Flora Wiström

TWWP: Hej Flora! Vad gör du?

FLORA: Hej Karolina! Precis just nu sitter jag på mitt kontor i Hornstull, svettig och kall på samma gång, för jag och mina vänner slash kontorskollegor har varit ute och sprungit. Jag befinner mig i väntans tider, för min förläggare håller på att läsa den senaste versionen av mitt bokmanus, och då har jag tid för sånt. Det kändes verkligen som den första vårdagen. Långa skuggor, varm vind, vintergäck, lera och hundar. Ett ungt par hade lutat sina cyklar mot en trädstam och satt och grillade längst ut på Långholmens udde. Vad gör du själv?

TWWP: Åh, spännande att gå i sådana väntans tider. Vad handlar den nya romanen om, är det något du kan dela med dig av? Och tack för att du frågar, jag har just kommit hem från kontoret, gått en promenad med Selma (hunden) och sedan slängt in en vetekudde i micron, ca fyra minuter. Den har blivit till något av en snuttefilt, fryser så oerhört. Håller med dig om att det kändes som vår i luften idag, men min dumma kropp har inte fattat att den verkligen är på gång. När kudden är het tänkte jag lägga mig raklång i soffan. Men jag vill höra om dig. Flora, vem är du?

FLORA: Jag fattar, alla förväntningar som kommer med våren … det kan verkligen vara röva. Låter mysigt med värmekudde i alla fall. Jag brukar leka att min är en bebis! Romanen ska komma ut under nästa år om allt går som det ska. Den utspelar sig under en vinter i Stockholm och är skriven utifrån en handfull perspektiv. Mer än så kan jag inte säga just nu! Lite om mig själv. Jag är trettio och arbetar med skrivande på olika sätt. Jag skriver romaner, bloggar på Elle (har bloggat i arton år, normalt) och håller i skrivkurser med min kompis Yrsa. Jag bor i Gröndal i Stockholm med min pojkvän Johan som är arkitekt. Tycker om att läsa böcker, springa utomhus och hänga på bar med mina kompisar. Men just nu är jag inne i ett surdegsskov och då blir man ganska hemmabunden har jag märkt. Och mjölig. Bakar du?

TWWP: Åh. Nej, bakar inte själv, i alla fall inte ofta. Får panik av att det måste vara exakta mått. Eftersom jag är slarvig och aldrig kan läsa en instruktion på rätt sätt är det en dålig kombo. Du leker vetekuddebebis! Längtar du efter bebis?

FLORA: Haha. Kan längta lite ibland. Längtar inte efter en bebis direkt men kan se mig själv med en treåring i små sandaler. Men är också livrädd att gå miste om det jag har nu (obegränsad skrivtid, frihet, utekvällar, vila i tystnad, syskonlika vänskapsrelationer, att ha tid för Johan och han för mig), så jag pendlar mycket. Varför ändra på något som är bra? Du fattar?

TWWP: Förstår. Angående din skrivtid och författarlivet, kan du inte berätta om det? Om skrivprocessen och allt som hör därtill. Hur ser dina dagar ut när du skriver på en roman? En dröm ju, för många där ute.

FLORA: Ja. Om jag är inne i skrivperiod (och inte i en vänta på respons-period eller en undvikande period) så tar jag mig till kontoret på morgonen och sitter med texten fram till lunch. Vissa dagar flyter det på bra, andra dagar känns det som att stå på ett löpband. På något sjukt sätt växer texten från ingenting bara man fortsätter. Jag jobbar intuitivt och hoppar i kronologin, skriver lite här och lite där. När jag har ett visst antal ord (kanske 50 000) brukar jag läsa igenom materialet och börja klippa i det. Efter det tar jag ett hårdare tag om texten som helhet och ger mig själv uppgifter. Det är en växelverkan mellan det lustfyllda och det styrda. Min förra roman Här ruvar havet tog över fyra år att skriva trots att det till sidantal sett är en tunn liten sak. Jag tog många omtag på berättelsen tills den blev helt klar. Jag hade kanske sparat tid på att skriva kronologiskt – början, mitt och slut – men jag tycker helt enkelt inte att det är roligt att skriva så. Det blir för mycket som att göra en läxa. Dessutom skriver jag mig in i skrivandet, jag lär mig saker om karaktärerna under skrivandets gång. Skriver du skönlitterärt?

TWWP: Mja, jag är väl en av alla dom som har ett halvfärdigt manus i byrålådan.

FLORA: Då hoppas jag att det dammas av någon dag!

TWWP: Jag med. Det blir till att damma ordentlig dessvärre. Hur kommer det sig att du började skriva i första hand? Och i bloggform?

FLORA: 2007 hade jag och mina kompisar bloggar på samma sätt som kidsen idag kanske har Snapchat. Vi skrev om allt möjligt – skolan, känslor, kläder – och kommenterade varandras inlägg. Folk droppade av med tiden, men jag fortsatte. Bloggen har varit min främsta skrivarskola. När man har publicerat sig dagligen i arton år blir skrivandet inte läskigt.

TWWP: Det måste vara befriande. Hade du någon skrivande förebild då och har du någon nu?

FLORA: Som tonåring var det Gunnar Ardelius, Amanda Svensson och Jonas Hassen Khemiri som var mina stora förebilder. Ardelius skrev fragmentariska, prosalyriska ungdomsböcker, Svensson skrev fram snabbkäftade och roliga karaktärer och Khemiri lekte ständigt med språket. Det här inspirerade mig till att själv vilja skriva. En litterär förebild jag har som vuxen måste ändå vara Agneta Pleijel. Har du läst Spådomen, Doften av en man och Sniglar och snö?

TWWP: Ja, jag älskade Sniglar och snö. Var hittar du inspirationen till dom böcker du skriver?

FLORA: Ofta börjar det med en plats som får kroppen att liksom känslomässigt skena iväg.

TWWP: Spännande. Och fint. Berätta om en drömlördag. Hur ser den ut?

FLORA: Vaknar vid niotiden och går upp och sätter på kaffe. Johan brukar alltid sova lite längre än jag och i väntan på att han ska vakna ligger jag i soffan och läser under duntäcket. Lyssnar på lite musik kanske. Sedan äter vi frukost ihop, antagligen rågbrödet med tranbär och kaffe i som jag bakade häromveckan och som nu fyller frysen. Ofta gör vi det framför ett avsnitt av något, just nu kollar vi på The Pitt. En perfekt lördag är solig och innehåller både planer och plats för oväntade händelser. Vi kanske promenerar till Vinterviken och fikar med några kompisar mot en varm husvägg, vilket sedan övergår till öl och fler personer dyker upp. Ingen är sjuk eller har PMS eller fryser. Någon säger: ska vi inte köpa några nät musslor och göra moule hemma hos mig? Så blir det. Vi dricker iskallt vin och käkar middag och det är stökigt och varmt och vid midnatt kommer jag och Johan hem igen, trötta och glada. Somnar som två nöjda björnar med händerna på magen.

TWWP: Låter underbart. Vad pratade ni om på middagen?

FLORA: En film som bara hälften sett, en resa till Skottland vi vill göra tillsammans och i sådana fall när, nåt sjukt Trump gjort just den dagen och vilka plagg killar tycker är sexiga på tjejer och vilka plagg tjejer tycker är sexiga på killar.

TWWP: Bra grejer. Säg att du istället för en drömlördag har en riktig skitdag. Vad gör du för att komma till rätta med känslan?

FLORA: Det är väldigt lätt att ta hand om sig själv när man mår bra, men oerhört svårt när man mår dåligt. En dålig dag brukar börja med att jag fastnar hemma för att jag tror att det är vad jag behöver. Sedan börjar paniken och rastlösheten gro. Jag brukar försöka ta mig ut på en löptur, ofta går jag runt hemma i träningskläder i timmar innan jag faktiskt kommer ut genom dörren. Efteråt brukar jag nästan utan undantag må bättre. Ibland ringer jag mamma. Ibland skriver jag ett sms till en kompis. Men ofta ligger jag bara på soffan och undrar vad det ska bli av mig. Så här kan det se ut när jag har pms. Det fina i kråksången är att den liksom elektriska ångesten förr eller senare bedarrar. Det brukar jag påminna mig själv om. Det går snart över. Det går snart över. Har du själv något knep?

TWWP: Ja, visst är det så. När man mår bra har man tusen strategier för hur man ska att fortsätta med just det, tänker att man är väl förberedd. Men när den där ångesten eller melankolin slår till är man ändå chanslös. Precis som du brukar jag tro att jag behöver avboka livet och ligga i soffan under täcket en hel dag, men det brukar vara en dålig idé. Om det inte är ett överjävligt mående brukar det funka för mig att städa, hur banalt det än låter. Jag är känslig för diskhögar, grus över hela hallgolvet och obalans i hemmet. Vill också gärna ut, helst till skogen. Det kan hjälpa en gnutta.

FLORA: Ja, jag känner igen det där! Om jag hittar mig själv framför rengöringsmedlen och städgrejerna på Ica så brukar det vara ett tecken på att något är riktigt trassligt inombords. Men det hjälper på något sjukt sätt att köpa en ny swiffer.

TWWP: Exakt. Vad i livet skulle du säga skaver just nu?

FLORA: Folkmordet i Gaza och Trumps demontering av demokratin och allmänna vansinnesturné. Ingen städning eller brödbakning kan mota bort den ångesten.

TWWP: Nej, dessvärre är det ogörbart. Hade varit så fint om det gick. Men on the positive note, vad är bäst?

FLORA: Bäst just nu är vårt hem, tror jag. Hur inbjudande det känns att bjuda hem folk dit. Hur tillfreds min kille är när han lagar mat i det där köket. Tycker så mycket om att ligga på soffan och titta på honom när han gör det. Hela förra året präglades av flytt (sälja – köpa – flytta – renovera), men nu har vi börjat komma på plats. Jag upplever lägenheten som väldigt, väldigt snäll.

TWWP: Hur har ni tänkt när ni inrett?

FLORA: Jag har förstått att jag mår bättre omgiven av färg, än av vita ytor. Vill känna mig inbäddad och det hjälper färgen mig med. Jag och Johan inreder tillsammans men där jag är mer mjuk och kanske lite lantlig är han mer modernistisk och stilren. Jag tror vi möts någonstans däremellan? Soffan är ett tydligt exempel på en sådan kompromiss – han prioriterar snyggt, jag prioriterar mysigt – och då landade vi i den här Bastiano-soffgruppen som vi älskar. Jag tror att vi båda vill ha ett inbjudande, varmt hem präglat av konsthantverk, naturmaterial, textilier och en färgskala att liksom bada i. Låga möbler, rislampor, mjuka mattor och textilier, stramare designklassiker, konst och böcker – kanske är det så jag skulle beskriva hur det ser ut hemma hos oss? Plus olika klädhögar och skrymmande kassar med källsortering och Ikeakassar med tvätt, men inte just den dagen ni kom förbi och fotade.

Lägenheten är väldigt tacksam i sig. Det enda vi har gjort är att vi har gjort en dörröppning mellan vardagsrum och sovrum, för att få rundgång, och så har vi målat om typ alla ytor. Huset är från 1909 och de tidigare ägarna har varit både kreativa, ömsinta och handlingskraftiga. Trappa, finsnickerier, kök, badrum – vi har dem att tacka för mycket.

TWWP: Den är så fin! Vilken inre utmaning har lärt dig mest om dig själv?

FLORA: Jag gick i familjerådgivning med en familjemedlem för några år sedan. Vi hade svårt att nå varandra och jag var fylld av ganska grumliga, svåra känslor. Besvikelse är en inåtvänd känsla. Jag behövde hjälp att vända de känslorna, prata igenom grejer som hänt, få upprättelse men också hjälp att förstå att människor gör så gott de kan, ibland förmår man bara inte mer. De här känslorna finns också bearbetade i min senaste roman, Här ruvar havet. Men Karolina: familjerådgivning, vilken jävla grej ändå? I Stockholm är det subventionerat och därför inte särskilt dyrt. Kan rekommendera alla som behöver att gå med en partner, en förälder eller ett syskon. Har du testat?

TWWP: Att det finns hjälp ändå! Det är fantastiskt. Och ja, Jag har testat, tycker att alla borde göra det. Ska vi köra några korta? Jag börjar och du fyller i?

FLORA: Yes.

TWWP: Du skrattar när …

FLORA: … min kompis Johanna pratar om något. Sist sa hon att hon inte har lust att åka till Tokyo eftersom hon skulle behöva krypa fram i gränderna och huka sig för att komma in genom dörrar och ha ner grejer på restaurangerna (hon var väldigt lång som barn och den känslan hänger väl kvar).

TWWP: Du somnar till …

FLORA: … att läsa mig till sömns. Räcker med fyra sidor innan jag slocknar.

TWWP: Materiellt sett kan du inte leva utan …

FLORA: …Läppbalsam (helst Decubal)

TWWP: Och själsligt är det …

FLORA: … Böcker. Absolut böcker. Nu läser jag Pizzeria Roma av Elin Persson och det är en underbar skildring av vänskap mellan medelålders män i Hälsingland.

TWWP: Spännande! Den har jag på min lista. Din favoritsysselsättning är …

FLORA: … att färdas genom en fredagskväll med vänner. Man ses på en bar efter jobbet och sedan följer man bara med.

TWWP: Din favoritplats är …

FLORA: … min släkts landställe i Hälsingland. När jag blundar och tänker på en lugn plats, så är det där jag hamnar. Invid den bärnstensfärgade älven.

TWWP: Du lyssnar på …

FLORA: … Air.

TWWP: För att må som bäst klär du dig i ..

FLORA:…  En ganska stor jeansskjorta som jag kavlar upp ärmarna på.

TWWP: Du dricker?

FLORA: … Ljust rött vin. Typ Ebbio Langhe Nebbiolo.

TWWP: Ditt favoritrecept är …

FLORA: …. Melanzane alla parmigiana. Det måste vara min paradrätt.

TWWP: Sist! Fem böcker vi alla ska läsa i sommar?

FLORA: All fours av Miranda July

                  Nedstörtad ängel av P O Enquist

                  Vi kom över havet av Julie Otsuka

                  Pizzeria Roma av Elin Persson

                  De små tingens gud av Arundhati Roy

Tack Flora!

PS. Receptet på Floras Melanzane alla parmigiana hittar du HÄR!