Small talk

Marion Ringborg

När MARION RINGBORG såg Jamie Oliver rosta potatis på TV fullkomligen exploderade hennes hjärna och efter denna stund var mat – och att samlas kring den – lika med magi. Vi har pratat med Marion om coreminnen, att vara rädd för tiden och att skapa sitt eget arbetsliv och kreativa space. Plus mycket mer såklart. Välkommen hem till Marion!

AV TWWP FOTO MIRA WICKMAN

‘Med tiden har jag förstått att vissa dörrar öppnas och andra inte och så får det vara.’

Hej Marion, vad fint att ha dig här! Om dina närmsta skulle beskriva dig som person – vad skulle de säga?

– Jag frågade min syster Anna och hon sa såhär: “Min syster är en ständigt nyfiken och sökande konstnärssjäl, någon som letar inspiration i allt hon kommer åt och är snabb med att hitta skönhet i de minsta av detaljer. Hon är bubblig i sin humor med nära till skratt men också allvarlig när det behövs! Alltid snabb på att stå upp för någon som behöver det och inte sen med att säga ifrån. Framförallt är hon ju en jäkel på att laga mat och har verkligen lärt mig att vägen in i någons hjärta absolut sker genom omtänksam matlagning. Gärna efter säsong. Hon är generös med sin passion för matlagning och har utvecklat sitt egna kärleksspråk därigenom.”

Och hur skulle du beskriva dig själv?

– En projektledare, jag älskar att ha saker för mig. Kreativ, driven, blyg men social, generös (med mat) och skrattar ofta högst åt mina egna skämt.

När började ditt matintresse? Har du något core-minne?

– Ja det har jag faktiskt. När jag va ca tretton såg jag ett program med Jamie Oliver där han rostade potatisar med apelsin, rosmarin, honung och smör. Min hjärna exploderade. Jag hade alltid älskat att äta god mat men det här var något nytt och jag blev plötsligt sugen på att ställa mig i köket. (Hemma åt vi mest Västafrikansk mat. All mat som inte va ris och fisk var exotiskt för mig). Jag bad mamma handla allt som jag sedan lagade till hela familjen. Jag fick så mycket uppskattning och såg hur jag kunde göra hela min familj glad med god mat. Men också samla alla på samma plats för en stund, magi!

Var hämtar du inspiration?

– Ofta kommer inspirationen från en råvara jag stöter på. Kan vara ost, mejeri eller en grönsak. Natur och konst är också en stor källa till inspiration. Jag försöker undvika att kolla på andras mat då jag gillar det kreativa tänkandet och skapandet.

På tal om kreativitet, vill du berätta om ditt nya projekt?

– Studio Marion är mitt personliga projekt som jag startade efter det att jag fick barn. Jag ville själv skapa en arbetsplats för mig där jag inte behöver välja mellan familjelivet och karriären. Men framförallt vill jag inte kompromissa i min kreativitet. Nu när jag äntligen vågar uttrycka min konstnärliga anda på andra sätt vill jag se vart det kan leda. I min studio lagar jag mat, säljer konst, keramik, min bästa olivolja, goda drycker med mer. Jag kommer även att kurera middagar där jag, förutom att laga maten, skapar unika dukningar för varje event. Jag har länge drömt om att få jobba med konst och nu när jag har hittat mitt uttryck vill jag kombinera detta med mina middagar.

Det låter underbart, har du någon livsfilosofi?

– Som egenföretagare går jag på många möten om potentiella samarbeten eller projekt. Kanske 60 procent av alla jobb blir faktiskt av, resterande 40 procenten får man ett nej eller inte ens ett svar. I början tog jag det väldigt personligt och hårt. Med tiden har jag förstått att vissa dörrar öppnas och andra inte och så får det vara.

Berätta om något som förändrat ditt liv i grunden.

– Jag förlorade en bror för tio år sen. En person som inspirerade mig och motiverade mig genom livet. Jag var ett tystlåtet och blygt barn som kanske inte alltid blev rättvist behandlad på grund av det. Han visade att det var okej att vara annorlunda, att använda det till sin fördel. Jag minns som liten när han gav mig en CD-skiva med något rockband. Jag hade aldrig lyssnat på något annat än Alicia Keys, Spice Girls eller Aaliyah. Efter detta lyssnade jag på rockskivan dag ut och in, fast jag gjorde det i hemlighet eftersom jag var rädd för att bli påkommen med att lyssna på ”konstig” musik. Men det var också starten för mig när det gällde att börja gå min egna väg, allt tack vare min bror. Han fattas mig varje dag.

Vilken fin bror och viktig stund. En sådan där byggsten i livet som man kanske inte får syn på förrän i efterhand. Hur har det varit för dig att bli förälder? Också en byggsten.

– Det har varit en otrolig resa. Jag längtade verkligen efter barn och under en lång tid trodde jag att jag inte kunde bära barn. Att få min dotter är min mest magiska stund i livet. I början av föräldraskapet kände jag, precis som jag tror att många förstagångs-mammor gör, ensam. Även med min man som är en fantastisk partner och förälder så kände jag mig ensam i allt som hände med min kropp innan, under och efter förlossningen. Att hjärnan inte var med, kroppen trött och att samtidigt med tiden bli en förälder. Förutom det har resan till idag varit det absolut roligaste jag gjort i mitt liv. Awa har lärt mig mycket om livet. Och något av det är att vi har ett liv och det är nu. Att se henne växa får mig att bli rädd för tiden men också att passa på och njuta just nu.

När mår du som bäst?

– När jag efter en intensiv jobbvecka får vakna upp med familjen och spendera all min tid med min dotter, hund och man. Vi älskar alla skogen och är där så fort vi får chansen.

Och som sämst?

– När jag sårat en annan människa eller att en av mina handlingar fått negativ effekt på en annan person.

Borta bra men hemma bäst eller tvärtom?

– Hemma bäst alla dagar i veckan. Det bästa med att åka bort är att få komma hem. Det finns ingen bättre känsla än att få sova i sin säng efter ett par nätter borta.

Din favoritplats i världen?

– Gambia, där finns mina rötter, familj & vänner. Det är för mig att komma hem. Jag ser så mycket fram emot att se min dotter delvis växa upp där.