Vägen mot hemmaförlossning | June 16, 2019

Mitt namn är Frida och jag är gravid med baby nr 3! Följ mig under de sista veckorna innan min planerade hemmaförlossning. Jag vill gärna dela med mig av min graviditet och resa mot varför jag väljer att föda mitt tredje barn hemma. Jag och min man Jonas bor i ett hus i en söderförort till Stockholm. Paradiset på jorden i min mening! Vi har två tjejer Stella 9 och Nicole 5. Mina tankar kring det tredje barnet kom i somras, den där varma torra sommaren som ni nog alla minns. Den sommaren förvandlades jag till en vad jag vill kalla “hippie mum”, lämnade knappt vårt område. Värmen och den semestern fick mig verkligen att varva ner från den hets och vardags-stress som jag vet att många delar med mig. Detta fick mig på andra tankar angående mina drömmar och mål framåt, och min längtan efter det tredje barnet började… den tredje graviditeten blev en del i min meditativa resa till ett mer grundat jag. Så blev jag gravid! Ganska snabbt efter beslutet… ångrade mig tusen gånger och kände vad har vi gjort!! Känslan kring den här tredje graviditeten har verkligen varit helt olik mina två tidigare. Då var det mer som ett självklart mission som bara skulle göras och avklaras. Målet var barnet. Nu är målet så mycket mer, så att jag nästan ibland glömmer bort bebisen. Misstro mig inte, ser sååå fram emot att få träffa denna nya lilla individ. Ett stort projekt kring denna graviditet har nämligen handlat om själva förlossningen, jag önskar att få föda hemma i mitt älskade hus.

Från början hade jag inte så värst mycket politiska tankar kring mitt val att föda hemma. Snarare att jag kände att jag bara ville det. Inget djupare än så. Men dessto mer jag satte mig in i ämnet och fördjupade mig i allt som gick att komma över i läsning och research blev jag mer och mer övertygad att detta var det ultimata valet för mig. -Att få den förlossning jag önskar. Det gav mig också väldigt mycket tankar kring mina tidigare två erfarenheter. Vad var det som hände egentligen? Ingenting var eller gick fel med någon av förlossningarna men min nya pålästa hjärna fick mig att förstå nya saker som jag tidigare inte varit medveten om.

Oxytocin!!!! Min största aha-upplevelse handlar om vetskapen kring hormotet oxytocin. Kanske bara jag som inte känt till detta mirakel-hormon som tydligen flödar i oss. För mig blev det en av grundpelarna till varför min övertygelse blev så otroligt stark. Att jag ville föda hemma! Jag gjorde en koppling mellan stress-rädsla-oxytocin under mina tidigare förlossningar. Båda gångerna var jag väldigt rädd och mådde ganska dåligt rent psykiskt. Jag upplevde bilresan till sjukhuset som traumatiskt. Tiden just innan man får plats på BB. Ska vi få plats eller inte? Kommer det finnas någon barnmorska där för mig? Vad ska hända med de större barnen/barnet? Vad ska jag ha med mig? Måste hinna äta… ja ni kanske förstår. Denna stress har jag ju nu i efterhand förstått inte har den bästa inverkan för förlossningens gång och oxytocinet. Stress och rädslan hämmar nämligen att detta hormon får flöda fritt. Och det är detta hormon som får oss att föda.

Ulrika · 7 years ago
GO FOR IT!;) Jag födde hemma I Londonlivet som 23åring 94- I hus vid havet 96, på stormig ö i Norge 99... och sedan på Örebro BB av alla tråkigare platser pga omständigheter 05 0ch 06... fem döttrar ;)

Frida Billegren · 7 years ago
Hej Ulrika och tack för att dina upplyftande ord. Och tack för att du vill läsa min blogg! Älskar att få höra om andra som fött hemma och varit nöjda med det, ger mig en positiv boost! Ha det fint! /Frida

Martina · 7 years ago
SÅ SPÄNNANDE att följa din resa! Jag har BF i december och är väldigt nyfiken på att föda hemma. Hur hittade du ditt ”föda-hemma-team”?❤️

Frida Billegren · 7 years ago
Hej Martina, kul att du också funderar på att föda hemma! Jag hittade mitt föda-hemma-team genom min barnmorska på mödravården. Hon gav mig en lista med namn på de barnmorskor som har license för hemmaförlossning i Stockholm stad. Sedan fick jag själv kontakta dem! Lycka till och tack för att du vill följa mig på min resa.

Johanna · 7 years ago
ÄLSKAR att du ska blogga om det här! Vilken förebild du är!! Och vad spännande det ska bli att få följa med på resan!

Sunni · 7 years ago
Hej! Hittade hit via Peppes blogg och blev lite gråtfärdig - så fint du skriver. Jag födde (i Bryssel) för lite drygt 10 månader sedan och var hemma med stöd av min otroliga man till 8-9 cm (tog cirka 7 timmar), vi åkte in och ca 90 minuter efter ankomst kom vår son. När jag pratade med BM på förlossningen om min önskan att föda utan medicinsk smärtlindring så gav de alla mig rådet att stanna hemma så länge som möjligt. Det gjorde vi och det blev perfekt för oss. Bryssel är ju lite ”lyxigare” än Stockholm på det viset att man vet vilket sjukhus man åker till och det finns alltid plats - så den oron kan man lägga bort (så viktigt, tror jag!). Det betydde att jag hade ”rekat” förlossningen och vägen dit - mitt i värkarna insisterade jag på att ta trapporna till förlossnngen :) men det tyckte BM där också var bra - gav värkarna ännu en knuff i rätt riktning. Jag ville i alla fall säga lycka till och tack för den fina bloggen! Jag kände också som en tidigare kommentar - smärtan var min allierade. Det kändes väldigt rätt, liksom. Och, viktigt förstås, just för mig var smärtan inte så farlig.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.