Påväg till förskolan idag märkte jag att gatorna var sopade, det var lättare att köra vagnen. Ballerinaskor och strålande sol i ansiktet. Den här veckan har jag vabbat och inte varit out and about så väldigt.
Jag är inne i en period där jag återupptäcker och även väljer annat än innan, skalar av och bygger om. Istället för att shoppa, vilket jag älskar men också i nån form haft som utlopp för att stilla en rastlöshet, så letar jag istället nya kombinationer och återupptäcker gamla favoriter. Det känns fridfullt att inte bara spendera utan spara mer till upplevelser nu. Det här känns som en period där jag är i känslor jag vill unna utrymme att få blomma fritt.
Ser fram emot en mysig helg, ikväll ska jag träffa Lovisa som jag inte sett sen Florens, och jag och Petra ska testa Chez Jolie på lördag.
Hoppas ni har en fin helg som väntar er!
Jag var inne på jobbet i början av veckan och passade då givet på att
krama på Petra. En av mina favoritmorgontraditioner.
Återinvigde tigerhovarna från Acne som jag fyndade i Göteborg i höstas. Ett vårtecken i sig.
Och köpte min forever favvo caramel macchiato med mig till kontoret.
Nu börjar de glada kapporna kunna komma fram.
Matrixskinnkappan är från Stand Studio.
Får vackra påskiga ladieshälsningar från New York.
Och såg vackra blommor hos @erinterior
@carinfalk ljuvlig i Paris wearing Lindex
Och på temat rosa har jag nu igen påmints om livets puff. För framtiden är den en given.
Hatt och capribyxor.
Alltid inspo från @linneklund
Tänker också typ varje dag nu att jag måste gå och äta på studio canteen snart.
<3
Jag har missat att lägga ut att vi förra Gunnelsöndagen igen körde en dag på Skansen med morfar.
Det var lika vackert som två veckor innan men nu strålande vårväder. Skansensöndagarna känns som en tradition att hålla i.
Gunnel och mossa är verkligen ett dreamteam.
Och det är så fint att se hur hon springer till honom och är så trygg och glad i hans sällskap.
Jag och Ayeh har hunnit äta på nya Sturehof
Och jag hade kombon cognacsskinn och grönt
Jag hittade ett ställe precis utanför lägenheten som gör sin cappu på ett sätt som tar mig till något litet fik i Rom.
Hidden gem mitt framför näsan.
Våren börjar stråla in med sitt ljus.
Tulpaner som är min favvoblomma i @trinekjaers ubervackra hem.
Tulpaner även hos @nanneskytte_ som är en av de gulligaste jag vet på insta
Vacker hemmavibe hemma hos @doneriet
Rosa himlar och varmare luft
@saschanielsenn och Sissel Edelbo looks
@hannahperssons och vacker inspo från Helsingfors.
@a.i.guts vackra hem också i vårljus. Och en beige lady i den vackra hyllan.
Kanske inte vårvibe med fuskpäls men älskade Mickeypälsen och lilla rosa väskan i kombo.
När borden flyttas ut och jackorna åker av.
Nu börjar den ljuvaste perioden, allt känns lättare och jag har aldrig varit så redo.
<3
Att visa någon världen.
Vissa ord ekar sig kvar. Och insikten att jag gör det med henne, i stort och smått hela tiden.
Att ens lediga tid, kvällarna och helgerna också är hennes barndom. Att den energi som läggs ner kan göra livets skillnad för henne. Små ögonblick som med närvaron kan bli stora och bärande. Det är lite svindlande att inse. Och jag känner både av möjligheterna och ansvaret i det. Kanske tänker jag för mycket. Men jag tror ändå att det måste vara så för mig, för att det är så jag är. Både som person och nu som mamma.
Och att det kanske går att ge mer om den reflektionen finns. Jag tänker mycket på det. Ibland krävs det så lite att göra något alldagligt speciellt. Om man bara stannar upp.
Jag vill iallafall försöka. Göra bättre och ge henne en annan historia än min egen. Att hon ska minnas ljus, värme och kärlek.
Jag såg i nån intervju om Disneyland att de som är utklädda till Disneykaraktärer instrueras att aldrig släppa först när ett barn vill kramas. Att de kramar tillbaka till barnet är redo att släppa. Det fastnade också. Varje gång Gunnel och jag kramas så tänker jag på det. Att hålla kvar till hon släpper.
Jag försöker göra mammahelgerna mysiga och idag var vi på Gunnels kompis Felicias treårskalas.
De träffas för sällan egentligen men det är så fint att se dem ihop. Som att tiden de spenderade ihop som bebisar sitter kvar i. Och att vi ofta pratar om Felicia.
Det slog mig att de växer snabbt ändå och blir större. Hur de klarar saker nu som de inte gjorde förr. Och bara att se hur de interagerar och tar sig för i situationer.
Väldigt gulligt. Och det kändes fint att ha en aktivitet att se fram emot ihop.
Att just fylla på med fina stunder.
För även om dagarna ibland går långsamt och andra gånger springer så är det här liksom it, livet som hela tiden pågår och är. Och att försöka göra det så fint som möjligt.
<3
Jag har innan skrivit om att jag upplevt det tufft i stunder att ”skifta liv” från att kunna vara helt ego till att sen totalfoka på att vara mama.
Men igår hade jag en ljuvlig känsla inombords när jag åkte och hämtade Gunnel. Jag kände en sån frid. En trygghet och en ro. Efter en jättefin helg där jag verkligen fått njuta, lyxa och vila så kände jag mig redo. Exalterad att få träffa henne. Och jag kände den där närvaron jag lite upplevt fattats mig annars på senaste tiden, där jag istället varit tankspridd och rastlös.
Kanske är det att jag just känner hur jag får finnas precis som jag är i den tid som är min, och att jag också med pauserna kan uppskatta och se allt ljuvligt som kommer med Gunnel och att få vara hennes mamma.
Vi har våra rutiner nu, hon kan alla hållplatser vi åker och ropar ut dem. Vi skojar och gör lite samma lika på ett sätt som blir mysigt och som jag upplever gör henne trygg både här hemma och i nya resan till och från föris.
Igår när hon såg mig kastade hon sin pensel och sa ”ska vi åka till mammahuset jaaa”.
Och på kvällen kramades vi och hon sa ”jag älskar dig mammis”. Och jag svarade att jag älskar henne också.
Vi hann med att vara. Låg imorse bredvid varandra och vaknade till medan hon berättade massa saker. Hon har växt i allt detta, och hon pratar fritt om pappahuset och mammahuset, och vi rings när vi är ifrån varandra. Det finns ingen laddning och hon känns trygg i upplägget. Det är en väldig lättnad att se för mig som varit väldigt orolig kring just påverkan på henne i allt det här. Att allt som är nu snarare berikar än berövar.
Jag upplever en lättnad mellan oss i att vi både kan sakna varandra men också vara trygga i det vi har, och att vi direkt hittar tillbaka till vårt när vi ses. Att hon vet att jag alltid är med även när jag inte är det. Att jag är hennes mamma hela tiden som någon av er så klokt och vackert skrev innan.
Det vilar något oerhört också för mig i att leva sant och att vara utifrån känslan inombords. Att det finns en synk mellan känsla och agerande. Att prioritera och ge tid åt det som verkligen ger tillbaka. Och till det och dem jag vill ge. Och jag har haft en väldig tur i hur mitt nya life fallit ut just nu. Som bidrar till lyckokänslorna och lugnet.
Jag har förväntningar och drömmar igen som jag inte trodde skulle kunna införlivas och det känns vackert att få leva just nu.
Ibland är jag i sånt jag inte helt vet eller kan skriva om men jag tänker mycket på skrivandet här och hur mycket det ger mig. Jag söker efter den nya balansen i vad som kan rymmas. Men jag är här.
<3
Det har varit en dröm sen Tommy Myllimäki öppnade AIRA att få besöka dem & i lördags var det äntligen dags.
Efter en promenad över Djurgården i regnet möttes vi av just tvåstjärnig service, mat & vin i en väldigt vacker lokal.
En upplevelse som jag kommer ha med mig länge.
Dillkrustad havskräfta brynt smör
Jag var ju, mig själv trogen, tvungen att inleda med en margarita, som såklart var den snyggaste godaste margaritan jag nånsin druckit.
Potatis löjrom ansjovis
Otrolig lokal med Diana Orvings konst i taket.
Älskade inblicken i köket och chefs at work.
Sarah Jessica har inte varit ute sen Florens och jag kände att det var både dags och en plats värdig hennes presence.
Röding sockertång purjolök kaviar
Havskräfta fermenterad kumquat citrontimjan och grapefrukt i två serveringar
Brioche (med tror jag aktivt kol) var både så vacker och typ det jag skulle äta till frulle for the rest of my life om jag kunde.
Så fin havskräfta
AIRA signaturquenelle med pilgrimsmussla kungskrabba och tagetes
Serverades med en magisk beurre blanc.
Min dessert i livet. Rosa och otrolig.
Sorbet på preserverade blommor yuzu och koji
Vi tog ett vinpaket och ett juicepaket och delade. Väldigt bra val. Juicerna en konstform i sig.
Mjölk grön kardemumma havssalt och karamell
Och så såklart toalettselfie.
Efter några till efterrätter & hot shots osv etc så lämnade vi AIRA en verklig matupplevelse rikare.
Truly värt väntan & rätt tillfälle.
<3
Drömoffice via @vinterior
<3
@fieulkas look
Always @carolijn_braeken and pink details
Har aldrig röda plagg men tyckte detta var så fint @anastasiajmg
Så fin look @tods
JW Anderson så casualfin
@simplicitycity
Om min blommiga Fendi baguette hade en matching dress
@linneklund layering geni
@tinvcb
Så enkelt och snyggt
@sannafehrmans hem i Plaza
Så fint
Drömoffice no.2
Prada runway
Och @josefinehj in @prada
<3
Och så vaknar vi samtidigt som ljuset börjar leta sig in i lägenheten. Efter en lugn natt är sinnet lite lättare. Och fördelen med helgen är att vi sätter vårt eget tempo, allt får ta den tid det tar, och i det minskar stressen. Helt plötsligt har vi all tid i världen för några dagar.
Vi spelar musik, pratar, kramas och äter frukost i soffan och nu lagar hon mat och pysslar med sitt Modu kök och kaffemaskin, kommer med kaffe i en Blueykopp och jag kan bläddrar lite i ett gammalt nummer av apartamento. Tänker på det där att barn inte gör som en säger utan som en gör, och förutom att skriva det här lägger jag bort telefonen.
I tystnaden utan tv eller annat uppstår ett annat lugn, och så börjar vi hitta in i vår rytm.
<3
När det går lite tid mellan att jag skriver här så blir jag ibland osäker på om jag bara upprepar mig. För att det är samma tankar som snurrar och återupprepar sig.
Jag har spenderat några dagar med Gunnel och sen en dag isär då den här veckan blev lite logistiskt svår. Och idag känner jag mig lite oredo. Inför helgen ihop.
Att jag i det andrum som egentiden ger fylls av en annan ro, från innan barn och att jag just idag fick kämpa lite i att slå på det där stabsläget som krävs runt en livlig toddler.
Kontrasten mellan att vara helt i de egna behoven är stor. Att nu pausa och istället foka kändes just idag lite tufft. Och det är väl just en balans där som ska till. Där vi båda ryms.
Jag försöker hitta tillbaka till känslan av att vara i nuet och att vara närvarande. Och det kommer komma. Ansvaret är ett annat när det är jag eller ingen och just flera dagar i sträck.
Att vara härlig, rolig, lugn, den som lagar mat, kramas och fixar och busar. Leker och är. Kräver av en. Vi har vår rytm och det blir allt som oftast väldigt mysigt. Men stressen i det där ansvaret och att vara så på, blir mer påtaglig när den inte längre är konstant närvarande.
Det gäller att skapa planer, fylla dagarna med aktiviteter och att ta sig för fick jag som råd. Och jag har planerat in att göra nån utflykt på söndag. Men jag får dåligt samvete av att andetagen blir tyngre, att jag blir mer uppe i varv. Påslagen. Och att jag inte bara slappar av och är. Men vi lagar god mat, skrattas och kramas. Och jag tänker att det också är okej att sänka ribban de dagar där det inte finns mer att ge.
Att vi i det lilla har varandra och bara är. Och att det storslagna ibland just vilar i de små stunderna som spenderas ihop, på huk lyssnades på hennes berättelser.
Hon växer så snabbt nu när hon också är iväg, när det går lite tid mellan att vi ses. Och jag saknar henne ibland sådär så jag tappar andan. Men så hittar jag också tillbaka till mitt innersta när jag bara är mig. Utan ansvaret för en annan liten varelse.
Att vara förälder är ständigt upptäckande och utvecklande. Att genom nya situationer lära sig att hantera och lösa. Och allt går, och det blir bra. Och kanske känner ingen total koll på läget. Det känns också viktigt att våga fråga om hjälp i stunder, att önska sällskap. Att jag inte alltid måste klara allt själv.
Lugnet har nu iallafall lagt sig när hon somnat och allt har hunnits med. När den lilla pausen infinner sig så försöker jag att hitta tillbaka. Och jag intalar mig att den där känslan av att vara lite utlämnad i soloansvaret kanske är något som bara behöver lite tid för att landa.
<3
Förra helgen va jag solo och passade på att gå på två utställningar jag velat se, sena Picasso på Moderna och Diana Orving på Millesgården. Jag var också ute på ljuvlig och lång middag med flera stopp i lördags, lyckan när andra är på sportlov att vi fick bord på favvoställena utan bokning.
Jag fick också äntligen till att äta lunch med @rachelemilia på Schmaltz i fredags.
Hon är så mild, klok och snygg. Och jag lånar hennes bild pga tog ingen förrän efter.
Så tacksam för att instagram lett till så många fina personer.
På kvällen i fredags träffade jag @susannaserenban och drack margaritas.
Så härligt att få in dejter och värna vänskaper i vardagen när tid finns.
I lördags gick jag promenad runt en sjö med Pernilla på morgonen och det kändes sådär lite early SATC när de powerwalkar genom Central park med take away kaffe. Mysig start på dagen.
Sen åkte jag in till stan och gick mot Moderna.
Jag älskar Picasso och mycket färg och form. Vill att det ska hända mycket i konst.
Blev så glad av att äntligen få kliva in i det här rummet.
Utöver Picasso finns det ju alltid så mycket vackert i Modernas samling.
Calder och Miró.
En tavla som är viktig för mig. Köpte postern efter mitt första besök på Moderna i tonåren och den har funnits i alla lägenheter och hem sen dess.
Begynnelsen av konstintresseret känns den som en symbol för. Fint att se den igen.
Många cute couples som tittade konst
Och så sprang jag in i underbara Ulrika Djerf. Världens gullis och det var dessutom hennes födelsedag. Fint att få kramas, särskilt när de inte bor i stan.
Sen gick jag över till Söder och långmiddag, både på Café nizza och Bar agrikultur.
En maxad och allt igenom pangdag.
Vaknade till regn och tråk men vi tog oss ändå ut till Millesgården.
Otroliga textila verk av Diana Orving.
Millesgården är en sån gem i Stockholm. Allra mest en solig sommardag. Då är ett besök som en snabbtrip till Italien.
Efter Millesgården mötte jag upp fellow TWWP Sara Frii som också har ett hattbrand @hericane_thelabel och de släpper snart en limited edition svart pillerbox hatt i ull. Så väldigt fin kvalitet och perfekt look. Fick den orimliga äran att få köpa första exet.
Håll utkik på deras sida!
Vackra månar, frid i sinnet. En bubblande glädje av allt fint och mysigt som händer just nu. Väldigt tacksam.
Och ikväll kommer Gunnel. Bästa av båda världarna.
<3
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics