Ett måste inför julhelgen är att spana in dokumentären “Mitt Livs Hotell”.

Knasig, knäpp & alldeles underbar!

Många har kört förbi det mytomspunna hotellet alldeles intill motorvägen norr om Norrköping och kanske undrat vad som finns därinne.

Bor det någon där?

Hotelldirektören Maria är uppvuxen på Stenkullen och driver det idag helt själv. Här har kungligheter och kändisar setts i vimlet ända sedan 1800-talet, allt är intakt. Bara den som godkänts av Maria får övernatta. Nu bestämmer hon sig för att hitta en man och ger sig ut på dejtingsidorna på nätet.

En berättelse om livet på ett ödesmättat hotell
av Jenny Widell.

ꕥ

Fortsättning på 2022 i bokstavsordning
(med några undantag) kommer här!

Närhet.

Numera har jag nära både till Köpenhamn, Österlen och Kullabygden.

En lyxig blandning av puls, inspiration och sinnesro!

Oliver.

Vi har alla våra osynliga krig och i år är jag otroligt stolt över min lillebror.

Prestation.

Lite så kan mitt år sammanfattas.

Jag har kastat mig ut i så många ovissa situationer som rört både mitt nuvarande jobb och gamla bolag att jag ibland inte förstår hur saker har kunnat lösa sig så bra som det faktiskt har gjort!

Renovering. 

I början av maj blev vi färdiga med renoveringen av vår lägenhet på Valhallavägen, den 3 juni sålde vi den utan att veta vad vi hade att vänta oss.

Jag som har tänkt efter innan i hela mitt liv kände en enorm frihetskänsla av att våga hoppa.

Stil.

Tänk att när man väl tror att man hittat sin egen stil så ändrar man sig lika fort igen.

Att inte kunna springa till Arket på lunchen, besöka Södermalm på helgen eller Biblioteksgatan direkt efter jobbet gör självklart att man inte utsätter sig själv för lika stora frestelser, impulsköpen är lika med noll nu förtiden.

Min i grunden sportiga stil kommer mycket mer till sin rätt här nere och jag klär mig mer bekvämt, inte lika forcerat och färgen svart lyser med sin frånvaro.

Tänkvärt. 

De senaste veckorna har gjort att jag börjat fundera en del på vart jag kan vända mig när jag behöver svar i svåra beslut?

Min mammas bästa vän Ingrid är precis lagom spirituell och igår bad jag henne lägga två kort som kanske kunde hjälpa mig framåt.

Summan av budskapen var You have all the power within you och Ett öppet hjärta är ett modigt hjärta.

Perfekt!

Ultimat.

I år har jag lärt mig att det finns många scenarion där jag känner att livet och vardagen är totalt fulländad, oftast enbart på grund av små enkla saker och grym timing.

En låt, smak, doft, färg eller känsla, gärna i kombination med familj eller vänner.

Flertalet gånger under året har jag känt genuin lycka och det gör mig så otroligt glad.

Vintage.

Nu i december är det 1 år sedan jag sa åt mig själv att sluta köpa kläder på H&M, Zara eller via liknande butiker.

Alla gör som dom vill men när jag insåg att vartenda plagg jag köpt på kedjor likt dessa såldes vidare i andra hand efter max två – tre användningar, då ville jag utmana mig själv!

Ett par nya jeans har åkt ned i påsen från Weekday men annars har jag knappt köpt någonting nytt.

Favoritplaggen har alla köpts second hand i Malmö och Köpenhamn och årets vattendelare Ugg´s, fyndades nästan helt nya på Sellpy.

Med det sagt saknar jag överhuvudtaget inte att hets-leta plagg inför restaurangbesök eller fredagsdrinkar!

Ynnest.

Visst kan vi alla vara överens om att det är en ynnest att vara vid liv?

Med allt fruktansvärt som hänt i världen under 2022 så är jag otroligt tacksam över att ha en valmöjlighet.

En egen röst att själv få bestämma hur jag vill leva och med vem.

Ångest

Nästan obefintlig i år vilket är första gången på jag vet inte hur länge.

Mitt största tack till Therése Göthrick på Medical Fysioterapi Norrmalm.

Om du lever med trauma och smärta på fysisk och psykisk nivå så råder jag dig varmt att kontakta Therese.

Hon har räddat min vardag och jag har henne att tacka för så mycket.

Jävligt rolig är hon också!

Äntligen.

2023 står inför dörren och det ska bli så otroligt spännande att se vad året har att erbjuda.

Igår vände ljuset, äntligen!

Önskan.

Jag har så mycket att se fram emot och har hundra olika saker som jag håller tummarna för.

Förhoppningen är ett friare liv där jag hittar tillbaka till inspirationen och kreativiteten, något som lätt hämmas när man är under stress.

Jag ser fram emot att lära känna mina vänners kommande barn och umgås mer med dem som redan finns.

2023, jag är så redo för dig.

꧁꧂

Att sammanfatta ett år som gått är alltid lika svårt.

Låt oss ta hjälp av alfabetet för att se vart vi hamnar?

Aldrig & Alltid

Aldrig förr har ett år kantats av så många omvälvande livsförändringar.

Jo, livet har alltid varit så för mig.

Undrar när det stabiliserar sig?

Bästa vänner.

Under året som gick infann sig ett lugn inombords gällande mina vänskaper.

Olikheter kommer alltid finnas gällande var i livet man befinner sig eller hur man är som person.

Med stor tillit, förståelse och ödmjukhet är vänskap det enklaste som finns!

Caroline Levy.

Vi avslutade vår 11 år långa relation som kollegor men vänskapen blev starkare än någonsin.

Till vår hjälp hade vi varandra och 1 timmes terapi.

Tips till dig som driver bolag med en nära vän eller partner: Ta extern hjälp vid minsta oklarhet!

Drömmar.

Det är med stor värme i bröstet jag ser tillbaka på mina nedskrivna drömscenarion och nu efter mycket slit har uppnått dom.

Emely.

För första gången på 11 år hittade jag tillbaka till mig själv.

Jag vände blicken inåt, flyttade från en stad jag älskar till den plats där jag hör hemma.

Jag fick tillbaka min styrka och med den styr jag min inre kompass som idag är starkare än någonsin.

Förlovning.

Ensamvargen och stormvinden, henne ville någon leva sitt liv med.

Gränser.

Med flytten höjdes min inre röst.
Jag drog gränser och sa ifrån, inte en självklarhet från tidigare år.

Hem.

2022 blev året då jag flyttade hem.
Hem till Skåne.

Intensivt.

Tiden har gått så fort och långsamt på en och samma gång.

Med facit i hand var tempot inte ultimat men nästan allt har varit roligt!

Jag.

Börjar ni se ett mönster?

För första gången i mitt liv sätter jag mig själv före andra.

Saker och ting har fått stå tillbaka när sorgen, saknaden eller tröttheten har varit för stor.

Konsten att prioritera sig själv är en styrka som leder till framgång, framförallt när det kommer till livskvalitet!

Kanske.

Året har kantats av ovisshet och slutar likaså.

Jag vet fortfarande inte hur min vår ser ut men ropar högt ut till universum vad jag behöver.

Längtan.

Efter flytten längtar jag mycket efter många.

Mamma.

Tanken på en framtid utan min mamma är smärtsam men minnet av henne är ljust.

En något moloken sammanfattning men livet är inte alltid stilleben i motljus.

Resten av året tar vi imorgon!

⁂

16 bilder hämtade från mappen med skärmdumpar.

Nästan som att kika in i mina tankar för en sekund.

Häng med!

Njut av dagen!

✼

–   1  2  3  4  5  – 

Jag har alltid haft en förkärlek för det fysiska magasinet. När jag var fem kunde jag läsa och från 11-års ålder har jag några av mina finaste minnen. I Malmö fanns en affär som låg mitt emot stans bästa skomakare, tänk er Press Stop på Götgatan i Stockholm. Doften av trycksvärta, plast och något sött. Det var här mitt intresse för bild och text började.

Living, Martha Stewart, ett magasin som kom ut en gång i månaden packades varsamt ned i en sladdrig påse och togs med hem. Väl hemma började ritualen.

Jag satt alltid på samma stol. Längst in mot öppningen i köket där mamma serverade mig en stor skål med snabbnudlar. Bredvid mig hade jag en svart sax, en sådan man klipper kryddor med. Självklart var den inte alls anpassad för ändamålet jag skulle ha den till men det var så det var i vår familj, det vackra gick före det praktiska.

Inte ultimat men livet blev ljuvligt i det lilla.

Vid sidan om saxen låg mängder av genomskinliga plastfickor och en grön pappersmapp med gummiband runt hörnen. Försiktigt öppnade jag tidningen och började klippa bort omslaget, något jag idag aldrig skulle göra då detta för mig är heligt.

Bilder av välkomponerade arrangemang, karvade pumpor, karaffer med citrongult iste, trädgårdar och bakverk, alltid amerikanskt men aldrig för mycket.

På den tiden var Martha Stewart nytänkande och en opinionsbildare inom det hon gjorde. Det var via hennes reportage som min inspirationslust väcktes och jag lärde mig tidigt att se vardagen genom olika stilleben, kompositioner. Snabbt märkte jag att det kunde skava inombords om något inte kändes rätt i färg och form.

Via magasinen kunde jag fly in i en annan värld som plötsligt kändes tillgänglig.

Det var som att någonstans bortom vårt hus i Skåne fanns det en uppsjö av något helt annat och just precis nu, fick jag vara en del av det. Jag klippte och klippte. Över hela golvet låg det smala remsor av färgglatt tidningspapper och när jag var färdigt var det dags att sortera.

Det roligaste av allt.

Försiktigt förde jag in urklippen var för sig i olika kategorier. Tanken på att jag när som helst kunde plocka fram min samling var värmande.

När som helst helst hade jag möjlighet att få fly bort från vardagen och in bland pärlhyacinter, kanderade apelsiner och vaktelägg. Förutom bilder på vackra interiörer, fantastiska bakverk och trädgårdar så var reklam på den tiden något helt annat än vad den är idag.

Visserligen var den inte alltid politiskt korrekt och det var självklart problematiskt i sig – men det fanns en humor jag än idag kan uppskatta.

“Got Milk?” är en amerikansk reklamkampanj skapad av reklambyrån Goodby Silverstein & Partners och fotografen Annie Leibovitz tog fler än 180 av alla de porträtt på kändisar som var med i annonserna.

På den tiden hade fysiska magasin en räckvidd som är milslång ifrån vart den är idag och Leibovitz började förstå storheten i att göra detta riktigt bra, hon såg framför sig att bilderna skulle synas överallt – och precis så blev det.

Det fanns ingen brist på kändisar som var villiga att delta i kampanjen men det fanns en liten hake: Alla behövde vara mjölkdrickare. Stjärnorna tjänade bara en bråkdel av vad de normalt debiterade för reklam och de flesta skänkte arvodet till välgörenhet. Så om inte pengar var den motiverande faktorn till att delta så måste konceptet vara det, något fler borde anamma för att ha möjlighet att skapa minnesvärd och skarp marknadsföring.

Woppie Goldberg var särskilt intresserad av att delta eftersom konceptet påminde henne om en annons för Levy’s rågbröd som hon brukade se som barn, vars minnesvärda slagord var: “You don’t have to be Jewish to love Levy’s.”

Annonsen visade barn från alla olika etniciteter och på samma sätt såg NBA-stjärnan Dwight Howard sambandet mellan sina barndomsdrömmar och Got Milk-kampanjens inkluderande egenskaper.

Den idag klassiska mjölkmustaschen blev ett väldigt enkelt men engagerande meddelande som bara råkade ha en inneboende uppmaning till handling.

I veckan som gick fick jag en rolig förfrågan och efter några tuffa dagar på jobbet sökte jag runt efter inspiration för att komma in i rätt känsla då temat var mat och nyår.

Väl inne på House & Gardens hemsida så klickade jag in mig på deras receptkategori och plötsligt kastades jag tillbaka till 20 år i tiden.

Tillbaka till hörnet vid köksbordet, omgiven av tidningsurklipp, saxar och med munnen full av nudlar.

Bildvalen, färgerna och texterna, precis allting påminde om just den känslan som väcktes i mig när jag som 12-åring drabbades av det jag tror många kreativa personer känner igen.

Känslan att verkligen drabbas av en bild eller vackra ting i grupp kan verka löjlig och oftast förminskas den när man stöter på andra som är mer pragmatiska men jag står fast vid att den går som ett rus genom kroppen. Kanske är det samma för dem som tycker att siffror är ljuvligt och löser en matematisk formel?

Hur som helst så fann jag det jag letade efter: Inspiration.

Även om jag sett liknande bilder hundratals gånger , så kände jag en stor ömhet över att jag än idag blir mitt 12-åriga jag inför kreativt skapande.

Att jag än idag kan få bli drabbad av livets storhet, alldeles alldeles gratis.

Ett dygn med känslor överallt och ingenstans.

Tårar i Kungsträdgården & gapskratt på Kvarnen. Skinkschnitzel, eventplanering och uppgradering. Julgranar, stresspåslag och Nybroviken.

Stockholm, jag har visst saknat dig.

Förra helgen fyndade jag en underbar bok på Myrorna som verkligen passade min sinnesstämning den dagen.

Min enda önskan var nämligen att sitta utomhus på ett café med värmelampor och bläddra i någonting som kändes äkta och mysigt jämfört med stressiga Instagramflöden och forcerade önskelistor.

Boken kostade 19 kronor och tog mig med på en inspirerande resa tillbaka till 90-talets inredningstrender.

Country Style är skriven av antikfantasterna Judith och Martin Miller och fokuserar på olika hem som ligger på landsbygden i Spanien, Italien Frankrike och USA ja, till och med Sverige.

Jag valde ut några av mina favoritbilder som jag hoppas faller er i smaken!

Hoppas att du får en fin dag!

Jag och Carro har i princip suttit ihop de senaste 11 åren.

2011 påbörjade jag mitt första riktiga jobb med henne som kollega, efter tre år värvade jag henne till min firma, vi tog steget och omvandlade bolaget till ett gemensamt AB och i åtta år sågs vi varje dag.

Nu är det inte så längre och livet har blivit tomt och annorlunda, inte dåligt men annorlunda.

Därför var det med pirr i magen och ett stort leende som jag mötte henne vid bussen i fredags.

Tre dygn skulle spenderas tillsammans och igår åkte vi över sundet till vår favoritstad Köpenhamn.

Glad andra advent!

Idag har vi bott här i en månad.

En månad med lånat hus, plusgrader och torrt väglag.

Tack Skåne!

Trevlig torsdag!