Att ligga efter och att komma ikapp | April 13, 2026

God morgon från ett café i Gamla Stan. Jag ska sitta här en stund och läsa kurslitteraturen från skolmomentet vi är i nu, samtalsmetodik. Har aldrig varit så här inspirerad inför något tror jag! Lyxigt.

De senaste veckorna har jag fallit av vagnen en smula. Jag insåg att jag behövde kontakta (den underbara) studievägledaren på mitt program för att reda ut saker och ting runt hur jag ligger till i studierna.

När förra terminen började gick jag rakt från heltidssjukskrivning på grund av utmattning in i en ganska tung utbildning på 100%. Med de förutsättningarna var jag helt klar med att jag fick testa och se hur det skulle gå. Avbryta och pausa om det skulle behövas.

Varefter tiden har gått har jag fått fler och fler uppgifter som släpar efter mig. För att vara behörig till termin tre i höst behöver jag riva av dem under den här terminen helt enkelt, vilket är ett stort jobb att göra på ett par månader. Om det inte går får jag ta ett studieuppehåll och ta igen tentorna i lugn och ro.

I en och en halv dag grät jag. Delvis på grund av att det är så sorgligt att skiljas från min klass som jag gillar så mycket. Men även den ovälkomna gamla följeslagaren prestationsångesten som viskar i mitt öra att man SKA klara en utbildning på fem år. Men vem har sagt att det är sant egentligen? Jag är säker på att man kan bli en bra och inspirerad psykolog även om det tog sju år att ta examen!

Nu har jag landat i att det är ungefär 50/50 om jag tar ett uppehåll till hösten eller inte och det känns faktiskt helt okej. Eller ganska skönt? Det är mer än rimligt att plugga på ett sätt som gör att man får gå igenom utbildningen med hälsan i behåll. Jag jobbar fortfarande mot mina mål men jag kan omvärdera metoden på vägen.

Den här veckan har vi som sagt samtalsmetodik. Det höjer min moral mycket, jag är ganska säker på att såna här praktiska moment är mer min grej än statistik och teori om neurovetenskap.

Kan ni inte skicka er bästa pepp i kommentarerna? Hur var vägen för er till examen? Vill veta allt <3

Kram

Jeanette Åkerberg · 2 months ago
åh finis! jag tog en break mitt under mina studier när det kändes som att inget var kul eller inspirerande längre. jag reste och kom tillbaka med ny energi! sök svaren inåt och känn efter vad som blir bäst för dig, viktigt att vara inlyssnade och snäll i lärandet. att bygga en bra grund där du bibehåller glädjen och intresset. hejar på dig! <3

Andrea Vestergren · 2 months ago
Så himla sant, tack<3 Vill höra mer om dina resor sen! Kul!!

Andrea · 2 months ago
Åh jag har haft massa tentor och sånt efter mig i ämnen jag inte var superintresserad av. Det blev nog ändå minst en termin extra plus att jag drog ut på examensarbetet lite. Nu är jag snart färdig med min PhD som också blir typ en termin försenad. Vill bara säga att exakt noll personer har ställt frågor om detta när jag sökt jobb både inom och utanför akademin. Flera seniora forskare på min avdelning tog också extra år på sig så jag tror och hoppas att både du och jag är i gott sällskap!! Låter jätteklokt och insiktsfullt att bolla med studievägledaren.

Andrea Vestergren · 2 months ago
Så himla spännande med phd! Heja dig. Och fint att du också har tagit det i din takt. Egentligen är det nog inte så ovanligt att folk gör på sitt eget sätt, tar paus oavsett anledning. Bara att de som bränner igenom utbildningen på fem år syns och hörs:) Lycka till med allt!

Åsa · 2 months ago
Du är viktigast! Glöm inte det! Håller inte du så är inget annat värt något! Ta hand om dig och gör utbildningen på ditt sätt ❤️

Andrea Vestergren · 2 months ago
Det är så sant! Hälsan är allt. Det finns så mycket mer utöver studierna att ha energi för. Tack<3

Johanna · 2 months ago
Om det är något jag önskar är det att jag hade låtit mig själv pausa ibland. Jag är forskare och har alltid varit den ”duktiga” studenten, men har också kört slut på mig själv totalt från 24 års ålder och blivit sjukskriven minst sex gånger. Som universitetslärare vet jag också att även studenter som tar extra tid på sig kan vara oerhört kapabla! Och herre gud, statistik. I min humanistiska värld hade det varit konstigt att lyckas med det på första försöket ;) <3

Andrea Vestergren · 2 months ago
Tack för att du delar med dig av det här. Det är lätt att hamna i tankar om att saker ska vara på ett visst sätt och man ska följa ett spår. Fint att få lite perspektiv i din kommentar<3

Elin · 2 months ago
Jag har ju läst samma utbildning som du och efter första året blev det verkligen både roligare och lite lättare! Heja dig!

Andrea Vestergren · 2 months ago
Vad skönt att bli påmind om det. Jag vet att någon äldrekursare sa det precis när jag började men sen är det så lätt hänt att jag gräver ned mig i det som är just nu. Så känns det som att det alltid kommer vara just såhär. Men redan nu får jag lite tid att andas och tänka, samtalsmetodiken har verkligen lättat på oron. Det är så roligt! Hoppas du trivs med yrket. Och tack<3

Karin · 2 months ago
Du har det i dig, oavsett vilken tid det än tar dig att ta dig till målet! <3

Andrea Vestergren · 2 months ago
Fint sätt att se det, tusen tack<3

Julia · 2 months ago
Jag vill bara säga att det är också värt att tänka på att liksom portionera ut det jobbiga. Alltså kan det vara värt att släpa sig igenom det jobbiga nu för att slippa det sen? Har också gått en aslång utbildning och vet att det kan kännas så jäkla trist och motigt. Och då var det långt innan jag hade barn, nu vet jag inte om jag skulle palla alltså. Men med allt som är jobbigt på olika sätt tycker jag det hjälper att försöka beta av saker för att inte morgondagens jag ska behöva göra allt. Det har hjälpt mig mycket med sån här slentrian-prokrastinering som bara bygger på sig annars.

Andrea Vestergren · 2 months ago
Alltså det är så himla sant! Jag har alltid varit sjukligt uppskjutande men nu, en och en halv termin in har jag börjat ändra mig just för att jag har märkt att man inte KAN bygga upp det där berget av uppgifter för mycket! Ändå bra lärdom hehe. Så att bryta upp stora, otydliga grejer som ger ångest till mindre delar är svinbra idé för att komma igång. Och att inte göra perfekt, bara göra nåt! Tack för din kommentar<3

M · 2 months ago
Jag tog ett uppehåll mitt i studierna när motivationen inte fanns kvar och jag var mitt uppe i break up och allt i livet var rörigt. Reste en termin och fick prova på något nytt och kom med nya insikter vilket ledde till byte av utbildning - bästa jag gjort. Nu flera år efter att ha arbetat pluggar jag vidare på en master inom samma område jag hoppade av från men med massa motivation. Dock är jag gravid med andra barnet så inte heller den här utbildningen kommer bli spikrak. Pendlar mellan att känna mig misslyckad och vilja köra f-ledigt och plugg, och att tänka att livet är såååå långt och att det verkligen inte gör något om jag blir klar senare än mina kursare. Att man inte är misslyckad. Så precis som alla andra kolla här säger - ta det i din takt (jag ska försöka tänka samma om mig själv vilket är svårt). Nästan alla jag känner eller träffat som genomgått långa utbildningar och eller satsat på akademisk karriär har tagit ”längre” tid på sig än de ursprungligen tänkt. Vad tråkigt om vi stressade oss igenom och inte höll i slutändan i stället för att tänka att livet är här och nu och acceptera att resan är äventyret?! (Sorry för långt inlägg, skriver lika mycket till dig som till mig). Kämpa på och vad modig du är som 1. Pluggar efter utbrändhet och två barn 2. Vågar bryta med det ”ursprungliga” utbildningsupplägget. Det kräver faktiskt ganska mycket och det är beundransvärt att du lyssnar på dig själv! <3

Andrea Vestergren · 2 months ago
Tack för att du delar, så fint och intressant att höra om din bana. Det är veeerkligen så, jag hör väldigt ofta om att folk har tagit upphåll, rest osv osv. Så den här rigida bilden av att man måste göra på bara ett sätt har jag ju liksom hittat på? haha. Men ja, det tar tid att omvärdera helt. Tack igen<3

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.