Magda Marnell

Hur skulle du vilja beskriva dig själv?

– Jag är en snäll och öppen person, med stort kulturintresse. Jag gillar det mesta som känns äkta. Men jag har svårt för falskhet och skräp, oavsett om det är fysiskt skräp som förstör vår planet eller skräpkultur som förstör våra själar. Jag dras till det fria, alternativa och subversiva, och är övertygad om att allt och alla är sammankopplade.

Hur skulle din man beskriva dig?

– Jag frågade honom och han svarade:

“Hon verkar på en helt annan frekvens än de flesta andra människor. Hon är en kärleksfull, öppen, lekfull, ärlig, klok och bildad människa, med en enorm estetisk begåvning. Vad hon än tar sig för så blir hon virtuos på det. Hon är en fantastisk mamma, och en enastående samtalspartner. Hon har dessutom en subtilt syndigt utstrålning, vilken, i kombination med hennes skönhet, gör henne mycket tilldragande.”

Det var skrytigt, men det är ju min mans ord!

Berätta om din familj, vilka är ni?

– Det är jag och så är det min man, Alexander, som är manusförfattare och musiker, och så våra tre barn; Dasha, Milada och Lev. Vi lever väldigt nära varandra, och vi rör oss fram på gatorna som någon slags organism. Både min man och jag tillbringar mycket tid med barnen på dagarna, och vi sover ofta hela familjen tillsammans på nätterna.  De flesta skulle nog se vår familj som ganska flummig. Och det är nog sant. Både min man och jag känner oss mer hemma i fantasivärlden än i den fysiska. Barnen går på Waldorfförskolor och Waldorfskola. Det är alltid någon som spelar piano, ritar på väggarna eller klättrar på alla de vackra arkitekturlösningarna. Och vi har ofta folk hemma på fest och barnen får vara med. Vi låter inte barnen hålla på med skärmar – vi har en tydlig rutin där barnen får se på film på fredagar, och eftersom det är så bestämda regler kring det så uppstår det heller aldrig någon konflikt kring skärmar. Och vi pratar mycket om känslor. Skulle min man få bestämma skulle det nog vara det enda vi gjorde.

Vem var du som barn?

– Jag var ett superkreativt barn, ständigt skapande och läsande. Jag hade ett stort behov av vara i min fantasi, det var nog delvis en verklighetsflykt. Jag ritade och målade konstant, sydde hela kollektioner av handdockor, byggde små människor av uppblött hushållspapper eller skapade världar och kläder åt min enorma samling nallebjörnar i porslin. Det var alltid själva skapandet som var det roliga, när det var klart och mina kompisar ville börja leka i världen vi byggt ville jag gå vidare till nästa projekt. Jag lekte också mycket nära marken, många av mina starka barndomsminnen utspelar sig under buskar, i gräset, bland löven där jag byggde eller skapade någonting, och de är alltid förknippade med en doft av gräs, löv och jord.

Berätta om er magiska lägenhet.

– Vi gav våra arkitektvänner Norell/Rodhe ledorden “vad händer när obildade revolutionärer gör sig hemmastadda i det borgerliga palatset?” och med det menade vi: spara det som måste sparas av originaldetaljer och den tidigare ägarens vackra tillägg i jugendstil som gjordes på 1990-talet, men gå wild and crazy med resten! Som att ni inte har någon koll på historien, alltså inte ser lägenheten med några kulturella fördomar, utan med “ren” blick.

De tog fasta på det och har jobbat utifrån temat “lager på lager av tid och arkitektur”, där orginaldetaljerna från när huset byggdes 1911 har bevarats, samt de tillägg jag ovan nämnde, och de tillägg som nu har gjorts skiljer sig tydligt från de tidigare, de är tydligt moderna men rimmar med äldre detaljerna i proportioner och harmoni.

Det finns tre arkitektoniska huvudmoment som allt annat kretsar kring, de blå pelarna som markerar den halvt nedtagna väggen mellan kök och vardagsrum, den blekt gröna portiken i korridoren in till den offentliga delen samt fönstret i den nya hallen, som påminner om en utomhusfasad.

Det handlar också om att se och bli sedd, det finns många passager och öppningar i lägenheten, fönster att kika in igenom, och fönsterluckor som går att stänga, speglar som reflekterar ljus, det är en rolig lägenhet även för barnen. Lite som en teaterscen.

Fint, och hur tänker du när du skapar ett hem?

Jag lyssnar. Inåt och utåt. Rent konkret brukar det yttra sig i en strävan efter balans. Men vad som krävs för att uppnå den balansen är ständigt olika, det beror på hur omvärlden och den inre energivärlden och familjens energivärld ser ut för tillfället.

Jag utgår från platsen som ska inredas. Vilken tid, stämning, stil etc finns att bygga vidare på. Sen adderar jag det personliga lagret, och efter det bygger jag vidare med kontraster och likheter, för att skapa en harmoni och en spänning.

Men världen rör ju, som bekant, ständigt på sig. Och så även uttrycken för balans. Ett jugendhus betyder och känns ju till exempel annorlunda under en lågkonjunktur, eller en Trump-administration, än det gör under andra omständigheter. Och det gäller ju allt i världen, och alla människor. Och alla de rörelser som ständigt påverkar varandra skapar en stämning, små nyanser i tillvaron, som också speglar uttrycket i inredningen, för den som är i kontakt med sig själv och sin omvärld.

Vår lägenhet i stan och vårt lantställe (som är en gammal arbetarbostad för smeder i en bruksby i östra Uppland) har till synes helt olika uttryck, men mekanismerna bakom hur de har skapats är desamma. Genom att lyssna till vilka de är i förhållande till allt annat.

Vad får du din inredningsinspiration ifrån. Hur ser ditt moodboard ut?

– Det kan vara allt möjligt, mycket konst. Jag blir alltid inspirerad när jag går på konstutställningar. Även film och litteratur inspirerar. Konceptet för vår lägenhet är inspirerat av obskyra italienska erotiska 90-talsfilmer som jag och min man plöjde i massor förra våren för att kompensera småbarnföräldrahurtigheten vi sysslar med på dagarna.

Ett av Matsson Marnells senaste koncept är inspirerad av surrealism: Meret Oppenheim och hennes pälsklädda tekopp och tesked Le Déjeuner en Fourrure, och hennes vita hopsnörda pumps på silverfat – Ma Gouvernante – My Nurse – Mein Kindermädchen, samt Man Ray, Elsa Schiaparelli och Salvador Dali.

Berätta om Matsson Marnell.

– Det är en designstudio som jag driver tillsammans med Katarina Matsson sedan 2022. Vi arbetar med ett holistiskt förhållningssätt, i gränslandet mellan konst och design, och med ambitionen att skapa meningsfulla objekt och cirkulära inredningskoncept. Samtliga verk är handgjorda och unika, tillverkade av naturliga, biologiskt nedbrytbara eller återvinningsbara material. I våra kollektioner i trä utforskar vi gränsen mellan natur och civilisation, det råa och det förfinade. Men vi kommer även ta oss an andra material, textil ligger nära till hands, vi är ständigt utforskande och sökande, och gör det vi känner för.

Vi debuterade på Möbelmässan 2023 där vi deltog i utställningen på Älvsjö Gård, ett forum för mindre och mer experimentella formgivare, där vi även ställde ut 2024. Under Design Week 2025 arrangerade vi en utställning i mitt hem som hette “At Home With Matsson Marnell & friends”, där vi visade våra objekt samt utvalda spännande formgivare och konstnärer, där många redan fanns representerade i vårt hem. Det var en endagsutställning, i skepnad av en fransk salong, vi bjöd in konsertpianisten Emily Liu som framförde två minikonserter, en under vernissaget på förmidddagen och en under finnisaget på eftermiddagen. En helhetsupplevelse för alla sinnen.

Hur laddar du om när du känner dig låg?

– Försöker byta frekvens. Mediterar. Går och tar en matchalatte på mitt favoritställe Lilla Espresso Bar på Hornsgatan.

Vad upptar dina tankar just nu?

– Glädjen över att vår nära vän Joakim Medin släppts ur fängelset i Turkiet, och nu kan vara vid sin frus sida när deras första barn föds i sommar, vilken lycka! Det har tyngt oss så mycket under hela våren.

Berätta om något som gör dig glad?

– Mina barn och min man gör mig glad. Att umgås med mina vänner, laga god mat tillsammans, dricka lite vin. Hänga på landet, jag försöker lära mig om trädgård, det gör mig både glad (när det går bra) och skitfrustrerad när det inte blir som jag tänkt mig.

Och när blir du ledsen?

– När folk behandlar varandra illa och inte lyssnar på eller försöker förstå den andra parten. Detta gäller både i det stora och det lilla.

Du ska bjuda dina vänner på middag, hur ser menyn och förberedelserna ut, vad lyssnar du på och vad pratar ni om runt bordet?

– Jag älskar att laga mat men jag har inget till övers för fine dining, jag fixar liksom ingen meny, jag kommer ofta bara till huvudrätten och glömmer bort desserten. Men det brukar lösa sig med lite mörk choklad, då är ändå alla så mätta. Jag går och handlar några härliga grönsaker, det är ofta där inspirationen och allt kring mat börjar för mig, i råvaran, som jag antingen odlat själv om vi är på landet eller handlat på någon ekogård eller Bondens marknad. Sen lagar jag mat, gärna risotto, eller någon god soppa (älskar soppor) och massa härligt plock (mandlar, syrade grönsaker, nån god get- eller fårost, olika sallader, nån röra etc.) Gregoriansk kyrkomusik ger alltid en härlig stämning på middagar, och vi pratar om sanna saker, det som berör just nu.

Vem är du inspirerad av?

– Elsa von Freytag Loringhoven, tysk-amerikansk dadaistisk konstnär och poet, född 1874. Hon skapade otroliga outfits av saker hon hittat och gjort själv. Även en av de allra första cross-dressersarna (hur fasiken böjer man detta!)  Hon såg sig själv som ett levande konstverk, och sägs vara den egentliga skaparen av The Fountain från 1917, urinoaren och det allra första “ready-made”-konstverket, ett av 1900-talets allra viktigaste konstverk, som Marcel Duchamp tillskrivits äran för.

Hon var hundra procent sig själv, tänjde på alla gränser, hade en totalt kompromisslös inställning till konst. För att nämna några exempel så gick hon omkring i bh:ar hon gjorde av konservburkar, rakade och lackade sin skalle rött eller grönt, fäste blinkande baklampor från cyklar på sin tröja, bar hattar gjorda av skedar,  gjorde örhängen av dushdraperiringar eller pepparkaksformar etc etc!

Bland modeskaparna finner jag Rick Owens mest inspirerande just nu – han har alltid varit konsekvent i sin stil, experimenterat och långsamt byggt upp sitt stilistiska universum och sitt företag, behållit kontrollen och ej sålt ut sig. Jag älskar historien om hur han grävde ner skinnjackor i sanden på de Kaliforniska stränderna under tidigt 90-tal för att hitta den rätta otroligt mjuka, och patinerade känslan på skinn som han numera är så känd för.

Vilket är ditt drömprojekt? 

– Vi är i dialog med en av världens mest framgångsrika arkitekter om att bidra med möbler till ett av hans senaste projekt – det är en dröm! Annars, att få göra ett helhetskoncept med Matsson Marnell till en restaurang, butik eller hotell.