Gravid vecka 39!

Två veckor kvar till BF. Förlossningsrummet är iordningställt och redo! Känns helt magiskt att själv få välja exakt hur jag ska få ha det på min förlossning. Mina saker, kuddar, mattor… vetskapen om att jag faktiskt kommer få föda i vatten om jag så önskar.

Jag kommer föda i tvättstugan! Valet av plats var inte helt självklar. Min första tanke var nog någon härligare plats i huset. Uppe i vardagsrummet eller varför inte ute i trädgården… men vid närmare eftertanke och råd från mina hemmaförlossnigsbarnmorskor landade beslutet tillsist till tvättstugan.

Mitt namn är Frida och jag är gravid med baby nr 3! Följ mig under de sista veckorna innan min planerade hemmaförlossning. Jag vill gärna dela med mig av min graviditet och resa mot varför jag väljer att föda mitt tredje barn hemma. Jag och min man Jonas bor i ett hus i en söderförort till Stockholm. Paradiset på jorden i min mening! Vi har två tjejer Stella 9 och Nicole 5. Mina tankar kring det tredje barnet kom i somras, den där varma torra sommaren som ni nog alla minns. Den sommaren förvandlades jag till en vad jag vill kalla “hippie mum”, lämnade knappt vårt område. Värmen och den semestern fick mig verkligen att varva ner från den hets och vardags-stress som jag vet att många delar med mig. Detta fick mig på andra tankar angående mina drömmar och mål framåt, och min längtan efter det tredje barnet började… den tredje graviditeten blev en del i min meditativa resa till ett mer grundat jag. Så blev jag gravid! Ganska snabbt efter beslutet… ångrade mig tusen gånger och kände vad har vi gjort!! Känslan kring den här tredje graviditeten har verkligen varit helt olik mina två tidigare. Då var det mer som ett självklart mission som bara skulle göras och avklaras. Målet var barnet. Nu är målet så mycket mer, så att  jag nästan ibland glömmer bort bebisen. Misstro mig inte, ser sååå fram emot att få träffa denna nya lilla individ. Ett stort projekt kring denna graviditet har nämligen handlat om själva förlossningen, jag önskar att få föda hemma i mitt älskade hus.

Från början hade jag inte så värst mycket politiska tankar kring mitt val att föda hemma. Snarare att jag kände att jag bara ville det. Inget djupare än så. Men dessto mer jag satte mig in i ämnet och fördjupade mig i allt som gick att komma över i läsning och research blev jag mer och mer övertygad att detta var det ultimata valet för mig. -Att få den förlossning jag önskar. Det gav mig också väldigt mycket tankar kring mina tidigare två erfarenheter. Vad var det som hände egentligen? Ingenting var eller gick fel med någon av förlossningarna men min nya pålästa hjärna fick mig att förstå nya saker som jag tidigare inte varit medveten om.

Oxytocin!!!! Min största aha-upplevelse handlar om vetskapen kring hormotet oxytocin. Kanske bara jag som inte känt till detta mirakel-hormon som tydligen flödar i oss. För mig blev det en av grundpelarna till varför min övertygelse blev så otroligt stark. Att jag ville föda hemma! Jag gjorde en koppling mellan stress-rädsla-oxytocin under mina tidigare förlossningar. Båda gångerna var jag väldigt rädd och mådde ganska dåligt rent psykiskt. Jag upplevde bilresan till sjukhuset som traumatiskt. Tiden just innan man får plats på BB. Ska vi få plats eller inte? Kommer det finnas någon barnmorska där för mig? Vad ska hända med de större barnen/barnet? Vad ska jag ha med mig? Måste hinna äta… ja ni kanske förstår. Denna stress har jag ju nu i efterhand förstått inte har den bästa inverkan för förlossningens gång och oxytocinet. Stress och rädslan hämmar nämligen att detta hormon får flöda fritt. Och det är detta hormon som får oss att föda.