Vi bestämde oss att fira nyår hemma. Vi skulle lämnat stan men alla har vart så sjuka fram och tillbaka att det blev för mycket runt omkring. Så det blev vi fyra till att fira.

Alla har precis verkligen hittat in i ledighetslunken och det är som om ett lugn lagt sig här hemma.

Vi bestämde oss för att ta en promenad och gå på museeum. Glömde ju att alla museum var stängda så det blev en kall och blåsig dag på Skeppsholmen.

Innan vi kände på dörren tog vi en sväng förbi den obligatoriska spegellabyrinten.

Många pitstop med äpplejuice och fika.

Vi köpte toast på bageriet för att göra Skagen toast. Men ångrade oss när vi kom hem. Man får det.

Istället blev det nyårslunch och lite bubbel på Hallen. Tackade varandra för året som gott

Harry fick välja så det blev vilt.

På vägen tillbaka möttes vi av högvakten. Kände som ett mitt på dagen fyrverkeri.

Jag hade stickat och ty diamanter. Drack CT CalvadosTonic.

Försökte göra mig lite fin för John och vår middag. Eli somnade supertidigt så barnen åt först. Sen satt Harry men en lång stund för att prata om året som gått. Jag lagade tryffelpasta med svamp och vi drack italienskt.

Medelålders. Jag är snart i medelåldern. Mitt sista år som 30 någonting och det känns fantastisk att kunna bara omhulda allt som är att bli äldre. Det ska bli mindre puffande och föryngrande och mer gråa hår och nya glasögon. För hey, det är så det går. Åren alltså. Det finns få saker som inspirerar mig lika mycket som att landa. Man behöver inte bränna ut sig i det lilla. Nu lägger vi ned all countoring, puffande och fluffande och lyfter fram det som är. Det vi har och mognaden i att åldras.

Boyish eller helt fullt gammal dam känns som mina två lägen. Ska stryka mina chinos och putsa mina loafers ordentligt för den här våren. V-ringat och bred Manchester.

Därtill kontrasterade tennisklänningar och tillhörande armband med quiltade ballerina.

Det fina med att inte byta stil är att varje årskiftning får du träffa som gamla vänner. Lite som lådan med julkulor vi precis packade ned.

Pojkaktig vår kommer starkt.

Men ytligt nog ska jag plocka fram mina stövlar. Jag har två par. En lite festligare med klack, den ska användas mer flitigt. Och så har jag köpt ett par vintage med platt sula som ska bli mina nya vapendragare. Tror det är precis den lilla uppdateringen och pånyttfödelse min stil behöver. I övrigt vet nu ju hur jag klär mig och kommer fortsätta göra, inga överaskningar här.

Kulturhösten starta av ett lopp. Vad ska vi fylla kulturutrymmet med? Jag skulle vilja ha dom ett teatersällskap. Där man ser pjäser och uppsättningar ihop. Sen ses en vecka efteråt för att recensera det. Två flugor i en smäll och kanske nya vänner på köpet?

Vårt sovrum ska få lite fingertoppskänsla den här våren. Jag vet ungefär vad vi ska landa i, men det behöver få ta lite tid.

Jag ska prioritera att måla. Det har blivit tre tavlor i år och jag känner att jag har en hel del kvar i mig. Jag vill inspirera och bli inspirerad. Dessvärre kan man kanske inte fylla sitt eget hem med sin egen kost (vilket redan nu är fallet). En väns man påpekade att man kan sälja av eller ta beställningar. Kanske är det nästa steg?

Jag ska fokusera på något så tråkigt men samtidigt pulshöjande som organisation. Främst garderober och förvaring. Det är egentligen det enda kvar i lägenheten som jag vill optimera.

Vid årets start bodde vi fortfarande i huset i Nacka. Vi hade precis fattat beslutet om att börja leta efter en lägenhet i stan igen. Det var ett gemensamt beslut som vi helt lyckligt landat i efter fyra år i hus. Vi trodde det skulle ta en evighet att hitta rätt, men vi blev snabbt överrumplade av drömmen…

Eli växlade från bebis till lillprins. Det var en slitig men också helt magisk tid.

Den 16 januari gick jag på en visning med min vän. Jag klev in i hallen och hela kroppen tog som en suck. Jag behövde inte en gå in. Det var som att jag bara visste att vi hela tiden längtat efter just precis den här platsen. Det var mörkt och slitet och rökskadat och mögligt och svampigt. Men det var också allt annat. ALLT annat.

Vi spenderade jullovet med att hälsa på mamma och försöka ge henne stunder av närhet. Jag grät mycket. Men mest kände jag mig avstängd.

Jag hade noll fokus på mig själv. Glömde hur man fönade håret och allt vad träning var. Gömnde mig bakom solglasögon och kände att förfallet får härja. Tills jag beslöt mig för att börja dansa balett igen. Det blev som ett tvärkast. Allt eller inget. Och efter det har jag börjat ta hand om mig själv igen och också värdesätta tid för mig själv och att följa drömmen.

Vi vann budgivningen på drömmen. Det var svårt att förstå. Det betydde ju också att vi skulle sälja huset illa QuickT och all den stressen innan det var klart. Helt klart en väldigt stressig period. Men där är min och Johns personligheter – raka motsatser och därmed kompletterande. Jag började rita och planera den omfattande renoveringen. Bara det är ju en livsdröm. Att få rita allt.

Jag började med att samla mina inspirationsbilder och sen satt jag vid ritbordet i stort sätt all ledig tid jag hade.

Köket var den största utmaningen. Här ser ni ju en av de första renderingarna som Nordiska hjälpte mig med efter mina ritningar. Det blev ju rätt snarlikt i slutändan ändå.

Jag köpte väldigt lite men som vanligt det som jag behövde på Totême. Ni frågar ofta var jag skaffat grejer eller om jag är sponsrad? Jag skriver i stort sätt aldrig ut var mina kläder är ifrån för att jag handlar i stort sätt bara här. Jag är inte sponsrad av Totême men det skulle ju vara drömmen.

Vi maxade ut den sista tiden i huset. Det var inte sorgligt på något vis men avsked har ju alltid en ton av melankoli.

Jag försökte vila. Mamma var sjukare än någonsin. Och det tog på krafterna att känna så mycket, jobba så mycket, flytta så mycket, föräldra så mycket.

I Februari gick min mamma bort och det är något jag inte är reda att prata om. Men ni förstår att det påverkade allt.

Våren kom med nya vyer och vi hälsade på i lägenheten mest hela tiden. Med mätinstrument, byggare, elektriker och färgprover.

Renoveringen drog igång och det var minst fem val per dag, utan att överdriva. Allt ifrån bets, till lister, dörrar, planlösning, stuckatur, höjd, kakel, spackel etc. Men jag insåg att det här är det roligaste och mest utmanande jag vet.

Vi flyttade ut och lånade en lägenhet på Stor Essingen hela vår och sommaren.

För att kunna åka mellan och projektleda renoveringen genom hel varma sommaren.

Däremellan hade jag Jouren på jobbet. Så de 30grader varma dagarna hängde John i sjön med barnen och jag åkte mellan möten, jobb och renoveringen.

Klart en sommar att minnas.

På helgerna tog jag barnen och försökte göra egengrejer med Harry. Som behövde mig extra. Vi låtsades att vi reste utomlands och gjorde sånna nya grejer i stan.

Tog morgondopp på Essingen och Harry lärde sig simma.

Vitvaror började komma och det kändes plötsligt möjligt att flytta in i Juli.

Jag valde en tapet som vi varje dag njuter av.

Vi åt i stort sätt bara mögelost och chips hela sommaren för vi var för trötta för att laga mat.

Sen flyttade vi in. Då ville jag knappt visa något av lägenheten för någon annan än mina närmaste. Det kändes som efter en förlossning, ville bara ha och hålla i allt som vi var så lyckliga och glada över för oss själva. Jag funderade på att sluta blogga och stänga ned allt som är sociala medier och det var en viktig process att låta mig vara i.

I september åkte jag och min äldsta vän till Köpenhamn för en tjejresa. Den var välbehövlig för mig. Det bytte otroligt mycket för mig på olika sätt. Tankar fick växa, mötas och marineras.

Vi tittade på massa fina saker som gav inspiration och kraft framåt.

Vänner är min bästa källa till återhämtning och utan dom det här året tror jag inte att jag fixat det.

Sen började vi öppna upp. Jag bestämde mig för att jag minsann visst ville blogga och hade möten med TWWP för att prata framtid.

Vi började känna oss hemma i kvarteren och lärde känna nya underbara vänner och människor runtomkring. Inget var stormigt och allt började landa.

Sen kom hösten och vintern och den är ni ju så uppdaterade i nu, känns märkligt att skriva om.

Allt gick full cirkle och på ett år gick vi från visningen och nu är det värt forever hem. Barnen har bytt skolor förskolor och blivit trygga och lyckligare på nya platser. Jag och John känner oss mindre jagade i vårt föräldrarskap och vi kan nu bara vara. Jag har fått tid för träning, vänner och kreativitet. Vi har tid för varandra och för att ta hand om varandra.

Det här året har varit allt. Det går knappt att beskriva. Jag ser otroligt mycket fram emot 2023 och det som ligger framför oss. Jag hoppas ni följer med in i det nya.

Varma stora kramar. // Julia

• Handskar- nu är visserligen julen över men kylan hänger på in i april.

• Nu är det perfekt timeing att hitta en Faux Fur. Själv är drömmen en minkliknande beige variant.

• Tweedkavajer! Klassiska med bruna inslag eller hundtandade gråa varianter är något man sällan ångrar i sin garderob.

• Inneskor till jobbet, ballerina och loafers är en perfekt att starta nya jobbåret med.

• Stickade klänningar. Nu har deras primetime dalat men det är då vi slår till. Jag har stickade klänningar ända in i juni. Så vår tid är nu.

Kashmirtröjor.

• Även Vestiare har nedsatta priser och klockor och tidlösa smycken är rejält nedsatta.

• Köp som annars inte prioriteras men som är lyxiga och underbara när man har dom. Morgonrockar och loungewear i silke.

• Boots för fest! Fundera ett tag på klackhöjd och långsiktighet. Kommer jag kunna använda dem även efter att denna säsong.

• slutligen vill jag tipsa om att uppdatera alla underlinnen. Jag skaffar ett beiget, svart och vitt varje år. Får mig att känna mig fin oavsett vad jag har på mig eftersom det glider så fint mot kroppen under.

Det gnistrade in från salongen i sovrummet och vi la uppspelta och förväntansfulla barn i skimret från granen.

Jag hängde upp strumporna jag sydde för två år sedan och som dom numer känner igen. Stoppade deras tomtepaket däri och hällde tomtespår i hallen. Det är sällan man känner sig mer som en förälder som när man kryper baklänges i mjöl med kängor på.

Passerade utanför vårt fönster när jag handlat den sista mögliga osten och fick en glims av livet därinne.

Min egen julklapp till mig själv kom med hemleverans. Det är den perfekta ”Nothing Hill” skinkappan någonsin gjord. Som vanligt handlar jag på Totême och detta var inget undantag. Synd bara att håret är fullt med köttbullesmet och ljuset är som det är. Men ni vet ju vid det här laget hur jag ser ut.

Vi rullade köttbullar och tog emot budet från Sturehofs Matmarknad. Lade barnen och tog ett glas italienskt när jag skrev rimmen, eller rimmet. Jag använde samma på tre paket till John det blev väldigt roligt och förvirrande.

Harry vaknade kl 05.00 och skrek ”Bevis! Jag har bevis” John fick honom att somna om men det var kanske det bästa med hela julhelgen. Bevis, nailed it!!!

På morgonen gjorde vi julpannkakor, det gör vi varje julafton. Med kanel och kardemumma i smeten, grädde, hallon och apelsinklyftor för den som vill. (Sprutgrädde visserligen, men tanken som räknas här) John och jag äter skinkmacka och dricker massa kaffe.

Sen satte vi på oss tofflor och myströjor över pyjamasen. För då är det paketöppning. Vi tror inte alls på att gå och vänta hela dagen. Direkt efter frukost sitter vi där med påfyllt kaffe och tittar på varandra när vi öppnar. Det är en stund som sen speglar hela dagen.

När paketen var öppnade skulle jag hitta ett fiffigt sätt att duka till 20 personer på.

Kom på att jag kunde låna det här bordet från hallen och bygga lite av en kvarterskrog i vardagsrummet.

Funderade på om jag skulle blanda en CT som är en form av Conjaks Tonic eller en numera klassisk bubbel med garnityr? Blev en bubbel/ havtornsglögg variant. Gott och juligt.

Sagt och gjort, det blev lång och kort bord i vardagsrummet och solen sken in över dukningen.

Ja lade fram en gammal klassiker i siden från Arket med sytt liv och ranglarsleave. Mockaloafers och pärlörhängen.

Sen tog vi den årliga julaftonspromenaden.

Gyllene ljus över Vasastan.

Det var krispigt och kallt i Tegnérlunden. Tänk att den där våningen är vår nu. Sannerligen en livsdröm som slagit in.

Vi var rätt ensamma i parken men hann leka av oss och gunga innan släkten kom inrännandes.

Pojkarna hade matchande jultröjor som Harry valt.

Jag klädde mig med hårspänne i sidenrosett och längtade tills alla skulle komma. Tog inga bra bilder men det här är den som finns.

Pillade det sista med servetter och silvret.

Nu vet vi att vi kommer kunna ha massa stora middagar här för det var väldigt trevligt att duka långbord här.

Franska liljor på suddiga strumpbyxor får summera kvällen men sällskapsspel, barnlek, motownmusik och alldeles underbara timmar. Jag hoppas ni hade en fin jul?

Jag rände runt i stan och säg in allt juligt som fanns att se. Det är nämligen så för mig att vid annandagen är det över. Helt. Så jag blir helt uppfylld just under dagarna innan och självaste julafton. Alltid varit så sen jag var liten.

Hittade de sista detaljerna i tenn.

Tog det stora julbadet i klappen från Sofia. Fick chill pills.

Undrade om det är nu broderade, mönstrade kuddar äntligen gör entré i salongen.

Åt julmiddag med Sofia på Villa Dagmar och behandlade kanske årets största frågor för mig.

Vi åt allt annat än julmat.

Hon kom som vanligt med de bästa av motfrågor och redan dagen efter var jag igång med avbockningslistor. Sen har hon som vanligt Stockholms snyggaste lugg.

Sen gick vi på årets kanske märkligaste (om vänligt) sämsta (om ärlig) pjäs.

Barnen fortsatte vara sjuka och det är förmodligen så det kommer fortsätta vara i nån månad.

Ställde buketter i varje hörn.

Provade nya jeans. Jag säljer mina gamla som tyvärr blivit för stora. Kommer upp på min insta bloppis sen. Äntligen twisted seam i full lenght

Granen fortsatte överträffa sig själv och doftar fantastiskt. Länge sen vi hade en gran som doftade så starkt.

Snön kom, vi har ju pulkabackeprecis utanför dörren. Vem behövde bo i hus egentligen?

Tar kaffet med ut i parken.

Vårt hus ligger inklämt mellan två kyrkor. Det är rätt magiskt under juletider även för en ateist.

Spanade och klämmer på vad som kan komma på mellandagsrean. Har skrivit ett inlägg om det som jag tänkte publicera i dagarna.

En liten dag på stan, går förbi prinsen och tar en kaffe, hälsar på Lelle i servisen och minns vår bröllopsmiddag.

Nu kliver jag in i julafton med öppna armar. Kram

Nu vankas de sista inspirationsbilderna för jul. Mamma drack alltid ett litet glas Calvados när hon klädde granen, så det ska jag göra när jag slår in paketen. Och tänka på henne en stund.

Jag har gått sista varvet på NK och jag vet att alla kommer bli nöjda med sina väl utvalda julklappar. Snart är det fyrverkerier och bubbel och det gröna röda och varma är bortblåst.

Ska ställa iordning ett dessertbord till alla gäster i år och det här kändes som en fin inspiration. Det blir saffranskaka med rårörda lingon, créme och kolasås. Knäck och saltkola. Pepparkakor och en hel del ost. Saffransglass, likör och kaffe i Coupe som sista pricken över.

Apelsiner och clementiner ska få tränga i vinkylaren.

Vill slå in alla paket med rött, grönt, vit och Tartan. Eller allra helst skulle jag hitta exat det här paketet under granen men så roligt ska vi inte ha det i lågkonjunkturen.

Min fördrink blir bubbel med salt, sockrad saffranskant.

Duka ska jag göra också, blir det band över kanske alla får en rosett runt sin servett.

Jag önskar er en fröjdefull jul i förväg. Kram

Jag hittade äntligen ett överkast. Det är så svårt att inte få en för söt eller bohemiskt look på överkasten. Men vill inte heller till det ofantligt steama showroom estetiken. Det här är helt perfekt om du frågar mig.

Få saker får mig att vakna till ordentligt som att bädda sängen på morgonen. Lite av ett bokslut varje gång.

Det var sol i några timmar och jag satte mig och beundrade någon panel sin fått för lite uppmärksamhet. Det blir som skuggspel i hela lägenheten när solen ligger på. En överraskning för oss i och med att vi köpte den i mörkaste januari förra året och inte hade en aning om hur det skulle bli med lite ljus.

Det kokas glöggte och sötas med saffranshonung. Bättre än faktiskt glögg om du frågar mig.

Spegeln har kommit upp i ett av badrummen och det gjorde all skillnad. Först hade jag tänkt att vi skulle täcka hela den väggen med någon form av ram. Men det här blev så bra.

Det öppnar ju såklart upp med spegel och sen fönstret på motsats vägg.

Ger nån kvadratmeter extra.

Jag har haft vinterkörningar på mig.

Det är vansinnigt kallt här hemma för vi har inte hunnit täta fönstren än. John har skaffat allt som behövs men vi hinner inte (vi prioriterar inte). Så det dova ljudet av värmefläkt är backdropet här.

Jag är väldigt nöjd med alla julbuketter jag beställde från Bell och Bon. Det var allt annat än amaryllis, tänker att de kan man köpa själv sen på torget och fylla ut med.

Kalla lämningar med varma händer i varandra.

Mitt ansikte har rasat när influensan härjat. Känns som om huden släppt från ansiktet. Ingen idé att sminka ens.

Jag såg de första avsnitten av Harry & Meghan. Ja… vad ska man säga? Jag har massor. Har ni sett?

Mellan att snyta, koka makaroner och jobba försöker jag valla barnen mellan olika parker.

Jag fick i slutet på veckan ett bud som jag blev så förvånande lycklig över. Jag väljer sällan färg men när jag provade den här kände jag att hela mitt ansikte lyste upp. Tack Eadai.