Hej vänner,
Det andra nyhetsbrevet för Arts & Tea – The Art of: Gems är nu publicerat! Det känns fantastiskt att skapa innehåll på det här sättet – att ge ämnen, som ibland kan uppfattas som både lättsamma och ytliga, en djupare och mer eftertänksam dimension. Den här typen av form och uttryck är något jag har letat efter länge. Innehållet växer också! Som betald medlem får du inte bara tillgång till vårt öppna nyhetsbrev varje månad, utan även exklusiva, mer personliga inlägg och delningar. Det kommer att bli en bokklubb, ett kalendarium för konstnärliga event och mycket mer.
Jag skulle bli så glad om ni ville vara en del av detta. Ni har alltid varit en viktig del av min vardag och den inspiration jag hämtar från er. Hoppas verkligen att ni vill följa med även på Arts & Tea. Här hittar du nyhetsbrevet och medlemssidan.
Här hittar du nyhetsbrevet och medlemssidan.
Ser fram emot att ses där!
Den senaste tiden har varit så lugn och fin privat. När allt känns stabilt, i linje med allas behov och mycket frisk luft på det. Men märkligt nog är ändå känslan av att inte räcka till. Någon som känner igen sig?
Jag har tränat på att verkligen koppa av och koppla ur. Hunden är ju till viss del att tacka för det. Sett soluppgångar från Observatorielunden. Skymning i Vasaparken och löven falla i Haga.
Har även gått på Barre, balett och pilatesen när tid har gets. Det utmanar både mig fysiskt och psykiskt. Men kanske också det enda som reglerar hormoner på ett bra sätt. Är det klimakteriet som knackar på nu?
Jag har klätt mig i mjuk Khasmir, tog emot ett bud från Stenströms med en polotröja som kramas.
Bruno visar mig stadens alla ännu oupptäckta platser. Och växer så det knakar.
Druckit morgonkaffet på Dagmar och svarat på en hel hög med komma ikapp mail.
Gått på vernissager och visningar av fantastiska utställningar.
Träffat vänner jag inte sett på länge.
Åkt båt till och från jobbet och längtat efter Öland på ett nästan omänskligt sätt.
Bokningar, intervjuer och uppstarter avlöper varandra och det är fint att vara igång. Att ha mycket att göra, att alla är friska. Jag är så blödig för tillfället. Tror jag vet anledningen men är inte helt säker. Det får vara så, det är fint. Och det är tacksamhet bara. Men samtidigt blir jag nyfiken på vad insikterna landar i. När jag är igenom.
Äter allt med mandelmjöl, tosca och äpple i. Dricker alldeles för mycket kaffe (som vanligt) och alldeles för lite te (som vanligt)
Hoppas ni har en färgsprakande, grundad och mjuk höst. Jag önskar er alla det.
Kära konst- och kulturvänner,
Många av er som följt mig genom åren vet hur länge jag har längtat efter att skapa en plats där vi kan samlas och dela våra kulturella intressen. Jag har funderat över vilken plats internet kan erbjuda för oss som community – en där vi är mindre ombytliga och mer medvetna om det som verkligen intresserar oss, på djupet.
Efter mycket eftertanke (och skissarbete) är jag nu glad att kunna lansera Arts & Tea: Members Club.
Tanken med Arts & Tea är att skapa ett rum för att utforska vår samtid och dåtid genom konst och mode, diskutera mästares verk, upptäcka nya talanger och kanske även dela med oss av lite lättsammare skvaller och observationer. Varje månad kommer jag att skicka ut ett medlemsbrev fyllt med kulturell inspiration och en lagom dos nostalgi.
Det första medlemsbrevet släpps nu på torsdag, utan kostnad. Efter det kommer det finnas möjlighet att prenumerera på det månatliga inspirationsbrevet. Jag hoppas att ni ska se fram emot förslag på konstnärliga platser, utställningar, pjäser, spellistor och personliga rekommendationer när det gäller inredning och stil.
Tillsammans kan vi återupptäcka glädjen i att ta oss tid för det som berikar våra liv, och kanske njuta av det vi läser med en kopp te i handen. Jag ser verkligen fram emot att ha er med på denna resa och förhoppningsvis bygga en gemenskap som inspirerar oss alla.
Om ni känner att det kan vara något för er, prenumerera här och följ gärna Arts & Tea på Instagram här.
Hoppas vi ses,
Julia
Jag har vänt på ett rum. Det är såhär vi flyttar runt när vi ska ha fest eller när julgranen ska få plats. I förra veckan plåtades en kampanj hemma hos oss och efter det kände vi att vi kanske skulle prova något nytt. Mest för att vi plockar undan allt som var provat innan och nu skulle ställa tillbaka allt igen.
Är det inte ett perfekt tillfälle så säg? Men så mitt i det här råkade jag vinna en auktion på en antik spiselkrans men grön marmorplatta. Så nu står jag med ett vänt vardagsrum som (om jag lyckas få hem den där pjäsen) eventuellt måste vridas 30 grader till åt ett håll som gör det möjligt att ha öppen spis. Det kommer nog vara lite rörigt ett tag.
Om någon ska till Sommerset med en lastbil inom snar framtid , hör av er.
Kram
Det är nu drygt ett år sedan Fanny Rådvik kom hem till oss för att fotografera för Elle Decoration. Det är roligt att se tillbaka på dessa bilder och inse att inte mycket har hänt. Bara precis de små förändringar som ändå gör hemmet till mer av vårt hem.
Katarina Matsson var hos mig för någon månad sedan och gjorde intervjun. Jag är som ni säkert märker om ni läser den att jag är lite ovan vid att svara på frågor om vårt och privatlivet sådär. Glömmer av att det ska gå i tryck. Men man lär och kanske är svaren ändå på något sätt så öppna som dom behöver vara när man ska kika in i någons hem.
Ett otroligt fint fotojobb av Fanny. Jag är ju partiskt i detta fall då hon fotade vårt bröllop. Men objektivt är hon ändå bäst. Eller hur?
Artikeln går att läsa i Elle Decoration i detta nu. Tack för att ni ville komma!
Den passerade helgen var något av en dröm. Jag tror inte jag haft en helg som tickat så många expanderande boxar på länge. Min vän tog med mig på visning av Carl Eldhs museum och den utställning som pågick. Sedan tog vi en promenad i rasslande löv bort till BORD. Där mötte våra män upp och vi bjöds på en fyrarätters där precis allt var perfekt.
Jag han ligga på soffan och läsa bok. Introducera Harry Potter till Eli, det blev som förutspått en totalsucce. Så på söndagen fick jag en skön Nk runda med honom då vi hittade stora Aragon spindeln, rundbågade barnglasögon och en ”vantel” som han säger.
Drack NKs höstblandning med apelsin och bergamott. Skissade till kusthuset. Sydde en kudde och kom på en ny idé för att verkligen kunna förkova mig i konst och samtidigt bjuda in andra i det intresset utan att det blir alltför högtravande och svårttillgängligt.
Ibland måste man bara skapa den man letat efter själv. Hoppas ni följer med på den resan.
Stor kram från en glad och utvilad.
Gick förbi Hedengrens och Köpte Paradice beach av Sandra Strindberg och kan knappt hålla mig från att börja.
Klädde mig för vind och ateljé.
Lärde mig så mycket nytt under visningen.
Fick också en hel del idéer på hur vi ska hänga konst på övervåningen av kusthuset med snedtak.
Ljuset. Terapi. Förlösande.
Min vän var så nyfiken på själva processen av att lyckats hacka fram formerna. Hittade en miniatyr display som förklarade de olika processerna. Där stod vi länge.
Att blanda dåtid och nutid känns som ett särskilt spännande inslag.
Sen menyn. Otroligt välavvägd.
Har velat hit ett tag och äntligen blev jag bjuden tillockmed.
En hel del skämt drogs.
Här var det inte heller konstfritt.
Vi satt tills eftermiddagen smög sig på.
Godast var nog ändå, fisk, bönor, sidfläsk och musslor.
Så mycket minnen, känslor och skratt som ryms i den här högen efter 15 år.
Sen promenerade jag länge med Lilla Bruno som inte är så liten längre. Hur kan det gå så fort?
Eli laddad för trollstavar och glasögon.
Vi gick förbi söndagsloppisen för att leta byster till hyllan på landet. Det kan vara så med mig. När jag får en idé så bara agerar jag. Tror jag. Men egentligen har jag tänkt om å om å om igen på samma sak och det är kanske det som gör att när det väl är dags då är det verkligen dags. Men den hinten så lämnar jag förra helgen och tackar för det den gav mig i stort och i framåtsyftande anda.
Det är höst, officiellt. Vi får nog vänja oss vid de varmare starten på säsongen. Jag fruktar ju att alla övergångsplagg ligger farligt till. Det känns dock inte som jag någonsin behöver en till trenchcoat eller ballerinasko till. Eller jo nu var jag nog lite snabb, det är i ju försig exakt det som slits mest i min garderob så fylla på får jag ju göra när de ”tar slut”. Men känner också en mättnad, inget behöver skaffas för att pigga upp, så att säga.
Men det finns en del jag sparat ned och spanat på som kompletterar en klassisk höst/vinter garderob. Kanske inte nödvändigtvis min då, men om jag var en vit canvas. Ni förstår.
Den beiga herrinspererade rocken. Jag tänker Eric Clapton 1998. Gärna breda axlar och dubbelknäppt. Matcha med en lite sötare sko och en tight ulltröja.
En större kontorsväska. Den här skinnvarianten såg jag på Mango och tänkte att om jag inte haft min T-Tote från Totême så hade jag beställt den här.
En mörkbrun borstad Carcoat i ull, den här från Toteme. Fint med stärkt strykt vit skjorta och scarf.
Allt med scarf. Klänningar, tröjor, jackor. Den här klänningen är så enkel och vacker på samma gång. Iom att jag ska tona mitt hår i kastanj så tror jag grönt kommer leta sig in i garderoben på ett annat sätt än tidigare.
En mörkgrå tröja som fungerar både till bio och resturang. Gärna med en liten berlock runt halsen.
En kam till Kashmir. Alltid en god investering.
Pennkjolen. Gärna med en öppning eller slits för att göra det enklare att snabba sig till jobbet. Jag älskar när den slutar precis nedanför knät och på så vis blir smickrande ändå.
En workwear/ målarrock i sann 90 tals anda. De vita lite hårdare bomullsvarianterna är snyggast. Från Massimo Dutti.
Mockaväskan med hård plattform i botten. Så fint när den får form i allt det oformliga.
Matcha dom gärna med en smalare Penny Loafers, de här är från APT och finns i tre superfina färger.
Om man har lite större fötter så som jag så säljer COS denna blandning av mockasin och seglarskor på herrsidan.
Cos har även den här tröjan som marknadsförs som brun men jag säger att den ändå är grön. På det bästa av sätt kanske. När man inte riktigt behöver välja mellan.
Jag och tassels har en livslång kärlekshistoria att berätta. Vi ärvde en av Johns mamma som är det vackraste jag har sett. Alabaster i hänget, grå blå garn och lång lång tråd. Nu vill jag hitta tjockare versioner som denna där tankarna tar en till pill box hat.
De här annonserna från 90 talet med Calvin Kline är bara så snygga i sin enkelhet.
Om jag inte klipper av håret vid axlarna nästa gång så ska jag stoppa in håret innanför scarfen hela hösten. Precis såhär.
Natalie Myrberg var på Mallis och allt precis allt var vackert. Kanske är det också vetskapen om att vi inte kommer åka dit på några år som gör det ännu mer längtansfullt för mig. Eller så är det bara att hon är otrolig på att fånga en känsla i sina bilder.
Allt med den här bilden är tilltalande. Jag får idéer om hur vi ska lyfta fram alla sovenirer vi sparat från våra resor. Jag får tankar om våra öppna spisar. Både den vi vill skaffa i lunden och den på landet.
Jag försöker att mot tankarna på julen i grind. Men den här reklamannonsen för julbord på Operaterassen gav mig stora skälvan, på ett bra sätt. Det måste bara bli ett besök i år. Vet precis vilka jag ska bjuda med mig. Ett riktigt Girlstable.
Linn Gustavsson gick på restaurang och jag som aldrig slutar ha orkidéer hemma blev så glad över att se dom små kvistarna i bordsvaser igen.
Asplund Klingstedthåller på med något spännande som vanligt. Vi ska lägga mattor i kusthuset så jag kände att jag skulle skicka iväg ett dm och fråga vad för spännande som händer här. Kände både avundsjuka och handlingskraft när jag skärmdumpade den här.
Nu har jag lovat mig själv att inte boka in något alls inte en grej till förens efter nyår. Men jag känner att man kan ge bort slottsweekens i födelsedagspresent till folk va? För hit vill man ju…
Ensam om den här inzomningen var jag nog sannerligen inte. Toteme släppte Runway summer 2024. Den här stora portföljliknande väskan med klickstrap framtill blev jag omåttligt sugen att titta närmare på.
Så även den här Fauxfuren från Stand. Mycket fin lyster.
Köket på landet är långt borta men det är inte ritningarna. Är uppe i kanske fem olika versioner och känsla på kök. Kanske är det för att det är så svårt och otroligt roligt att hitta sitt eget kök genom att skissa. Den här bilden fick restaurang mig på en ny stig. Så nu finns 7 modeller kustkök att välja mellan.
Så är det även med trädgård och pool. Aldrig har jag tänkt på att man kan lägga mosaiken eller liner som i ett schackmönster.
Hela den här kampanjen känns som om jag drömt ihop. Allt är fantastiskt. Väldigt No brand, inga direkta skrikiga delar. Väldigt så J Crew med twist. Tur att vi har Arket som säljer ungefär de här kvalitetsvarorna men till ett helt annat pris just nu.
Till sist en bok jag tänkte skaffa till helgen. Det kommer inte in en skärm i vårt sovrum numera. Eller det är en lögn, jag har fortfarande inte investerat i en väckarklocka. Ska… men ingen skärm att titta på kommer in i sovrummet och på så sätt vinner boken över Apple – varje gång. Eller förutom när sömnen tar pallen. Mycket bra vana, lämna den där skärmen i hallen där den hör hemma.
Ps. Om man ska se på skärm så se något med Nicole Kidman, då kan du skratta lite extra åt det här. It’s funny because it’s true and so on…
Vi testar oss fram i det nya livet som Hundägare. Tidiga morgnar, sena nätter och en hel del lära känna varandras gränser och humor.
Tro det eller ej men har rensat igen. Innan vi hämtade Bruno tömde vi alla garderober för att kunna gömma hundsaker för barnen tills det var dags och för att sen kunna stoppa undan alla skor och väskor på ett bra sätt. Så nu har jag rensat på samma sätt som inför en flytt. Tänkte ha en bloppis till helgen?
Det är fint att det är så många andra med fyrbent vän som jag möter dagligen nu i Tegnérlunden, dom är ett litet community. Hoppas vi och Bruno kvalar in så småningom.
Däremellan måste han sova. Han är ju valp och dom sover precis som bebisar mestadels.
Mötte min bästa vän sen 10 år nu. Alltså vi firar 10 år? Inte klokt ändå. Ett litet Instagram ragg som förändrade hela mitt liv. Det är omöjligt att se vem jag skulle vara idag utan Sofia. Nästan lika avgörande som med John. Minus barn och banklån då.
Vi skulle på teater så då fick det bli finbyxor redan till jobbet. Luftfuktighet 230%
John och jag köpte fusk frankstryffel från bageriet på Coop Sveavägen. Den är mkt god och för en som fyllde 10 år morgonen efter var det enligt egen utsago succé.
Bokade in ett författarsamtal i kalendern när jag gick förbi NK bokhandel.
Sen åt jag och Sofia allt som såg gott ut på AG. Kantarelltoast, oxfilé på spett, grillat bröd med honung och en ost jag inte kände till (men det gjorde hon såklart). Sen skålade vi för nästa steg i hennes liv och jag sa en massa om hur det är att vara stolt så man nästan spricker över någon annan.
Sen snabba steg till stadsteatern. Lite flamsiga bilder att sätta i hallen.
Jag hade boka första raden och med viss skepsis slog hon sig ned. Jag förstod alla skämt och pikar om att torka spott och knarr i parketten men det blev väldigt bra där längst fram. Tyckte jag, som skulle göra allt för att arbeta på teater.
Senare i veckan skulle jag stå på scen och föreläsa om Mångfald möter konst. Det gjorde jag i en kostym från Bergdorfs, en Anne Taylor från början på 00 talet. Konst i sig det där tyget kände jag.
Till helgen fortsatte Eli och jag vår matlagningskurs hemma. Reportoaren är Korvstroganoff, salcicca pasta, lasagne och Ramen. Tycker ändå han väljer helt rätt ändå.
Fick en idé till sänggavel jag kanske kan få till på egen hand när jag gick förbi här. Känns som det borde gå. Det är spännande det där när man har en tydlig bild för sig om slutresultatet men inte riktigt riktigt vågar lita på sin lekmannamässiga kunskap. Återstår att se.
Sen bryggde barnen Lego, hade 10 årig födelsedag och det var helg. En helg som spenderades på olika kalas, i olika soffor och med en del Ipren i kroppen. Det är dags att varva ner säger den. Och jag ska lyssna. Bruno hjälper till med det.
Läser en bok jag inte kan bestämma mig kring ännu. Vet inte om jag älskar den eller måste lägga den åt sidan. Det är kanske att den triggar mig. Kan det vara bra att se vad som händer måntro?
På söndagen kom familjen och närmsta vänner över för att fira Harry. Det var så stort och känslosamt för mig och John så det håller vi för oss själva.
Gräset är fuktigt och det är kallt vid skymning. Ingen längtar så som jag. 6 grader och sol tack.
Ramen som sagt.
Han säger att han behöver en korg genom att säga att han behöver en korg. Noll subtil när man hittar honom bland mössorna och vantarna. Det får bli nästa veckas uppdrag.
Det lyser på andra sidan parken. Dygnet runt kan man se ett dovt inbjudande ljus skymta genom de stora partierna av glas. Äntligen har Villa Dahlia öppnat.
I förra veckan mötte jag min vän Caroline Borg för en kaffe i baren. Hotellet är intimt, litet och omsorgsfullt inrett. Men det är för den delen ingen kompromiss på exklusivitet eller service. Det är väl inte direkt förvånande att jag kommer bli stamkund.
Vi drack americano i solen och delade lite tankar om vänskap. Short but sweet.
Matsalen ligger i marknivå med utsikt mot parken.
En litet och trevligt Chambré separé.
Lobbyn smälter ihop med bar, uteservering och matsalen på ett fint vis.
En liten rundad bar som centerpiece.
Levande ljus, mycket textil och modernt möter klassiskt på det sätt som Diplomat gör bäst.
Det känns extra fint att hundar är välkomna.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]