Parfym på senaste

Några dofter jag burit på senaste bara!

• Perfumer H Rain Cloud. Det är nästan svårt för mig att beskriva mina känslor för Rain Cloud. Första gången jag doftade på den var det som att hitta hem. Det är ingen grå eller dyster doft, namnet till trots. Den är skirt ljusrosa! Fluffig, lätt och lite lagom söt vanilj, vetiver, musk, ylang ylang och apelsinblom. Ylang ylang kan ibland göra knepiga tricks på min hud men här sjunger den en behaglig stämma som smälter in med alla andra noter.

• Diptyque Fleur de Peau. En s.k. ”skin scent”. Den känns inte så parfymig utan mer som att du bara är en ljuvlig älva som aldrig luktat unket i hela ditt liv. Ganska torr doft med musk, iris, puder och aldehyder. Jag upptäckte som av en slump att den här är perfekt att lägga ovanpå andra parfymer! Om man vill. Trots sin mjuka, pudriga framtoning sitter den i 24 goda timmar på huden.

• Carl Kling Clary Fig. Usch, ibland dyker det upp en huvudvärk som slår klorna i kraniet och vägrar ge sig av. Jag har precis haft en tredagars sådan. När det är som värst tolererar jag inga dofter alls. När det är milt kan däremot några (väldigt få!) dofter lindra värken litegrann. Clary Fig är en av dom. Mild och frisk med muskatellsalvia, grönt fikon, citron, sandelträ och musk. Den ger bilden av en fräsch snygging à la CK One.

Jag handlade på mitt happy place COW för ett tag sen och fick prover på Victoria Beckhams parfymer. Två av dem har jag här.

• Suite 302. Söt tobaksdoft med läder, viol och körsbär. Körsbär är en trend som kommit och passerat men jag uppskattar faktiskt den här! Inte helt min stil, det känns som att en lite rivig 25-åring som festar skulle vara helt hemma i den här. Men den doftar gott.

• Portofino ’97. Ok så parfymören bakom den här linjen är Jérôme Epinette. Samma man som står för i alla fall några av Byredos dofter samt de första från Other Stories. Jag spekulerar helt vilt nu men han kanske tänkte ”varför ändra ett vinnande concept?” och gav Portofino ’97 i princip samma formula som Bal d’Afrique :):)  De är så lika att om du har den ena är den andra helt överflödig. Jag blir dock på otroligt bra humör av Portofino ’97 och kommer använda upp den och tänka på goda tider! Det är en aromatisk amber. Herr Epinette verkar gilla den godisaktiga aromakemikalien ethylmaltol för allt från Byredo + Posh Spice är sockervadssött på min hud.

Okej, så tyngst till sist

• Dior Vanilla Diorama. Jag älskar vanilj, samtidigt älskar jag verkligen inte alls vanilj. Ungdomens body splash och fadda doftljus från IKEA har liksom kapat hela vaniljgenren. Det är synd, det är ju en fantastisk råvara. Nå, om jag ska älska vaniljen måste den antingen äga en lätthet, likt Rain Cloud som jag nämnde ovan. Alternativt ska den ha ett djup med trä och kryddor. Det får jag här, i Vanilla Diorama. Citrus! Kardemumma! Kakao, sandelträ och patchouli. Lite spritig är den också. Ugh, den är så god.

• Frederic Malle Portrait of a Lady. Jag som trodde att jag inte gillade ros. Ha! Nu älskar jag visst ros och det är tack vare POAL. Den virvlar runt med patchouli, sandelträ rökelse och en av de absolut bästa muskbaserna jag känt. Det var just det som vann över mig på den rosiga sidan. Sättet den här beter sig på huden efter en hel dag eller kanske dagen efter när du drar på dig en stickad tröja med en hint av den här parfymen på dig. Dreglar.

Ja, det var nog det för nu. Har ni testat nån av de här dofterna?