Jag vet inte ens vad jag ska säga. Attentatet i Örebro, vilket regeringen och myndigheter lägger stor energi på att rama in som något annat än ett terrorattentat. Jag tänker på offren som kanske flytt krig för att sedan komma hit och brutalt få livet avslutat på det här sättet. Den här händelsen har satt en tydligare skräck hos många som bor i det här landet. Jag är en av dem. Det är en bekant känsla, jag har känt den under hela min uppväxt. En underliggande stress som inte går att skaka av sig. Nu visar det sig tydligt att rädslan alltid varit befogad.
Parallellt med att den ena mer sjuka händelsen efter den andra kablas ut ska man ändå hålla på med sin lilla vardag. Stickar, oroar mig, syr och funderar på mina barns framtid, gör Camilla Hamids recept på glass (den blev jättegod!) och våndas. Det är svårt att existera i det här samhället just nu men jag måste förhålla mig till det.
Jag har sminkat mig. Det hjälper för att göra skillnad på morgon och dag
Jag och min vän Andréa var i Jeanericasbutik för att kolla samarbetet med La Bagatelle.
Fångad på bild av Mira Wickman
Tycker den här jackan är så romantisk
Bålen på vårens tröja är klar. Det är Sweater no 23 av My Favourite Things knitwear.
Provade lite kläder jag fått ärva.
Det var allt. Kram
Parfymintresserad psykologstudent och tvåbarnsmamma. Jag gillar mode från 80- och 90-talet, att rota på second hand-butiker och att scrolla på auktionssidor
Instagram: a.vestergren
D · 1 year ago
❤