Redan på visningen stod det klart för mig att allt fanns där under ytan. Jag visste att finsnickaren från staterna som byggt huset hade gjort det med omsorg, och att det fortfarande gick att ana – bakom en alldeles för orange furu.
En 1912-års pärla, om än väl gömd.
Vi bestämde tidigt att göra det mesta själva. Inte för att det är enklast, men vi trodde det skulle vara lite billigare och också för att det ger en annan närhet till huset. Att riva, plocka ned, måla om – och hela tiden justera planen längs vägen så att huset blev vårt. Med blåmärken, chippade naglar och färg i hårbotten hela somrarna. Det kräver att man vågar släppa idéer man först varit säker på och att inse att det inte blir som på Pinterest att huset ska andas och leva på samma sätt som vi gör här. Det dras in åkersly, lera, sandsand och en hel del trötta halvuppackade picknickkorgar.
Samtidigt har vi försökt arbeta snabbt och långsamt samtidigt. Vissa grejer kan jag ju inte vänta med. Det handlar inte om att stressa eller att bli klar utan mer att det ska bli vårt. Allt va någonsannas då huset även va möblerat och det fanns så mycket att slänga, sortera och sälja.
Vi har sen verkligen inte försökt återskapa något exakt, inte byggnagstekniskt eller estetiskt utan absolut att ta fram det som redan finns i huset, men också lägga till oss. Och acceptera att allt inte blir lika clean som hemma eller ens som man tänkt sig från början. Ett landställe får gärna vara lite friare, lite mindre kontrollerat.
Huset är byggt som i ett kors, där alla rum möts i köket. Det gör köket till en naturlig mittpunkt, och också till det mest avgörande att få rätt. Det var därför jag ville börja just här.
Arbetet har varit konkret. Jag har rivit, plockat ned, målat om. Skissat om. Skissat igen. Justerat.
Referensen har varit en blandning av Kettle’s Yard – i sin stillhet, konstnärliga uttryck och materialkänsla – och svenska gårdshus från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. En enkelhet, men med precision i detaljerna.
Det har varit mer utmanande än jag trodde. Och roligare.
Nu är vi framme. Köket är varmt, mjukt i uttrycket, men utan att bli för feminint. Det finns en tyngd i materialen och en lugnhet i färgerna som gör att rummet håller. Och kanske viktigast – det känns som att huset fått tillbaka något av det som en gång fanns där.
Hoppas ni gillar det, jag älskar det nämligen!
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Amanda · 3 months ago
FANTASTISKT!!!
Annette · 3 months ago
Det är jättefint!
Nina · 3 months ago
Det är stiligt. Jag reagerade främst på hur mycket högre Det blev till taket. Har själv haft liknande avskyvärdaö "bastupanel" i taket, slår aldrig fel att göra det ljust.
Lotta · 3 months ago
Wow! Sååå fint!
Karin · 3 months ago
Så otroligt fint!
Katherine · 3 months ago
Det är otroligt fint. Ser så självklart ut att det är så köket ska vara. Och så mycket det gör med ett ljust tak och enhetliga färger. Liksom sömlöst och inget som stör. Mycket behagligt. Bra jobbat!
Alexandra Franicic · 3 months ago
Fint känns gediget, lantligt men ändå modernt
Monica i Rom · 3 months ago
Underbart!!!
Ellinor · 3 months ago
Fantastiskt! Så vilsamt och snyggt!
alex · 3 months ago
Jättefint! Där fick ni verkligen till det :)
lotta · 3 months ago
Det där gjorde ni riktigt bra! Så fint :)
Cilla · 3 months ago
Wow för allt och så vackert med det äldre golvet fortfarande kvar. Vill du dela hur många lager färg taket behövde samt vilken färg ni valde- ser inte riktigt om den är matt eller högblank vit? Är det sprutmålat eller målat för hand? Vi behöver göra precis samma på takytor på landet som säkerligen motsvarar totalt 50 kvm och det finns så mkt tips på nätet att man blir helt snurrig. Lättare att fråga någon som verkligen fått till ett vackert resultat utan genomblödningar. Tack för en fin blogg!
Johanna · 3 months ago
Otroligt snyggt gjort kök! En fråga, var kommer bordet ifrån? Tack! Johanna
Ottilia · 3 months ago
Så himla fint Julia! Tittade på bilderna och kände precis det du beskrev, balansen av mjukt och hårt? Avskalat men inte spartanskt, romantiskt men inte överdådigt… Så vackert!
Eva · 3 months ago
Alltså, wow!