisar med leopardfläckar och knorrig svans. Så imponerad över hur fint och rent och uppstyrt och STORT allting var. Såklart har djuren det betydligt bättre i sin naturliga miljö men jag fick i alla fall inte sån där ångest som man kan få på vissa Zoon över att djuren bor i burar och små hagar och inte får rum att springa. Så lyckad dag!    

Är helt övertygad om att det går. Bara att man anpassar storleken på kakorna. För att bevisa min tes; Vi köpte rucklet på Mallis! (Edin gick på det! Osett! Hur osannolikt?)  Det vill säga vi måste sälja vår lägenhet hemma i Stockholm för ha råd. Så får vi köpa något mindre här hemma och trösta oss med att kalla det för "compact living med hotellkänsla och utsökta materialval". Äsch, det är ett litet pris att betala för att förverkliga vår dröm om att starta dagen med kaffe (con leche) iklädd morgonrock i rottingfåtöljen i trädgården med ansiktet vänt mot solen. Så snart har vi bytt en sockerkaka mot två typ muffins och jag känner mig så nöjd och livrädd på samma gång. Så snälla, kom o köp;   Fotograf är duktiga Henrik Nero och mäklare är Ekenstam.

...just det du själsfrände till ordvitsare. Zebran. Kommer however aldrig byta ut leon mot ränder men kände att en vintage, (får man verkligen kalla något som typ är sent 90tal för vintage? Begagnat krafs?), Marc Jacobs kappa får nog följa med hem från N.Y och trängas hemma bland kattdjuren i garderoben. Särskilt eftersom till och med Gucci och Celine uppmuntrade till att kika närmre på detta djur med start förrförra hösten så nu kanske även ett mjäk om jag vågar. (Dvs jag har låtit detta sjunka in ett par säsonger och hoppar förmodligen på zebratåget lagom tills det är omodernt igen). Celine aw 15 / Gucci ss 17 / Tack kära syster som låtit mig gå och flåsa dig i nacken på alla marknader och vintagebutiker vi va på och som inte blir irriterad (läs inte visar att du blir irriterad) när jag snabbt som attans kniper allt du rejectar. Den här Frida kommer du ångra att du släppte taget om. Ska inviga imorrn om det inte är snorigt-kallt som vanligt. Ska bli mkt spännande att se Edins reaktion iom det ständigt rådande köpstoppet på djur.

...Och vi är nästan ännu mer förälskade i Williamsburg, för Oysters och prosecco till frunch och vintageshopping mitt i natten, (läs kl 21.30 vilket i mina mått mätt är mkt-väldigt-otroligt sent), är väldigt trevligt. Vi glor på hipsters på fiveleafes och tömmer Beacons closet på oklara sidenkimonos från 70 talet och leopardtoppar i sammet (?). Skruttiga vintagebutiken på nedersta bilden låg på driggs avenyer. Det luktar källare och marijuana och var inte mkt att hänga i granen men efter alkoholintag var vi ändå optimistiska. Den heter, så passande, Mother of Junk.

Idag drar jag och syrran till NY. Har alla mina finaste blusar och leopardplagg i resväskan och sitter nu med Starbucks obligatoriska Pre-new-york-enorm-coffe2go på tråkigaste terminalen på Arlanda och låtsas att jag är blasé och världsvan inte håller på att kräkas av förväntningspirr och att jag inte legat sömnlös hela natten för att planera outfits och googlat vintagebutiker och taco ställen och takterasser. Började dagen SÅ fantastiskt med frukost med bästis och syster på Strandvägen 1 som bjöd på  födelsedagsfrukost för att det var 4 år sedan dom öppnade. Kändes überlyxigt och jag är redan ljusår ifrån snoriga näsor och utspillda ärtor men kommer förmodligen sakna näsornas ägare innan jag ens landat.  

Vi kör sista dagen i Palma och jag är nöjd med att ha fått en marknadsdag som gran finale. Lola fyndade 5 små plastdinosaurier som vi förmodligen kommer behöva operera ut ur Max mage inom den närmsta veckan. Jag fyndade hästhuvudsformade bokstöd i marmor som kommer kosta mer i övervikt än vad jag betalat, (och jag har sen gammalt köpstopp på djurformat hemma), djurlampor i mässing till barnens rum och en excentrisk kaftanklänning till mig själv så att jag ser ut som en extremt vit afroamerikansk kvinna i sommar. Ville köpa mycket mer men ska bara köpa hus här först så att jag kan släppa lös min inre Kvinna-på-gränsen-till-nervsammanbrott till fullo! Det kommer blomma året om om ni förstår hur jag menar.  

Vi pausar och siestar. Dricker kaffe på Palmas många soliga torg, doppar tårna i iskallt vatten, äter allt som kommer i vår väg och leker med tanken att stanna kvar. Som vanligt efter typ 2 dagar utan någotsomhelst jobb så kliar det i projektfingrarna, så nu har jag hittat ett övergivet litet hus som behöver kärlek, MIN kärlek. Nu börjar projekt Övertyga-Edin-om-att-detta-är-hans-idé. Som ni ser finns det en hel del att göra. Närmare bestämt allt. Men bor man så här vackert behöver man väl inte kök första halvåret? Eller dusch? Havet och tapas funkar ju?

Ni vet den där härligt störiga delen i SvD "Min helg", när intressanta och ointressanta personer berättar om sin helg och kryddar upp den i brygga? Så SKULLE jag kunna beskriva min fredag och jag behöver inte ens ljuga. Frukost med hela familjen med perfekt skum på kaffet, fruktsallad, Edin gjorde nån form av nyttig gröt (but why.) som var lila och Al Green på sonos. Jobba hemifrån några timmar innan lunchen på Luzette med en inspirerande vän och sen shoppa lite inredning till ett inredningsprojekt och sen såklart en aw hemma hos ännu mer inspirerande vänner och charken flödade, inköpt på ett pittoreskt litet hak och sen beställdes det hem spontanpizzor från ciao ciao och sen rundade vi av och tackade för oss och godnatt och så samma sak, fast ändå inte, imorgon igen. Fint va? Men om ni vill veta så var fruktsalladen mestadels banan och mandarin. Faktiskt uteslutande. Samt skuren i snälla-kvävs-inte-våra-små-barn-storlek. INGEN åt Edins gröt för den var ÄCKLIG. Ja Edin det var den. Den var fin, nyttig och ÄCKLIG. Alla barn satt i mitt knä och alla åt banan och alla var kladdiga och oberäkneliga. Jobba hemifrån betyder att jag då och då försöker maila och Max står och sträcker upp sina knubbiga händer och ropar ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma. Eller smyger iväg nånstans och äter saker som är små, giftiga, vassa och oklara. Äta lunch betyder faktiskt äta lunch så det var trevligt! OH Luzette är så sjysst faktiskt, trots halvtrist läge på centralen. Och vännen är inspirerande på riktigt. MEN jag kom 30 minuter sent pga att jag inte kan köra bil och parkeringen blev dyrare än lunchen. Och shoppa inredning översätts helt enkelt med en hetsig runda på Ikea där jag som VANLIGT väljer att gå in FEL VÄG så att jag hela varvet går EMOT strömmen och samtidigt tror att jag tjänar tid och lurar systemet. VARFÖR? Det är så jag blivit uppfostrad. Och inredningsprojektet är egentligen att jag ska måla om ett rum på Lolas föräldrakooperativ och köpa nya gardiner dit typ. En unge ville ha regnbågsgardiner. Så ni förstår nivån, SÅ. OTROLIGT. GLAMORÖST. AWn var förvisso härlig! Och charken flödade och babblet och pizzorna och rödvinet också. Men två av våra två ungar tappade det kl 20.00 och då tog vi en lysrörsupplyst blå buss hem, på den somnade två av två barn dvs nu sover två ungar med svettiga nackar och ytterkläder på, i våran säng. Så om jag nån gång blir B-kändis och får berätta för SvDs läsare vad vi gör på helgen och jag hävdar att vi gör något glamoröst, spontant och lyxigt. Snälla syna mig, förlåt mig, förstå mig och hata mig inte. Charkshopping kan vara bästa shoppingen. Österqvist vid Vasaparken är toppen. Mmm. ost. Luzette får mig att vilja flytta, göra om och göra rätt. Ut med Brillo köket och in med Parisiska glaspartier, (ännu härligare rumsavdelare än industrifönstren man nästan sett klart snart), mjukt trä, rosigt-rosa, marmor och olivgrönt sammet. Massa vacker belysning i mässing och kypare som SÅKLART bryter på franska. Måste nog flytta till Marais. Godnatt!  

Jag som en kalv i nyinköpta stilletos från Stories, Max som Pinnocchio i sina nya lära gå skor från Kavat. Wish us luck.