De senaste veckornas nätter har inte bjussat på särskilt stabil sömn. Det har varit varmt, jag har varit lite understimulerad fysiskt. I natt vaknade jag och tänkte på bland annat lavendeln, lavendeln måste ju beskäras! Men hur, och när? Som om det är så pass viktigt att min hjärna rycker upp mig klockan fyra för att lösa detta? Ja ja. Förmodar att det är en underliggande oro inför terminsstart som är orsaken.

Jag ska ju börja plugga men ännu större känns det att mitt äldsta barn börjar första klass. Mitt storlilla barn. Jag som inte ens vant mig vid att vara mamma än?

Vad är det de unga brukar säga när man tappar greppet lite, touch grass? Jag gick med lågmält molande ångest och satte mig framför den där lavendeln och skördade blommorna. Att klippa dom kan visst trigga en ny, om än lite mindre praktfull blomning. Senare ska de beskäras ned till en 15 centimeters stubb för att kunna ta sig och bli snygga igen till nästa sommar.

Det är som dom säger, man mår bättre av att vara ute! Och ha händerna i jorden!

Nu ligger lavendeln på tork, det doftar starkt aromatiskt i matrummet. Vänner och familj kan se fram mot olika lavendelprodukter i julklapp.

Det var det för nu. Kram!