Estelle Graf

Hej Estelle, vad kul att ha dig här hos oss, hur mår du?

– Hej! Tack det är jättekul att få vara med. Det korta svarat är att jag mår bra. Känner mig för ovanlighetens skull ganska pigg. Ett sällsynt tillstånd som småbarnsförälder.

Berätta om dig, vem är du?

– Just nu är jag framförallt mamma. Min dotter Vivianne som är 11 månader tar upp nästan all min vakna (och ovakna) tid, men jag älskar att gå upp helt i föräldraskapet. Att vara mamma håller kvar mig i nuet – en plats jag försökt fly från tidigare. Vivianne är bäst.

Min personlighet skulle jag beskriva som gladlynt, dyster, optimistisk och pessimistisk. Det beror på dagsform. Jag brukar generellt ha svårt att svara på frågan om vem jag är. Inte av något särskilt spännande skäl eller för att jag är så mångfasetterad. Det är bara mitt känsliga ego som är rädd att jag ska svara något jag ångrar sen. Och så gillar jag generellt inte att bestämma mig för saker heller – vem jag är tillexempel.

Varför har du velat fly nuet?

– Det har funnits många olika skäl till det. Ibland har externa händelser föranlett att jag velat fly – alltså verkliga kriser som till exempel sjukdom i familjen – men sen har jag också generellt alltid varit ganska ångestdriven. Jag har oroat mig för det mesta som går att oroa sig för. I livet innan barn fick min ångest mycket mer utrymme än den får nu. Tidigare kändes nuet inte som någon behaglig plats att vara på, men med Vivianne är nuet den bästa platsen som finns.

Du driver Way Gallery Sthlm. Kan du berätta lite om hur Way blev till och hur drömmen om framtiden ser ut?

– Ja precis! Jag driver WAY tillsammans med två andra kreatörer och nära vänner. Det är lite mer än tre år sedan vi startade nu. Idén föddes ur ett samtal om svårigheterna att helt kunna leva på sitt skapande som frilansande konstnär eller kreatör. Vi upplevde/upplever att en förutsättning för att kunna livnära sig inom sitt kreativa gebit ofta handlar om att kompromissa, så till den grad att man tvingas göra avkall på delar av sitt konstnärskap. Vi vill fungera som en motvikt till det. I framtiden hoppas jag att vi håller på med samma sak som vi gör nu, fast med större muskler, så att vi kan ta oss an alla projekt vi vill.

Du driver inte bara ett galleri, du är konstnär och illustratör själv. Vad betyder estetik och kreativitet för dig?

– Åh det betyder allt för mig – efter mitt barn… För mig handlar kreativitet om att skapa rum – fysiska och sinneliga. Det är där jag förstår världen och mig själv i relation till den. Att skapa ger mig andrum och pauser och jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är som får arbeta med något som ger mig ro.

Fint. Ni har ett underbart hem, hur tänker du kring inredning.

– Tack!! Inredning handlar ju om kreativitet där man bokstavligen faktiskt skapar ett rum. När jag inreder är det en process som på många vis liknar den när jag målar. Det mesta sker organiskt och jag har lärt mig att det sämsta man kan göra är att backa när man väl har fått en idé om hur något ska vara. Ju mer man ger sig hän och vågar följa sina impulser desto bättre blir det tycker jag. Känns ett rum grönt är det grönt det ska vara. Det värsta som kan hända är att det blir fult.

Vilka är dina ”defining moments” i livet? Vägvisarna om du så vill.

– När min pappa dog och när min dotter föddes. Föga förvånande var både upplevelserna livsomvälvande och förändrade mitt liv. Det är intressant att trots att det är två händelser som står i total motsats till varandra är det upplevelser som står väldigt nära varandra rent själsligt inom mig. Båda erfarenheterna har gjort mig mer tacksam för det lilla, men också smärtsamt observant för allt hat och ilska runt omkring mig. Med risk för att appropriera Jesus blir jag uppgiven av att se människor hålla fast vid världsliga oförrätter och fördöma varandra. Det är få saker som inte går att lösa så länge man lever. Jag tror det är viktigt att påminna sig själv om sina privilegier – om man har några. Det gör en ödmjuk. För mig är hälsan och livet två.

Tror du på ödet eller är du en obotlig realist?

– Jag skulle i alla fall inte beskriva mig själv som realistisk.

När är du som lyckligast?

– När jag ser Vivianne lycklig och om doktorn konstaterar att allt ser bra ut.

Och när får du den där existentiella ångesten som kan drabba en?

– När jag funderar på var min pappa är nu.

Vad gör du när den drabbar dig?

– Tar min dumma promenad.

Din favoritplats i världen?

– Min soffa.

Vad ska du göra när denna intervju är slut?

– Byta en blöja och laga pasta arrabiata.

Och så några korta!

Just nu tänker du mest på …

… Träpaneler i 70tals hus.

Din dotter får dig att får dig att …

… Känna själafrid.

Materiellt sett kan du inte leva utan …

… Eyeliner.

Och själsligt är du beroende av …

… Vackra saker.

Du älskar …

… Broccoli.

Du hatar …

… Groddar.

Du lyssnar på …

… Nattbuss.

Du läser …

… Testamente av Nina Wähä.

Du längtar efter att …

… Det ska bli fred.