Jonas HS Yoon är främst filmregissör, en skillad storyteller men också ibland tenngjutare, har en oängsligt okomplicerad komplicerad inredningsstil att inspireras av tycker vi. I lägenheten i Liljeholmen bor han tillsammans med Julia och baby Frances Rocky Yoon.
"Vårt hem är lite som en levande prototypstudio, dvs en massa mer och mindre lyckade experiment. Men jag gillar även det som inte blev 100. För mig finns det inget nervösare och tristare än ett hem som bara består av designklassiker."
Hej, så kul att få kika in hemma hos dig! Hur skulle du vilja beskriva dig själv?
– Jag är adopterad från Sydkorea, men hade mina formativa år i Motala, Östergötland under 90-talet. Jag har bakgrunden inom musik och stillbild, men jobbar sedan 11 år tillbaka som filmregissör och är en av grundarna till produktionsbolaget Slutet är Nära.
Vilka bor här, berätta om din familj.
– Min tjej Julia är en expat från Norrbotten och är partner och strategisk projektledare på en PR-byrå. Det låter kanske som ett performance, men helst av allt vill hon nog bara glo in i en eld all sin vakna tid, som helst inte ska vara för långvarig. Hon har beskrivit sig själv som ”den som håller i den kreativa ballongen”, som då skulle vara jag i det här fallet. Tillsammans är vi stolta föräldrar till virrvarret Frances Rocky Yoon 1,5 år, hälften människa, hälften fidget spinner, som inte riktigt går att ha i möblerade rum ännu, men vi tror allt kommer bli bra.
Den här lägenheten, det är så otrolig fint, berätta om din inredningsstil.
– Vårt hem är lite som en levande prototypstudio, dvs en massa mer och mindre lyckade experiment. Men jag gillar även det som inte blev 100. För mig finns det inget nervösare och tristare än ett hem som bara består av designklassiker. Vi bor i Liljeholmen mot sjön Trekanten. Det har varit en fantastisk tid med solnedgångsvyer från åttonde våningen som är värda att hänga i vilken pizzeria som helst, men nu har vi precis sålt vår lägenhet och tänkte prova på huslivet, ett fullkomligt osynligt steg för mänskligheten, men en stretch för någon som bott på södermalm i 20 år. Jag är nog ganska plastisk och varierad i min stil och smak. En vars filosofi och verk jag fortsatt sätter högt är Donald Judd, men jag har varit inne på allt från Jugend/art nouevau, olika Folkets hus på 70-talet och tiki till Dieter Rams-gubbar och Memphisgrupps-tokeri.
Jag har haft dille på att använda olika material där de inte är tänkta att användas. Just nu vill jag bara bo i ett japanskt badhus.
"Jag kan aldrig bortse från detaljerna. För mig är ton allt. Berättarmässigt kan det vara ’kött och potatis’ och inget extra, men finns inte tonen där, finns ingenting."
Vad tycker du mest om hemma?
– Jag har en enorm masurknöl hemma som jag karvat, bankat och slipat på och nu är nästintill klar. Den började som en stor klump och börjar hitta en fin form. Det finns också en målning som jag gjorde på ett par timmar hemma för inför att vi skulle fotografera lägenheten. Jag hade ingen svart färg hemma så jag fick använda aktivt kol från medicinskåpet som torkade på en minut, så jag fick arbeta otroligt snabbt, vilket känns kul efteråt, även om inte allt blev bra så klart.
Vad tycker du om att göra hemma? Hur laddar du om?
– Jag har börjat gjuta en del i tenn, vilket jag tycker är väldigt kul för att det går relativt snabbt från idé till resultat. Sen, väldigt sällan, kan jag få en heldag då jag kan ligga ner som ett kryss, andas genom halvöppen mun och falla fritt ner i ett Youtube-hål med dagsnytt ämne. Jag brukar skylla på att jag hade en hjärnblödning för några år sedan och att jag behöver det för min hjärntrötthet, men det är bara till hälften sant. Rutinen fanns nog där redan innan.
Masurknölen.
"Jag har haft dille på att använda olika material där de inte är tänkta att användas. Just nu vill jag bara bo i ett japanskt badhus."
– Jag har börjat gjuta en del i tenn, vilket jag tycker är väldigt kul för att det går relativt snabbt från idé till resultat.
Vem lagar mat hos er? Och vad skulle ni bjuda på om ni ville imponera.
– Vi tycker båda att det är väldigt kul att laga mat och jag har tidigare arbetat inom restaurang (klåparnivå dock). Om det ska imponeras så är det nog något som är tidsödande, typ soup dumplings eller Julia Childs löksoppa.
Varför blev du regissör? Var det en lång väg dit?
– Det är nog ett resultat av att jag arbetat med alla discipliner separat. Bild, ljud och ett ”chain of command” som liknar det från ett restaurangkök.
Vad är din berättar-stil? Vad är viktigt för dig att förmedla?
– Jag kan aldrig bortse från detaljerna. För mig är ton allt. Berättarmässigt kan det vara ”kött och potatis” och inget extra, men finns inte tonen där, finns ingenting. Sen är jag stor förespråkare för att saker ska vara både high end och low end på samma gång. Att ha självförtroendet att implementera något ”pappigt” och lite fult, men med intention. Ingen är intresserad av perfektion egentligen är min övertygelse.
Vem är du inspirerad av?
– Jag tycker konstnären David Choe och kocken Matty Matheson är personer som har en underbar respektlöshet i de olika fälten de verkar i, på ett sätt som bara funkar om man har koll på vad man håller på med.
Vilket är ditt drömprojekt? Har du en berättelse inombords som vill ut?
– Jag är lite på det i detta nu, men kan tyvärr inte berätta något om det 🙁
Om du skulle rekommendera 3 saker, vad som helst, vad skulle det vara?
