Time

Jag såg den här bilden på Pamela och blev lite rörd. I lyckan nu tänker jag mycket på hur skört livet är ändå, och hur det också är sårbart att vilja ha och att vara lycklig.

Och jag tänker på ynnesten i att få finnas. Det glöms lätt bort i att dagarna springer men jag känner det hela tiden nu. Jag önskar att få åldras och finnas länge, än mer sen Gunnel och igen nu. Att få vara med och leva.

Det är svårt att leva enbart i nuet men det är också den enda garantin en har. Att inte utgå ifrån att allt är evigt sätter saker på sin spets. Att en kanske för ofta tänker att en kan leva sen, under tuffa perioder, det har jag gjort. Skjutit upp livet.

Sen behövs processer. Att sitta fint i båten osv. Skynda långsamt. Men jag känner väldigt starkt nu vikten i att leva sant. På ett sätt som bidrar till välmående och pirr. Det kanske också är just för att jag hittat platsen där jag känner så. Och jag har verkligen inte alltid haft det och vill inte ta det här för givet.

Många som får veta att livet är tidsbegränsat eller kommer ta slut i förtid gör ju ofta förändringar och passar på, nyttomaximerar och ändrar. Och det är väl dramatiskt att tänka så, men också intressant. Varför inte välja ett liv som speglar den önskan inte bara när du vet att det inte alltid kommer finnas? För det vet vi ju på ett sätt om än långsiktigt.

Det kanske blir påfrestande att leva så, men också vackert att gå hem som vilken dag som helst men se med andra ögon på sitt liv. Om en kommer hem till någon som lagar god mat, eller ens att ha någon att komma hem till. Att bara titta en gång till på det en har, som en kanske drömt om innan och länge. Eller att ändra om det inte känns bra. Att säga till de vi älskar att vi älskar dem, att gå ut på den där middagen, åka på den där resan. Att ta vara på allt. Vara sin egen lyckas smed. Så mycket det går. Att göra vardagen till det där extra. Att se stunderna som något större.

Det är inte lätt att navigera i nya känslor. Andra tankar vaknar. Och jag försöker hitta det där ”lagom” läget i att våga vila i tiden men att samtidigt inte ta något för givet. Att uppskatta och värdesätta, se och vara rädd om. Ta hand om det som är viktigt. Unna mig glädjen.

Pamela som gjort sån revival, i annan estetik och filosofi ger hopp och jag blev påmind med bilden. Hon symboliserar det fina i att tid finns.

<3