Tidigare idag stannade jag och pratade med en granne. Vinden låg precis rätt och en mjuk, blommig och lite tvålig doft svävande från henne mot mig. Som jag ofta gör när jag känner en trevlig doft från en person frågade jag om hon bar parfym, och i så fall vilken. Det visade sig vara den här klassikern:
Cacharel Eden från 1994. Den har ett helt fruktfat med ananas, melon, persika och citrusar. Förutom det även en bukett av lotus, näckros, liljekonvalj, tuberos och mimosa. Allt detta på patchouli, sandelträ och tonka. Jag fick låna med mig flaskan hem för att ta en dekant, tack snälla grannen.
I parfymforumet säger tjejerna:
”…vegetal, fresh and spring like (in a ”smelling literal plants” way, not a pastel floral candle way). It reminds me of sitting in a dandelion field.”
”It’s like a clean scent for odd women.”
”Neon pink and yellow fairies in a green lush garden come to mind.”
Fuktig, mossig, josig, vattnig, krispig, grön, jordig. Jag gillar den.
Parfymintresserad psykologstudent och tvåbarnsmamma. Jag gillar mode från 80- och 90-talet, att rota på second hand-butiker och att scrolla på auktionssidor
Instagram: a.vestergren