Handarbetets vän är jag

Att sticka och göra annat med händerna är ofta extremt tråkigt. Jag följer många stickkonton på insta och uttrycket kan vara väldigt… optimistiskt. Glättigt? Tjejerna maler ut projekt efter projekt och allt ser perfekt ut.

För mig är det till stor del en irriterande, seg och jobbig process. Det tar tid! Det måste få ta tid. Att lägga de timmarna på att testa mig fram, repa upp och göra igen är investeringen jag gör för att få ett plagg av fint material med högt affektionsvärde. Ibland blir det inte så jämnt eller snyggt men jag känner starkt för mina sneda små plagg ändå.

Just precis nu sitter jag med en modifiering av min dotters Första tröjan, mönstret har Julia Bäckman skrivit. Gratis att ladda ned! Jag har gjort säkert fem stycken av den här till både mina och andras barn. Den här är i blandat ärvt och loppet restgarn, trevligt med en randig effekt tycker jag.

Min unge har växt och tröjan hade gått sönder lite så jag har repat upp den nedtill för att förlänga bålen och göra en ny mudd. Känner mig så kapabel!! Mamma fixar.

Tröjan är nog färdig att maskas av alldeles strax.

Sedan ska jag lägga upp en riktigt mysig liten teststickning för Mitzo i det här underbara, kallt rosa garnet i ull och alpacka! Det är Lang Yarns Carpe Diem (Reklam pga garn och mönster mottaget pga teststickningen). Jag älskar alpacka, det är lätt och lent med ett fint fall.

Håller ni på något med händerna just nu? Kram