Dagsutflykt till falun

Vi tog tidiga morgontåget från Mora och landade i Falun knappt en och en halvtimme senare. Älskar att åka tåg när det är smidigt och fungerar som det ska. Bästa färdsättet alla gånger!

Första besöket för dagen var Falu koppargruva och området däromkring. Jag kände att jag smälte in bra i färgskalan. Överlag fick jag så mycket färginspiration under den här resan. Allt från byggnader till konstverk och natur.

Mäktiga dagbrottet Stora Stöten som blev till när delar av Falu koppargruva rasade samman 25 juni år 1687. Som tur var miste ingen gruvarbetare livet då de var lediga för att fira midsommar. Ödet ändå. Fick nästan svindel av att titta ner över dess 95 meters djup, men ack så vackert.

Ska erkänna att jag var lite nervös över att gå ner i gruvan, 67 meter under jord.

Men vi hade en sån härlig och rolig guide som visade oss runt bland de smala gruvgångarna så jag släppte min nervositet ganska snabbt. Det var väldigt spännande att höra om alla sägner och historier om livet i gruvan. Temperaturen där nere är 5-6 grader året om. Svårt att förstå hur kärvt det måste ha varit som gruvarbetare, särskilt i en tid utan elektricitet där facklor var enda ljuskällan.

Väl ovan jord igen hade det börja regna. Mina ögon drogs mot parasollerna på Gjuthuset Café som poppade fram. Jag hade gärna satt mig där och fikat och tittat på utsikten om det inte vore för regnet.

Istället hamnade vi på fina restaurangen Geschwornergården strax intill. Vi tog båda dagens fisk med färskpotatis, gurka och pepparrotssås. Ett säkert kort.

Regnet höll i sig så efter lunch gick vi in på Gruvmuseet. Otroligt fin byggnad! Museet har många prova på-aktiviteter och tar dig med från vikingatiden fram till år 2001 då Falun och gruvan utnämndes till världsarv.

Här finns så mycket att titta på. Jag fastnade vid dessa fina bakformar i koppar.  Är säker på att jag sett någon liknande hos min farmor som liten.

Stod länge och tittade på det här fantastiska broderiet av konstnären Mona Ljungqvis som föreställer staden Falun och gruvan vid Kopparberget. Vid nedläggningen av Falu gruva år 1992 blev hon inspirerad till denna som fått namnet Sista Salvan.

Nästa gång tar vi med oss barnen hit. Finns så mycket roligt att upptäcka i gruvområdet, som att gå in i stora vattenhjulet Creutz hjulhus till exempel.

Och ett besök i gruvarbetarfamiljen Erikssons lilla stuga med sina miljöer från 1897. Till vår glädje upptäckte vi att det satt en likadan bakugn från Mora Gjuteri som vi har i våran stuga i köket.

Efter att ha spenderat hela förmiddagen på gruvområdet promenerade vi ner mot centrala Falun genom den charmiga trästaden Elsborg, gruvarbetarnas stadsdel. Förundrad över hur mycket som är bevarat här. Kikade bland annat in genom fönstret i “Bultkaleriks” gulliga stuga, som med sina 10 kvm troligen är det minsta bostadshuset vid en svensk stadsgata. Här inne bodde han med sin fru och fem barn.

Vi blev båda väldigt förtjusta i den här stadsdelen med sina trähus och små innergårdar. Väldigt bohemisk och mysig. Påminner lite om Majorna i Göteborg där vi bodde tidigare.

Därefter gick vi in på Dalarnas museum som ligger i centrala Falun. Jag har varit där två gånger tidigare och det är ett av mina topp fem museum. Älskar att strosa runt där inne bland dalarnas kulturskatter. Varje enskild folkdräkt är som ett konstverk i sig.

Liksom alla gamla dekormålade skåp.

Min favoritdel i museet är rummet med dalamålningar. Målningarna var oftast delar av heldekorerade rum och inte enstaka “tavlor” i ram som vi har numera. Hade kunnat stanna där i timmar för att titta på alla motiv och färgskalor.

En ljusstake som jag gärna hade haft i vår stuga.

Efter muséebesök var vi fikasugna och hade blivit tipsade om konditoriet Falu Bröd & Pattiserie. Där gör de sin alldeles egna gelato så den ville vi såklart smaka på.

Jag valde vanilj och pistage, fem plus! Missa inte om du besöker Falun, så god!

På sena eftermiddagen kikade solen äntligen fram och vi fortsatte vår promenad genom Falun mot trästadsdelarna Östanfors och Gamla Herrgården.

Här i Östanfors hade konstnärsparet Karin och Carl Larsson en bostad och ateljé som de bodde i främst vintertid. Mest för att underlätta skolgången för barnen. Tänker att barnen måste tyckt att det var roligt att få bo inne i stan då och då.

Fint och charmigt med hängrännor i trä.

I stadsdelen Gamla Herrgården bodde hyttarbetarna och här finns byggnader från 1500-talet och framåt kvar. Hela centrala delarna av Falun känns så genuint och väl omhändertaget. Få städer som har kvar den känslan tycker jag, att byggnader får stå kvar och berätta sin historia.

20 000 steg senare avslutade vi dagen med middag på Banken Bar och Brasserie. Väldigt god mat (listad i White Guide) och en mysig miljö i en gammal banklokal. Ett givet besök om du är i Falun och blir hungrig.