Vi lämnade renoveringen och huset, satte oss i bilen och körde till Sverige för årets mysigaste dag! Fira midsommar i Norge är ingen hit direkt. Kan inte direkt säga att jag givit Sankthans en chans iofs, men vet inte om jag är så intresserad heller…
Vi körde till Lörudden, en liten fiskeby där min familj har sitt sommarhus och mitt absoluta favoritsommarställe! När vi flyttade från Göteborg när jag var liten så bodde vi här permanent i lite mer än ett år. Kommer alltid att vara min favorit! Det är även här min mamma har sin ateljé och galleri, så jag har alltid projekt att greja med här vilket är perfekt för en rastlös själ.
Plocka blommor till midsommarstången är ett måste
Jag glömde ta några bilder på outfit, men hade på mig ett sett jag sytt av en linnegardin från 70-talet!
Sverker är inte mycket för att klä upp sig, så jag och Joni får stå för den delen i våran familj. Ta fram strykjärnet var dock ingen prioritet.
En lunch med sysslingen innan de andra gästerna kommer
Åka bräda med pappa är ett av det roligaste som finns
Här är det alltid midsommarfest och alla är välkomna! Så har det alltid varit här, man vet aldrig vilka som dyker upp eller hur många det blir.
På kvällen efter långa sittningen promenerar man runt i hamnen och hänger i olika sjöbodar innan det är dags för nattbad i kvällssolen på klipporna.
Sankthans ska leverera ganska hårt innan det skulle vara värt att stanna i Norge och missa detta!
Okej så huset, vårat stora projekt. Nu har jag presenterat mig själv lite, känner att jag borde presentera huset också. Eller kanske mer hur det gick till.
Vi hade sett på hus en stund, dels för att det är kul att spana runt, men tanken på att sätta tänderna i ett ordentligt projekt hade kittlat ett tag. Kanske började vi undermedvetet bli lite trötta på att resa runt så mycket? Det var fortfarande en läskig tanke, att köpa något och behöva vara kvar på samma ställe så länge. Att köpa hus i Nicaragua kändes inte alls läskigt på samma sätt, det innefattade ju våran reselivsstil perfekt. (De husen och marken vi försökt köpa i Nicaragua gick inte igenom nån av gångerna, vilket vi är nöjda över nu. Mer om det i ett senare inlägg. Här kan ni se lite från alla våra resor i just Nica)
Vi fortsatte ändå att kika runt med tanken att vi flippar ett hus, bor där ett år och renoverar, sen drar vi vidare.
Ett hus dök upp, vi åkte och kollade. Det tickade i många av våra boxar, det var någonting annat än ett vanligt litet hus i en ruta i ett bostadsområde. Mycket mark, högst upp på en liten kulle. Sista huset på en liten gata, skog på baksidan, utsikt på framsidan. I en liten förort till Oslo med massor av sjöar och så enkelt att ta direktbuss in. 2 stora garage och plats för ateljé, byggt 1985 och inte renoverat sen dess. Massor av potential!
Plötsligt kom pandemin och jag blev gravid samtidigt. Och budgivningen på huset startade, det enda huset vi sett hittills som kändes tillräckligt kul. Så vi bestämde oss att vi ba kör! Sverker satt hemma och budade och jag hetsade på i telefonen från mitt jobb på båten.
Vi skrev på kontraktet några dagar innan Norge stängde ned. Pandemin här var lite annorlunda än i Sverige, allt stängde, skolor, alla butiker. Endast apotek och matbutiker var öppna i princip hela vårat första år i huset och under en period fick man bara var 2 personer på samma plats. Kul det var för två sociala människor som lämnat stan för och för första gången flyttat ut på landet… Tanken var att vänner och familj skulle komma och hjälpa till, vi skulle ha renoveringshäng och middagar. Istället fick vi en stängd gräns till Sverige och knappt några besök eller hjälp.
Sverker drog ett tungt lass kan man säga. Det gjorde visserligen jag också med en växande mage, men han satte igång och lärde sig allt eftersom, utan hjälp, och såg till att det mesta som behövdes fixas innan Jellybean kom, blev gjort. Natural born handyman!
Mer äng än gräsmatta och renoveringprylar lite överallt.
Här dricker vi morgonkaffe. Baksidan badar i morgonsol! Det har vi dock fått jobba för, fällt en och annan gran här. (Hör ni att jag tar åt mig äran?)
Kvällsolen målar allt detta i guld!
Hade det inte varit för pandemin hade jag antagligen panik-rest runt överallt när jag fick reda på att jag var gravid, innan barnet kom och det var försent. Nu blev vi istället tvingade att stanna kvar. Pandemin blev som en behövlig paus för oss, som för många andra. Vet inte om jag hade vågat annars, så ett frö och kanske till och med vattna lite så det får rota sig. Kanske till och med gilla att vara lite mera stilla?
Tanken på att bara flippa ett hus och bo där ett år fick läggas på hyllan. Mentalt fick jag ställa om totalt och inse att nu startar en ny fas i livet. Insåg dock ganska snabbt att man kan resa fast man skaffat barn (jag trodde typ att livet skulle ta slut så fort man fick barn, ni hör ju vilken inställning jag hade till det hela…) och Joni är redan en van resenär.
Mycket behöver fortfarande målas, oljas och fixas men fy fan vad mycket vi fått gjort!
Uterummet byggde Sverker förra våren. Fönster från en granngård som skulle byta ut allt och taket är härdat glas från gamla telefonkioskar. Återbruk at it’s finest! Här har det målats detaljer och lagts in golv sen denna bild.
Huset närmaste i bild är min ateljé, där har vi även ett gästloft. Anexet var inte färdigbyggt när vi köpte huset så där har sverker satt in väggar och golv. Jag ville helst att det inte skulle bli för bra så jag får kladda runt med färg som jag vill! Bland dyker han in och kommenterar färgfläckar på golvet, men då höjer jag bara musiken.
Renoveringen och insidan får jag berätta om senare. Det är lite mark att täcka kan man säga. Vi flyttade hit med ett bord. Vi hade alltså en (1) möbel med oss när vi flyttade in. EN. Ska vi ta det i nästa inlägg kanske?
Både till dig som läser och till mig själv som en lite peppande start. Välkommen tillbaka Amanda! Jamen tack så mycket!
När jag säger tillbaka så menar jag inte här på TWWP utan i bloggandet generellt. Jag startade min första blogg 2006 och har sedan dess bloggat nästan dagligen (två inlägg om dagen under bloggandets storhetstid, vilket känns helt absurt nu?!) hela mitt vuxna liv. Både privat och professionellt på Modette, där jag också jobbade som moderedaktör ett tag. Bloggandet har avtagit de senaste åren, men sen kom längtan krypandes igen..

Amanda Malm heter jag, jobbar som konstnär och bor strax utanför Oslo tillsammans med min sambo Sverker och våran dotter Joni, 2,5 år. Vi köpte hus under pandemin när jag blev gravid, där har jag min ateljé och Sverker stort garage till alla sina motorcyklar. Vi är båda två projekt-junkies och det är inte så ofta peace and quiet hos oss om man säger så.


Är så peppad på att börja blogga igen, speciellt nu här med er på TWWP, perfekt plats för där jag är i livet nu. Barn, hus och ett kreativt jobb. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta ro att skaffa barn eller hus, men nu älskar jag det! Det är nu de större projekten får ta plats i livet. Det betyder dock inte att vi slutat resa, eller håller oss hemma så mycket..


Innan det då?
Man kan säga att jag är en sån som vill och liksom måste testa allt, vilket har lett till att jag har gjort en hel del olika saker. Varit ute och rest några varv runt jorden (fastnade totalt för centralamerika och har spenderat runt ett år där sammanlagt) Flyttat till Budapest och jobbat som tv-programledare där, gått dansskola och pluggade spanska när jag bodde på Teneriffa, bott rätt länge i Australien där jag startade ett klädmärke, försökt köpa hus i Nicaragua några gånger, flyttat till Oslo, jobbat på båt i Nordnorge, startat ett acessoar-märke där jag tillverkade väskor på Bali, the list goes on…

Mellan varven har jag kommit tillbaka till Sverige och Stockholm, jobbat på klädbutiker (var kollega med Emelie Törling som bloggar här, back in the day), stylistassistent, Moderedaktör, bloggare, haft diverse klubbar (bland annat på Spy Bar och F12).


Även fast mitt fokus i grunden hela tiden legat på design (jag pluggade mode/design på gymnasiet och började sy mina egna kläder när jag var runt 10år) så har jag nu landat i konsten. Helt naturligt egentligen eftersom jag är en klassisk konstnärsunge. Några av mina första barndomsminnen är från HDK i Göteborg där min mamma tog sin Master of fine art. Jag gick på alla konstskolor som fanns efter skolan, konstläger på somrarna, snikade in en tavla här och där på mammas utställningar, och spenderade timmar i hennes ateljé. Våran familjs helgnöjen var absolut att gå på vernissager!


Vad kommen ni få se här inne?
Det blir en mix av konst-skapande i min ateljé, våran husrenovering (köpt ett lite för stort hus som behöver en del TLC), det eviga letandet efter fynd för att bygga upp vårat hem och alla mina sy och möbel projekt. Bloggandet hoppas jag kommer vara ett perfekt sätt att få tummen ur och ta tag i alla projekt som står halvfärdiga! Man behöver ju ofta en deadline, I’m I right.
Om du är intresserad av att kika i gamla arkiv så finns min tidigare blogg på amandamalm.com (or not, finns eventuellt endel skelett i den garderoben…)
Nä vet ni, vi kör på ny kula ist! Kul! Vi hörs snart igen <3

Konstnär som precis flyttat tillbaka till Sverige och köpt en gård i Skåne tillsammans med sambo och våran dotter Joni och lilla Max <3
Livet kretsar kring all sorts kreativitet, konst, renovering, vintage och bygga upp vårat hem.