Lärkstaden är bland det finaste vi har efter djurgården. Om man vill vara lite ifred men ändå promenera mitt i staden så kan man ta sig en kort en här.

Det var 10 minus och vi var påpälsade när vi klev in genom grinden.

Lämnat ett hem för ett annat.

Vore fint att smida sitt efternamn såhär i grind om man hade ett landställe. Ni hör hur jag tjatar va?

Alla konstnärliga intryck och detaljer är en mix mellan gammalt och nytt. Eller mestadels nytt faktiskt. En fin kontrast till huset i sig. Bredvid organalköket hänger den här tavlan, och den fick mig att tänka på smultron och vinbärskaka.

Det är ledigt och lite uppklätt samtidigt. Såg ett amerikansk par som gled runt i morgonrock hela dygnet, lite väl Casual kanske? Tofflor, jeans och liten väska kändes som rätt code.

Mycket av färgsättningen är mörk och i dova matta gråa nyanser. Det är särskilt snyggt ihop med conjaksfärgat läder. Som här.

John gjorde sig snabbt hemmastadd.

Vi gick runt mellan orangerier och uteplatser och tänkte att här.. här kan man ha en fest. Om man sparar väldigt väldigt väldigt länge.

Allt är framdukat på stora fat och det känns nästan lite överflöd i sitt försök att vara lantligt.

Vi bodde i den nya delen på andra sidan gården. Ska man välja skulle jag kanske föredra att komma hit på vår eller sensommar för att kunna njuta av de vackra gårdarna. Men å andra sidan är den tänka brasan på kvällen något alldeles extra den också.

Kände att vi måste börja prenumerera på Times igen. Det var år sen.

Alla detaljer är on point för att skapa hemma-hos känslan. Men främst måste jag säga att all personal är fantastisk. Det var servicefokus ut i fingerspetsarna.

Det är spännande med stora konstverk som får det att se naturligt ut att möbler ut från väggarna.

Pallar, stilleben och litteratur lite överallt. Jag lämnade en bok jag läste ut. Undrar om någon tar den. Skrev ett litet meddelande i den för betraktaren att ta med sig.

Den berömda blåa toaletten och en kavaj senare. Vi skulle äta sju serveringar och det mina damer och herrar är bland det godaste vi ätit på många år.

Dom här även alkoholfria dryckespaket. Det var så spännande att någon valt ut även det med omsorg för att lyfta varje rätt.

Jag fotade den här konsolen och insåg att det är precis så där jag ska fronta min Lady som jag fått av Jeanette. Den ska vara centerstage i luften, lyfta hel a rummet.

Vi öppnade alla dörrar och skåp för det gör man ju i ett hem.

Jag drack te framför brasan, la upp fötterna och började på en annan bok.

Sen satt vi här och pratade om hur jag skulle rita vår öppna spis. Det tog prick en halvtimme innan jag hämtat block och penna (till Johns inte så stora förvåning).

I köket på nya sidan fanns frontat bröd och vackra serviser.

Morgonen efter blev vi överskickade till den andra delen för att dom rekommenderade oss frukost där. Så det blev en förmiddag i små solstrimmor som lyckats leta sig in. Jag läste en artikel av våra närmsta vänner Sally om försvarsmakten.

När vi läst alla dagstidningar, druckit allt kaffe och ätit alla ägg var det dags att lämna.

Då promenerade vi hem i vintersolen för att möta barnen. Kändes som en weekend senare.

Jag funderade ett tag på att sälja mitt Khasmir set i mörkbrunt men såg den här bilden och ångrade mig direkt. Varför i hela fridens namn skulle jag göra det för? Så den åkte ned från @hichens2hand bums

Som tidigare nämn och förmodligen framåt kommer tjatas om, drömmer jag om fjäll, kalla liftar och sol som precis tar sig över skalmen.

Jag funderar en hel del på konst och konstnärliga uttryck. Hur vi de senaste åren sett så ortoligt mkt abstrakt och modern konst och vad hela min själ längtar efter realism och arkitektur i nyklassicismens grepp. Tänkte att jag och John skulle åka Till Wien i Maj men nu blir det Frankrike hela sommaren så den resan får vi spara på.

Jag tror det blir en sista suck med snö och bulliga biltak. En av de mysigare sakerna i vår salong är att man ser ut i en t korsning på upplandsgatan. Den är upplyst med lampor som hänger över vägen i vajrar. Det ger ett så filmiskt intryck när de få bilar som passerar där under på kvällen och snön lite så faller ned försiktigt.

Blev väldigt sugen på att rida igen. Kanske kan jag få med mig några tjejer på en ridhelg i vår. Det vore en sådan fin break från vardagen och det vi annars gör.

Den här våren ska jag hitta en bra plats, eller lokal för reflektion, analys och skrift. Jag behöver hitta ett kafé som inte är för hett och trendigt men samtidigt får mig att vilja sitta länge. Jag har en hel del att skriva på de närmsta tolv veckorna.

Jag har något särskilt just nu för New Hampshire plank. Lite Newport men med askig nedsmutsad fasad. Kanske är det västkusten som kallar eller drömmen om en sommarhus som likt varje vår gör entré. Jag är inte alls sugen på klassiska svenska bröstpanel men att lägga plankpussel och få se där 1800 tals farmhouse feelingen.

Om det inte vore för att vi vill resa så hade vi haft hund igår. Hur gör ni som har hund. Slutar man se världen bara?

Snart är det äntligen dags för premiären av andra delen i DUNE remaken. Si-Fi och fantasy förtjusta som vi är, bokades biljetterna direkt vid släpp. Jag kan knappt vänta. Visste ni att Christoffer Walken är med i denna?

Mörkbruna mockajackor att matcha med min tote.

Stickade tröjor med Scarfs.

Skinnkjol lagom till knäna.

Rådenim

Långa minikjolar i stel bomull eller jeans.

Detaljer med Leopard.

En kappa är kanske lite för jacket för mig men som detalj någonstans, kanske som ballerina sko?

Nu tänkte jag att ni skulle få en hel vecka med bara mina tankar om en ordentlig influensa och hur orimligt det är att ha feber i över 5 dagar när man är närmare 40 år. Men jag hindrade mig ganska så snabbt för ett sådant inlägg vill väl ingen läsa.

Så vi låtsats att det inte varit den värsta sjukstugan i mannaminne här hemma och tittar på dom få detaljer som poppat som diamanter genom alvedondimman. Den här lilla hörnan och solljuset som äntligen letar sig försiktigt in. Fördelen med många stora fönster är ju just många stora fönster och det priviligierade i att kunna öppna 2×2 handblåsta välvda sådana när andan slår in. Men resten av året när det är mörkt har man mest som svarta stora fält över hela lägenheten och det mina vänner är maffigt men mörkt. Jag är ju inte ensam om att uppskatta känslan av vårsol som tittar in. Men jag tror faktiskt jag grät lite när jag tog den här bilden. Nu vänder det va?

Annars har jag suttit här. Sista dagarna försökte jag lura febern genom att sätta på mig mjuka jeans och riktig tröja. Den gick inte på den enkla. Så tillbaka till pyjamas igen.

Eli har varit precis lika sjuk och vi har mestadels sovit, i soffan, i sängen, i köket. I ljuset, i mörkret, framför tv:n till sagor och ja vi har sovit igenom allt.

Läst alla inredningsböcker från pärm till pärm och funderat lite på hur jag ska manifestera min bästa 3års plan.

Ofrivilligt snedlugg är tydligen något som kommer med influensan. Dessutom så inser man hur sällan man borde tvätta håret. Här är det äntligen rent efter en vecka, kanske ska röra mig mot en gång i veckan för det här glansiga får gärna stanna. Annars var det inget ytligt som jag uppskattade den här veckan. Annat än att jag trots febern kände sådan oförklarlig tacksamhet att det här är det enda vi brottas med just nu.

Magnoliaknopparna är många och vittnar om en vy som inte kommer lämna en besviken. När man bara kan öppna sovrumsfönstren och dom rasar in.

De senaste åren har jag träffat kvinnor som blivit riktigt nära vänner. Vänner som kom in i livet i precis rätt skede. Dom har hjälpt mig mycket att förstå vad jag uppskattar och vilken typ av omsorg och ödmjukhet jag söker i mina relationer. Men dom är alla också direkta, ganska intensiva i sin kontakt och det är push and pull. Det känns som det finns en rytm i att dom också drar, bokar, hejar på och planerar. För att sedan byta och då tar man själv över en stund. Den här typen av relationer har jag letat hela livet efter. När jag träffade Sofia för 10 år sen så var det kanske första gången jag fick uppleva mig så vald och sedan att det fortsatte att väljas hela tiden. Jag var helt golvad av det.
Att man tänker på varandra, ser till att saker blir av och framför allt har en vardag tillsammans där man skrattar och call each others bluffs. Def blir så tryggt och varmt men samtidigt utvecklande.

I veckan skickade Storm över en present hon skaffat för att hon tänkte på mig. Det var precis ett sådan ögonblick när jag kände mig så sedd och ompysslad. Inte egentligen för att det var en present utan för att jag känner igen mig så i det språket. Att vardags bry sig . Jag blev så rörd över att jag finns där i hennes tankevärld och att hon är noga med att få mig att känna mig sedd. Tänk att man kan få sådana vänner med åren, nya som sen blir gamla.

Det är små lappar som dessa. Det är min granne som kommer med frukost, lunch och middag, som hämtar på fritids och skickar skämt. Det är Jeanette som inte kan sluta messa och där emojis fyller alla tomrum i själen.

Tänk vänner va…

Äntligen myrten på stam. Har en likadan kruka till och den ursprungliga tanken var att ha två. Jag litet ju av symmetrisjukan när det kommer till allt. Men jag hittade ingen direkt plats till en så var ska jag ställa två? Får fundera vidare på det en stund.

Förra lördagen hann jag och Eli precis gå och handla tyg till ett par kuddar jag tänker sy. Sen kom febern, Men vi har kunnat glo lite hålögt på det här vackra tyget sen dess.Siden, glansigt men ändå någon form av tjockare textur i det här. Kommer bli fint och en vårig detalj i salongen.

Ser ni?

Ljuset av handblås glas är något jag inte förstått storheten i förens på senaste dar. Kanske för att det är första gången jag ser det i mitt eget hem. Eller så har jag bara blivit gammal.

Precis lagom till att alla insjuknade så bakade vi kladdkaka till John som skulle komma hem ett par dagar.

Det var tur det då det var det enda jag fick i en sjuk Eli. Kladdkaka och röd smoothie. En och annan piggelin också.

Nu tänker jag att det här måste vara sista sucken. John ska till Sydafrika och jag är själv igen så nu måste bara turen vända. Jag längtar så infernaliskt mycket tillbaka till jobbet och rutiner (ni kan hålla mig ansvarig för det uttalandet sen) wish me luck!

Går redan att läsa ett small talk gjort under hösten på TWWP. Otroligt inspirerande allting. Promise.

Audrey Hepburn

Hepburn vet hur man gör med det mesta, fick mig osökt att tänka på en annan samtida inspirationsfavorit och bekant Martina Linden @martinalinden på instagram.

Skidbyxor i följsamma material men gärna utställda, vita 3-skalsjackor eller glasig, kort och puffig variant är att föredra. Vill ha fickor för allt en småbarnsmamma behöver, ribbade ull-leggings, solglasögon på snöre och en större shearlingmössa.

Kabestickade eller mönstrade tjocktröjor är bra för lager på lager, shearlingjackor och snöskor från diemme är också favoriter. Jag brukar ta med mina favoritscarfs att knyta över de tunna merinopolotröjorna till underställ. Känns lagom feminint när allt annat är praktiskt.

Här har ni Martina igen. Om jag var lite mer modig och modern hade jag absolut skaffat en puffig och glansig Monclear, men lämnar det till er.

Jag klippte mig tillslut. Fegade ur och klippte en hel del men samma gamla vanliga. Det är kanske inte rätt med stor förändring när man förändrar allt annat.

Åker fortfarande ut till Gustavsberg till Treat och min frisör Moa för att ja… Hon är bäst på klassiskt. Det är svårt att låta bli då när det allt som oftast blir trendigt vad man än ber om. En fantastik kall och varm Mocka 6:a rakt igenom. Kanske vågar jag klippa mer till sommaren?

Böt morgonperrong för att få lite omvägar och omväxling. Jag tycker Hötorget är så vacker i sin ofullständighet. Det är så kallt och kargt och lite bar och ljusdioder. Det får mig att känna som att jag är i en annan stad.

Det var samma gamla vanliga x2 i mössa, kappa och stickat.

Harry blev sjuk och jag fick vabba. Te, kakor, skymningsagor och lite lite dagsljus i tvrummet.

Det målas, göra läxor och berättas sagor i köket.

Provade en perfekt tröja för både skidbacke och brygga. Men lämnade tillbaka den då jag inte kände att det var 100%.

Ett tips för att få garderoben och stilen att bli hållbar, handla alltid i butik och om du inte använder plagget i tre dagar i sträck är det inte rätt. Ni fattar.

Jag började året med LPG massage igen. Tycker verkligen om den behandlingen. Rensar upp, stramar upp och man blir masserad på ett skönt sätt på samma gång.

Mörk denim, scarf, mohair och herrock. On repeat

Eli och jag tog vår veckopromand till Rum för barn i kulturhuset. Stannade hos Karparna och funderade över var deras bebis tagit vägen?

Mötte John efter Jobbet, kikade in på Portal och sen gick vi på Bio på Capitol. Hade missat att filmen var 3,45 så var en stel dam och smått sömning men mysigt och intimt med liten bio.

Carolina och jag åt Ramen på Tokiyo Ramen och frös en stund ihop. Jag provade nya glasögon men har inte hittat rätt än.

Får ha mina gamla ett tag till. Tycker att alla glasögon är för stora eller moderna hur jag än vänder och vrider på det. Har hittat tre par på nätet som jag ska försöka att beställa hem för test.

Ha en fin start på veckan.

Annandagen
är väl synonymt med långa bad, skum, exfoliering och nya tag?

Det vallfärdades till skridskobanan i Vasaparken och det är förfärligt att det aldrig blir lättare att knyta grillor. Men med skräckblandad förtjusning tar man av sig vanten och börjar dra i iskalla snören… men sen ser man dom skrida iväg och allt är förlåtet.

Den här vintern känns som den varit vitare än på länge, allt är gömt under det där tunga, mjuka, ljudabsorberande täcket som får allt att kännas som under vatten.

Junibacken och sagotåget. Astrids röst lugnat alla de få minutrarna man sitter still därinne. Lite som ett HIT pass att jaga runt barn och vara sitt gladaste.

Men gott potatismos har dom mellan Villa Villerkulla och Snickeboa.

Som jag maler på om har jag legat stilla och läst. Skrivit på några övningar och sen läst lite till. Granen stod kvar.

Försökte oss på några promenader. Men det blev vind piskande i ansikte och så panikartat på mig och Harry. Värre inneråttor får man leta efter.

Åt frukost med Carolina. Välbehövligt. Dom fick artigt lägga fram korthållare på bordet efter att frukosten var klar och lunchgästerna ville in. Vi va inte direkt klara med snacket om man säger så.

Tre kannor blandad varm dryck och en kastrull äggröra senare var vi redo att möta stormen igen, jag och min Storm.

Trots Villa Dagmars ringa ålder har vi hunnit fira så många viktiga människor och stunder i vårt liv där. Stort som smått. Det är något med hallen vägg i vägg, det lyxiga men ändå privata lite lågmälda utvalda som jag tycker om. Det är inte vulgärt eller för vissa. Men det är intressant och klassiskt på samma gång.

Det var dags att köpa blommor till nyårsmiddagen och det blev en Ralph Lauren Home halvt opersonlig men klassisk uppsättning. Som alltid.

Vi möblerade om för att kunna sitta länge med våra gäster.

Jag tog fram ett par skor jag köpte till vår efterfest efter bröllopet. Men jag bytta aldrig om, det blev barfota på de sviktade knarrande trägolven på KB. Så här hade jag nu en magisk oanvänd sko som kändes som en julklapp till mig själv.

Älskar innan alla kommer då man får bry sig om detaljer och blommor i alla rum, nya handdukar och doftljus. Barnens leksaker lite framplockat för att gäster i olika åldrar snabbt ska hitta något att leka med och så jazzen, den lugna jazzen i bakgrunden.

Jag valde safe. Skjorta, långkjol och en rosett.

Pärlan på skon gör den perfekt till högtider och den var bekväm. Perfekt klack må man säga.

Sem när alla kommer måste man släppa på fixet. Då är det bara att hänga med. Så dipp och ostron och chips och ostar i en salig blandning.

Till efterätt hade jag lagat en kaffetårta. Måste hålla sig uppe till tolvslaget. Och när man inte dricker så behövs all espresso man kan få.

Det blev vita dukar och rotting.

Morgonen efter vaknade vi till en distinkt doft av krutrök, precis lagom sent och undrade om vi någonsin skulle möblera tillbaka igen…