Svalt i luften, varmt på huden

Det är en sorgens jävla dag. Den orangea clownen vann presidentvalet och hopplösheten börjar slå rot i takt med att insikten sjunker in: det är inte en fråga om när vi under vår livstid kommer uppleva fascism, utan det är precis nu. Dystopiskt.

Men men, medan västvärlden långsamt rasar ihop till en hög smulor sitter jag hemma och doftar på parfym! Nåt kul måste man väl få ha. Just idag blev det Francesca Bianchis Tyger Tyger. Helt på temat, lyssna bara! Saxat dirr från deras hemsida:

”In a Post-Apocalyptic world, a survivor of a sophisticated and refined civilisation is wearing a shimmering, tailor-made dress walking through a smoky, obscure place.  The contraposition between Beauty and Terror is expressed by The Tyger by W Blake: the animal is incredibly charming and seducing, yet dark, terrible and dramatic.”

Det här är ingen blyg viol direkt. Tuberos (fyllig, nästan animalisk vit blomma), honung, persika, oud, läder och sandelträ bland annat gör den här parfymen till en riktig smocka! Det är en extrait, alltså är koncentrationen av oljor hög och på hemsidan står det att man ska applicera försiktigt. Lyssna på Francesca när hon säger det! Idag har jag inte ens sprayat den utan bara strukit parfymresterna från munstycket längs med insidan av respektive handled. Ändå känns den tydligt. Mer än ett spray framkallar förmodligen yrsel och kräkningar. Skoja, men jag har gjort misstaget med andra extrait att bli ivrig och ta på för mycket för att sen behöva ligga på soffan, helt snurrig i bollen.

Jag är helt för att använda alla typer av doftprofiler efter humör, oavsett årstid. En krispig, vass och grönt stjälkig tulpandoft i smällkyla kan vara extremt effektfullt! Precis som en varm, jordig patchouli mitt i sommaren. Men visst blir man väl lite extra sugen på de tunga dofterna när det blir kallt i luften? Jag har märkt att jag öppnar skåpet och sneglar mer åt mina amberparfymer på senaste.

Amber är en typ av doftackord, alltså en sammasättning av noter. Det ingår ofta olika hartser, alltså kådor, plus vanillin. För mig ger amberdofter ofta en varm, tung, söt och kanske en lite drypande känsla.

Jag känner inte för att bli för långrandig med det tekniska runt parfymers uppbyggnad. Dels för att jag inte tycker att det är roligt, hjälpsamt eller relevant och dels för att andra gör det mycket bättre än jag. Tips på vidare läsning om amber kommer här:

• https://perfumesociety.org/ingredients-post/amber/

Jag har burit en del av L’Artisan Parfumeur L’eau d’Ambre senaste tiden. För mig känns det här som en tydlig variant utan så mycket andra inslag än just vanillin och kådor. Varm och trevlig. Inte så påträngande trots att den drar åt det djupa hållet. Jag har experimenterat en del med mängd och en dag bar jag 15 spray av den här. Ja, 15:) Tror inte att jag kvävde någon men kan såklart inte vara helt säker.

En stor klassiker och vattendelare är Guerlains Shalimar. Jag fick en uppenbarelse, L’Artisans amber är som en avskalad Shalimar. Shalimar utan de animaliska noterna. Jag uppskattar en hint av djur så jag bär gärna båda. Vissa tycker att Shalimar doftar ålderdomshem, sjukdom och gammal blöja. Hjälp.

Känner ni igen Givenchy Organza där bak? En tjock bukett vita blommor med kryddor, trä och vanilj. Pondus. Känns som en doft en vass advokat i dräkt och stilettklackar skulle bära i en film från 1996.

Stora Skuggan Azalai. Torkad frukt, saffran, blodapelsin, mint, musk och rökelse. Älskar saffran!

Vad bär ni för doft när kylan, bokstavligt och bildligt, kryper sig på?