Livet på andra sidan

Sen vi blev friska från omikronet för ett par veckor sen har det känts som att ha kommit ut på andra sidan. I två år har det flåsat oss i nacken och till slut kändes det nästan skönt att få det överstökat och kunna andas igen. Såklart med respekt för hur mycket värre det hade kunnat vara att bli sjuk utan vaccin i kroppen.

Bäddade rent med lakan från Midnatt i en underbar, vårig kombo av syren och oliv. Efter år av sömn i linnelakan känns det ändå skönt med mjuk bomull mot kroppen igen.

Ljuset har kommit tillbaka också, vilket jag är överlycklig för. Det kan vara hur kallt som helst, bara jag slipper mörkret. Helt plötsligt känns inte vardagsrummet i norrläge lika mycket som en grotta utan ibland når till och med eftermiddagsstrålarna in dit från andra sidan lägenheten.

Jag har experimenterat med min farfars gamla analoga kamera och fotade ett jobb för Understatement Underwear som jag tycker blev fint. Jag gillar tanken på att alltid ha med mig den och bara ta EN bild i stunden, och inte 58 snarlika bilder med telefonen bara för att jag kan.

En sista sak som känns väldigt fin är att jag börjat på balett. Jag dansade från att jag var 6 år ända upp i tonåren och efter det undervisade jag i fem år. Då var det fokus på show, musikal, danskläder men aldrig något så tekniskt som balett och det har jag känt att jag saknat och önskat att jag hade fått med mig från start.

Så när Julia berättade att hon skulle börja på Balettakademin blev jag inspirerad att äntligen ta tag i det och hitta tillbaka till dansen, så nu går vi varje söndag och tränar plié, går på diagonalen och snurrar så att jag känner mig huvudvärksbakis i timmar efter som en riktig 30-plussare. Jag som var så nöjd över att de vid inskrivningen tog för givet att jag skulle gå 16+kursen och inte 30+.