Förrförra helgen kände jag det, pirret och lyckoruset. Hade nästan glömt bort hur det känns. Kanske var det för att termometern visade på 10 plusgrader och att det för ovanlighetens skull var vindstilla här på ön. Jag stod ute i trädgården och satte ner luktärtsfrön i krukor, 10 frön i varje. Koltrasten sjöng någonstans där bortom asparna. I maj går vi in i vårt sjunde år med egen trädgård. Jag minns hur jag vår första sommar trevande rensade fram en pionbuske som gömde sig under den stora syrenen. I början vågade jag knappt gräva eller plantera något alls, men med åren har jag lärt mig att vara modigare och är inte längre rädd för att misslyckas. Nu vet jag mer om vilka växter som trivs och vilket vädersträck som får dem att må som bäst. Förra året kände jag ingenting för trädgården, den speglade så tydligt mitt eget mående. Jag trodde att den skulle hjälpa mig upp på fötter igen, men istället kände jag bara en stor press och ångest. Det kändes mycket mer lockande att krypa upp i soffan och sträckkolla på Downtown Abbey eller Sex and the City. Varken fågelsång eller varm vårsol kunde locka mig ut.
Sommaren innan däremot hade trädgården sin peak, tror knappt att den kommer kunna bli lika fin igen. Gick all in med färgglada dahlior och hade en ständig kamp med tvestjärtar och mördarsniglar.
Inspirationen kom givetvis från Charlie McCormick.
I år har vi bestämt oss för att inte odla några dahlior. Kanske någon enstaka favoritsort i kruka. Mestadels för att de kräver sin uppmärksamhet och vi kommer att vara på vårt lantställe i Dalarna tre veckor i sommar. Tvestjärtar och mördarsniglar ska motas bort och de behöver stöttas upp från den ständiga vinden. Men visst kommer jag sakna att ha dahlior i trädgården, overkligt vackra är de. Det var en fin sommar då jag bjöd in grannar och vänner till trädgården för att plocka sig en bukett. Har man tid att ge dem så ger dahlior utdelning, minst sagt.
Samma sommar lyckades vi bli självförsörjande på grönkål och svartkål. En riktig skatt. Här är hemligheten till att vi lyckades så bra, iallafall vad jag vill tro. I år kommer vi att satsa mer på att odla det som vi äter mycket av och grönkål ligger på topp ett där.
Solrosor vill jag helst inte vara utan. Har lärt mig att de blir finast om jag direktsår dem. Ett år var jag ambitiös och försådde säkert 25 stycken. De växte sig jättefina inomhus men så fort jag satte ut dem kom sniglarna. Det har blivit lite blandat resultat när jag direktsår, men då känns det iallafall inte lika ledsamt om sniglarna skulle ta dem. Inbillar mig att de blir stadigare från början när de får växa sig starka nere i jorden från start.
Men får jag bara välja en sommarblomma så är det rosenskära. Försår du dem så blir de riktigt buskiga och fina och fungerar bra som insynsskydd. Ett plus är att sniglarna inte går på dem lika hårt. För att få mycket blommor ska du undvika alltför gödselrik jord. Mina favoritsorter är Purity och Psyche White.
Men allra finast är Cupcake.
I år tänkte jag även testa att odla rosenskära i kruka, som här hos Emma i Brighton. En annan sommarblomma, som du enklast direktsår, är jungfrun i det gröna. Den liknar rosenskäran med sina dilliga bladverk.
Som jag nämnde i början blir det luktärtor även i år. Här står de på rad och väntar på att komma ut så fort de växt till sig. Då ställer jag ut dem i sin plastpåse på vår altan. Där får de stå tills de blivit knubbiga och starka plantor. I slutet av maj brukar jag försiktigt ta isär dem en och en och sätta ner på sin växtplats. Jag beställer alltid mina luktärtsfrön från Cecilia Wingård och har aldrig blivit besviken på resultatet.
Förhoppningen är att få sätta mig och lukta på en liknande bukett även i år.
I höstas fick vi äntligen upp vårt växthus i trädgården. Något vi planerat och drömt om i många år. Där ser jag framför mig krukor med örter och annat ätbart. Men mer om växthuset i ett eget inlägg.
När man är under stress (i mitt fall känslomässig stress) så är det som om all lust och inspiration försvinner, speciellt till sådant man tidigare tyckt om att göra. Det blev så tydligt för mig för ett år sedan. I år kommer inget att pressas fram, allt får ta sin tid och när det kommer bakslag kommer jag att ta dem med ro. Inte minst när det kommer till allt som har med trädgård att göra. Är bara så glad över att jag kan känna pirr och lyckorus igen.
Hej trädgårdssäsong 2023, jag är så redo för dig!
/ Cattis
Stylistduo och bästisar.
Instagram – @nathaliemyrberg @annacate
Contact – [email protected] [email protected]
Katarina Matsson · 2 years ago
Åh jag blir såååå inspirerad! Också skönt att påminna sig om att det är ok att trädgården speglar ens mående. Dvs bara lust, ingen press! <3
Nathalie Myrberg / Catarina Skoglund · 2 years ago
Vad glad jag blir att höra! Ja det är absolut ok, och det syns när det är lustfyllt tänker jag. <3
Jonna Ekdahl · 2 years ago
Så fint Du beskriver Din Trädgård och hur Du nu börjar längta igen. Att se saker växa är nog verkligen en läkning och inspiration för själen. Har själv återfått mitt intresse för gröna växter som jag hade som barn. En stor njutning att greja med jorden och ta skott och se de gröna bladen skjuta ut. Allt gott! Jonna
Laila · 2 years ago
Gleder meg til å høre mer om drivhuset. Ser veldig fint ut!