En helg med ett barn

Planen var att hela familjen skulle åkt till fjällen den här helgen. Jag och ett barn fick stanna hemma pga 40 graders feber medan andra barnet och min man åkte utan oss. Min man hade fixat och bokat och jag tyckte lite synd om honom för att det inte blev som vi hade tänkt.

Han tittade på mig och sa ”du blir inte ofta besviken va?”

Det var en intressant observation. En lustig effekt av att leva ihop med någon är att en annan person som ser en nästan lika ofta som man ser sig själv, fast utifrån. Frågan fick mig att fundera. Min avsaknad av besvikelse hänger förmodligen ihop med en nästan total brist på inlevelseförmåga. Jag blir inte besviken på en inställd plan som knappt väckte några känslor i mig från början, även om jag uppskattar en rolig plan. Förstår ni vad jag menar?

Jag saknar resten av familjen men har haft en väldigt speciell helg med mitt stora barn. När febern släppte fick vi en chans att umgås på ett sätt vi sällan gör. Vi skrev en lista på roliga saker att göra hemma och bockade av tre av punkterna. Hälsa på farmor och farfar, facetime:a morfar och åka till stan och fika.

Vi provade Kersh Kaffes nya hål i väggen på Götgatan. Vi tog en kaffe och en bit mjuk pepparkaka, sittdansade till musiken och pratade med den trevliga personalen.

En sån stund jag hade som målbild när jag traskade runt i den kvävande tillvaron som bebisförälder! Det var ingen rolig tid. Att dra gemensamma skämt, diskutera och dela observationer med mina barn är däremot mycket roligt.

Sedan hem igen. En stor hög med repat garn väntar på att jag ska ånga eller stryka ut det för att det ska bli ok att sticka med igen. Pust.

Det var sol!

Det var allt. Kram