Länge sedan jag bjöd på en playlist. Här kommer mina starta upp året 2020 låtar. Blir lite lagom backspegel, nyårslöften, vårpepp av alltihop!

Hopps det faller er i smaken.

Tack för all omtanke. Jag har mått mycket bättre sen i förra veckan. Försöker lyssna på kroppen och några dagars vila gjorde mig gott. Jag hoppas ju verkligen att jag ska kunna jobba lite som vanligt tills jag planerat att gå. Men vi får ta en period i taget. Helgen bjöd på sol och kompisar så jag fick till ock med vår-hårs looken i bilen. I lördags hängde vi bara hemma och jag bäddade lite i spjälsängen. John gjorde ritningar för elementskydd och punschveranda. Han är i snickartagen så jag hittar små block med skisser lite här och där.

Sen skruvade upp glashyllan i badrummet också. Det blev precis så fint och praktiskt som jag hade hoppats på. Här får man ställa dyrgriparna och så får idominsalvan flytta in i skåpet.

Har spenderat en massa tid bläddrande i kokböcker och letat efter ny matinspiration, jag är ju inte direkt ensam om att gilla Sofia Woods Chez Wood. Men om ni inte prövat recepten därifrån än så har ni missat en riktigt vardagsgömma. (Och fest för den delen)

Är det dags för lite levande blommor nu eller ska man hänga kvar i den torkade trenden ett tag? Jag skulle vilja våga mer färg i mina blomstervak men det är som att jag fegar ut. Är det lite klpenhamskt att ha färggranna blombuketter, kanske får intala mig det så jag hittar nya vane- banor.

Sen tog vi en vända till badhuset. Det var FULLT med folk men ändå skönt att få vara viktlös en liten stund. Jag vet inte om det var så klokt ur ett foglossningsperspektiv men det var lyxigt att slippa sucka och stöna sig fram.

Det är verkligen sista helgen jag kommer i de här läderbyxorna. Jag trodde jag skulle kunna ha dom hela vägen fram med dragsko och allt. Men nu är det omöjligt att klämma mig i något som inte ha elastiska band överallt. Jag har gått från en Bh strlk på 75-B till en 80-F! Och det mina damer och herrar (kanske) skrattar man inte bort. Herregud så obekvämt och tungt ocv varmt det är med bröst. Jag är helt på det klara med att bröst inte är min grej. Vilken märklig upplevelse att plötsligt behöver ha dem i vägen för allt. Förståss får jag se de som en fin och härlig ekologisk kommande matbutik men just nu skulle jag gärna slippa.

Nu börjar en ny vecka och jag ser verkligen fram emot den. Mycket kul som händer…

Den här veckan har bjudit på lite allt möjligt. Jag var på jobbet i måndags och tänkte att jag kunde vagga mig igenom mina sammandragningar som inte gett med sig. Efter lunch började jag få som kallsvettningar och ländryggsont. Magen började ställa sig upp och rak fram med täta intervaller och jag kände att något var fel. Trots att jag visste hela tiden att det skulle öka och att jag verkligen borde ringa min barnmorska jobbar hela mitt intellekt med att förneka. Jag förstår inte varför jag gör så. Som att det är fel att känna efter eller ge efter när kroppen säger ifrån…

Jag fick kontakt med barnmorskan och hon ville bestämt att jag skulle åka in till förlossningen för en kontroll. Jag la mig på soffan en stund och hoppades att det skulle stanna av men tvärtom när jag vilade så ökade det bara på. Så då var det bara att ringa. Sen fick jag otroligt fin hjälp på SÖS , dom är så proffsiga, snabba och inlyssnande. Känns viktigt att lyfta deras effort i den vårdkrisen som de befinner sig i.

Vi har tagit massa prover och hoppas att det kan vara en vanlig urinvägsinfektion som orsakar smärtan och retningen av livmodern. Sen så frågar dom ju alltid hur man har det, hur mkt man jobbar och om jag lyssnar till kroppen och ger den återhämtning. Jag känner då hur jag sitter och småljuger. ” Jo men det är lite jobbigt privat, men ingen fara. Jag älskar mitt jobb, jag vill verkligen inte gå ned i tid och inte behövs det heller.” Men efter ett långt och alvarligt samtal med läkaren så förstår jag att jag måste lyssna mer till vad de säger. Jag MÅSTE varva ned om jag inte vill att bebisen ska komma alldeles förtidigt. Så nu har jag stannat hemma i två dagar och försökt göra ingenting. Jag har ätit alvedon som hjälpt lite och funderat lite på hur jag ska få ihop de här sista två månaderna både privat och yrkesmässigt. Idag är jag iallafall tillbaka på jobbet och det känns ju bra, då jag inte vill vara sjukskriven. Nästa uppföljning med barnmorskan är om en vecka och då kommer utvärderingen. Hoppas att jag fortsätter och må bättre…

Är det någon annan som känner igen sig i den blandade skuldkänslan av att inte kunna prestera men viljan av att fortsätta som vanligt och samtidigt vara halvt livrädd för att man tar i för hårt?

Nu upplever jag verkligen en skillnad i allmäntillståndet jämfört med Harry i den här veckan. Kan det helt enkelt vara åldern. Jag blir anfådd, trött och tung på ett sätt jag inte minns från så tidigt in i graviditeten. Å andra sidan kanske man inte kan kalla det här tidigt egentligen. Men jag är lite förvånad över hur mycket sammandragningar jag har, att det gör ont lite överallt och att jag inte orkar mer.

Sömnen är också mer orolig, drömmarna är intensiva och uppviket många. Minns att jag tyckte det var ”lite mysigt” första ggn Iom att det skulle vara ett sätt att träna för först tiden som förälder enligt barnmorskan. Nu vet jag inte om jah skulle kalla det gulligt alls. Får lite påslag över att inte kunna somna om och det är tufft att jobba heltid när man känner sig som en Zombi. Men jag ska INTE klaga, så glad över att allt är som det ska.

Ok! Ni bar ett par som ville köra bokklubb. Jag tänker att vi kan börja med att läsa KLUBBEN av Mathilda Gustavsson.

I “Klubben” fördjupar Matilda Gustavsson sin undersökning av makten i kulturvärlden och hur långt man kan gå i konstens namn. Hon skriver om tiden kring publiceringen, efterspelet där kulturprofilen döms för våldtäkt och om motsättningarna inom Akademien.

Är ni sugna? Om vi bestämmer att vi har en månad på oss, sen gör jag en recension här på bloggen och vi diskuterar den i kommentarerna? Eller så startar vi en grupp på messenger?

Då hörs vi den 23 Februari!

Vilka är med?

Vi håller på att småpyssla hemma med massa detaljer som stått på vänt. Trappan ska få en liten piff med att vi satt upp lampetterna från josef Frank och sen så har jag sytt en liten bistrogardin där i fönstret. Något som gör enorm skillnad är att vi bytt handtaget där som var någon 90 talsmodell. Det är som att sätta ett smycke på en osminkad look verkligen. Det känns mer ombonat nu. Även om hyllan gjorde det möjligt med växter. Får försöka få in det på något annat smart sätt.

I veckan tänkte vi beställa räcke, trappan är väldigt brant och har alltid saknat något att stödja sig emot men känner nu när jag vankar där att det kan vara skönt sen med liten bebis att hålla i sig tidiga morgnar och sena svajiga amningsnätter. Plus att det ska lära sig att gå igen.

Jag  älskar hur huset fått växa fram under de snart tre åren vi bott där, att vi inte tog in hantverkare som gjorde allt på en gång utan att vi jobbar oss runt lite i cirklar. Dels för att man hinner bo in sig och man förstår vad som passar huset bäst och också för att allt inte behöver följa en trend på det sättet, varje rum får en egen prägel utan att det gör något.

Här kan ni se en före och efter.

Som ni märker rensat jag ordentligt nu. Hoppas någon är sugen på andrahandstanken.

Ni mailar eller sms:ar vid intresse. [email protected] eller 0703333180.

Frakt står ni för.

Mvh Julia

Senaste halvåret har jag tittat otroligt mycket på Serier. Dels för att jag vart för trött för något annat och för att jag helt enkelt tycker det är förbannat mysigt till kvällsapelsinen och sista koppen te.

Älskade Husby

Jag blir berörd, störd och upprörd över vilka fina, ärliga och viktiga personporträtt som visas i den här dokumentära serien. Man får följa en politisk utvecklings reform som skapade våra förorter, journalfilmer, barnens vittnesmål och Hip hopens utveckling i förorterna. Massa nedslag i fryshuset, fritidsgårdar, framtidsdrömmar och kriminalanstalter. Se den. SVT play.

The Outsider

Jag läste halva den här boken i somras och glömde den någonstans på semestern. Lite glad för det nu när den kommit som en otrolig serie på HBO! Boken är skriven av Stephen King och man kan på alla sätt känna kylan, skräcken och familjehustorierna i en övernaturliga mix som bara han kan bjuda på. Dock är den ovanligt bra castad och jag sitter nu bänkad inför när nästa avsnitt ska släppas.

Hemligheten

Fruktansvärt relatistika scener av orealistiska utföranden. För de flesta människor är dessa utspelande en fullständig omöjlighet men skådespeleriet gör att man på alla sätt känner hur de försöker förmedla en dokumentär och verklighetttogen känsla. Det är ett familjedrama som bygger på mord, otrohet, religion och fåfänga. Stundtals svär att se Iom de långa nästa franska utstuderade scenerna av människors förfall. Men ovanligt välgjord för att ha fått så lite uppmärksamhet. SVT play.

Halston

Maktspel i 70-talets modevärld. Här får man se ett gäng bekanta ansikten i ett minst sagt märkligt modernt maktspel. Både allmänbildning, mode och politik. SVT play. Flärd, skvaller och ond bråd!