Som småbarnsföräldrar träffade de varandra en regnig februaridag i lekparken. De började prata och insåg snabbt att de hade mycket mer gemensamt än gungor och rutschkanor. SANNA BORG SCHELLER och SARA LERGE fortsatte prata och idag driver de Oui Oui tillsammans. Ett företag som redesignar vintageplagg. Vi har pratat med Sanna och Sara om företaget, barnen, och nästan-förluster som format livet.
AV ANNA ROSENBAUM INTERVJU KAROLINA BORG FOTO NICKLAS GÖHLE
Hej Sanna och Sara! Vilka är ni?
– En dynamic duo som utforskar ett nytt sätt att göra plagg på. Helt fria kreativt och vi jobbar mycket intuitivt. Det intuitiva är nog en produkt av våra personligheter, vårt sätt att konsumera mode och bilder samt det faktum att vi har valt att ha mycket tid med våra barn. Det skapar en tidsbrist som tar bort möjligheten att övertänka, överarbeta och krångla till det för mycket. Det blir rent, tydligt och faktiskt ganska rätt. Vi älskar fina, rena material som ger oss en bra grund för att skapa något nytt av ursprungsplagget. Vi är också ”Less than perfect”, det är vår filosofi och för oss betyder det att plaggens vintagekaraktär gör dom ännu finare. Mötet mellan en tjugo år gammal jacka och en ny form plus en ny etikett i nacken är sublimt tycker vi. Men också det att plaggen ska tåla att användas massor och sedan kunna lagas på ett affordable och enkelt sätt. Dom ska få fortsätta åldras och inte behöver se ”perfekta” ut.
Berätta om Oui Oui!
Sanna – Allt började med en shearlingjacka jag gjorde hösten -22. Den jackan klickade i våra idéer om att mode måste vara bättre ur ett etiskt och hållbart perspektiv eftersom det är så fruktansvärt roligt och härligt! Vi jobbar med unika plagg och alla är vintage. Jag vet ärligt talat inte exakt hur vi växte från den stunden vi bestämde oss för att släppa vår första kollektion redesignade shearlingjackor. Men vi har fått fin uppmärksamhet och kärlek av dom som följer oss och köper våra plagg. Flera stora profiler på Instagram har köpt jackor och burit dom i sina flöden, det är vi tacksamma för!
Sara – Just nu jobbar vi med kommande släpp som kommer innehålla ullkavajer och
trenchcoats. Det är spännande att börja med nya produkter nu efter tiden med
shearlingjackorna. Framöver hoppas vi på att kunna fortsätta utveckla Oui Oui i en lugn takt och ser redan nu framemot höstens/vinterns shearling. Vi drömmer också om att få se branschen utvecklas i en mer modern och within the limits-rikting. Tänk att få vara en del av det…
Hur ser er process ut när ni skapar ett nygammalt plagg?
– Vår process skiljer sig ganska mycket från den konventionella designprocessen eftersom vi jobbar med redan existerade material och ursprungsprodukter. Förenklat man kan dela in den i dessa steg.
Samla inspiration, intryck och tänka kring plaggens karaktär och tilltänkta nya livslängd och användningsområde.
Ta fram modeller, skissa, prova.
Sourca.
Tillskärning, dekonstruktion och sömnad.
Vad har ni för bakgrund?
Sara – Jag har jobbat i modebranschen i många år, och ett par år som frilansande make up artist. Har alltid älskat design och att skapa och har en hjärna som aldrig sover. Jag utbildade mig till modedesigner under åren som vi fick våra tre barn så det var en hektisk tid. Nu är jag väldigt glad för att jag tog mig den tiden att göra det och att jag genomförde utbildningen. Jag har ägnat större delen av mitt arbetsliv till nyproducerat fast fashion men har sedan utbildningen känt en växande kärlek till det genuina. Jag tilltalas av det fina i att förlänga livslängden på redan existerande plagg och älskar när plagget berättar en historia.
Sanna – Jag kände tidigt att jag ville jobba med kläder och slutförde nästan en inköpsutbildning men backade, så att säga, ut ur rummet när jag ung och oerfaren förstod hur vassa armbågarna var. Inte min grej! Jag utbildade mig istället till lärare, älskar det! Det är ett så viktigt och roligt jobb. Men skolan genomgår väl någon slags lågintensiv kris som inte verkar ha något slut så jag valde att starta eget när barnen kom. Det har passat oss bra och jag har trivts med det. Jag startade upp min lilla butik på Vestiaire Collective i en tid då många inte kände till dom och det var en bra våg att vara med i när sedan marknaden för tex Phoebes Philos Céline växte.
Hur lärde ni känna varandra?
Sanna –Haha på lekplatsen! Vi har spenderat ganska mycket tid där dom senaste åren. Vi har barn i samma åldrar och hade sån tur när våra vägar korsades. Jag minns så tydligt när vi stod i blåsigt duggregn i februari förra året och det skreks och gastandes men Sara lyckades fråga mig vad jag jobbade med och när jag svarar att jag jobbar med pre owned RTW så fäste hennes blick i mig och vi kände att här finns det något som vi måste prata mer om. Och det har vi gjort indeed. Vi har i processen med Oui Oui lärt känna varandra och testar oss hela tiden fram till vad som passar oss. Det känns väldigt lyxigt att få göra det!
Sanna, hur skulle du beskriva Sara?
– Sara är varm, inkännande, smart och prestigelös! Och så omtänksam! Hon har en underbar personlighet och världens bästa stilkänsla. Sen har vi också samma ambitioner med hur vi vill vara som mammor och delar tankar och drömmar kring det. Sara vill andra så väl och är så modig med sina val i livet. Hon gör sin grej och är så cool. Det är väldigt fint faktiskt. Hon är så snygg också!! Det piggar ju upp!?
Och Sara, hur skulle du beskriva Sanna?
– Sanna är en fantastisk person. Den snällaste jag vet. Hon ser människor, är smart och har ett smittande skratt. Hon inspirerar mig på så många vis och det är en riktig lyx att få ha henne omkring sig mest hela tiden. Hon har dessutom världens bästa känsla för stil. Vi förstår varandra så väl och vi är liksom helt på samma våglängd.
Var hämtar ni inspiration?
– Vi har en inre motivation som är att göra det bästa av det som redan finns, det i sig är inspirerande och utmanade men också tillfredställande. Men vi skulle också säga i läget efter nya intryck och vila. Det finns väl för mycket inspiration just nu känns det som och utmaningen ligger kanske i att söka den mer inombords? När det blir lite tystare så kan man mer vara sann i förhållande till det som faktiskt är ens egen grej.
Vad gör ni helst ihop med barnen?
Sanna – Åker till havet. Älskar att packa in dom i bilen och åka. Köpa snacks på vägen och inte ha en plan. Det enkla, lilla. Dom är så yviga, starka, mjuka och modiga. Ett bra gäng! Jag undrar ofta hur det är att vara barn idag och tänker att det är en intensiv tid vi lever i och hur barn liksom inte är kompatibla med det. Dom är liksom råa och öppna om dom får fortsätta vara det. Jag tittar på deras ansikten och kroppsspråk i olika situationer och då kan man se hur dom känner sig, det är så vackert och sårbart.
Sara – Samma här vi drar till havet… havsluften är som balsam för själen. Vi älskar att hänga vid vårt sommarställe som ligger precis vid havet och låta tiden sakta ner för en stund. Det är fantastiskt att få vara en del av deras liv och höra deras tankar och funderingar kring det dom går igenom och upplever. Våra barn går kortare dagar på förskola och går inte på fritids, det är ganska ovanligt här där vi bor och vi har eftermiddagarna tillsammans. Barnen leker, bråkar och vi kan hybridjobba dvs diskutera och utbyta lite tankar och idéer som vi inte hann med under den mer lugna halvan av dagen.
Vad gör er tömda på energi och hur hämtar ni tillbaka den?
– Du menar som vi är i slutet av varje dag när man är småbarnsförälder haha. Vi går ofta långa promenader i skogen tillsammans och älskar att vara vid havet. Sen måste vi nog säga sömn som en bas för att kunna ta in annat. Vi blir lätt glada och skrattar mycket!
Era bästa tips för en bra dag?
– Låga förväntningar?! Ta till vara det som blir och försöka njuta av det fina som dyker upp spontant. Undvik lågt blodsocker haha.
Berätta om något som förändrat ditt liv i grunden.
Sanna – Jag har varit nära att förlora familjemedlemmar vid flera tillfällen och en av mina förlossningar var väldigt traumatisk. Under ett par timmar visste jag inte om jag skulle få träffa min bebis och det har format mig, kanske mest av allt i livet. Dessa ”nästan-förluster”. Jag vill leva med mina barn nu, ge dom min närvaro och min tid nu nu nu och inte spara det viktigaste till sen förman är inte garanterad något i livet.
Sara – När jag var sju år och mina föräldrar berättade att min mamma blivit svårt sjuk i leukemi. Att leva mellan hopp och förtvivlan fick mig att förstå att det är det ”lilla” i livet som räknas, fina stunder tillsammans, för inget är för evigt. Det har gett mig en styrka och drivkraft att aldrig ge upp. Kämpa på no matter what, det lönar sig.