Jag vet inte om det framgick förra veckan men jag har legat i en influensa som är det segaste, värsta jag vart med om. Min första sjukskrivning sen graviditeten med Harry. 17 dagar av apelsiner, mediciner, tabletter och hjälpsamma grannar.

Från sängen såg jag snön falla och det var om något tröstande. Läste bok då ögonen orkade vara öppna och det blev ett och annat avsnitt av The Crown.

Det slår ju aldrig fel, när jag blir sjuk är det filminspelning för John. Men släpade mig mellan våra rum och samlade mig för att hämta barnen, aldrig varit så tacksam för hur mysigt det är hemma. När man har husarrest.

Äntligen har den sista delen av Johns farsdagspresent kommit. Sideboardet är fulländat. Eller nu hittade jag på, det kommer en flaskans som ska få stå därpå men sålänge lånade vi hit en svart keramiklampa från ett annat hörn.

En till dag i sängen. Då gladdes jag åt den fina kombinationen av rosa, rött och silver.

I brevlådan damp det ned framkallade bilder som skall in i ramar. Jag har framkallat några från havet när vi är vid stranden, dom ska få hänga i badrummet.

Eli har ny overall och det finns ingen mer tillfredsställande känsla än mätta, utvilade, varma barn. Tyvärr inget samarbete här. Ni känner ju mig men vill verkligen tipsa om den här. Det är Reimas Stavanger. Håller en evighet och har också en sån ”växa” del vid benen om man har barn som jag som skjuter i höjden över ett halvår.

Granen på väg till förskolan gav ett pirr. Några få dagar till den 1a december och jag får börja pynta.

House of Cards gick varmt. Så även tekokaren och julte premium från NK

Efter några dagar fick jag bosätta mig här istället för i sängen. Ingen ville vara nära.

Utanför fönstret i tvrummet stod Tegnérlunden och skröt. Hörde slamret från bygget av Villa Dagmars nya systershotell Villa Dahlia. Så olidligt spännande.

Varje år får pojkarna en Jultröja. Oftast är den en rugbyvariant men i år kanske det blir en eller annan Björn på släde? Jag har börjar ge dom till min vän Carolina och hennes yngsta son James, när Eli vuxit ur dom, det känns extra fint.

I mina röda krukor ska jag ställa något extra crèmigt vitt.

Kanske dubbla kransar i hallen?

Jag längtar efter Julmarknader och barn i små pälsar. Skansens julmarknad med Jeanette snart och där ska det hållas utkik efter Sheppard tofflor och flygarmössor till hela familjen.

Vi väljer alltid gran vid lunciahekgen. Men sen vi flyttare tillbaka till stan ryms det en liten gran i vardagsrummet och den stora i salongen. Den lilla granen tar vi fram redan första advent och den får barnen helt själva bestämma över. Längtar så efter det dimma ljuset.

Julbio. I år vill jag se Napolion på Grand och äta vilt på Hellströms i Hallen efter.

Skor och tennishalsband är det enda uppklädda julen kan be om. Stickat, ljusa byxor med plats för mat. Men skorna som små karameller.

Dukningen och köket blir nog tartan galore med en Brittisk look mer än amerikansk. Men så är det ju varje år. Kanske även kransar av rosépeppar i köket för att passa in i miljön. Rutiga band och rotting under silvret. Pinjedoftande ljus och putsade kärl. Utslagna liljor i små vaser och hyasiner ihopklämda som små snöbollar. Ska bli så fint att få duka ordentligt igen.

Ändlöst mycket snölek, pulka och skridskor så länge vädret tillåter. Fina ju knappt något så tillfredställande som trötta, rosiga, lyckliga barn framför Robin Rödhake på Tv när man själv kryper ner i ett bad. Uppnås alltid efter en förmiddag i pulkabacken.

Vi hjälps åt att klä granen. Alla får välja en ny kula per år (jag kan ibland flera för symmetrins skull). Vi lyssnar på Nat King Cole julskiva och vi dricker ett litet glas Calvados, äter kleneter och apelsiner. För det gjorde min mamma.

Sen bakas årets pepparkakshus och ställs upp i serveringsgången. I är ska vi särskilt tänka på ljussättningen i huset och kanske få till ett helt kvarter. Roligaste är ju ritningarna innan med Harry.

Sen ska dom sista julluncherna, afternoon te, marknader och vänskapsmiddagar gå av stapeln. Minst en i veckan för själen och franskt helgerna är fulla.

En tidig torsdag anlände vi till London för en några år försenad bröllopsweekend. Vi checkade in på The Counnaght och allt var över förväntan.

Dörrarna till hotellet öppnades och så också en helt overklig upplevelse.

Rummet högst upp i huset med utsikt över torget.

Mr and Mrs Hichens. Innehållet håller jag hemligt.

Mitt i Mayfair men samtidigt så enskilt och personligt.

The famous stairs

Kunde börja dagen med en kopp kaffe och nyheterna på tv medens jag låg i badet. RomCom moment.

Hela helgen fyllde vi med typiska John och Julia aktiviteter, sånt vi delar. Sånt vi alltid gjorde och kanske fortfarande gör men i mindre utsträckning sedan barnen.

Märkligt tänker kanske ni. Att på sin bröllopsresa göra samma saker man som oftast gör. Härligt tänker vi som gör just det för att det är ”VI”

Vi klädde oss i spets och lack. Mörk kostym och kuvertväskor. Besökte Scotts, The Wolesley, The Ritz och andra brittiska hål i väggen.

Vi tog det också lite dag för dag. Bokningarna var ordnade sedan länge men vi bokade också av när vi kände för det. Konserten i Hackney fick stå över för långa bad och middag på THE GRILL i Connaught.

Vi tog frukost på rummet varje dag för att… ja för att.

Sen läste vi färdigt en bok. Inget behövde gå fort. Inga rutiner pickade på. En evighet av tid.

Promenerade hela dagarna. Pratade klart om livet och la en femårsplan.

Tog långa stunder i parker och kanske var tysta en stund.

Sen hade jag bokat en intim visning på John Sloanes numera museum men privata fastighet. Det är en fullkomligt obeskrivligt plats med så många roliga anekdoter och

Små tistlar på alla möbler så ingen skulle råka sätta sig ned. Vi köpte med oss ett minne från Museumet. En konvex rund spegel, typiskt för John Sloane.

Varje våning tar andan ur en. Varje historia får en att längta efter mer.

På hotellet stod alla till vårt förfogande och det var blomblad på sängen, tårta vid ankomst, champagne och turndown så fort vi lämnade rummet.

På The Wolesley åt jag årets godaste fisk och där fick vi en överraskning av personalen, dom kom ut med en happy anniversary bakelse och tända ljus. Är det så att dom följer alla besökare på sociala media eller är det någon av mina vänner som ringt och ordnat? Oavsett så himla fin upplevelse out of the blue.

Fontänen utanför hotellet tändes upp och träden har klotlampor om kvällen kommer upplyst ånga att sprida sig över torget och det var som en saga.

Vi fick sent bord på Scotts och där fick vi grillade pilgrimsmusslor vid bordet och en hummer med pommes som kan varit det godaste jag ätit i år.

Frågade runt lite bland Londonbor Och alla svarade ”its the best we got” dom hade inte fel.

Vårt hotellrum var en dröm i sig, sidentapeten, stuckaturerna, jaquardgsrdinerna och alla produkter från Bamford. Ni förstår ju hur det föll mig i smaken.

På Liberty var jag nära att fuska med julkulorna men höll i mig. Tittade istället på kuddar och japanska svartlackade möbler. Eftersom jag skaffade en farsdag present till John sen ni vet.

Det finns så otroligt mycket mer att säga om resan till London men just i honeymoon syfte vill jag också lämna en hel den privat.

En afternoon Tea på Ritz innan en kväll på hotellet.

Magi

Genom Kings Park, vi hann se en parad och pelikaner. En ganska oväntad kombination.

Jag tror ändå att John är ämnad för ett annat land. Det märks att han bott länge utomlands det är som om han blir mer sig själv när vi lämnar Sverige.

På väg till Tate och Southside bank med solen i ryggen.

Lite lyckligare, sistas förmiddagen spenderades på hotellets Spa med en ansiktsbehandling och varma bad, mer grundad och otroligt kär igen. Tack London.

Kanske ni har hlite frågor om London? Ställ dom i kommentarsfältet så kan jag svara med ett inlägg sen fokuserat på det.

Kram

Innan min förkylning slog till såg jag till att hålla mig till rutinerna. Söndagspilates med Sofia och köpa Julte på NK.

Sen kom krassligheten ganska snabbt. Först trodde jag det var träningsvärken. Har hört av så många att ni ligger med influensa, jag ska inte tråka ut er med en play by play på det men vill varna för lite innehåll då det här slog ut mig totalt.

Johns farsdag present packades varsamt upp. Den ska placeras i ett sideboard för att skydda lacken men är en gåva med minnet färskt från John Sloane museumt i London vi besökte på vår bröllopsresa. Föresten har jag inte skrivit om den. Kanske ska göra ett Londoninlägg eller vad säger ni?

Jag passade på att använda ballerina med ull för sista gången det här året. Nu är dom nedpackade i sina dustbags.

Det var nästan smärtsamt vackert med blodlönnen och dom rosa rosorna i fönstret. Det var tursamt i och med att det skulle bli min utskicket den närmsta veckan.

Läste några inredningsböcker och fick en idé till serveringsgången.

John hände upp en hel del vad och nu ska jag tipsa om några produkter som jag fick på bud för ett tag sedan. Ville testa ordentligt först innan jag tipsar. Men Betiyon har en tvättolja med ganska lätt doft, perfekt återfuktande så jag har inte behövt smörja in varken mig eller barnen efteråt. Dessutom skänkte dom under den här svarta fredagshetsen sina intäkter till rädda barnen. Otroligt tycker jag.

Jag vill ha myrten, boxbom och höstigt växter inne nu. Men det går ju inte när de doftar illa…

Sorterade ut garderoben och har tänkt sälja vidare lite. Det var rätt att göra inför köp hetsen under Blackweek, såg ju att det behövs ju ingenting. Snarare så blir det som att shoppa i sin egen garderob.

Vi ber om lite sol inför fotografering nästa vecka.

Kylan kom och jag fick plocka fram den bruna sherling coaten som jag letat efter sen tidigt 20 tal. Den är nästan nästan nästan Emelie Blunt i ett Perfekt Mord, perfekt helt enkelt.

Hängde upp en liten krans.

John var på inspelning så små korta stunder av sol och luft när jag släpade mig mellan hem och förskola. Tänk ändå att det här med Vasastaden var den bästa platsen att bo. Allt är liv, full fart, tegel, chinatown, hål i väggen och antikvariat. Tänk va.

Så te, sömn, Ipren & Alvedon tonic å så håller vi tummen att jag är tillbaka snart.

Lite julinpiration ska jag kunna bjuda på. Håll ut.

Låt oss ta lite blandat från senaste tiden. Fick ett fantastiskt bud från ett företag vid namn Act of Caring. Så min vintage väska i brunt skinn skulle få en spa upplevelse.

Jag blev jätteglad för den här gåvan. Det är ju som känt så att jag uppskattar klassiker och det känns extra fint att kunna ta hand om dom på ett bra sätt.

Min vän Alicia har fyllt år och hon blev firad på det lilla, nära sätt som Oktober tillåter. Med karmeliserade fattiga riddare och halloncoulie.

Vi hr som ett ställe nu. Bar Nîmes.

Jag hade långklänning och stövlar för det har blivit kallt.

Stora rosa rosor i vardagsrummet.

Tröstärmar och hårspännen. Jag ska strax klippa mail det börjar bli för långt.

När man är lite halv får man ta halva selfies.

Tar vägen förbi Hötorget på väg till jobbet, puls.

Gråa stödstrumpor (ja sa tant) i ballerina. Enda anledningen till att jag är ok med att snön låter vänta på sig.

Flyttat hallbordet till andra delar i lägenheten. Vet inte… flyttade tillbaka igen. Men tanken är att få in ett mindre bord i den inte hallen.

I sovrummet funderar vi på tapet. Gärna i textil.

Hösten mest använda kombination. Ecru, räder, grått och brunt.

Solen tittade in och påminde mig om att jag måste tvätta fönstrena innan Elle Decoration kommer i nästa vecka.

Eli och jag tog långa genvägar mellan stadsdelar.

Tog barnen till Berwaldhallen för Sing along.

Tittar på bebiskläder för att vänner har små. Glömt hur gulligt om omtänksam en liten body kan kännas.

Bokat tider, pendlat, sparkar löv, druckit kaffe, hittat terapeut, pratat i telefon, hållit föreläsningar, budat på julby. Allt som ryms.

När jag känner att jag börjar bli sjuk tar jag på kavajen. Det är sedan gammalt.

Försökt komma ut. Gick till mamma på Djurgården. Hon ligger fint där.

Snart är det snö istället för regn på kragen.

Jag är förmodligen sist på hela bollplanen här, men The Bear. Allt! Musiken, dialogen, fotot, skiten. Tänk att jag haft så mycket motstånd emot den serien. Why? Om ni inte sett så kommer det 765 tipset om att göra det.

När jag kom hem från London putsade jag upp lilla vardagssminket och gav mig själv min favoritparfym. Trygghet i en liten ask? Eller självbedrägeri…

Kram

En klassisk och självklar investering är Peacoaten. Jag tycker om en lite längre och figursydd variant. Likt en gammal BarBour. Gärna med tydliga slag och dubbelknäppta ankarknappar. Den här hittar ni på Totême.

Kanske högt upp på statistik i min bildsökslista är Emeliy Blunt shearling jackan. Den bruna följsam storkragade bruna pälsdrömmen. Jag har precis hittat en och väntar på leverans. Tog bara 12 år av letande.

Mörka, jordiga toner. Just nu är Rött på tapeten igen. Jag passar inte i den färgen. Men har en kabrlstickad rödvinsfärgad khasmirtröja jag tänkte blanda med blått hela sen hösten. Den gör sig också väldigt fint till jul.

Massimo Duttis senaste kollektion bjuder på mycket rött. Både bränt och i klar nyans.

Ecrujeans och ljusa kostymbyxor. Det är en klar go to varje år när kapporna åker på. Ett sätt att ha övergångskänsla mellan ljusa jeans och svarta kostymbyxor. Tänker ha mina ända in i november.

Pälskragen, eller pälshalsduken. Lagom baronessa till vit skjorta och jodphurs. Ta gärna på en keps till.

Midikjolar i Ull. Gärna med bälte. Ofattbart fint till ballerinaskor med ribbade strumpbyxor.

Mockaboots med taxklack.

Bruna klassiska tjocktröjor. Ralph Lauren är bäst på det. Den här till ett par gråa kostymbyxor och du behöver inget annat i höst.

Apråpå kepsar. Försöker jag få nån vän som reser mycket till Paris (läs Alicia) att plocka med sig den här hem.

Kontraster, precis såhär.

En annan otroligt mysig grej är alla tjejkompisar man ofrivilligt twinnar med i Tweed. Den gråa tweeden är min favorit men även en klassisk Harris Brun är vacker livet ut.

Jag har spenderat all min tid med familjen och tagit en lång funderare. Vi har passat på att gå på teater, bibliotek och långpromenader.

Jag har lagt telefonen lite åt sidan. Väntat med att formulera mig. Både för mig själv och för andra. Jag har för första gången i livet svårt att veta vad jag ska säga.

Jag har tittat på alldeles för många förfärliga bilder av mänsklig ondska och förfärats över hur narrativet försöker styras och påverkas på så historielöst vis.

Men det tänker jag inte heller formulera mig kring just nu. För jag kan inte.

Det har varit stunder av återhämtning tillsammans med Alicia.

Te på trygga platser tillsammans med Carolina.

Vi tog en uppvärmt fönsterbord och därtill tid att dissikera det där som jag inte kunde eller velat formulera innan. Sen beställde vi in mer te.

Ett leende och en kram efter hennes otroligt lyckade lansering av ett samarbete med Layered. Ett samtal därefter som gav lite sol.

Det har varit lämningar och spring genom Vasaparken. En plats som känns så nära storstad jag kan komma. Park mitt i.

Vi har pyntat och klätt ut oss för halloween.

Vi hade lagt manken till, som vid alla högtider. Men barnen blev sjuka så inga gäster vågade sig förbi. Fick bli vi fyra bland spindelnäten.

Men det blev fint det också.

Jag har jobbat och jobbat och tänkt att det är tur man trivs med sitt jobb. Och vabbat och hostat och sen jobbat lite till.

Ätit lunch med min Malin för att prov – pitcha lite idéer och prata relationer på Teatergrillen.

Prov-pitcha gör man i tjock poplinskjorta.

Kloka Malin

Jag har kramats med Gunnis och Jeanette. Gått stan runt och druckit havrekaffe på Franska Cafet. Ni vet det där med att vara NK tant med någon, det är bland det mysigare jag vet. Som tur var tycker också Jeanette det, så där kan vi smida planer ihop.

Vi har bytt bord. Till precis samma men betydligt större. Nu kan man sitta nio stycken i köket och det är perfekt antal.

Harry har velat baka så vi har testat mina favorit pajer.

Men där emellan har jag läst. Massor av böcker och lyssnat på en del poddar som hjälper mig igenom en process som måste bearbetas.

John hängde upp en taklampa och den blev perfekt tyckte jag och Eli.

Jag och Harry har Twinnat som alltid.

Pojkarna växer ikapp och det märks i allt. Skratten, leken, tålamodet. Det påverkar hela familjen på en nästintill obeskrivligt sätt.

Jag har ätit ensamma frukostar på Saturnus efter att jag haft Pilates med Sofia.

Har tittat på mina fötter när jag går. Gjort listor och målsättningar. Försökt ta in the changing of the season och tänkt att inget kan förändras om du ingenting ändrar och sen fortsatt gå.

Jag har nästan slutat sminka mig och blir mer och mer allergisk emot att alla ser prick likadana ut. Kan det vara att mitt hår börjar bli grått och mina skrattrynkor blir mer och mer framträdande som jag både provoceras och vill på något vis förändra synen på skönhet?

Sen har jag skyndar tillbaka till Jeanette igen. Hur kan vänskap vara så varm och ny och närande när man är vuxen och får välja igen?

När det finns allt att upptäcka men också så ingen tid att förlora.

Det kanske är som när folk träffas på Tinder. Är det rätt är det lätt och sen gifter man sig?

Vi har åkt till släktingar.

Mössa, torgvantar och Trench.

Jag hann använda trenchcoat i kanske nån vecka mellan varmt och alldeles för kallt. En kort men fin kärleksaffär

Sen packade vi våra väskor för jag och John skulle åka på bröllopsresa några år försent. Eller kanske var det helt rätt i tid vad vet jag. En resa jag sett fram emot så länge och som betyder allt men på olika plan.

Vi vinkade adjö till rosa barnkinder och en solig färggrann bakgård. När vi kom hem var Oktober över och det känns fint att få gå vidare in i November. Förhoppningsvis en månad fylld av inspiration och återhämtning.

Jag tar det väldigt lugnt. Det viks och städas. Ger en känsla av kontroll och omsorg. Jag har sagt att jag ska tvätta fönstren nu i ett halvår. Det blir inte av.

Inte heller vet jag om jag vågar hänga en av mina egna tavlor över sängen. Vi har mkt konst vi uppskattar men många öppningar, fönster och paneler vilket gör att det inte finns så mycket vägg att hänga på. Är det inte lite väl navelskådande att hänga upp sin egen då?

En plats som jag redan vet vilken tavla som ska få vara accent är här. Över rottingbordet i köket.

Barnen plockar kastanjer och jag stoppar dom i fickan.

Kokböcker, lök och stora ljus.

Vi cyklar

Det är äntligen oljerocksväder i vasaparken. Nästan alla luncher är stockholmare eller kabanoss med rostad lök.

Min pappa kommer och går med egen nyckel. Inget betyder mer för oss och barnen.

Vi badar och jag lyssnar på true crime.

Vänner kommer förbi och lägger en hand på axlar, tar ett glas, spelar lite Alfapet och går sen mjukt igen.

Jag bokar spännande saker till barnen. Harry och jag tar mamma-Harry tid. Något vi gjort konsekvent sen Eli kom. Bara vi.

Han skulle prova på balett på operan tillsammans med sin bästa vän.

Den typen av helgaktiviteter passar mig väldigt bra.

Även för Harry. Övar lite piruetter. Har funderat lite på hur mina pojkar tar sig an staden. Det är sån kraft. Det ska hängas i pelare, snurras runt lyktstolpar. Skuttas över vägbommar, sicksackas mellan pelare. Om man stannar upp och inte tänker på det som rörigt eller stök ser man en koreografi. Lite som att dom får testa sin kropp och dess flöden. Jag är känslig för det där, den där kraften som pojkar har och vill utforska mjukt och intensivt på samma gång. Hur möter vi den på ett bra sätt.

Operan är ju nästan overklig i sin skönhet.

Vi gick bakom, genom, uppåt och igenom. Allt fick vi se.

Jag kände en sån skammig men varm känsla av att en sån här typ av stagemom blir jag gärna. Bara jag slipper hockyrinken.

Sen är det lek i alla stadens parker. Vi har knappt åkt bil sen vi flyttade till stan och vi som trodde vi skulle h mer av natur när vi bodde i hus. Det är märkligt vad verkligheten kan spegla.

Sen fortsatte jag att sy dynor till köket. Plockar fram svärmors syskrin och symaskinen jag fått av min mamma och tänker på dom medens det mekaniska dunket av nålen pågår.

Bröder som börjar växa ikapp.

Nu känns det som vi nått en puck. Som om all den tid vi lagt in i att förklara, medla, leka ihop, sätta gränser, öppna upp, ta emot starka känslor och bygga tittskåp tillsammans gett utfall. Det är snart två små stora som liknar varandra i värderingar och förhållningssätt till familjen och varandra men som skiljer sig brett i personlighet och uttryck. Det är som att öppna den finaste av present när dom leker ihop, samarbetar och lär av varandra.

Sån jäkla utväxling på småbarnsåren hörrni!

Är det nu vi skaffar hund?